Israel – Ekonomisk översikt

Israel har gått från jordbruksunder till IT-paradis. Högteknologiska produkter och tjänster har ökat omvärldens intresse för utbyte med Israel. Statsstyrning i ekonomin har fått ge vika för privata initiativ och mycket av jordbruket har överförts från kollektivt till enskilt ägande. Men landets ledande ekonomer varnar för den ekonomiska kris som kan bli följden av kriget 2023.

De judar som utvandrade från Europa och kom att prägla den moderna staten Israel från 1948 var i stor utsträckning personer med vänsterideal. Dessutom var självförsörjning på basvaror ett viktigt mål i avsaknad av fred med grannländerna. Kollektivjordbruk – kibbutzer och moshaver – blev hörnstenar i ekonomin. De första kollektivjordbruken grundades redan tidigt på 1900-talet, före självständigheten.

På kibbutzerna har man levt efter principen att alla tillgångar delas lika. På moshaver kan de boende också ha en egen lott att odla. Nu sker en snabb förändring, mycket därför att kibbutzekonomin genomgått kriser, där uppgörelser om skuldnedskrivningar förekommit. En stadig privatisering har pågått på senare år, olika långt kommen på olika ställen. 2018 drevs mindre än en fjärdedel av kollektivjordbruken på gammalt sätt. Två tredjedelar av kibbutzerna har numer marknadslöner.

Den största livsmedelstillverkaren, Tnuva (Tenuvah) som startades av kibbutz- och moshavrörelserna, har till och med köpts upp av statsägda kinesiska Bright Food Group. Det är anmärkningsvärt i ett land där självförsörjning haft stor betydelse. Försäljningen till Kina väckte också motstånd i Israels parlament, trots att den majoritetspost som kineserna tog över 2014 hade sålts till ett brittiskt bolag redan 2007. Israels handelsförbindelser har ökat också med andra ekonomiska stormakter som Indien. 

Den andel av befolkningen som lever på jordbruk har minskat. I dag är det högteknologisk industri, ofta utformad för försvarsmaktens behov, som driver ekonomin och har tagit över som exportsuccé. Bioteknik, i synnerhet läkemedel, är också ett framgångsområde, liksom slipade diamanter och ädelstenar, även om stenarna i huvudsak importeras. Fossilgas (naturgas) har seglat upp som en framtidsbransch efter gasfynd i östra Medelhavet.

Genom att utbytet mellan företag i olika länder vuxit dramatiskt har globaliseringen bidragit till att Israels privata näringsliv stärkts och att de kollektiva verksamheterna tappat mark. Nyckelorden är mindre socialism och mer entreprenörskap.

Kris, pandemi och krig

En internationell IT-bubbla med övervärderade teknikbolag sprack runt år 2000. Det fick effekter också i Israel. Däremot klarade sig Israel relativt väl genom den internationella finanskrisen 2008–2009. Israel behöll viss tillväxt samtidigt som många andra länder fick se sin bruttonationalprodukt (BNP) krympa. 2000–2018 växte Israels ekonomi med 3,3 procent i genomsnitt varje år, enligt  samarbetsorganisationen OECD.

Sedan kom coronapandemin. Arbetslösheten i Israel steg på några månader från 3,4 procent till 23,5 procent. Men när statistikmyndigheten 2021 summerade det föregående året hade landets BNP bara minskat med 2,4 procent, därefter såg framtiden återigen ljus ut. 2021 uppnåddes rekordsiffror. Tillväxten landade på 8,1 procent. Pandemin tolkas som förklaring till en del av lyften: ekonomin växte tack vare att det funnits ett uppdämt konsumtionsbehov. Dessutom kunde israelerna inte resa som vanligt, de konsumerade på hemmaplan i stället.

Alla observationer var inte glädjande. Den israeliska valutan är högt värderad, vilket driver upp priserna på importvaror. Tel Aviv seglade upp som den dyraste staden i världen i en jämförelse mellan 173 storstäder i världen som gjorts av analytiker vid The Economist Intelligence Unit. Boendekostnader ingick inte i undersökningen.

