Åland
Åland består av över 6 700 öar, holmar och skär. Foto: Shutterstock

Åland

Åland tillhör Finland men öarna utgör ett självstyrande landskap. Nästan hela befolkningen är svenskspråkig. De viktigaste näringarna är sjöfart, handel och turism. Även fisket är betydelsefullt som inkomstkälla.

Åland ligger i Östersjön, ungefär mellan Åbo i Finland och Stockholm i Sverige. Runt 60 av de drygt 6 700 öarna i ögruppen är bebodda. Landytan är 1 553 kvadratkilometer (lite mer än Ölands yta).

Av de drygt 30 000 ålänningarna bor omkring två tredjedelar på huvudön Fasta Åland där huvudorten Mariehamn ligger. Mariehamn har drygt 11 000 invånare. Åtta av tio ålänningar tillhör Finlands evangelisk-lutherska kyrka.

Nästan alla ålänningar talar svenska och enligt lag ska Åland bevaras svenskspråkigt. Som enda främmande språk är engelska obligatoriskt ämne i åländska skolor. Undervisning i finska och andra språk är frivillig.

Historia

Redan under forntiden talade Ålands invånare svenska. Ålderdomliga drag från fornsvenska finns kvar på Åland liksom i andra finlandssvenska dialekter.

Under vikingatiden utvecklades öarna till ett av Nordens tätast befolkade områden, med omfattande handelsförbindelser med grannarna.

När Finland överlämnades till Ryssland efter Finska kriget 1808–1809 (se Modern historia) följde Åland med. Trots att Ryssland enligt ett avtal inte fick bygga försvarsanläggningar på Åland uppfördes en stor fästning i Bomarsund under perioden 1836–1853. Den ockuperades och sprängdes 1854 av en engelsk-fransk flottstyrka. Enligt det så kallade Ålandsservitutet som ingick i det fredsavtal som slöts i Paris två år senare skulle inga militära befästningar tillåtas på Åland.

Efter ryska revolutionen 1917 uppstod en ny tvist om Åland mellan Sverige och Finland. Ålänningarna krävde ökat självbestämmande samt att få ansluta sig till Sverige. Den finländska regeringen förklarade att Åland tillhörde Finland men gav 1920 ögruppen visst självstyre.

År 1921 beslöt Nationernas förbund (FN:s föregångare) att Åland inte skulle avskiljas från Finland men att ålänningarna skulle få garantier om att svenskheten bevarades, att Åland skulle få behålla sin neutralitet och att inga militära förband skulle placeras där. Dessa garantier slogs fast i Ålandskonventionen som samma år ersatte Ålandsservitutet.

Under andra världskriget byggde Finland befästningar på Åland. 1945 begärde Åland åter att få ansluta sig till Sverige, som dock inte ville riva upp beslutet om Finlands suveränitet över ögruppen.

I fredsfördraget mellan Finland och Sovjetunionen 1947 bekräftades på nytt att Åland inte fick befästas. En följd av Ålands särskilda ställning är att ålänningar är befriade från värnplikt.

Politik

År 1951 fick Åland en ny självstyrelselag med utökade garantier för att svenska språket och kulturen skulle bevaras. Ålands särställning stärktes ytterligare 1993 då landskapet fick större ekonomisk frihet. Självstyret ger också Åland rätt att stifta lagar inom hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, kommunikationer och polisväsendet.

En parlamentarisk kommitté med politiker från såväl Åland som Helsingfors arbetade 2013–2017 med att utarbeta ett förslag på en ny självstyrelselag. Men sedan det uppstått oenighet kring hur Finlands grundlag och självstyrelselagen ska förhålla sig till varandra och om hur rättigheter och skyldigheter fördelas mellan Åland och fastlandet lades förslaget på is. Arbetet med att se över självstyrelselagen återupptogs dock och fortsatte i början av 2020-talet. En översyn pågår också av det ekonomiska  systemet som reglerar förhållandet mellan Åland och fastlandet. 

