Ryssland – Politiskt system

Det politiska systemet i Ryssland ger presidenten stor makt. Författningen från 1993 drar tydliga gränser mellan den verkställande makten, det vill säga president och regering, den lagstiftande makten (parlamentet), och den dömande makten som består av domstolsväsendet. Tanken är att dessa ska balansera varandra, men i praktiken dominerar presidenten helt och hållet. I början av 2020 meddelade president Vladimir Putin att han har för avsikt att ändra grundlagen och den rådande maktbalansen.

Presidenten väljs i allmänna val och kan endast sitta två perioder i rad. Mandatperioden var fram till slutet av 2008 fyra år, men då antogs en författningsändring som innebär att mandatperioden från och med valet 2012 blev sex år. Därmed kunde Vladimir Putin, som varit president mellan 2000 och 2008, väljas om för en ny period 2012 och ännu en gång 2018. Våren 2020 antogs ett antal nya författningsändringar som bland annat innebär att Putins tidigare mandatperioder räknas bort, "nollställs" och att han kan ställa upp på nytt i nästa val 2024. 

Parlamentet består av ett underhus, duman, och ett överhus, federationsrådet.

Presidenten utser regeringschef (premiärminister) som därefter ska godkännas av duman. Övriga ministrar utses av premiärministern och presidenten gemensamt. Presidenten anger riktlinjer för landets politik, och i realiteten är det presidentens rege­ring. Presidenten utser vidare höga ämbetsmän, till exempel domare i författningsdomstolen, högsta domstolen och förlikningsdomstolen samt riksbankschefen.

Presidenten är även landets högste militäre befälhavare och har direkt ansvar över ministerier som sysslar med landets inre och yttre säkerhet såsom försvars-, inrikes-, utrikes-, justitieministerierna samt ministeriet för katastrofsituationer, och även de olika underrättelse- och säkerhetsorganisationer som efterträtt sovjet­tidens underrättelsetjänst KGB.

Till sin hjälp har presidenten två rådgivande organ, Nationella säkerhetsrådet och Statsrådet.

Nationella säkerhetsrådet har stort inflytande och omfattar inrikes-, utrikes- och försvarsministrarna, chefen för nationalgardet samt cheferna för landets interna och externa säkerhetstjänster. 

Statsrådet spelar en mer undanskymd roll. Rådet består bland annat av ledarna för de 83 så kallade federationssubjekten (se nedan).

Dumans 450 delegater väljs på fem år. Spärren mot småpartier ligger på fem procent. Hälften av dumans ledamöter utses proportionellt genom partilistor, hälften genom direktval i enmansvalkretsar.

Duman sköter det mesta av behandlingen av lagförslag men godkännande krävs i båda kamrarna. För att en lag skall träda i kraft måste den undertecknas av presidenten. Om han inlägger veto (vägrar underteckna) kan vetot röstas ned med två tredjedelars majoritet i båda kamrarna.

Till federationsrådet sänder vart och ett av federationens 83 subjekt två delegater, en utsedd av guvernören och en av den regionala församlingen. I federationsrådets uppgifter ingår att godkänna utnämningar till höga ämbeten, besluta om undantagstillstånd och användning av militär samt att ratificera internationella avtal. Federationsrådet måste också vara med och godkänna budgeten.

Formellt kan en majoritet av duman fälla regeringen i en misstroende­omröstning, i praktiken är det dock mycket svårt. Presidenten kan avsättas av parlamentet efter ett komplicerat riksrättsförfarande om presidenten har begått högförräderi eller liknande brott.

Hård kontroll

Under Vladimir Putins styre har Ryssland utvecklats mot ett samhällssystem av ”kontrollerad mångfald”. I de val som hållits till parlamentet (duman) och regionala församlingar har olika partier ställt upp, men de flesta är lojala mot maktgruppen i Kreml (se Politiska partier). Eftersom de viktigaste massmedierna, främst TV, till största delen kontrolleras av staten har fristående politiska grupperingar och kandidater ytterst små möjligheter att göra sig gällande. Putin har också genomdrivit ett antal lagar som förvårat oppositionens verksamhet (se Demokrati och rättigheter).

