Venezuela – Äldre historia

De folk som bodde i området decimerades efter spanjorernas ankomst 1498, på grund av umbäranden och nya sjukdomar. Venezuela blev en viktig jordbruksexportör i det spanska kolonialväldet. I början av 1800-talet inleddes en kamp för självständighet med frihetskämpen Simón Bolívar som förgrundsgestalt. 1821 utropades republiken Stor-Colombia som snart splittrades. Venezuela blev en egen stat 1830. Landet styrdes i huvudsak av diktatorer fram till 1945.

Venezuelas första invånare var jägare och nomader, som tros ha kommit till området för 15 000 år sedan. Från Amazonas kom folken arawak och chibcha, från Orinocodeltat kariberna. Folkgrupperna hade ingen direkt kontakt sinsemellan och i Venezuela fanns inte någon högkultur såsom i Peru eller i Mexiko. 

Christofer Columbus anlände till Venezuela 1498 under sin tredje resa över Atlanten. Många tror att Venezuela fick sitt namn för att kolonisatörerna tyckte att hus på pålar utmed kusten påminde om husen i Venedig. Venezuela betyder lilla Venedig på italienska.

Lönsam jordbrukskoloni

Den första spanska bosättningen, Cumaná, grundades ett par decennier efter Columbus ankomst. Kolonisatörernas intåg ledde till att ursprungsbefolkningen snabbt minskade. Många dog i sjukdomar och strider samt som en följd av att de tvingades arbeta som slavar åt spanjorerna.

Venezuela utvecklades snart till Spaniens mest framgångsrika jordbrukskoloni, där kakao och kaffebönor odlades. Under 1800-talet var Venezuela världens tredje största kaffeproducent efter Brasilien och Java. Till plantagerna importerades slavar från Afrika. Slaveriet avskaffades 1854.

Venezuela skapade sin egen överklass av spanskättlingar, som blev förmögna genom plantageodling, handel och smuggling. Snart uppstod dock spänningar mellan kreolerna (spanskättlingar födda i Amerika) och peninsulares (personer som var födda i Spanien). Bland kreolerna växte viljan att bryta sig loss från kolonialmakten Spanien.

Venezuela blir självständigt

Redan i mitten av 1700-talet började de första upproren mot Spanien. 1806 inledde Francisco de Miranda det långa krig som skulle leda till Venezuelas befrielse. Men det var en annan frihetskämpe, Simón Bolívar, som till sist lyckades bryta Spaniens kontroll över kolonin. Den långa och blodiga kampen för självständighet pågick till 1821, då Bolívar grundade republiken Stor-Colombia. Bolívar hade en vision om att ena Latinamerikas länder och skapa en motvikt till USA. Men Stor-Colombia slets snart sönder av inre konflikter och 1830 blev Venezuela en självständig stat.

Folket i det nybildade Venezuela var fattigt, splittrat och saknade nationalistiska känslor. Ständiga inbördeskrig härjade till en början och det var först efter de ”federala krigen” (1859–1863) som början till en nationell sammanhållning växte fram. Venezuela styrdes länge av karismatiska och starka ledare, caudillos. Regimerna växlade mellan styren präglade av liberala idéer och hårdhänt diktatur.

Mellan 1908 och 1935 styrde diktatorn Juan Vicente Gómez med stor grymhet. Under hans tid upptäcktes olja, och det förändrade samhället radikalt. Nyrika oljemagnater ställdes mot en fattig landsbygdsbefolkning som började kräva sina rättigheter. Under 1930-talet växte sig oppositionen stark och så småningom bildades det socialdemokratiska partiet Demokratisk aktion (AD) och kristdemokratiska Copei. Men det skulle dröja innan militärdiktaturernas tid var över.

Om våra källor

90995

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

89488

Gratis nättidning om internationella frågor

Vidga och fördjupa din kunskap om globala frågor. I Utrikesmagasinet hittar du aktuella analyser av vår tids stora utmaningar. Bland skribenterna finns forskare, journalister, debattörer och experter.

Gå till Utrikesmagasinet

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0