Finland representeras på Åland av en landshövding, som utses av Finlands president i samråd med talmannen i det åländska parlamentet, som kallas lagtinget. Detta har 30 ledamöter som väljs i allmänna val för en mandatperiod på fyra år. Rösträttsåldern är 18 år. Åland väljer också en representant till Finlands riksdag. Ledamoten ansluter sig i regel till Svenska folkpartiets riksdagsgrupp.

Självstyrets verkställande makt ligger hos landskapsregeringen (tidigare landskapsstyrelsen) som utses av lagtinget och leds av lantrådet (ordföranden).

Ålands regeringar har dominerats av borgerliga koalitioner. Förutom Ålands Socialdemokrater, som oftast har befunnit sig i opposition, är de flesta partier borgerliga. Åländsk Center har av tradition haft starkast stöd bland lantbrukarna. Moderat samling för Åland hette fram till 2011 Frisinnad samverkan. Andra borgerliga partier är Liberalerna på Åland och Obunden samlingÅlands framtid förespråkar åländsk självständighet.

I lagtingsvalet den 20 oktober 2019 blev Centern största parti och Liberalerna näst störst. Det gick sämst för Socialdemokraterna, som förlorade två mandat. En månad efter valet tillträdde en landskapsregering under ledning av Centern med partiledaren Veronica Thörnroos som regeringschef, så kallat lantråd. Även Obunden samling, Moderaterna och ett nytt parti, Hållbart initiativ, ingick i regeringen. 

I de senaste valrörelserna har livliga debatter förts om bland annat EU-regler för jakten på sjöfågel och de stora fiskodlingarnas miljöpåverkan. Ålands möjligheter att påverka frågor inom EU har ofta debatterats. Regeringen i Helsingfors har varit negativ till att låta Åland föra sin egen talan i Bryssel i frågor där Åland har rätt att stifta sina egna lagar.

År 2010 fick Åland rätt att ständigt ha sin egen flagga hissad tillsammans med Finlands och EU:s flaggor vid Finlands EU-representation i Bryssel.

Lagen ger Åland rätt att ställa sig utanför avtal mellan Finland och främmande nationer. En separat folkomröstning hölls därför 1994 för att avgöra om Åland skulle ansluta sig till EU tillsammans med Finland. En majoritet var för en anslutning men under förhandlingarna om medlemskap genomdrev Finland, på ålänningarnas begäran, att Åland i likhet med Kanarieöarna skulle vara ett eget skatteområde inom EU. Åland fick även behålla den så kallade hembygdsrätten som innebär att endast personer bosatta på Åland får äga mark och fastigheter eller driva företag där.

Åland har haft en egen representant i Nordiska rådet sedan 1970.

Ekonomi

Traditionellt försörjde sig ålänningarna på en kombination av åkerbruk, boskapsskötsel och fiske. Numera domineras öarnas ekonomi av sjöfart, handel och turism. Östersjöfisket har fortfarande viss betydelse, liksom fiskodlingar.

Många turister besöker den åländska skärgården med sina vackra vikar, öar och vyer med öppet hav. Besökare kan hyra cyklar, kanoter, kajaker eller vandra runt på öarna. De flesta turisterna kommer från Sverige och det finländska fastlandet.

Färjetrafiken till Ålands hamnar ökade avsevärt när EU år 1999 avskaffade den skattefria försäljningen ombord på fartyg mellan EU-länder. Eftersom Åland står utanför EU:s skatteområde kunde taxfree-försäljningen fortsätta på fartyg som går till åländsk hamn. Ett bakslag kom 2008 när EU förbjöd snusförsäljning ombord på åländska färjor utanför åländskt farvatten.

Bruttonationalprodukten (BNP) per invånare är högre i Åland än i övriga finländska landskap, och arbetslösheten är relativt låg. Sedan 2002 är euro den enda lagliga valutan på öarna.

Färjetrafik binder samman Åland med Sverige, Estland och det finländska fastlandet. Det finns en flygplats i Mariehamn. Flygtrafiken, som går till Sverige och Finland, sköts av bolagen Finnair och AirÅland. Åland saknar järnväg. Lokaltrafiken sköts med bussar och med båtar som går mellan öarna.

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick

Varukorg

Totalt 0