Ryssland – Demokrati och rättigheter

De demokratiska bristerna är stora i Ryssland trots att demokrati och rättssäkerhet garanteras i konstitutionen. Press- och yttrandefriheten är begränsad. I fängelserna finns politiska fångar och oberoende mediers och oppositionella politikers arbete hindras på olika sätt. I samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i slutet av februari 2022 stryptes yttrandefriheten ytterligare.   

Formellt sett kan politiska partier bildas fritt men framstående oppositionella politiker får som regel avslag på sina registreringsansökningar och hindras från att kandidera i val. I det senaste valet till parlamentet, duman, tilläts så gott som ingen oppositionell kandidat ställa upp. 

Val i Ryssland är för det mesta fredliga, men valfusk förekommer, särskilt i fall då regimens kandidaters ställning är svag. Det finns inga formella hinder för kvinnor och minoriteter att delta i det politiska livet men kvinnor är kraftigt underrepresenterade i parlamentet (knappt 16 procent av ledamöterna i duman är kvinnor).

Rätten att demonstrera är begränsad. Efter massiva protester runt dumavalet i december 2011 och presidentvalet i mars 2012 (se Modern historia) inskränktes  demonstrations- och mötesrätten genom att det blev svårare att få tillstånd för demonstrationer samtidigt som straffen höjdes betydligt för att ha organiserat, deltagit i eller informerat om demonstrationer som saknade tillstånd. 

Alla demonstrationer måste godkännas i förväg av myndigheterna, förutom så kallade enmansdemonstrationer. Det är svårt att få tillstånd om demonstrationen uppfattas som en protest mot det nuvarande politiska systemet. Deltagare i icke-godkända demonstrationer riskerar att utsättas för polisens våld, få böter och sättas i så kallad ”administrativ arrest” på några dagar. I avskräckande syfte åtalas enstaka deltagare i demonstrationer för våld mot polis och döms till fängelsestraff eller får en villkorlig dom. Det har även förekommit att deltagare i tillåtna demonstrationer straffas.

Kritiker mördad

Framstående oppositionella politiker förföljs och trakasseras. 2015 mördades före detta premiärministern och liberalen Boris Nemtsov och myndigheterna har inte förmått att hitta den som beställde mordet (läs mer i Kalendarium). Sommaren 2020 utsattes den kände regimkritikern Aleksej Navalnyj för nervgiftet novitjok i samband med en flygresa men överlevde. Efter att ha vårdats i Tyskland fängslades Navalnyj vid hemkomsten i början av 2021. I en ny dom i mars 2022 dömdes han till nio år i fängelse (se Kalendarium). Navalnyj menar att domarna mot honom är ogrundade och att de syftar till att stoppa honom från att verka politiskt. De rättsliga åtgärderna mot Navalnyj har i flera fall kritiserats av Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Enligt den ryska organisationen Memorials människorättscentrum har antalet politiska fångar ökat markant de senaste åren. Hösten 2021 fanns det 420 namn på Memorials lista jämfört med 46 år 2015. Enligt Memorial kunde läget hösten 2021 jämföras med situationen i Sovjetunionen de sista åren före unionens upplösning.

Navalnyj är det mest kända namnet på listan. Känd är också historikern Jurij Dmitrijev som dömts till 13 års straffarbete för sexbrott mot barn men som i omvärldens ögon sitter fängslad för att han kartlagt och dokumenterat ett antal massgravar från Josef Stalins tid vid makten (1924–1953).  På listan finns också flera av Navalnyjs medarbetare, journalister, anarkister, miljöaktivister, personer som deltagit i olika former av protester samt ett stort antal Jehovas vittnen och muslimer. De senare har dömts för medlemskap i två islamiska organisationer som liksom Jehovas vittnen har klassats som extremistiska av ryska myndigheter.

Lagen om "utländsk agent"

En lag som används för att kringskära regimkritisk verksamhet är lagen om ”utländsk agent”. Lagen infördes 2012 och avsåg från början ideella organisationer som ansågs bedriva politisk verksamhet och som direkt eller indirekt fick finansiering från utlandet. Lagen säger att utländska agenter måste förse allt de publicerar med en etikett som upplyser mottagaren om att informationen kommer från en utländsk agent. Utländska agenter måste också följa ett omfattande regelverk för att redovisa sin finansiering. Att klassas som ”utländsk agent” leder till ett försämrat inhemskt rykte och många organisationer har valt att inte ta emot utländsk finansiering för att undvika stämpeln. Därmed minskar deras resurser och möjligheter att bedriva sin verksamhet.

