Dominica

Dominica – Geografi och klimat

Dominica är en frodig och bergig vulkanö i ökedjan Små Antillerna, som skiljer Karibiska havet från Atlanten. Ön som utgör en självständig stat är lite större än halva Öland. Klimatet är tropiskt.

Dominica ligger mitt i Små Antillerna som är en av tre större ögrupper i Karibien (Västindien). Ön hör till Små Antillernas södra del som kallas Lovartöarna. Närmaste grannöar är franska territorier: i söder Martinique och i norr Guadaloupe (som hör till Läöarna, Små Antillernas norra del).

På Dominica finns åtta vulkaner varav flera är aktiva. På ön finns orörd regnskog, talrika floder, vattenfall, höga berg, heta källor och en kokande insjö. Till skillnad från många av sina grannländer saknar Dominica många och långa stränder. De små stränder som finns består ofta av svart sand av vulkaniskt ursprung.

Den utrotningshotade papegojarten kejsaramazon (Amazona imperialis) finns bara på Dominica och pryder landets flagga. Dominica är också hemvist för en sällsynt grodart, den ett kilo tunga kycklinggrodan. Tidigare fanns det tiotusentals kycklinggrodor på Dominica och de användes som föda. Från 2002 angreps grodorna av en aggressiv svampsjukdom och var nära att utrotas. En del exemplar räddades undan smittan genom att flygas ut till grannön Montserrat och till Europa, däribland Sverige. Vid en inventering 2023 hittades några få grodor i det vilda på Dominica.

Dominicas säregna natur, med bland annat havsnära regnskog, skyddas i flera nationalparker.

Klimatet är tropiskt och genom nordostliga passadvindar får landet riklig nederbörd. Dominica ligger i det mest orkandrabbade området i Karibien. Orkansäsong råder juli–oktober. Temperaturen varierar mellan 25 grader i december–mars till 32 grader under de varmaste månaderna under året.

Läs om klimatförändringar i Naturtillgångar, energi och miljö.

Om våra källor

Dominica – Befolkning och religion

Majoriteten av Dominicas befolkning härstammar från afrikanska slavar medan en mindre andel har blandat ursprung. Det finns även små grupper som har sin härkomst i Europa eller Mellanöstern, och den största resten i Karibien av ursprungsbefolkningen kalinago. Flertalet invånare är kristna.

Ättlingarna till urfolket kalinago, som tidigare kallades kariber, uppskattas till runt 3 000, eller cirka 4 procent av befolkningen. De brukar kallas det enda förcolumbianska folket i Karibien även om det finns små grupper som identifierar sig som urfolk även på andra öar.

Kalinago i Dominica har sedan 1978 ett eget 15 kvadratkilometer stort område på öns nordöstra kust, runt orten Salybia. Det hette förut Carib Reserve men bytte 2010 namn till Kalinago Territory för att anknyta till det ursprungliga namnet och då ordet karib (carib) ansågs förknippat med kolonialismen. Invånarna i territoriet har rätt till självbestämmande i vissa frågor och väljer en egen hövding.

Dominica räknas till regionens fattigare länder och många dominiker söker sin lycka utomlands. Den omfattande utvandringen uppväger den naturliga befolkningstillväxten, vilket får till följd att antalet invånare har varit relativt konstant sedan 1960-talet. Som mest, runt 1980, var invånarantalet uppe i 73 000. Sett till befolkningsmängden är landet är det näst minsta på västra halvklotet (efter Saint Kitts och Nevis).

För att skaffa inkomster säljer Dominica medborgarskap till utlänningar mot att de gör större investeringar i landet. Detta system har kritiserats av omvärlden som menar att kriminella på så sätt kan skydda sig bakom medborgarskapet i Dominica. USA har också vänt sig mot försäljningen av pass med argumentet att den underlättar illegal invandring till Nordamerika.

Språk och religion

Engelska är officiellt språk och talas över hela ön. Inte minst bland de äldre talas även kwéyòl, ett kreolspråk baserat på franska. På den nordöstra delen av Dominica talas ett kreospråk med grund i engelskan, cocoy (eller kokoy), av immigranter från grannöarna Antigua och Montserrat. Urbefolkningens språk används inte längre.

