Ungern – Äldre historia

Ungerns historia går tillbaka till magyarfolket, som invandrade på 800-talet. Efter sekler som mäktigt kungadöme kom Ungern att behärskas av turkarna och sedan av det österrikiska kejsardömet. Genom första världskriget förlorade Ungern stora områden. I andra världskriget fick landet först en naziregim och ockuperades därefter av sovjettrupper. Efter kriget tog kommunisterna makten, men stod under Moskvas kontroll.

Området kring Donaus mellersta lopp var bebott flera tusen år före vår tideräknings början. Under det första årtiondet före Kristus blev det en romersk provins. Trehundra år senare stred germanska folk och asiatiska nomader om att få bosätta sig i det bördiga Donaubäckenet. Namnet Ungern kommer från ett av de magyariska nomadfolk, ryttarfolket onogurerna, som på 800-talet slog sig ner där. Magyarerna kom ursprungligen från Uralbergen.

På 900-talet började kristendomen spridas i området, och under kung Stefan (István) grundades kungariket Ungern år 1001. Från att ha levt som nomad- och ryttarfolk började magyarerna nu bruka jorden. Parallellt fortsatte försöken att erövra nya områden och fram till 1100-talet utvidgades riket med territorier som i dag tillhör bland andra Slovakien, Rumänien och Kroatien. 1241 ödelades landet av invaderande mongoler, men när de något år senare drog sig tillbaka kunde landet återhämta sig.

Osmansk ockupation

En blomstringstid följde fram till 1500-talet då Ungern led ett bittert nederlag mot Osmanska riket i slaget vid Mohács 1526. Förlusten ledde till att landet splittrades: centrala och södra Ungern kom under osmansk ockupation, den västra och norra delen föll under de österrikiska habsburgarnas välde medan Transsylvanien i öster blev ett eget furstendöme. Sedan österrikarna besegrat osmanerna vid slutet av 1600-talet hamnade hela Ungern under kejsardömet Habsburg.

Efter en rad revolter mot österrikarna växte en nationell rörelse fram vid 1800-talets början. Det största upproret, revolutionen 1848–1849 ledd av frihetshjälten Lajos Kossuth, kunde kejsarens trupper slå ned med rysk hjälp. Men 1867 tvingades Österrike, försvagat efter krigsnederlag mot Frankrike och Preussen och av flera ungerska upprorsförsök, låta Ungern bli en likvärdig del av dubbelmonarkin Öster­rike­–Ungern. Österrikes kejsare Frans Josef var kung över hela riket och utrikes-, försvars- och finanspolitiken var gemensam men Ungern fick egen regering och lagstiftande församling.

Förluster i världskrigen

Under första världskriget stod Österrike-Ungern på Tysklands sida och tillhörde förlorarna. I och med nederlaget upplöstes dubbelmonarkin. I Trianonfördraget 1920 förlorade Ungern två tredjedelar av sitt territorium, och mer än tre miljoner ungrare hamnade utanför landet. Transsylvanien införlivades med Rumänien och höglandet i norr med Tjeckoslovakien, medan nuvarande Kroatien och området Vojvodina i Serbien gick till Jugoslavien.

Under några månader, mars–augusti 1919, var Ungern en kommunistisk republik under Béla Kun. 1920 återupprättade flottans chef, amiral Miklós Horthy, monarkin med sig själv som ”riksföreståndare”. Under hans auktoritära styre härjades landet av ekonomiska kriser. På 1930-talet närmade Ungern sig det fascistiska Italien och Nazityskland i hopp om att återfå förlorat territorium.

I andra världskriget stred Ungern mot Sovjetunionen från 1941 och deltog i tyskarnas angrepp på Jugoslavien. När motgångarna kom försökte ungrarna dra sig ur kriget, varpå Tyskland ockuperade Ungern i mars 1944. Horthy blev fängslad efter att i hemlighet ha förhandlat med de allierade om vapenvila. Han efterträddes av den ungerske naziledaren Ferenc Szálasi. Hösten 1944 trängde sovjetiska trupper in i Ungern och i april året därpå drevs de sista tyska soldaterna ut.

Många av de bittra minnena från andra världskriget är knutna till Szálasis Pilkorsrörelsen. Pilkorsarna, som drev nationalistisk och antisemitisk politik, samarbetade med nazisterna. I Budapest, på en kaj vid Donau, finns ett gripande minnesmärke över judar som mördades av pilkorsare: mängder av skor som ska minna om människor som sköts och kastades i floden. Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg var en av dem som under krigets sista år försökte rädda ungerska judar undan Förintelsen (se Befolkning och språk.)

Om våra källor