Lagen har genom åren breddats och omfattar nu även medier och enskilda personer. Alla som ägnar sig åt politiska aktiviteter och som har kontakt någon utländsk organisation ska ange sig själva som ”utländska agenter” annars hotar böter eller fängelse. Definitionen av politisk aktivitet är vag och kan omfatta valövervakning, politiska diskussioner på sociala medier och deltagande i politiska möten och protester. Stöd från utlandet avser inte enbart finansiellt stöd. Även organisatoriskt eller metodologiskt stöd från utlandet kan vara skäl till att bli klassad som utländsk agent. 

I slutet av 2021 beslutade Högsta domstolen att Memorial International och dess regionala kontor skulle stängas. Memorial anklagades för att upprepade brott mot lagen om utländsk agent. Memorial International som ägnar sig åt att samla information om människorättsbrott under sovjettiden anklagades också av domstolen för att svartmåla minnet av Sovjetunionen och landets insatser under andra världskriget. Dagen därpå drabbade samma öde en annan del av Memorials organisation då en domstol i Moskva gav Memorials människorättscentrum order om att stänga. Även människorättscentrumet anklagades för att ha brutit mot utländsk agent-lagen. 

Memorial är en av Rysslands äldsta och mest respekterade människorättsorganisationer och beslutet väckte bestörta reaktioner, både i Ryssland och i omvärlden.

Utländska och internationella icke-statliga organisationer kan även stämplas som ”icke önskvärda” om de anses hota Rysslands nationella säkerhet. En ”icke önskvärd” organisation är förbjuden att bedriva verksamhet i Ryssland. Om en organisation fortsätter bedriva verksamhet trots förbudet kan det leda till bötesstraff och, vid upprepade förseelser, fängelse för medlemmar i organisationen. Ett exempel på icke önskvärd organisation är Open Russia som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Open Russia förklarades ”icke önskvärd” 2017 och har nu lagt ned sin verksamhet i Ryssland.

2021 klassades sattes Navalnyjs politiska nätverk och hans stiftelse mot korruption (FBK) som extremistiska och upplöstes. Därmed stod alla som arbetat för Navalnyj under ett potentiellt hot att gripas och anklagas för extremism. De flesta av Navalnyjs nära medarbetare flydde under året utomlands för att undgå att gripas.

I början av 2022 sattes Navalnyj själv, liksom mer än ett dussin av hans medarbetare, upp på en lista över grupper och personer som är länkade till terrorism. Listan handhas av Rosfinmonitoring, ett statligt organ som övervakar finansiella transaktioner i syfte att förhindra penningtvätt och annan kriminell finansiell verksamhet. Därmed hamnade Navalnyj på samma lista som terrornätverken Islamiska statenal-Qaida och talibanerna i Afghanistan.

Korruption

Bland länderna i Europa ligger Ryssland på en klar bottenplats i Transparency Internationals senaste index över korruption i världen (se rankningslista här). Ryssland återfinns på plats 136 av 180 undersökta länder, i sällskap av Angola, Liberia och Mali.

Trots att staten uttryckligen utlyst en kamp mot korruption ger ansträngningarna lite resultat eftersom tjänstemännen som ansvarar för bekämpning av korruption ofta själva är involverade i korruptionshärvor. Ett antal höga tjänstemän, inklusive ministrar, har visserligen åtalats för korruption under de senaste åren, men det ses snarare som resultatet av interna maktstrider än som uppriktiga försök att bekämpa fenomenet.

Många fall av korruption på hög nivå har avslöjats av Navalnyj stiftelse mot korruption, FBK, bland annat en storskalig korruptionshärva kring premiärminister Dmitrij Medvedev och hans innersta krets. Skandalen avslöjades av Navalnyj i en film med titeln ”Han är ingen dumbom” (On vam ne Dimon; finns på Youtube med engelsk text). Filmen har genererat mer än 44 miljoner visningar och avslöjandet har lett till stora demonstrationer mot korruption runtom i landet.  

Yttrandefrihet och medier

Den ryska konstitutionen garanterar bland annat yttrande- och pressfrihet och omfattar ett förbud mot censur. I praktiken är dock yttrandefriheten numera starkt beskuren. Både statlig censur och självcensur bland journalister förekommer. I Reportrar utan gränsers senaste pressfrihetsindex ligger Ryssland på plats 150 av 180 undersökta länder (se rankningslista här).