Religionsfriheten är inskriven i grundlagen och respekteras av staten. Majoriteten av invånarna är kristna. Drygt hälften av dominikerna bekänner sig till katolicismen, ett arv från tiden som fransk koloni. Protestanterna beräknas utgöra uppemot 30 procent. Bland protestanterna är sjundedagsadventisterna, pingstvännerna och baptisterna flest.

I landet finns också små grupper av andra kristna samfund samt bland annat muslimer, hinduer och personer som bekänner sig till bahai, en religion med rötter i Iran men som på 1800-talet bröt med islam och utvecklade ett eget trossystem. Även rastafarirörelsen (se Jamaica: Religion) är representerad.

Om våra källor

Dominica – Sociala förhållanden

Dominica är det fattigaste av de små önationerna i Karibien som är före detta brittiska kolonier, mätt i BNP per invånare. Arbetslösheten är hög och fattigdomen utbredd. Samtidig är inkomstskillnaderna mindre än på andra öar i området.

I FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) ligger Dominica ungefär i mitten av världens länder i kategorin med "hög utvecklingsnivå", den andra av fyra kategorier. Bland övriga sju små ö-stater i Karibien är det bara Saint Lucia som ligger lägre.

Fattigdomen beräknas ha minskat under en 20-årsperiod, från 40 procent till 29 procent 2024. Inom urbefolkningen kalinago räknas hälften som fattiga.

Vad gäller arbetslöshet är statistiken knapphändig. Tidigare uppskattningar gjorde gällande att uppemot var fjärde invånare gick utan jobb runt millennieskiftet medan siffran i dag snarare är runt 15 procent. Bland dem som räknas som arbetande ingår då många som är som undersysselsatta. I åldersgruppen 15–24 år beräknas ungefär var tredje vara utan jobb.

 Socialförsäkringar och sjukvård

Det finns ett socialförsäkringssystem med pensioner och sjukpeng med mera men det omfattar bara dem som har en formell anställning eller är egenföretagare. Socialförsäkringssystemet finansieras genom arbetsgivaravgifter. Personer som inte har något jobb kan ansluta sig till systemet om de själva betalar in pengar. Någon arbetslöshetsförsäkring finns inte. 

Hälsovården omfattar några mindre sjukhus och ett antal vårdcentraler spridda över landet. Allvarligt sjuka patienter måste dock söka vård i huvudstaden Roseau, alternativt flygas utomlands, exempelvis till grannöarna Guadeloupe eller Martinique som är franska territorier.

Abort är förbjudet förutom om kvinnas liv är i fara. 

Homosexuella handlingar var tidigare förbjudna och kunde ge fängelse men 2024 slog Högsta domstolen fast att det stred mot grundlagen. Samkönade äktenskap eller registrerade partnerskap förekommer fortfarande inte.

Brottsligheten är lägre än i de flesta grannländer i Karibien men brottsligheten har ökat. Tilltagande problem med tung narkotika knyts till den transithandel med narkotika som drivs av kriminella sammanslutningar i Venezuela.

Utbildning

Skolsystemet i Dominica är organiserat efter brittisk modell. Den statliga skolan är avgiftsfri och skolgången är obligatorisk från fem till 16 års ålder. Många barn fullföljer dock inte skolgången.

Läs- och skrivkunnigheten har ökat över tid och beräknades 2026 uppgå till 94 procent.

Förskola erbjuds barn från tre års ålder. Det grundläggande skolstadiet omfattar sju år och följs av fem år motsvarande högstadium och gymnasium.

Dominica State College inrättades 2002 och innebar att utbildningar för bland annat lärare och sjuksköterskor samlades på ett ställe. Högre studier kan också bedrivas på distans via ett digitalt campus vid University of the West Indies på Jamaica.

Ett par privatägda medicinska högskolor finns på ön. Dessa är dock inte en del av det nationella utbildningssystemet utan slussar studenter till framför allt nordamerikanska universitet.

För studier vid utländska universitet beviljar regeringen varje år ett antal stipendier.