Oppositionen utanför duman har försökt att nå ut till medborgarna genom att då och då anordna demonstrationer som ofta skingrats hårdhänt av polisen. En annan form av protester har anordnats vid flera tillfällen av unga konstnärer som i utställningar, installationer och andra offentliga aktioner kritiserat den rådande ordningen i det ryska samhället.

Opinionsundersökningar visar att ryssarna har lågt förtroende för landets politiska institutioner och inte tror sig ha stora möjligheter att påverka någonting i samhället. På traditionellt ryskt maner ger de missnöjda medborgarna i första hand odugliga byråkrater och lokala politiker skulden för missförhållandena. De är medvetna om att det är en auktoritär form av demokrati de lever i och skulle gärna ha mer politiskt inflytande, men de flesta ser inga realistiska alternativ till de ledare de har.

Omfattande korruption

Ett skäl till befolkningens bristande tillit till makthavarna är den utbredda korruptionen, som förvärrades under 2000-talet och utgjorde en bromskloss för näringslivet och de enskilda medborgarna. Den uppsvällda statsförvaltningen, där enskilda tjänstemän har rätt att utdela tillstånd av skilda slag och gärna tar betalt för det, är en grogrund. En annan är sammanflätningen mellan politisk och ekonomisk makt. Det ”återförstatligande” av företag inom främst energisektorn som har skett under Putins presidenttid har gett statstjänstemän och makthavare i nyckelpositioner både inflytande och ägande i vinstgivande verksamheter (se även Demokrati och rättigheter.)

Förvaltning

Den ryska staten är officiellt en federation, bestående av 83 så kallade federationssubjekt. Efter det att Ryssland erövrat Krimhalvön från Ukraina våren 2014 lade Moskva två subjekt till listan, Krim och Sevastopol, men dessa erkänns inte som ryskt territorium av omvärlden.

Federationssubjekten likställs av författningen men är indelade på olika grunder. Republikerna, de autonoma kretsarna samt den autonoma regionen är inrättade för landets nationella minoriteter. De övriga är geografiskt avgränsade administrativa enheter.

I varje region finns en folkvald församling samt en förvaltningschef, som regel kallad guvernör. Dessa utses i allmänna val för en mandatperiod på fem år. En guvernör kan inte sitta mer än två perioder i följd. Alla som kandiderar till guvernörsposten måste ha ett visst stöd av lokala fullmäktigeledamöter och tjänstemän för att få ställa upp i valet.

För att se till att guvernörerna följer lagar och förordningar och inte överskrider sina befogenheter har Kreml inrättat åtta stora ”federala distrikt”, vart och ett lett av en representant för presidenten. Krim och Sevastopol utgör ett nionde federalt distrikt. 

Rättsväsende

Domstolar på alla nivåer lyder direkt under centralmakten. De högsta organen är författningsdomstolen, högsta domstolen samt högsta förlikningsdomstolen (för tvister inom arbetslivet). Författningsdomstolen granskar att federala lagar, presidentdekret, regeringsförordningar, parlamentsbeslut samt republikers och lägre administrativa nivåers författningar, lagar och beslut stämmer överens med den federala författningen.

Domarna föreslås av presidenten och utses av federationsrådet. Övriga federala domare utses av presidenten. Även riksåklagaren föreslås av presidenten och godkänns av federationsrådet. Åklagare på lägre nivåer utses av riksåklagaren (läs mer om rättssystemet i Demokrati och rättigheter)

Politiska partier

Under 1990-talet, efter kommunismens fall, var partisystemet föränderligt. Partier bildades, bytte namn, ingick allianser och försvann igen. Under 2000-talet har partisystemet fått fastare form och åtskilliga mindre partier har försvunnit. I gengäld har den politiska mångfalden minskat och Kremls inflytande ökat. I parlamentet sitter nu bara partier som är mer eller mindre lojala med regimen.