Efter Putins återinträde på presidentposten 2012 intensifierades myndigheternas försök att begränsa yttrandefriheten genom ett antal nya lagar. Syftet sades vara att bekämpa extremism, förtal av enskilda och övergrepp på barn samt skydda religiösa känslor och försvara traditionella värderingar, men lagarna är så vagt formulerade att de även kan användas för att tysta oppositionella röster.

Oberoende mediers verksamhet hämmas också genom att de kan straffas för minsta överträdelse av det detaljrika och motstridiga regelverket som de omfattas av. Både traditionella och nya medier stäms ofta för förtal av politiker och affärsmän som pekats ut i reportage. Stämningarna leder oftast till att medierna tvingas betala kränkningsersättning.

Hot och våld mot enskilda journalister och oberoende medieföretag förekommer. Journalister som bevakar politiska manifestationer löper risken att gripas tillsammans med vanliga demonstranter med böter eller administrativ arrest som möjlig följd. Det händer också att journalister som sysslar med känsliga ämnen mördas öppet eller omkommer under märkliga omständigheter. Det mest kända fallet är mordet på den undersökande journalisten och Putinkritikern Anna Politkovskaja. Hon sköts i hissen på väg upp till sin lägenhet 2006. År 2018 mördades tre ryska journalister som granskade den ryska organisationen Vagners verksamhet i Centralafrikanska republiken (Vagner påstås rekrytera legosoldater och ha koppling till en av Putins närmaste män Evgenij Prigozjin).

Anna Politkovskaja arbetade för tidningen Novaja Gazeta som är ett de få oberoende medierna som fortfarande verkar i dagens Ryssland. Novaja Gazeta ägnar sig åt grävande journalistik för att avslöja korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. År 2021 tilldelades tidningens chefredaktör Dimitrij Muratov, tillsammans med en filippinsk journalist, Nobels fredspris för tidningens kamp för yttrandefrihet i Ryssland.   

Många andra oberoende medier har tystats, antingen genom att de köpts upp av oligarker som står makthavarna nära, eller fallit offer för lagen om utländska agenter (se ovan). Genom att klassas som utländska agenter har de förlorat annonsintäkter och andra inkomster.

När Ryssland invaderade Ukraina i slutet av februari 2022 tillhölls medierna att bara publicera information om kriget från officiella källor men ett antal oberoende gick sin egen väg. Efter en veckas krigshandlingar antogs en lag som gjorde det straffbart att sprida falska nyheter om den ryska krigsmakten. Några veckor senare utvidgades förbudet till att gälla falska nyheter om Rysslands aktioner utomlands. Den som fälls riskerar böter eller fängelse i upp till 15 år. Samtidigt antogs en annan lag som innebar förbud mot att uppmana till sanktioner mot Ryssland. Myndigheterna blockerade också tillgången till utländska medier som Facebook, BBC, Deutsche Welle och Radio Free Europé/Radio Liberty. Mot bakgrund av den nya lagen beslutade flera oberoende medier att stänga sin verksamhet, däribland TV-stationen Dozjd och radiostationen Echo Moskva. Tidningen Novaja Gazeta som 2021 belönades med Nobels fredspris för sin journalistik meddelade att den inte längre kommer att rapportera om Rysslands invasion för att skydda sina medarbetare. 

Störst frihet på internet

Runt 85 procent av ryssarna använder internet som är den mest öppna plattformen för utbyte av åsikter, men även här försöker myndigheterna begränsa yttrandefriheten. En par år gammal lag som syftar till att stoppa medier från att publicera "falska nyheter" och respektlösa uttalanden om staten på internet kan enligt kritikerna användas för att hindra spridningen av kritiska synpunkter i största allmänhet.

En ännu mer repressiv lag är den så kallade lagen om ”suveränt” eller ”hållbart” internet. Den innebär att ryska operatörer inte kan ansluta sig till rotservrar utomlands (de stora globala servrar som hanterar domännamn). Myndigheterna säger att den nya lagen är till för att garantera medborgare i Ryssland en stabil och trygg tillgång till det globala nätet medan människorättsorganisationer menar att lagens huvudsakliga syfte är att ge myndigheterna möjlighet att blockera tillgången till internet för allmänheten, till exempel vid stora demonstrationer när internetuppkopplingen är avgörande för effektiv informationsspridning.

Även tech-giganter som Apple och Google har tvingats att anpassa sig till ryska regler och blockera information på nätet. Inför parlamentsvalet hösten 2021 tog Apple och Google till exempel bort Aleksej Navalnyjs app Rösta smart! från sina kanaler. (Rösta smart-appen hjälpte väljarna att markera mot president Putins stödparti trots att stort sett inga oppositionella kandidater tilläts ställa upp i valet.)

