Kanada – Ekonomisk översikt
Kanada har enorma naturtillgångar, välutbildad arbetskraft och högteknologiska industrier, och är en av världens tio största ekonomier. Gruvdrift samt olje- och gasutvinning ger stora exportinkomster. Tjänstesektorn dominerar ekonomin sedan länge även om tillverkningsindustrin fortfarande är viktig och jordbruket spelar en roll inte minst i prärieprovinserna. USA är den största handelspartnern men samarbetet gnisslar.
Finanssektorn är betydande, bland annat finns ett stort antal försäkringsbolag och fastighetsmäklare. Banksektorn domineras av sex större grupper, som alla utom en har sin bas i Toronto. Banksystemet är stabilt vilket bidrog till att de kanadensiska bankerna kom jämförelsevis lindrigt undan i samband med den globala finanskrisen från hösten 2007. Ett skäl var att Kanada till skillnad från många andra västländer skärpte reglerna på finansmarknaden på 1990-talet.
Liksom övriga västländer räknas Kanada av Världsbanken som ett höginkomstland (se alla länder här).
I slutet av 1980-talet gick Kanada in i en djup lågkonjunktur. Den dåvarande liberala regeringen inledde 1995 en hård åtstramningspolitik och kunde på några år vända utvecklingen. På 1990-talet fick den draghjälp av den starka amerikanska ekonomin, inte minst genom att exporten tog fart efter att Kanada, USA och Mexiko slutit frihandelsavtalet Nafta (se vidare nedan).
Ekonomin växte stadigt fram till den internationella finanskrisen 2007/2008 som innebar ett hack i kurvan.
Den liberala regering som tillträdde i slutet av 2015 satsade på att få fart på ekonomin genom stimulanspolitik, som bland annat innehöll stora satsningar på ny infrastruktur inte minst inom kollektivtrafiken.
Covid-19-pandemin som bröt ut 2020 innebar att Kanadas BNP föll med omkring 5 procent 2020, men tillväxttakten hade mattats av redan året innan. Återhämtningen har sedan störts av oro i världsekonomin bland annat som en följd av Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina i februari 2022. Efterdyningarna av pandemin bidrog till ökad inflation här som i övriga delar av världen. I juni 2022 låg inflationen strax över 8 procent på årsbasis, vilket var den högsta nivån på nästan 40 år, men därefter har den fallit tillbaka.
Provinsernas ekonomier
De ekonomiska villkoren varierar mellan olika landsdelar. Ekonomiskt starkast är Ontario som svarar för väl över en tredjedel av landet BNP. Tjänstesektorn är särskilt stark i provinsen och Toronto, Kanadas största stad, räknas som det näst största finanscentret i Nordamerika efter New York.
Québec med metropolen Montreal står för runt en femtedel av den kanadensiska ekonomin. Här finns viktig högteknologisk industri med bland annat rymdteknik.
På tredje plats, när det gäller ekonomisk styrka, kommer Alberta, som har högst BNP per invånare i landet (av provinserna). Höga inkomster från gas- och oljeutvinning innebär att provinsen under många år haft landets högsta tillväxtsiffror och provinsregeringen har bland annat kunnat avskaffa all moms på varor. Boskapsskötsel och spannmålsodling är andra viktiga näringar i Alberta och de andra två prärieprovinserna Manitoba och Saskatchewan.
I British Columbia på västkusten är skogsindustri, gruvdrift och energisektorn (olja, gas och vattenkraft) de viktigaste näringarna.
Krisen inom fiskeindustrin på 1990-talet slog hårt mot de fyra provinserna längs Atlantkusten (New Brunswick, Prince Edward Island, Nova Scotia samt Newfoundland och Labrador), men en återhämtning inleddes på 00-talet, när oljeutvinning kom i gång och en nysatsning gjordes på kärnkraft (i New Brunswick). Jordbruk, gruvdrift, kemisk industri och turism är andra viktiga näringar.
Den federala regeringen har överlåtit allt fler uppgifter till provinserna, vilket gör det svårare för dem att få sina budgetar att gå ihop.