Om våra källor

Dominica – Historia

Människor tros ha bebott Dominica i upp till 5 000 år. När européer nådde ön i slutet av 1400-talet mötte de kalinago, ett folk som bjöd hårt motstånd mot kolonisatörerna. Först på 1700-talet slog sig franska bosättare ned, och med dem kom slavar från Afrika för arbete på plantager. Fransmännen följdes av engelsmän och 1898 blev ön en brittisk kronkoloni. Dominica blev en självständig stat 1978.

De första människorna kom troligen från Sydamerika till dagens Dominica för mellan 4 000 och 5 000 år sedan. I början av vår tideräkning kom en annan folkgrupp, arawakerna, som några i sin tur trängdes undan av kalinago (tidigare kallade kariber) runt år 1000 e Kr. Kalinago kallade ön Waitukubuli ("hon som är så hög", vilket syftade på öns höga berg.

Christofer Columbus nådde Dominica söndagen den 3 november 1493. Därav har landet fått sitt namn (Dominica betyder söndag på latin). Den oländiga terrängen bidrog till att kalinago kunde stå emot européernas erövringsförsök i nästan 200 år. Återkommande strider med fransmän och britter och de sjukdomar européerna förde med sig skördade dock många offer inom ursprungsbefolkningen. År 1730 hade deras antal sjunkit från 5 000 till 400 personer. Ättlingar till dessa kalinago lever på ön än i dag.

På 1700-talet lyckades franska nybyggare etablera sig på ön. De anlade plantager och afrikanska slavar importerades som arbetskraft. Plantagerna på Dominica blev dock inte lika lönsamma som på andra öar på grund av bergen som försvårade alla transporter.

Brittisk koloni

Till skillnad från slavar på andra öar tilläts Dominicas slavar att odla och sälja egna produkter. På så sätt fick många pengar och kunde köpa sig fria. Vissa ägde till och med mindre plantager med slavar.

År 1761 erövrades Dominica av brittiska styrkor. Herraväldet över ön växlade ytterligare några gånger innan den slutligen blev brittisk 1805. Britterna grundade ett samhällssystem som gav vita monopol på politiken. Även fria svarta gavs dock rösträtt 1831, tre år innan slaveriet formellt förbjöds.

När slaveriet avskaffades i de brittiska kolonierna 1834 fanns det drygt 14 000 slavar på Dominica. Många övergav plantagerna där de arbetat som slavar för att röja egen mark och försörja sig på självständigt arbete. Att äga en egen jordlott är ännu i dag en starkt rotad tradition bland många dominiker.

När de tidigare slavarna flyttade fick plantagerna ont om arbetskraft samtidigt som nya byar växte upp på ön.

Ökande självstyre

Dominica fick 1838 som första brittiska koloni en svart majoritet i det lokala parlamentet. Därefter stiftades flera lagar som förbättrade situationen för majoriteten av befolkningen. Vita återtog dock kontrollen 1862. Parlamentet upplöstes och självstyret avskaffades. År 1898 blev Dominica en brittisk kronkoloni, styrd från London.

Efter oroligheter på 1930-talet höjdes levnadsstandarden på de brittiska öarna i Karibien. Nya arbetstillfällen skapades och utbildningen förbättrades.

De första allmänna valen till ett lokalt parlament hölls 1951. Majoriteten av platserna vanns av kandidater som stöttades av fackföreningar. Ett partisystem hade ännu inte tagit form. Dominicas första politiska parti, Arbetarpartiet, grundades 1955.

År 1958 bildade Dominica tillsammans med nio andra brittiska kolonier Västindiska federationen, men den kollapsade efter bara några år. Dominica fick 1967 status som så kallad brittisk associerad stat, vilket innebar att ön fick självstyre i interna frågor, medan London fortsatte sköta utrikespolitik och försvar.

 Självständig nation

Den 3 november 1978 blev Dominica en självständig stat inom Samväldet. Patrick John från Arbetarpartiet blev landets första regeringschef.

Den första tiden som självständig nation blev stormig. Protester utbröt 1979 mot regeringens planer på att inskränka fackföreningarnas och pressens verksamhet. Två människor dödades av militären och efter en tre veckor lång generalstrejk tvingades premiärminister John att avgå. Två månader senare orsakade orkanen David enorm förödelse, bananodlingar förstördes och tre av fyra invånare blev hemlösa.

