Ryssland – Uppror i Tjetjenien

Under sovjetstatens sammanbrott i slutet av 1991 passade tjetjenerna på att utropa självständighet. Två blodiga krig utkämpades innan den ryska ledningen lämnade över styret av republiken till en Moskvatrogen regering.  

Tjetjenernas inledde sitt utbrytningsförsök när den ryska centralmakten i Moskva var alltför upptagen av inre maktkamper för att ta itu med det. Först när den dåvarande ryske presidenten Boris Jeltsin hade befäst sin ställning i Moskva i slutet av 1993 riktades blickarna på allvar mot Tjetjenien och då var det för sent att få tjetjenerna att backa. Deras ledare Dzjochar Dudajev höll fast vid kravet på full självständighet för Tjetjenien. Samtidigt bredde laglösheten ut sig i och kring Tjetjenien. Tåg som passerade genom området plundrades. Tjetjenska ligor gjorde räder in i angränsande områden, tog gisslan och kapade fordon. Dudajev var själv inblandad i ideliga sammandrabbningar med inhemska motståndare.

Första Tjetjenienkriget

I december 1994 hade Moskva fått nog. Stora ryska markförband marscherade in i Tjetjenien för att kväsa upproret och återupprätta rysk kontroll över området. Den ryska försvarsledningen förklarade att det skulle bli en snabb affär på några veckor.

Men kriget blev utdraget och mycket blodigt. Unga ryska värnpliktiga, ofta med bara några månaders militärutbildning, stupade i tusental. Försöken att inta huvudstaden Groznyj med hjälp av fallskärmsjägare misslyckades och övergick i utdragna bombningar och artillerianfall.

Allt utspelades inför öppen ridå, i närvaro av både ryska och utländska TV-kameror och reportrar som rörde sig fritt i området. Den ryska allmänheten, som dagligen såg krigets fasor på TV hemma i vardagsrummet, tog avstånd från hela krigsföretaget. Omvärlden började också allt skarpare fördöma det ryska övervåldet i Tjetjenien.

Inför det ryska presidentvalet 1996 hade kriget i Tjetjenien blivit en så stor belastning för president Jeltsin att han tvingade fram ett avtal om eld upphör och tog hem alla ryska styrkor därifrån.

Frågan om Tjetjeniens ställning uppsköts till år 2001. Under mellantiden skulle tjetjenerna få sköta sig själva, även om republiken till namnet fortfarande tillhörde Ryska federationen.

Uppgörelsen hälsades med lättnad i Ryssland. Kriget hade kostat cirka 80 000 människor livet, de flesta civila. Städer och byar var sönderskjutna och hundratusentals människor hade flytt sina hem. Den ryska krigsmakten hade tillfogats stora prestigeförluster och Rysslands internationella anseende hade skadats. Nu ville ryssarna ha lugn och ro nere i Kaukasus.

Men laglösheten grep omkring sig i det krigshärjade Tjetjenien. I många städer terroriserade gangsterligor civilbefolkningen, och kidnappningar blev ett sätt att tjäna pengar. Till detta kaos bidrog att Ryssland inte uppfyllde sitt löfte om storskaligt bistånd till återuppbyggnad av Tjetjenien.

Andra Tjetjenienkriget

I augusti 1999 gjorde tjetjenska rebeller en räd in i grannrepubliken Dagestan och intog flera byar med målet att upprätta en islamisk republik.

Ryssland, som fruktade ett nytt kaukasiskt storkrig, svarade med en omfattande militär insats för att driva bort inkräktarna. Det gick trögt, vilket ledde till att Jeltsin utnämnde chefen för den ryska säkerhetstjänsten, Vladimir Putin, till ny rysk premiärminister. Putin drog igång en stor offensiv mot de tjetjenska rebellerna och drev snabbt ut dem ur Dagestan.

Då kom nästa dråpslag. Kraftiga sprängladdningar exploderade i hyreshus i Moskva och Volgodonsk och cirka 300 människor dödades i september 1999. Attentaten skapade krisstämning i hela Ryssland. Den gamla ryska rädslan för aggressiv islamisk fundamentalism fick påspädning av skräcken för internationell terrorism. Nu krävde den ryska allmänheten handling.

