Dominica – Modern historia

Vid självständigheten 1978 styrdes Dominica av Arbetarpartiet med partiledaren Patrick John som regeringschef. Den första tiden som självständig nation blev stormig. 

1979 utbröt protester mot regeringens planer på att inskränka fackföreningarnas och pressens verksamhet. Två människor dödades av militären och efter en tre veckor lång generalstrejk tvingades premiärminister John att avgå.

Det konservativa Frihetspartiet vann en stor seger i valet 1980 under ledning av Eugenia Charles, som blev Karibiens (Västindiens) första kvinnliga premiärminister. En av hennes första åtgärder var att upplösa försvarsstyrkan som var lojal med John. Två misslyckade statskupper följde. John dömdes 1985 för inblandning och fick tolv års fängelse, men släpptes efter fem år.

Charles var en av den dåvarande amerikanska presidenten Ronald Reagans främsta bundsförvanter i Karibien under 1980-talet, och Dominica bidrog med styrkor till den USA-ledda invasionen av Grenada 1983 (se Grenada: Modern historia). Frihetspartiet, som även vann valet 1985, förde en Kubafientlig politik och utsatte vänsterintellektuella för trakasserier.

Under andra halvan av 1980-talet växte missnöjet med den ekonomiska åtstramningspolitik som Charles bedrev. Oppositionen var dock splittrad, och genom att staten arrenderade ut jordlotter till småbrukare fick Charles tillräckligt med stöd för en tredje valseger 1990. Ett nybildat mittenparti, Förenade arbetarpartiet, blev näst största parti.

Efter orkanen Hugos framfart 1989, då 80 procent av bananskörden förstördes, lanserade regeringen ett program som erbjöd utlänningar medborgarskap i utbyte mot stora investeringar (se även Ekonomi).

Fler orkaner drabbar Dominica

Valet 1995 vanns av Förenade arbetarpartiet som fick majoritet och Eugenia Charles avgick. Kort därpå drabbades ön av två orkaner som slog ut bananproduktionen, och Förenade arbetarpartiet lyckades inte infria väljarnas förväntningar.

I valet år 2000 vann Arbetarpartiet en knapp seger. Partiet fick tio mandat, mot nio för Förenade arbetarpartiet. Arbetarpartiet bildade regering med Frihetspartiet, som denna gång bara vann två mandat. Premiärminister blev Roosevelt Douglas. Denne avled av en hjärtattack hösten 2000 och efterträddes av Pierre Charles.

Den nya regeringens viktigaste uppgift blev att försöka komma till rätta med problemen inom bananindustrin. Till följd av sjunkande priser och ökad konkurrens på världsmarknaden hade de årliga inkomsterna från bananexporten minskat från drygt 30 miljoner amerikanska dollar 1993 till knappt 5 miljoner amerikanska dollar 2003. Återkommande tropiska orkaner bidrog till problemen. 2002 krympte BNP med nära två procent. Samtidigt stod det klart att bananexporten till EU skulle minska (se Ekonomi).  

2003 genomfördes stora nedskärningar inom den offentliga sektorn och flera strejker bröt ut i protest. Med hjälp av lån från Internationella valutafonden (IMF) kunde Dominica vända den ekonomiska tillbakagången. 2003 började ekonomin att växa igen, men samtidigt ökade också statsskulden och budgetunderskottet.

I början av januari 2004 avled premiärminister Charles efter en tids sjukdom. Till efterträdare utsåg Arbetarpartiet den 31-årige utbildningsministern Roosevelt Skerrit, som därmed blev en av världens yngsta regeringschefer.

Inför parlamentsvalet våren 2005 kunde regeringen peka på de senaste årens ekonomiska tillväxt och Arbetarpartiet gick framåt i valet. Partiet vann egen majoritet med 12 av de 21 platserna i parlamentet. Förenade arbetarpartiet fick 8 mandat. Frihetspartiet lyckades inte vinna någon plats alls.

Regeringen beskylls för korruption

Under 2008 och 2009 riktades korruptionsanklagelser mot Skerrits regering i samband med upphandlingen av 2    700 soptunnor utomlands. Trots detta vann Arbetarpartiet valet 2009. Arbetarpartiet som under valrörelsen hade utlovat nolltolerans mot korruption, en större flygplats, lägre pris på bränsle för fiskare, gratis skolböcker och höjda lärarlöner gick starkt framåt och vann 18 mandat. De övriga 3 mandaten gick till Förenade arbetarpartiet.

Efter valet anklagade oppositionen Arbetarpartiet för fusk genom mutor och för att ha styrt statsägda medier. Under en tid bojkottade oppositionen arbetet i parlamentet i protest mot detta.

Under 2012 och 2013 hade Dominica tre olika presidenter. I september 2012 valdes Eliud Williams till president av parlamentet sedan Nicholas Liverpool meddelat sin avgång. Williams avgick dock redan i oktober 2013 och efterträddes då av Charles Savarin som bland annat hade varit minister med ansvar för nationell säkerhet. Förenade arbetarpartiet arrangerade omfattande demonstrationer mot båda presidentvalen och hävdade att dessa skedde på ett sätt som stod i strid med författningen.

Arbetarpartiet behöll sin majoritet i valet 2014 men förlorade 3 mandat till Förenade arbetarpartiet (se vidare Aktuell politik).

Om våra källor