Det konservativa Frihetspartiet vann en stor seger i valet 1980 under ledning av Eugenia Charles, som blev Karibiens första kvinnliga premiärminister. En av hennes första åtgärder var att upplösa försvarsstyrkan som var lojal med Patrick John. Två misslyckade statskupper följde. Patrick John dömdes 1985 för inblandning och fick tolv års fängelse, men släpptes efter fem år.

Charles var en av den dåvarande amerikanska presidenten Ronald Reagans främsta bundsförvanter i Karibien under 1980-talet, och Dominica bidrog med styrkor till den USA-ledda invasionen av Grenada 1983 (se Grenada: Historia). Frihetspartiet, som även vann valet 1985, förde en Kubafientlig politik och utsatte vänsterintellektuella för trakasserier.

Under andra halvan av 1980-talet växte missnöjet med den ekonomiska åtstramningspolitik som Charles bedrev. Oppositionen var dock splittrad, och genom att staten arrenderade ut jordlotter till småbrukare fick Charles tillräckligt med stöd för en tredje valseger 1990. Ett nybildat mittenparti, Förenade arbetarpartiet, blev näst största parti.

Efter orkanen Hugos framfart 1989, då 80 procent av bananskörden förstördes, lanserade regeringen ett program som erbjöd utlänningar medborgarskap i utbyte mot stora investeringar (se även Ekonomi).

Förödande orkaner

Valet 1995 vanns av Förenade arbetarpartiet som fick majoritet och Eugenia Charles avgick. Kort därpå drabbades ön av två orkaner som slog ut bananproduktionen, och Förenade arbetarpartiet lyckades inte infria väljarnas förväntningar.

I valet år 2000 vann Arbetarpartiet en knapp seger. Arbetarpartiet bildade regering med Frihetspartiet, som bara fått två mandat. Premiärminister blev Roosevelt Douglas. Denne avled av en hjärtattack hösten 2000 och efterträddes av Pierre Charles.

År 2003 genomfördes stora nedskärningar inom den offentliga sektorn och flera strejker bröt ut i protest. Med hjälp av lån från låneorganet IMF kunde Dominica vända den ekonomiska tillbakagången men samtidigt ökade statsskulden och budgetunderskottet.

I början av januari 2004 avled premiärminister Charles efter en tids sjukdom. Till efterträdare utsåg Arbetarpartiet utbildningsministern Roosevelt Skerrit, som med sina 31 år blev en av världens yngsta regeringschefer.

Regeringen beskylls för korruption

Inför parlamentsvalet 2005 kunde regeringen peka på de senaste årens ekonomiska tillväxt och Arbetarpartiet vann egen majoritet i parlamentet. Trots korruptionsanklagelser som gällde upphandling av 2 700 soptunnor utomlands vann Arbetarpartiet även valet 2009, med ännu större marginal.

Efter valet anklagade oppositionen Arbetarpartiet för fusk genom mutor och för att ha styrt statsägda medier. Under en tid bojkottade oppositionen arbetet i parlamentet i protest mot detta.

Under 2012 och 2013 hade Dominica tre olika presidenter. I september 2012 valdes Eliud Williams till president av parlamentet sedan Nicholas Liverpool meddelat sin avgång. Williams avgick dock redan i oktober 2013 och efterträddes då av Charles Savarin som bland annat hade varit minister med ansvar för nationell säkerhet. Förenade arbetarpartiet arrangerade omfattande demonstrationer mot båda presidentvalen och hävdade att dessa skedde på ett sätt som stod i strid med författningen.

Arbetarpartiet behöll en betryggande majoritet i parlamentsvalet 2014.

I september 2017 drabbades Dominica av orkanen Maria. Den orsakade skador som uppgick till 226 procent av BNP, en oerhörd siffra. Orkanen slet av taken på nästan alla byggnader, förstörde i stort sett alla bananodlingar och lämnade regnskogens träd utan löv. Enligt officiella siffror avled 65 personer i orkanen som beskrivs som den värsta i landets historia.

I parlamentsvalet 2019 stärkte Arbetarpartiet sin ställning något, och Roosevelt Skerrit satt kvar som premiärminister.