Utbildningsnivån hos arbetskraften är hög, men andelen som har ett yrkesarbete är lägre än i Västeuropa. Den treåriga militärtjänsten och de värnpliktigas repmånader kostar samhället många arbetsdagar. För många arbeten krävs att man har gjort militärtjänst och Israels araber står utanför värnpliktssystemet. Araber kan till exempel ha svårt att få jobb som chaufförer i transportföretag eftersom de av säkerhetsskäl inte får tillträde till flygplatser. Druserna gör militärtjänst och arbetslösheten bland dem är något lägre än bland araberna. 

2023/2024 har kostnaderna för försvarsmakten skenat, både genom krigsinsatserna i sig och genom att fler än 300 000 reservister kallats in från sina civila jobb efter de terrordåd islamiströrelsen Hamas iscensatte den 7 oktober. Tre veckor efter dåden hade fler än två tredjedelar av företagen i IT-sektorn rapporterat störningar. Byggbolag och restaurangnäring har tvingats till neddragningar och ekonomins tillväxtprognos har skruvats ned. Sista kvartalet 2023 blev det sämsta sedan pandemins utbrott. Till inbromsningen bidrog att 160 000 palestinska daglönare som normalt utgör en stor andel av arbetskraften i lantbruket och byggbranschen inte längre släpptes in i landet.

Omkring 300 ekonomer samlades bakom ett brev till premiärminister Netanyahu och finansminister Smotrich där de uppmanade till omprioriteringar i statens budget, att icke nödvändiga utgifter skulle läggas på is. Exempelvis gäller det kostnader som är knutna till vallöften från partier långt till höger som satsningar på utbildning för ultraortodoxa medborgare. Bland undertecknarna finns personer som har eller har haft anknytning till centralbanken och bankinspektionen.

Pilgrimsresor och solsemestrar lockar normalt stora skaror från utlandet. 2018 rapporterade turismdepartementet att 2,1 miljoner turister anlände under första halvåret. Det var första gången tvåmiljonersstrecket passerades under en sexmånadersperiod. 2019 blev ännu bättre: 4,6 miljoner turister under året. 2022, tack vare minskade pandemirestriktioner, hade turistnärningen repat sig så väl att antalet utländska besökare under sommarmånaderna nådde upp till tre fjärdedelar av resultatet 2019, som var ett rekordår.

De största solsemestermålen är Eilat vid Röda havet och Netanya vid Medelhavet. En stor del av pilgrimsmålen – till exempel Födelsekyrkan i Betlehem och Heliga gravens kyrka i Jerusalem – ligger på mark som enligt den dominerande synen i omvärlden är ockuperad. I besöksstatistiken avspeglas de politiska förhållandena. Inte så att människor protesterar mot ockupationen genom att avstå från resorna, däremot undviker resenärer pilgrimsmål och andra orter framför allt på Västbanken i tider av politisk oro då besöken bedöms kunna vara farliga. Gazakriget 2023/2024 har fått flygbolag att stoppa sina flygningar av rädsla för att träffas av beskjutning.

Kusten mot Medelhavet underlättar annars både fartygs- och flygtrafik. Konflikter med grannländer har däremot begränsat internationella väg- och järnvägsförbindelser. Stora hamnar finns i Haifa, Ashdod och Eilat. Lejonparten av persontrafiken med utlandet sker via flygplatsen Ben Gurion. Chartermålet Eilat vid Röda havet fick en ny flygplats 2019. Flygplatsen är kontroversiell: den ligger nära gränsen till Jordanien, som har framhållit inför den civila luftfartens samarbetsorgan ICAO att flygningarna kan medföra kränkningar av det jordanska luftrummet.

Utbyggnaden av snabbtågslinjen mellan Tel Aviv och Jerusalem är också omstridd på grund av tunnelplaner under Jerusalems gamla stadskärna (se Kalendarium). Mellan städer kan man färdas med buss eller med sherut, kollektivtaxi. För den som ska åka längst kan det bli flera stopp längs vägen, och några omvägar. Bussbolaget Egged, som trafikerar hela landet, undviker arabiska samhällen, vilket gör att dessa i stor utsträckning saknar kollektivtrafik.