Utrikeshandel
På grund av den relativt begränsade inhemska marknaden har utrikeshandeln alltid spelat en viktig roll för Kanadas ekonomi. Länge dominerades exporten av jord- och skogsbruksprodukter, men numera är industrivaror tillsammans med olja, gas och mineral viktigast.
USA är med stor marginal landets viktigaste handelspartner. Därmed orsakade det oro när grannen i söder införde stål- och aluminiumtullar 2018, under Donald Trumps första presidentperiod. De upphävdes dock i huvudsak efter ett år, sedan Kanada förhandlat fram ett undantag. Men med Trump tillbaka i Vita huset är tullar tillbaka och de används nu som ett politiskt vapen. Trump talade till en början om att det narkotiska preparatet fentanyl smugglas över den gemensamma gränsen, och var senare upprörd över Kanadas planer på att erkänna Palestina som stat.
I juli 2026 hotade han med tullar på grund av att brandrök från skogsbränder i Kanada nådde USA. Kort därpå kom Trump med anklagelser om diskriminerande åtgärder från Kanada samt ett chockbesked om nya tullar på 50 procent på en rad varor. Förhandlingar fortgick under en månad men strandade till slut och de höga tullarna som gäller drygt 5 procent av exporten till USA infördes. Premiärminister Mark Carney kontrade med tullar i samma skala på import från USA.
Redan kort efter Donald Trumps återkomst som president i början av 2025 började han införa höga tullar mot omvärlden, och inte minst mot Kanada. Trump har tvingats backa efter ingripanden från rättsväsendet i USA, men har ständigt sökt nya sätt att belägga importen med tullar (läs mer om USA:s tullkrig här).
Även om merparten av Kanadas export till USA inte berörs av de nya tullarna, eftersom de omfattas av frihandelsavtalet Cusma (se nedan), har de nya tullsatserna slagit hårt mot delar av ekonomin och upprördheten är stor i Kanada (se Utrikespolitik och försvar).
Frihandelsavtal
Handelskriget mellan de båda länderna kan tyckas oväntat med tanke på att de ingår i ett frihandelsområde sedan 1984. Det året slöt Kanada, USA och Mexiko frihandelsavtalet Nafta (North American Free Trade Agreement) som bidrog till en stor ökning av exporten över gränsen i söder. Efter Donald Trumps tillträde som president i USA 2017 blev Nafta föremål för omförhandlingar, eftersom Trump hävdade att avtalet missgynnade USA. Förhandlingar inleddes och efter diverse turer trädde ett nytt avtal i kraft i juli 2020. Det nya avtalet påminner mycket om Nafta och går i Kanada under namnet Cusma (Canada-United States-Mexico Agreement) (i USA kallas det USMCA och i Mexiko T-Mec). Cusma löpte formellt ut den 1 juli 2026 då Washington beslutade att inte förnya det i sin nuvarande form, men det fortsätter i huvudsak gälla i tio år till.
Också med Kina har ett handelskrig hotat. Kanada införde 2024 höga tullar på elbilar och på stål och aluminium från Kina, som svarade med höga tullar på jordbruksvaror och livsmedel. Det blev ett svårt bakslag inte minst den viktiga exporten av rapsolja men också för bland annat fisk och fläsk. I januari 2026 besökte dock premiärminister Mark Carney Kina och länderna enades då om att ta bort handelshinder och minska tullsatserna igen.
Ett frihandelsavtal med EU, Ceta, gäller sedan 2017 till en del. Det har godkänts av EU centralt och ett antal EU-länder, däribland Sverige, medan andra EU-länder inte har ratificerat det ännu. Bland dem som inte har anslutit sig finns tungviktare som Frankrike och Italien.
Kanada ingår vidare i frihandelsavtalet CPTPP som sedan 2018 samlar länder främst kring Stilla havet, och i september 2025 slöts ett bilateralt avtal, Cepa, med Indonesien som är den största handelspartnern i Sydostasien. Kanada har även en rad andra bilaterala frihandelsavtal.
Länkar till mer information
-
Internationella valutafonden
ekonomiska rapporter från olika länder
-
The World Bank
information och statistik från Världsbanken
-
Oanda valutaväxlare
kolla vad valutan är värd idag
