Nordkorea – Demokrati och rättigheter

I Nordkorea förekommer systematiska och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Medborgarna är strängt övervakade och förbjudna att lämna sitt hemland. De allmänna val som hålls är en demokratisk fasad.

Nordkorea är en diktatur, kontrollerad av Kimdynastin, med i praktiken endast ett erkänt parti. Det finns bara en kandidat på valsedlarna och valdeltagandet är alltid i det närmaste 100 procent (se Inrikespolitik och författning).

Kritik av regimen och politisk opposition straffas hårt. Politiska fångläger som ofta beskrivs som koncentrationsläger tros ha funnits sedan Koreakriget. De beräknas som mest ha inkluderat runt 200 000 människor och uppskattades i en FN-rapport 2014 till  80 000−120 000.  En FN-rapport från 2025 om människorättssituationen i Nordkorea beräknade att minst fyra sådana läger ännu är i bruk. I lägren lever ofta hela familjer eftersom upp till tre generationer ska straffas för brott som att ha lyssnat på utländsk radio, utövat religion eller inte visat landets ledare tillräcklig vördnad (se även Sociala förhållanden). Fångarna lever i praktiken som slavar under så usla förhållanden att många går under av svält, tortyr och umbäranden.

Försök att lämna landet betraktas som förräderi och på senare år har gränsbevakningen hårdnat och soldater är tillsagda att skjuta dem som försöker ta sig över gränsen. De tiotusentals nordkoreaner som flytt till Kina under senare år har ofta skickats tillbaka till hemlandet. Enligt det sydkoreanska återföreningsdepartement finns det idag drygt 34 000 nordkoreanska avhoppare i Sydkorea.

Omvärldens bild av situationen i Nordkorea bygger till stor del på vittnesmål från dem som lyckats lämna landet. Utländska besökare i landet får inte röra sig fritt och internationella människorättsorganisationer samt FN-organ har inget eller mycket begränsat tillträde till landet.

FN:s människorättsråd (UNHRC) presenterade 2014 en rapport som dokumenterar systematiska, utbredda och grova brott som mord, förslavning, tortyr, våldtäkt, framtvingade aborter, tvångsförflyttning, ”försvinnanden” samt svält och förföljelse grundad på politik, religion, ras och kön. Utredningen, som byggde på vittnesmål från nordkoreaner som flytt från sitt hemland, slog fast att regimen har gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Den rekommenderade därför att regimen skulle ställas till svars inför den internationella krigsförbrytardomstolen ICC. Även FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i generalförsamlingen har antagit återkommande resolutioner med samma uppmaning.

Enligt FN förvärrades situationen i Nordkorea i samband med covid-19-pandemin som en följd av de stängda gränserna, restriktioner och begränsningar för invånarna att röra sig fritt. En FN-rapport från 2025 som byggde på intervjuer med hundratals nordkoreaner som flytt från hemlandet under det senaste årtiondet, visade på en allt svårare situation för befolkningen med tvångsarbete i stor skala och ett ökande antal avrättningar.

Det nordkoreanska samhället är patriarkalt och andelen kvinnor på högre politiska poster är liten.

Korruptionen tros vara utbredd i samhället. Organisationen Transparency International placerade Nordkorea på plats 170 av 180 länder i sin lista över korruption i världens länder (se rankningslistan här).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Nordkorea rankas näst sist i världen i fråga om pressfrihet, även om denna liksom yttrande-, mötes- och tryckfrihet, är inskriven i författningen (se Reportrar utan gränsers rankningslista här). Alla massmedier är strikt censurerade och används som regimens propagandainstrument. Kritik av den officiella politiken är åtalbar som ”reaktionär agitation”, ett brott som kan straffas med döden. Journalister måste tillhöra det statsbärande kommunistiska Arbetarpartiet.

De nyheter som förmedlas handlar till största delen om de politiska ledarnas uttalanden och aktiviteter. Den statliga nyhetsbyrån KCNA är den enda godkända källan till officiella nyheter för landets övriga medier. Radio- och TV-apparater är låsta på officiella frekvenser, och hårda straff har utmätts när folk lyssnat på utländska radiosändningar. Den som delar med sig av utländska filmer och tv-serier eller tittar på sådana riskerar att avrättas offentligt, som ett led i regimens försök att stoppa nordkoreanernas tillgång till information om omvärlden.

Folket är avskuret från internationella medier. Nyheter om förtryck och svält inom landet måste smugglas ut för att nå omvärlden. 

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Enligt författningen ska domstolarna i landet vara oberoende, men i praktiken är rättsväsendet underordnat partiet. Nordkorea anklagas för godtyckliga gripanden, tortyr och utomrättsliga – och ibland offentliga – avrättningar. Det är vanligt att även familjerna till dömda personer, i synnerhet om de ska ha begått politiska brott, straffas.