Nordkorea – Sociala förhållanden

Nordkorea är i teorin ett klasslöst samhälle men i praktiken råder stora klyftor. Ett unikt klassificeringssystem gör att många medborgare är utestängda från ekonomiska och sociala fördelar. Fattigdomen är utbredd och befolkningen har under perioder drabbats av svår undernäring och svält.

Den politiska eliten lever i stort överflöd. Högst i rang står Kimdynastin med Kim Jong-Un i spetsen, följda av farfadern Kim Il-Sungs (1912–1994) gamla revolutionskamrater och deras familjer. 

Medborgarna rangordnas enligt ett sociopolitiskt rangordningssystem – kallat songbun – med ett 50-tal undergrupper. Systemet bygger på något som kan beskrivas som ett mellanting mellan klass och kast. Människor mäts med utgångspunkt från familjens historia och lojalitet mot revolutionen och den högsta ledaren. Vilken rang en familj har avgör individens tillgång till matransoner, sjukvård, bostad, utbildning och karriär. Songbun styr till och med vem man har rätt att gifta sig med. 

Status ses regelbundet över, och om en familjemedlem begår en ”antirevolutionär handling” förlorar hela familjen i status (se även Inrikespolitik och författning). 

Landets växande ekonomiska problem från mitten av 1970-talet urholkade de sociala skyddsnäten som varit jämförelsevis goda. Ekonomiskt vanstyre, översvämningar och torka ledde till att mer än en miljon människor dog av svält eller svältrelaterade sjukdomar på 1990-talet (se Modern historia). 

Nordkorea har efter det tagit emot stora matleveranser från bland annat FN:s livsmedelsprogram WFP.

De statliga matransonerna är små, och kosten är näringsfattig. Fortfarande riskerar en majoritet av befolkningen att drabbas av akut matbrist. Nära hälften av invånarna lider av undernäring enligt en FN-rapport 2025.  

Det råder brist på mediciner, uppvärmning, vatten och el. Sjukdomar som polio och malaria och i synnerhet tuberkulos, har åter börjat spridas i större omfattning.

Förhållandena för sanitet och hygien är undermåliga och sophanteringen bristfällig.

Covid-19-pandemin uppges ha drabbat invånarna hårt. Regimen hävdade i det längsta att man lyckats stoppa coronaviruset från att få fäste i landet (se Inrikespolitik och författning). Först våren 2022 rapporterades fall av covid och ett 70-tal personer av uppgavs ha dött i sjukdomen. En oberoende forskningsrapport visade dock på att viruset hade spridits i landet sedan 2020 och lett till svåra umbäranden för befolkningen. Reseförbud inom landet och stängda marknader hade orsakat stor matbrist. Samtidigit förvärrades situationen av brist på mediciner och adekvat sjukvård,.

Ännu vid mitten av 2020-talet, när gränserna öppnats efter pandemin, hade biståndsarbetare från FN-organ och andra hjälporganisationer inte tillåtits återvända till Nordkorea

Nordkorea finns inte med i FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) (se listan här). Senast landet var med på listan var 1995.  En anledning till att en klassificering av landets utveckling inte gjorts sedan dess är bland annat avsaknaden av officiell statistik och trovärdiga uppgifter. 

Familjeliv

Förpliktelser mot familjen har av hävd varit överordnade andra plikter. Fadern har varit familjens överhuvud och äldste sonen har haft särskilt ansvar. Kvinnor har haft lägre status än män i traditionell koreansk kultur. Även i dagens Nordkorea har männen större chans än kvinnorna att göra karriär i politiken, men utbildningssystemet tycks inte diskriminera kvinnor, och andelen yrkesarbetande kvinnor är hög. 

Det styrande Arbetarpartiet uppträder som nordkoreanernas moraliska väktare och reglerar deras liv i detalj. Alla måste tillhöra någon politisk organisation. Individen väljer varken bostadsort eller arbete fritt. Ansökan till rätt myndighet krävs för flytt men också för semesterresa eller bara helgutflykt. Vanliga familjer måste ofta vänta på sin semesterkvot, medan de mest hängivna mot partiet och staten kan belönas med familjesemester. 

Ett nygift par tilldelas ett hus eller en lägenhet, medan andra ofta måste vänta på att få någonstans att bo. Bostäderna är oftast små, och det händer att tre generationer måste bo tillsammans. 

Om våra källor