Putin meddelade att "terroristbaserna i Tjetjenien" skulle krossas en gång för alla. Så startade en ny storoffensiv. Ryssland hade lärt sig av egna misstag. I stället för en markoffensiv inleddes nu en skoningslös bombning av det tjetjenska territoriet. Det höll till en början de ryska förlusterna nere, men förödelsen blev desto större för civilbefolkningen.

Ryska trupper kunde efterhand tåga in i det ena samhället efter det andra, till slut även i huvudstaden Groznyj, men det var ruinstäder man intog. De ryska marktrupperna mötte också denna gång hårdnackat motstånd från välbeväpnade och starkt motiverade rebeller.

Hemma i Ryssland fick Putin, som i januari 2000 blivit Rysslands president, stöd av opinionen för sin hårda linje mot rebellerna trots att de ryska förlusterna snart översteg förlusterna i det förra kriget.

De ryska styrkorna krossade allt mer omfattande motstånd på slättlandet i norr. De rebeller som återstod, några tusen man, förskansade sig i svårtillgängliga bergsområden i söder, där ryssarna inte kunde komma åt dem.

Trots upprepade ryska försäkringar om att "kriget i stort sett var över" noterade de tjetjenska styrkorna då och då framgångar som gav eko i massmedierna. De ryska styrkorna hämnades sådana angrepp genom att göra så kallade upprensningsaktioner, "zatjistki", i byar som misstänktes hysa rebeller. Upprensningsaktionerna innebar ofta att alla tjetjener av manligt kön från tolv års ålder och uppåt fördes bort och misshandlades, en del så svårt att de avled.

Nya terrordåd i Ryssland

I takt med att rebellstyrkorna trängdes tillbaka på slagfältet ökade terrordåden, både i Tjetjenien och i andra delar av Ryssland.

I oktober 2002 stormade ett femtiotal unga tjetjener, både män och kvinnor, in i en Moskvateater under pågående föreställning och hotade att spränga både sig själva och publiken i luften. Över 800 människor hölls som gisslan i flera dygn, innan ryska styrkor släppte in gas i lokalen och stormade teatern. Alla rebeller dödades under stormningen och 130 personer i gisslan avled senare av den gas som hade använts vid fritagningen.

Det blodigaste terrordådet skedde i september 2005, när över tusen barn, lärare och föräldrar togs som gisslan i Beslan i Nordossetien, som ligger nära Tjetjenien. Efter några mardrömslika dygn upplöstes dramat i vild skottlossning och explosioner som beräknas ha kostat minst 330 personer livet, många av dem barn.

När striderna i Tjetjenien ebbade ut överlämnade Moskva kontrollen över Tjetjenien till en Moskvatrogen tjetjensk regering. År 2007 utsågs den hårdföre Ramzan Kadyrov till ny tjetjensk president av president Putin i Moskva. Kadyrov hade då redan startat ett stort program för återuppbyggnad av tjetjenska städer och byar. Under de följande åren kunde tiotusentals människor flytta in i nya moderna bostäder i Groznyj och andra städer. Tillvaron stabiliserades, åtminstone på ytan. 

År 2009 förklarade Putin operationen i Tjetjenien för avslutad, men under ytan har våldet fortsatt med sporadiska attacker på ryska intressen samt ständiga rapporter om bortrövanden, tortyr och mord som aldrig klaras upp. Kadyrovs privata milis, som är ökänd för sin brutalitet, anklagas för en stor del av övergreppen.

Hösten 2016 omvaldes Kadyrov för en ny femårsperiod.

Läs mer om Tjetjenien i Konflikter: Nordakaukasien.

93516

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

89488

Gratis nättidning om internationella frågor

Vidga och fördjupa din kunskap om globala frågor. I Utrikesmagasinet hittar du aktuella analyser av vår tids stora utmaningar. Bland skribenterna finns forskare, journalister, debattörer och experter.

Gå till Utrikesmagasinet

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0