Dominica – Sociala förhållanden

Dominica har länge varit ett av Karibiens (Västindiens) fattigaste länder mätt i BNP per person, och arbetslösheten är hög.

Statistiken är knapphändig men uppskattningar gör gällande att omkring var femte invånare saknar arbete. Dessutom är många av dem som har jobb undersysselsatta.

Fattigdomen har minskat från 40 procent 2002 till uppskattningsvis uppåt 30 procent 2014. Senare siffror saknas. Inom urbefolkningen kalinago räknas de flesta som fattiga.

Inkomstskillnaderna är mindre än på andra öar i området. Det finns inte så många iögonenfallande rika familjer på ön där de flesta härstammar från familjer som försörjt sig på odling för eget bruk.

Det finns ett socialförsäkringssystem med pensioner och sjukpeng med mera men det omfattar bara dem som har en formell anställning eller är egenföretagare. Socialförsäkringssystemet finansieras genom arbetsgivaravgifter. Personer som inte har något jobb kan ansluta sig till systemet om de själva betalar in pengar. Någon arbetslöshetsförsäkring finns inte. 

Hälsovården omfattar några mindre sjukhus och ett antal vårdcentraler spridda över landet. Allvarligt sjuka patienter måste dock söka vård i huvudstaden Roseau, alternativt flygas utomlands, exempelvis till grannöarna Guadeloupe eller Martinique.

Homosexuella handlingar är förbjudna i lag och kan ge fängelse i upp till tio år. Inställningen till sexuella minoriteter är över lag intolerant.

Brottsligheten är lägre än i de flesta grannänder i Karibien men enligt lokala medier ökar brottsligheten på alla områden. Tilltagande problem med tung narkotika knyts i debatten till Venezuelas växande inflytande och den transithandel med narkotika som drivs av venezuelanska kriminella sammanslutningar. Storbritannien och USA bistår i kampen mot narkotikasmugglingen.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0