I det senaste valet 2021 tilläts i stort sett inga oppositionella partier eller kandidater att ställa upp. Hård repression tvingade de flesta framträdande oppositionella att fly utomlands; andra sattes i fängelse som den ledande regimkritikern Aleksej Navalnyj. Valresultatet fläckades av omfattande anklagelser om fusk från regringens sida.

Dominerande parti i duman är Enade Ryssland (Jedinnaja Rossija) som bildades 2003 genom en sammanslagning av två andra partier. Partiet har inget egentligt program men företräder krafter i den politiska mitten och stöder den sittande maktgruppen i Kreml. Enade Ryssland vann en storseger i valet 2007 och fick två tredjedelars majoritet i duman. Valet 2011 blev dock ett oväntat bakslag. Enade Ryssland tappade nära 80 mandat och lyckades med knapp nöd få egen majoritet i duman. Partiet fick revansch i valet 2016 med över 100 nya mandat och kontrollerade därmed åter mer än två tredjedelar av mandaten i duman. I det valet 2021 gick Enade Ryssland något bakåt men lyckades ändå behålla två tredjedels majoritet.  

På andra plats kommer Ryska kommunistpartiet (Kommunistitjeskaja Partija Rossijskoj Federatii, KPRF) som är det enda egentliga partiet i duman som utövar någon sorts opposition mot Enade Ryssland. Partiet som leds av Gennadij Ziuganov, är uppbyggt av spillrorna från det sovjetiska kommunistpartiet som förbjöds hösten 1991. Partiet är nationalistiskt och förordar en utpräglad vänsterpolitik med större statligt inflytande i det ekonomiska livet och en jämnare fördelning av inkomst och förmögenhet. Partiet blev störst i dumavalen 1995 och 1999 men gick under 2000-talet starkt tillbaka. En vändning kom i valet 2011 då partiet nästan fördubblade sin röstandel, men i valet 2016 svängde pendeln tillbaka. Partiet tappade flest mandat av alla men hamnade ändå på andra plats. I valet 2021 fick kommunisterna revansch då partiet vann 15 nya mandat och även denna gång säkrade andraplatsen.

Tredje största parti är Ett rättvist Ryssland (Spravedlivaja Rossija) bildades strax före valet 2007 för att ge väljarna ett icke-kommunistiskt vänsteralternativ som betonar välfärdsfrågor. Partiet har en nära anknytning till maktapparaten i Kreml. Partiet tappade mer än hälften av sina mandat i valet 2016 men gick något fram i valet 2021.

Liberaldemokratiska partiet (Liberaldemokratitjeskaja Partija Rossii) är ett missnöjesparti med nationalistisk framtoning. Partiet leddes fram till april 2022 av Vladimir Zjirinovskij som gjorde sig känd för sitt utmanande uppträdande, men i viktiga omröstningar stödde partiet som regel regeringen. Liberaldemokraterna har sitt starkaste fäste i medelstora städer, där många är missnöjda med förhållandena i landet. Även Liberaldemokraterna gick bakåt i valet 2016. Kräftgången fortsatte i valet 2021 då partiet förlorade nära hälften av sina mandat.

Vid valet 2021 försågs duman med en nykomling: partiet Nytt folk (Novyye lyudi) som bildades några månader före valet. Nytt folk beskriver sig som ett liberalt mitten-högerparti men partiets ledare har ett förflutet i Enade Rysslands stödtrupper och även Nytt folk väntas gå Kremls ärenden. 

Om våra källor

93516

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

89488

Gratis nättidning om internationella frågor

Vidga och fördjupa din kunskap om globala frågor. I Utrikesmagasinet hittar du aktuella analyser av vår tids stora utmaningar. Bland skribenterna finns forskare, journalister, debattörer och experter.

Gå till Utrikesmagasinet

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0