USA bombar strax efter nyår mål i Caracas och tillfångatar president Nicolás Maduro samt hans hustru, som båda förs ut ur landet. Den tidigare vicepresidenten Delcy Rodríguez tar över som president men USA säger sig kontrollera landet och, inte minst, dess oljetillgångar.

USA skickar under hösten krigsfartyg till vattnen utanför Venezuela, sänker småbåtar med påstådda narkotikasmugglare ombord och inför i december en total blockad av oljetransporter till och från landet.

Oppositionsledaren María Corina Machado tilldelas Nobels fredspris.

Det regerande socialistpartiet PSUV vinner stort i parlamentsvalet samt i regionala val som hålls i maj och till största delen bojkottas av oppositionen.

President Nicolás Maduro omväljs enligt officiella uppgifter för en tredje mandatperiod. Oppositionen hävdar att dess kandidat Edmundo González vann med bred marginal och får stöd i stora delar av omvärlden.

Nyupptagna försök till förhandlingar mellan regeringen och oppositionen, under norsk medling, havererar.

Det socialistiska regeringspartiet PSUV vinner i parlamentsval som merparten av oppositionen bojkottar.

Juan Guaidó blir det oppositionskontrollerade parlamentets talman, utropar sig till interimspresident och blir erkänd av drygt 50 stater.

President Nicolás Maduro omvald i oppositionsbojkottat val.

Ny protestvåg skakar landet och över 100 dödas; president Maduro kuppar igenom en ny grundlagsförsamling som övertar parlamentets roll.

Oppositionsalliansen MUD vinner parlamentsval.

Protestvåg mot regimen sveper över landet.

President Hugo Chávez avlider; vicepresident Nicolás Maduro tar över.

Hugo Chávez vinner sitt fjärde presidentval.

Våldsamma protester mot regimen; oppositionsalliansen MUD deltar i parlamentsval men Hugo Chávez socialistparti PSUV vinner.

Oppositionen bojkottar parlamentsval och Chávez-trogna kandidater vinner samtliga platser.

Hugo Chávez tillträder som president efter en övertygande seger för hans nya vänsterorienterade valallians.

Rafael Caldera återkommer som president (tidigare 1969–1974); den tidigare kuppledaren Hugo Chávez friges; en allvarlig bankkris skakar landet.

President Carlos Andrés Pérez avsätts efter anklagelser om förskingring.

Två kuppförsök slås ned; kuppledaren Hugo Chávez grips.

Carlos Andrés Pérez tillträder för andra gången som president (tidigare 1974–1979); när han slopar bensinsubventioner utbryter omfattande kravaller (”Caracazo”).

Rafael Caldera tillträder som president i det första fredliga maktskiftet i Venezuelas historia (till 1974).

Vänsterpartiet AD och kristdemokratiska Copei enas om maktdelning (Punto Fijo-pakten, håller fram till 1999).

Militären återtar makten i ny kupp.

Vänsterpartiet AD kommer till makten efter en statskupp. President Rómulo Betancourt, ”den venezuelanska demokratins fader”, inleder sociala reformer.

Militärdiktatorn Juan Vicente Gómez avlider, han har styrt landet sedan 1908 (som officiell president i tre omgångar och via ombud däremellan).

Venezuela blir en självständig stat, efter nio år som en del i Stor-Colombia.