Israel – Naturtillgångar, energi och miljö

Gasfyndigheter skapar förhoppningar i Israel, som annars har ont om råvaror. Tack vare fynden i Medelhavet exporterar Israel nu gas till de närmaste grannländerna. Det stora uttaget av färskvatten är ett av landets miljöproblem. Skatt på engångsartiklar i plast har avskaffats av hänsyn till de ultraortodoxt religiösa.

År 2009 hittades ett gasfält, Tamar, som det året var det största fyndet i världen. Knappt två år senare, i slutet av 2010, upptäcktes gasfältet Leviathan längre österut – det största i världen på ett helt årtionde. De två fyndigheterna, rakt ut i Medelhavet från norra Israel, beräknades tillsammans med mindre gasfält täcka Israels energibehov i 25 år framåt, och dessutom räcka till viss export. På Tamar började exploateringen 2013, och viss export till Jordanien inleddes några år senare. I samband med att utvinningen på Leviathan drogs i gång vid nyår 2019/2020 började Israel också exportera gas till Egypten. Huvuddelen av transporten går via undervattensledning mellan Ashkelon och norra Sinaihalvön. Israels förbättrade relationer med flera arabländer har lett till att även investerare i Förenade arabemiraten köpt in sig i Tamarfältet. Till följd av den upptrappade krigssituationen 2023, då Hamasrörelsen i Gazaremsan anföll Israel, stoppades utvinningen på fältet av säkerhetsskäl.

Med Cypern delar Israel ett gasfält utanför kusten som kallas Afrodite, hittat 2011. Utvinningen på fältet har inte börjat, men avtal med Cypern och Grekland slöts 2020 och förhandlingar har fortsatt. Man tänker sig ett ledningsbygge som ansluter till Grekland, och därmed också underlättar framtida gasexport till Italien. Afroditefältet är mindre än både Tamar- och Leviathan-fyndigheterna. Hela situationen med energiutvinning vid Cypern är en känslig fråga runt östra Medelhavet, bland annat därför att den politiska delningen av ön, där Turkiet har en viktig roll, inte har lösts.

Israel och Libanon enades 2022 om en gränsdragning till havs, som skulle kunna underlätta gasutvinning för båda länderna. Överenskommelsen rapporteras ge Israel full kontroll över gasfältet Karish, medan fältet Qana (där det ännu inte sker utvinning) delas och Libanon får kontroll över exploateringen. Den franska energijätten Total får koncession på att leta efter gas på fältet och Israel får rätt till en del av framtida intäkter, via Total. Från Karish, som ligger nära de större fälten Leviathan och Tamar, till Israels kust finns en utbyggd ledning. Det faktum att den libanesiska Hizbollahrörelsen är på ständig stridsfot med Israel kan äventyra utvecklingen. 

Även andra utvecklingsvägar hotas av oroligheter. Ett samförståndsavtal mellan Israel och Jordanien om ett framtida utbyte, solkraft från Jordanien mot avsaltat vatten från Israel, ser ut att hamna "i kylskåp" till följd av Gazakriget 2023. Då Jordanien upprördes över hur hårt Israel agerade mot Gazaremsan efter terrordåd utförda av islamiströrelsen Hamas, meddelade Jordanien att avtalet inte kommer att skrivas under.

Läget i Europa från 2022, då Rysslands invasionskrig mot Ukraina fått energiköpande länder att fasa ut rysk olja, gas och kol, hade annars gjort att länder runt östra Medelhavet såg framtiden an med tillförsikt. Exportsamarbete med Egypten har en nyckelroll för Israel, som till skillnad från Egypten inte har anläggningar för produktion av flytande naturgas.

Israel följer i viss mån Norges exempel med den stora statliga oljefonden, som långsiktigt ska finansiera välfärd: gasinkomster ska investeras utomlands och tanken är att avkastningen ska fungera som buffert i tider av krig, ekonomisk kris, naturkatastrofer eller andra svårigheter. 