För palestinier i områden som Israel ockuperar gäller helt andra villkor än för befolkningen inom Israel. På Västbanken finns vägar som byggts för de judiska bosättningarna och för israeliska arméns behov. Palestinier får inte färdas på de vägarna. När palestinier vill resa mellan de ockuperade områdena måste de dessutom söka tillstånd hos en israelisk gränsmyndighet, Cogat, som lyder under försvarsdepartementet och har fått kritik för att tillämpa otydliga regler. Det är också svårt för palestinier från Västbanken att få tillstånd att flyga utomlands via israeliska flygplatser – de får i stället göra en del av resan landvägen, via Jordanien. Palestinsk sjöfart hindras, trots Gazaremsans kust mot Medelhavet, av att Israel kontrollerar havsområdet utanför.

Palestina använder israeliska shekel som valuta i enlighet med avtal som slöts i Paris som led i Osloprocessen på 1990-talet. I takt med att Israels ekonomi blivit alltmer digital har hakar uppstått i systemet. Palestinier som arbetar i Israel får sin lön i sedlar, men pengarna cirkulerar inte snabbt in i den israeliska ekonomin igen, och palestinska handlare får betala avgifter för kontanthanteringen.  Somliga palestinska experter vill att Palestina ska skaffa sig en egen valuta eller övergå till att använda jordanska dinarer, som också cirkulerar på Västbanken. Israels centralbank framhåller för sin del att de kontanta betalningarna gör det svårare att övervaka eventuella överföringar till militanta rörelser.

Handel på förmånliga villkor

Krig med grannländerna och utgifter för att ta emot vågor av judar som invandrat från andra länder har inneburit ekonomiska påfrestningar för Israel. Engagemanget från judar i utlandet har stor betydelse, också ekonomiskt. USA är det enskilda land som varit viktigast i omvärlden, med bland annat gynnsamma handelsvillkor och omfattande militärt stöd. På den stora amerikanska läkemedelsmarknaden är Israel det fjärde största ursprungslandet.

Exporten av försvarsmateriel går inte bara till stormakter som USA och Storbritannien utan också till mer ifrågasatta regimer. I stora kontrakt för internationell försvarsindustri ingår ofta utvecklingssamarbeten och motköpsaffärer. Till exempel utvecklar Israel och Azerbajdzjan – ett land i Kaukasien med sunnimuslimsk befolkning och auktoritärt styre – drönare tillsammans. Thailand har köpt israelisktillverkade drönare. Sverige har bland annat köpt utrustning till stridsflygplanet Jas 39 Gripen av israeliska tillverkare. Indien köper militär utrustning för nästan en miljard dollar varje år.

Ett handelsavtal med EU tillåter israelisk export till EU-länderna mot inga eller mycket låga tullar. Avtalet gäller inte områden som Israel ockuperar. EU kräver att produkter från bosättningar på ockuperad mark ska ursprungsmärkas, så att dessa inte ska kunna omfattas av de förmånliga regler som Israel åtnjuter i övrigt. Norge beslöt 2022 att ansluta sig till EU:s regler. USA tillåter däremot att produkter från bosättningar märks som tillverkade i Israel.

Israel var det första landet utanför Latinamerika som slöt handelsavtal med länderna i Mercosur.

Både Israel och vissa arabstater, främst Förenade arabemiraten, har räknat med att gynnas av att de normaliserat sina diplomatiska förbindelser. Hur den utvecklingen påverkas långsiktigt av Gazakriget är svårt att sia om.

Emiraten var den första gulfstaten som inledde öppna kontakter med Israel och gav 2021 besked om att en investeringsfond på tio miljarder dollar bildats för satsningar i Israel på bland annat hightech-industri och vattenteknik. Viss turism kom också i gång snabbt, trots pandemin. Enligt källor i det israeliska näringslivet har diskreta affärer, till exempel via mellanhänder i andra länder, förekommit länge mellan israeliska och emiratiska bolag.

2022 slöt Israel och Förenade arabemiraten avtal om frihandel, Israels första med ett arabland. Nästan alla tullar ska avskaffas i utbytet mellan länderna. Det handlar bland annat om livsmedel, läkemedel och kosmetika. 

Med Marocko låg ett handelsavtal klart 2022.

Om våra källor

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0