Ryssland har etablerat flera statliga medier (Sputnik, Russia Today) som sänder nyheter till utlandet på flera språk. Dessa medier försöker sprida Rysslands officiella syn på händelserna i världen. Den ryska regimen har även anklagats upprepade gånger för försök att påverka opinion och valresultat i flera västländer. För att utföra påverkansoperationer använder sig Kreml av organisationen Internet Research Agency (IRA), en så kallad trollfabrik. IRA sprider information med budskap som gynnar den ryska ledningen i sociala medier. Ryssland har anklagats för att genom dataintrång och spridande av falska nyheter ha försökt påverka presidentvalkampanjerna i USA både 2016 och 2020 (se Utrikespolitik och försvar).

Rättsväsen och rättssäkerhet

Domstolars oberoende garanteras i den ryska konstitutionen men det händer att domstolar fattar politiskt motiverade beslut i känsliga ärenden (se ovan).

Rättssäkerheten är låg i politiskt motiverade mål. Försvaret får ofta inte lägga fram sina argument utan domstolen dömer på den bevisning som åklagaren lägger fram. Stora rättssäkerhetsbrister förekommer även under förundersökningen. Rättssäkerheten är högre i de icke-politiska rättsprocesserna, men det förekommer att ekonomiskt starkare parter uppnår framgång genom korruption.

Ryssland har en författningsdomstol vars uppgift är att se till att grundlagens regler inte överträds. Författningsdomstolen är i princip lojal med regimen men försöker i vissa fall mildra effekterna av lagar som begränsar rättighetsskyddet genom att tydligare fastställa lagarnas tillämpningsområde (och därmed minska risken för att de tillämpas godtyckligt). Författningsdomstolen har även befogenhet att ogiltigförklara lagar och förordningar. Denna befogenhet används ganska ofta, särskilt när det gäller föreskrifter från mindre inflytelserika myndigheter.

Sedan sovjettiden har rättsmedvetandet hos befolkningen ökat: fler utkräver sina rättigheter i domstol och många som förlorar går vidare till Europadomstolen. Ryssland är det land som står för flest anmälningar till Europadomstolen.  

Författningsdomstolen fattade 2015 ett beslut som innebär att Rysslands domstolar får avvika från Europadomstolens beslut i de fall de går emot den ryska ”konstitutionella identiteten”. Fram till 2019 har författningsdomstolen vägrat verkställa Europadomstolens beslut två gånger. I de allra flesta fall som rör enskilda individer verkställs Europadomstolens domar, det vill säga staten betalar ut ersättning och ser över domarna. Däremot går det trögt att implementera Europadomstolens rekommendationer när det gäller att komma tillrätta med systemfel, till exempel förbättra förhållanden i häkten och fängelser, motverka godtycklig lagstiftning och utfärdande av orättvisa domar.

Putins återkomst till makten år 2012 påverkade utvecklingen i rättsväsendet negativt. Antalet politiskt motiverade domar har ökat och antalet fängelsestraff per år har slutat minska. Enskilda vinner numera mindre ofta i skattemål eller andra förvaltningsmål som kan tillföra pengar till staten. Denna tendens utgör den del av det fenomen som beskrivs som ”människor blivit den nya oljan”, det vill säga att skatter, avgifter och böter håller på att ersätta olja som statens huvudinkomstkälla.

En reform av extremistlagstiftningen 2018 passar också in i den här trenden. Mellan 2013 och 2018 dömdes 1 000–2 000 personer till böter eller fängelse för ”extremistiska" uttalanden och delningar av ”extremistiskt” material på internet. I och med en lagändring i slutet av 2018 nedgraderades dock engångsförseelser av detta slag från brott till ”administrativa förseelser” vilket ledde till att antalet fängelsestraff sjönk medan bötesstraff blev vanligare.

Förhållandena i fängelser är usla och har inte förbättrats nämnvärt sedan sovjettiden. Tortyr i fängelser är ett känt problem.

Dödsstraff är i princip avskaffat. Dödsstraff står fortfarande inskrivet i lagen men 1996 införde Ryssland ett moratorium för avrättningar vilket var ett villkor för att landet skulle få bli medlem av Europarådet.

Källor till denna text

93516

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

89488

Gratis nättidning om internationella frågor

Vidga och fördjupa din kunskap om globala frågor. I Utrikesmagasinet hittar du aktuella analyser av vår tids stora utmaningar. Bland skribenterna finns forskare, journalister, debattörer och experter.

Gå till Utrikesmagasinet

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0