Israel är en av världens ledande leverantörer av brom, som används till flamskyddsmedel, och pottaska (kaliumkarbonat) som ingår i gödningsmedel. Slipade diamanter ger Israel betydande exportintäkter, men råvaran importeras.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Israel är ett av de länder inom samarbetsorganisationen OECD som mest förlitar sig på fossila bränslen, som orsakar klimatförändringar. Fossilgas (naturgas), olja och kol i nämnd storleksordning är helt dominerade energikällor. Fynden av gas och skattepolitik som gynnar distributionen har gjort gasen till den största källan. Förnybara energikällor har mycket liten roll.

Gas är också den överlägset största källan (två tredjedelar) till elproduktion, följd av kol. Solenergi är på frammarsch men står än så länge för bara för några få procent av elen.

Elkonsumtionen per invånare är ungefär hälften så stor som den i Sverige.

KLIMAT OCH MILJÖ

Räknat per invånare är Israels utsläpp av växthusgaser ungefär i samma storlek som Nederländernas och Polens. Drygt 55 länder har större utsläpp totalt och drygt 30 släpper ut mer per invånare. 

I enlighet med FN:s Parisöverenskommelse om nedskärning av utsläpp som bidrar till de globala klimatförändringarna har Israel lämnat in och uppdaterat landets första klimatplan (NDC). En långsiktig strategi (LTS) för hur utsläpp som bidrar till växthuseffekten ska minskas finns ännu inte, däremot har ett mål satts upp för när nettonollutsläpp ska ha uppnåtts, till 2050. Det framgick av ett tal 2021 då dåvarande premiärministern Naftali Bennett deklarerade att kamp mot klimatförändringarna är en fråga om nationell säkerhet. I den uppdaterade klimatplanen heter det dock att Israels utsläpp av växthusgaser ska minska med 27 procent till 2030 och med 85 procent till 2050, jämfört med 2015 års nivå.

Klimatutmaningar

Israel hör inte till de länder som är allra mest sårbara för klimatförändringar. En jämförelse med andra länder i världen (ND-Gain) placerar Israel på plats 27 (se listan här). Vattenbrist och stigande temperaturer är visserligen orosmoln, men Israel arbetar också mycket med tekniska lösningar och åtgärder, inte minst sådana som ska skydda jordbruksproduktionen eller möjliggöra avsaltning av havsvatten.

Det stora uttaget av färskvatten till omfattande konstbevattning och en växande befolkning har lett till låga grundvattennivåer och risk för inträngning av saltvatten. I sjön Genesaret har vattnet sjunkit stadigt i decennier, även om situationen kan lätta tillfälligt när regionen får stora regnmängder. Eftersom vattenståndet i Jordanfloden också påverkas av läget vid sjön, skapar stort uttag av vatten orosmoment i förbindelserna med grannlandet Jordanien. Vattennivån även i saltsjön Döda havet har sjunkit, nästan utan variationer uppåt, alltsedan mätningarna började 1927.

Övriga miljöproblem

I början av 2023 rev Benjamin Netanyahus nya regering upp ett beslut om att beskatta engångsartiklar i plast som hade införts 2021. Det motiverades med att skatten slog hårt mot de barnrika ultraortodoxa familjerna. Enligt knessets utredningstjänst använder de ultaortodoxa tre gånger så mycket engångsartiklar i plast som israeler i gemen. 2019 beslöt semesterorten Eilat, som första israeliska kommun, att förbjuda engångsförpackningar vid stranden. Syftet var att skydda den känsliga marina miljön i Röda havet mot framför allt plastavfall men förbudet gäller även andra material. 

En annan miljöfara som hotar är oljespill, detta sedan Israel och Förenade arabemiraten slutit avtal om att emiratisk olja ska levereras via tankfartyg till hamnen i Eilat. Miljövänner oroar sig för oljeläckage i det artrika Röda havet, bland annat finns korallrev nära hamnen. Man befarar också att det blir svårare att locka ekologiskt medvetna turister till Eilat om vyerna präglas av tankfartyg.

Marinbiologer varnade 2023 för att Röda havets berömda korallrev kan vara hotade av massdöd bland sjöborrar som brukar finnas i ekosystemen runt reven. Sjöborrarna (som är av två arter, Diadema setosum och Echinothrix calamaris) livnär sig på alger som ohejdade riskerar att kväva korallerna. En teori är att sjöborrarna slås ut av någon organism som kommit till Röda havet från andra vatten med ballasten i fartygstankar.

Om våra källor