Om våra källor

Dominica – Inrikespolitik och författning

Dominica är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick och där presidenten utses av parlamentet. Regeringsmakten utövas i huvudsak av premiärministern. Landet styrs sedan 2000 av Arbetarpartiet och premiärminister sedan 2004 är Roosevelt Skerrit. Parlamentsvalet 2022 bojkottades av oppositionspartierna i protest mot att en rekommenderad valreform inte genomförts.

Till skillnad från andra tidigare brittiska kolonier i Karibien, som behöll den brittiska monarken som överhuvud, blev Dominica en republik inom Samväldet redan vid självständigheten 1978. Presidenten har formellt den verkställande makten men den utövas i praktiken av premiärministern och regeringen.

I praktiken har landet haft ett tvåpartisystem sedan 2005. Vid sidan av Dominicas arbetarparti (DLP) har bara Förenade arbetarpartiet (UWP) haft mandat i parlamentet.

När det senaste valet som hölls 2022 utlystes drygt två år i förtid protesterade oppositionen och andra grupper i ett öppet brev. De pekade på att externa bedömare som den regionala organisationen OAS, Samväldet, Caricom och Karibiska domstolen (CCJ) hade rekommenderat ändringar i vallagarna för att förebygga valfusk, men att inga reformer antagits. Premiärminister Roosevelt Skerrit anförde som skäl att han ville säkra ”fortsatt förnyelse” för sin regering.

En följd blev att UWP bojkottade valet liksom det konservativa Frihetspartiet (DFP), som styrde landet 1980–1995. Ett litet nybildat parti deltog men Arbetarpartiet tog hem alla mandat utom två som gick till oberoende kandidater.

I enlighet med det parlamentariska styret är regeringen ansvarig inför parlamentet som består av en kammare. Parlamentet har 30 ledamöter varav 21 utses i allmänna val som ska hållas med högst fem års mellanrum. Av de nio övriga ledamöterna, senatorerna, utnämns fem av premiärministern och fyra av oppositionsledaren.

Presidenten är statsöverhuvud och utses av parlamentet för en femårsperiod. En president kan sitta i högst två mandatperioder.

Rättssystemet är uppbyggt efter brittisk modell och domstolarna kan göra sitt jobb utan påverkan från politikerna. Domar kan överklagas till Östkaribiska högsta domstolen i Saint Lucia och vidare till den karibiska domstolen CCJ (Caribbean Court of Justice) i Trinidad och Tobago. 

När det gäller korruption får Dominica ett relativt gott betyg av organisationen Transparency International (TI) och hamnar på plats 37:e plats av 182 länder 2025 (se listan här).

Polisen har gott rykte och anklagelser om kränkningar av de mänskliga rättigheterna är ovanliga. Jämfört med andra länder i regionen är Dominica ett relativt fridsamt land men mordfrekvensen är hög internationellt sett. Många mord sker i samband med narkotikasyndikatens verksamhet. Även turister har attackerats.

Utrikespolitik och försvar

Bristen på insyn i landets finanssektor, som gjort det möjligt för kriminella att ”tvätta pengar” i Dominicas banker, har lett till ett visst gnissel i relationerna med väst. Landet har dock agerat för att stävja penningtvätten.

Dominica hamnade 2019 på EU:s svarta lista på grund brister i skattesystemet men ströks senare samma år. Landet svartlistades på nytt 2021 men flyttades snart till EU:s grå lista och i början av 2024 ströks landet även från den grå listan.

Andra kontroversiella frågor har varit försäljningen av pass till utlänningar (se Befolkning och språk) samt Dominicas tidigare stöd för Japans krav på att få jaga valar. År 2008 svängde regeringen i frågan och slutade stödja Japan.

Dominica är medlem av de regionala samarbetsorganisationerna OAS, Caricom, OECS, Celac och ACS. Både Caricom och OECS strävar efter större ekonomisk integration mellan medlemsländerna. Samarbetet har nått längst inom OECS där medlemsländerna bland annat har samma valuta och en gemensam centralbank. Medlemsstaternas medborgare kan också resa fritt inom OECS-området och handelsbarriärerna mellan länderna har rivits.

Dominica förbindelserna bröt 2004 med Taiwan och upprättade i stället nära relationer med Kina. Genom denna ”plånboksdiplomati” har Dominica fått omfattande bistånd från Kina.

