Lettland – Ekonomisk översikt

Det dröjde till 2011 innan Lettlands ekonomi åter började växa efter den dramatiska nedgången i slutet av 00-talet. Efter ett par relativt goda år dämpades tillväxten vid mitten av 2010-talet, något som bland annat berodde på minskad handel med Ryssland i spåren av Ukrainakrisen. Exporten är en viktig motor för landets ekonomi.  

Tjänstesektorns andel av ekonomin har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet, och den svarar idag för tre fjärdedelar av BNP. Jordbruket har minskat i betydelse, men skogsbruket växer. Skogs- och trävaror är viktiga exportprodukter för Lettlands handelsorienterade ekonomi liksom livsmedel, mediciner och apoteksvaror, kemiska produkter, elektronik och metallvaror. 

Det höga budgetunderskottet har pressats ner med hjälp av åtstramningar och lån och har sedan början av 2010-talet legat kring strax över 1 procent av BNP, medan även statsskulden hållits i schack. Det allt stabilare ekonomiska läget gjorde att Lettland i början av 2013 kunde ansöka om anslutning till eurozonen. Vid nyår 2014 skedde bytet från den lettiska valutan lats till euro.

Lettland har gått igenom stora ekonomiska omställningar. Före andra världskriget hade Lettland en livaktig marknadsekonomi med jordbruksexport, men landet industrialiserades på 1940-talet i den sovjetiska planekonomin. Industri och jordbruk blev beroende av sovjetiska råvaror och marknader, och olönsam produktion hölls igång med statssubventioner. I samband med övergången till marknadsekonomi efter självständigheten 1991 uppstod en ekonomisk kris: industriproduktionen slogs ut och arbetslösheten steg liksom inflationen. Regeringen lyckades med tuffa åtgärder vända det ekonomiska läget som ljusnade 1994. Men de sociala klyftorna hade ökat kraftigt – korruption och oligarkvälde hade skapat en rik överklass, medan många lettländare gick arbetslösa. Läget bestod i början av 00-talet då Lettland hade den högsta tillväxten inom EU, medan den ekonomiska krisen 2008–2010 och nedskärningarna i dess spår slog hårt mot utsatta grupper.

Trots att Lettlands tillväxt åter nådde upp till EU:s högsta nivåer vid början av 2010-talet var BNP lägre än före krisen och inkomstskillnader och arbetslöshet ännu bland de högsta i EU.

Vid mitten av årtiondet saktade tillväxten av. Det berodde framför allt på att EU-sanktionerna mot Ryssland efter dess annektering av Krim, och importbegränsningarna som Moskva svarade med, slog hårt mot Lettlands mejeri- och fiskeriexport. Exporten till grannlandet minskade med en fjärdedel 2014 jämfört med året innan. Utrikeshandeln har dock därefter hämtat sig i takt med att lettiska företag lyckats hitta nya marknader bland annat i Mellanöstern och Nordafrika. Ekonomin har också fått viss draghjälp av den privata konsumtionen. Men den fortsatta utflyttningen ses av bedömare som ett hot mot långsiktig tillväxt. Den arbetsföra delen av befolkningen spås fortsätta att krympa samtidigt som landet förlorar högutbildad arbetskraft.

En stor del av ekonomin har förblivit svart, eller grå, vilket också är ett hinder för en ekonomisk tillväxt som kommer alla i befolkningen till del. Skuggekonomin växte under krisåren men har minskat och beräknades till 21 procent av BNP 2016. Skattefusket är omfattande.

Små och medelstora företag är privatiserade, medan energi- och telekomsektorerna ännu är delvis statsägda efter utdragna politiska strider. Privatiseringen av fastigheter har varit besvärlig med rättsliga strider om ägarskapet före sovjettiden. Lettland har den största banksektorn av de baltiska länderna. Sverige är en ledande investerare. 

Omkring 70 procent av exporten sker till övriga EU. På sovjettiden gick cirka 97 procent av Lettlands export till övriga Sovjetunionen. På senare år har dock handeln med Ryssland ökat på nytt, och transithandeln mellan Ryssland och väst är av stor ekonomisk betydelse för Lettland.

Om våra källor