Kanada – Demokrati och rättigheter
Kanada har ett väl fungerade demokratiskt system, där politiska och medborgerliga rättigheter respekteras väl. Landet ligger högt i internationella rankningar av press- och yttrandefrihet samt rättsstatens funktion. Men ökad övervakning av medborgarna och risk för att lagar mot terrorism missbrukas orsakar en viss oro. Kanadas urbefolkningar kämpar sedan länge mot diskriminering och för större politiska rättigheter.
Politiska val genomförs enligt demokratiska spelregler och medborgarna kan fritt bilda politiska partier. Från 1960-talet och framåt har urfolken krävt särskilda politiska rättigheter och kompensation för markförluster. De har även ställt krav på ökat självstyre. Från 1975 har kanadensiska regeringar slutit en rad avtal med olika folk för att ge dem ökat självbestämmande.
En nationell utredning slog 2019 fast att tusentals kvinnor och flickor ur Kanadas ursprungsbefolkningar som sedan 1973 har mördats eller försvunnit utsattes för folkmord. En annan skandal som skakat landet under en längre tid gäller anklagelser om omfattande fysiska, kulturella och sexuella övergrepp på tusentals elever i särskilda internatskolor för urbefolkningarna som drevs från 1800-talet och fram till 1996 (läs mer här). Justin Trudeau som var premiärminister 2015–2025 bad vid flera tillfällen om ursäkt för kränkningar som urbefolkningarna utsatts för.
Sedan 1982 garanteras medborgarnas demokratiska rättigheter i en särskild stadga i författningen, med undantag för provinsen Québec som har en egen människorättsstadga som antogs sju år tidigare.
Kanada räknas som ett av världens minst korrupta länder, enligt Transparency Internationals index över upplevd korruption i 182 av världens länder, och hamnar på plats 16 i rankningen för 2025 (se graf och lista här). Men Kanadas poäng, som ligger till grund för rankningen, har sakta försämrats sedan 2012 även om en viss utplaning skett de senaste åren. På senare år har flera korruptionsaffärer inom politiken avslöjats.
YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER
Press- och yttrandefrihet garanteras i författningen. Flera pressfrihetsorganisationer har dock på senare år riktat kritik mot Kanada bland annat för att polisen i flera fall övervakat journalister för att söka efter deras källor. Farhågor har rests för att myndigheterna använder sig av lagstiftning mot terrorism för att begränsa yttrandefriheten.
Kanada rankas 2026 som nummer 20 i Reportrar utan gränsers (RUG) rankning över pressfriheten i 180 länder (för lista, se här). Placeringen är den bästa av alla länder på västra halvklotet.
Mediemarknaden domineras numera av ett fåtal stora bolag. Det finns bara två dagstidningar som når ut i hela landet: Globe and Mail och National Post. Public service-bolaget Canadian Broadcasting Corporation (CBC), som ägs av staten, är störst inom etermedier. Enligt lagen ska etermedierna arbeta för att stärka den nationella identiteten genom att sända kanadensiskt producerade program.
Access to Information Act ger alla kanadensare rätt att begära ut och få tillgång till information från federala institutioner. Det kan dock bli en kostsam och långdragen process, och även om lagen har ändrats för att åtgärda det hävdar kritiker att problemen kvarstår.
RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET
Rättsväsendet är oberoende och bygger i huvudsak på det angloamerikanska rättssystemet. Québecs civillagstiftning har dock sina rötter i kontinentaleuropeisk rätt. I territorierna finns delvis en annan struktur, mycket på grund av försöken att ta hänsyn till ursprungsbefolkningarnas traditioner och behov. Högsta domstolen är högsta instans för både civil- och brottmål. Rättsfall som rör militärer sköts av särskilda domstolar.
Straffmyndighetsåldern är 12 år, men speciallagar finns för fall som rör personer under 18 år.
Kanada har fått kritik för att fångar hålls isolerade under längre perioder, och att det även gäller personer med allvarliga psykiska problem. Isoleringsstraffet avskaffades formellt 2019, men i praktiken är det inte så mycket som har förändrats.
Det råder förbud mot tortyr. Dödsstraffet avskaffades helt 1998, men ingen har avrättats i Kanada sedan 1962.
Lagar mot terrorism
Flera nya lagar har antagits sedan 2001 som ger polisen och andra myndigheter större befogenheter att ingripa mot terrormisstänkta. Dessa har sedan skärpts i omgångar. År 2013 blev det förbjudet för personer att lämna – eller försöka lämna – Kanada för att delta i terrordåd utomlands. Två år senare antogs med omfattande antiterrorlagar som bland annat ger säkerhets- och underrättelsetjänsten (Canadian Security Intelligence Service, CSIS) rätt att gripa personer i förebyggande syfte och att dela med sig av personlig information som samlats in från 100 olika myndigheter. Även polisen kan numera gripa individer och hålla dem i förvar i sju dagar utan att åtal väcks. Personer som satts upp på en särskild lista kan hindras från att gå ombord på flygplan. Det blev även straffbart att förespråka terrorism, men det var oklart exakt vad som skulle vara straffbart, vilket har väckt kritik.
Liberala partiet, som då befann sig i opposition, röstade för lagen, men lovade under valrörelsen hösten 2015 att dra tillbaka de mest kontroversiella delarna. En ny lag antogs 2019 som bland annat innebar att ett nytt civilt organ skapades för att granska vad CSIS gör, samt att ”terroristpropaganda” definieras så att det inte inskränker medborgarnas rätt till fredliga protester.
Ett fall där myndigheternas agerande fått kritik gäller den kanadensiska medborgaren Omar Khadr som var 15 år gammal när han greps i Afghanistan, anklagad för mord på en amerikansk soldat och andra krigsbrott. Omar Khadr fördes till det amerikanska fängelset Guantánamo på Kuba där han blev den yngsta fången. Efter åtta år erkände sig Khadr skyldig och skulle i utbyte bara behöva avtjäna åtta år till, varav sju i Kanada. Han fördes till hemlandet 2012 där han försökte få domen upphävd. Han frigavs mot borgen 2015 och två år senare slöt den kanadensiska regeringen en uppgörelse med Khadr, i samband med ett civilrättsligt mål, som innebar att han fick drygt 10 miljoner kanadensiska dollar i skadestånd. Regeringen bad även om ursäkt för alla eventuella misstag som kanadensiska myndigheter kan ha gjort.