Dominica saknar försvar men har en kustbevakningsstyrka. Landet deltar i regionala säkerhetssamarbeten som Regional Security System och Caribbean Basin Security Initiative, vilka delvis finansieras av USA

Om våra källor

Dominica – Ekonomi

Inget annat land i Karibien har varit så beroende av bananindustrin som Dominica, men bananernas roll har minskat med tiden. Jordbruket sysselsätter fortfarande många invånare men turistnäringen och tjänstesektorn över lag spelar större roll för ekonomin. Ett viktigt inslag är försäljning av medborgarskap till utlänningar med stor plånbok.

Turismen begränsades länge av att landets internationella flygplats var för liten för större flygplan. Först 2021 var den tillräckligt utbyggd för att ta emot direktflyg från USA. Stränderna är få och relativt små men Dominica lockar med bland annat ekoturism och naturupplevelser (se Geografi och klimat).

För att bredda ekonomin försöker Dominica locka till sig utländska finansföretag med särskilt förmånliga villkor, och landet har dragit till sig företag som anklagas för att ägna sig åt penningtvätt. Lagarna har kritiserats för att inte tillräckligt förhindra sådana skumraskaffärer. Dominica har till och från funnits med på EU:s listor över länder med bristfälliga skattesystem (se Politik).

Dominica införde 1993 ett program enligt vilket personer som betalar från 100 000 dollar till en fond får medborgarskap i landet. Ett dominikiskt pass ger visumfritt tillträde till över 100 länder, däribland Schengenområdet som omfattar merparten av EU och några länder till.

Världsbanken klassificerar Dominica som ett övre medelinkomstland, den andra av fyra inkomstkategorier. Det är samma som ungefär hälften av de karibiska småstaterna medan övriga räknas som höginkomstländer (se alla världens länder här).

Färre bananer

Bananer var under många år landets viktigaste exportvara och stod 1990 för över 90 procent av varuexporten. Fram till 2006 var Dominica och de andra forna kolonierna i Karibien garanterade en viss export av bananer till EU, men efter en lång tvist med USA och bananodlarna i Latinamerika tvingades EU gå med på att avveckla detta system. Sjunkande priser och ökad konkurrens på världsmarknaden har bidragit till att produktionen har fallit kraftigt. Bananodlingarna på Dominica ligger ofta svårtillgängligt i bergen och brukningsmetoderna är ålderdomliga, vilket gör landets bananer dyrare än många konkurrenters. Odlingarna ödeläggs också av orkaner med jämna mellanrum. Skadorna efter orkanen Maria 2017 uppgick till 226 procent av BNP.

Jordbruk är trots allt fortfarande en viktig näringsgren. Uppemot var femte invånare sysslar med jordbruk. Vid sidan av bananer odlas frukt och grönsaker, både för inhemskt bruk och för export främst till andra länder i Karibien.

Det fiske som bedrivs är mest till husbehov men en del fångster förädlas vid anläggningar i landets hamnar och säljs till grannländerna.

Industrin utgörs främst av mindre företag som förädlar och förpackar jordbruksprodukter. Landets enda betydande tillverkningsindustri som bland annat framställde tandkräm och tvål ur kokosfett stängde efter den tropiska stormen Erikas härjningar 2015. Den öppnade igen tre år senare av lokala ägare, men använde då importerad palmolja och animaliskt fett.  

Handelsunderskott

Det råder ett omfattande underskott i handeln med omvärlden. Importen av varor överstiger exporten många gånger om (se faktaruta). Underskotten täcks av lån, bistånd och pengar som emigranter utomlands skickar hem, så kallade remitteringar.

Dominica åtnjuter liksom grannländerna förmånliga handelsvillkor på den amerikanska marknaden genom programmet CBI och med EU genom partnerskapsavtalet EPA som också omfattar bistånd och samarbete.

Om våra källor

Dominica – Naturtillgångar och energi

Vatten, skog och pimpsten utgör Dominicas viktigaste naturresurser. På ön finns också stora tillgångar av kalksten och lera. Landet är beroende av oljeimport för sin energiförsörjning men vattenkraft används också för elektriciteten. Varma källor ger hopp om en fossilfriare framtid.  

Om våra källor