Palestina – Sociala förhållanden

Kriget som bröt ut 2023 mellan Israel och Hamas har lett till "en humanitär katastrof av episka mått" i Gazaremsan, enligt FN:s högsta företrädare. Dödstalen stiger och 1,9 miljoner av Gazas 2,2 miljoner invånare är internflyktingar. En stor del av palestinierna levde redan tidigare under fattigdomsgränsen och läget har nu förvärrats dramatiskt även på lång sikt, enligt FN-organisationen UNDP. 

En månad efter Hamas blodiga terrordåd mot Israel den 7 oktober, som fick Israel att ta till dagliga intensiva bombningar och räder mot Gaza, rapporterade biståndsorganisationer att de israeliska krigsinsatserna lett till nöd i alla avseenden för civilbefolkningen, bland annat på grund av brist på rent vatten, läkemedel och drivmedel till hjälpinsatser. FN-organisationer vädjade gemensamt om eldupphör och respekt för krigets lagar (folkrättens regler om skydd för civila, fastslagna i Genèvekonventionerna).

När FN:s generalsekreterare António Guterres talade om humanitär katastrof av episka mått hade kriget pågått i närmare åtta veckor. Strax efteråt räknade Gazaremsans Hamasstyrda myndigheter till fler än 15 000 dödsoffer, merparten civila och bland dessa 280 vårdanställda. FN (som i huvudsak bedömer dödstal från myndigheter i Gaza som tillförlitliga) uppgav att inget av norra Gazaremsans sjukhus då längre kunde utföra operationer och de tolv sjukhusen i södra Gazaremsan fungerade bara delvis. Till det kom bland annat smittrisker i det tätt befolkade Gaza och att stora mängder av människor inte längre hade tak över huvudet inför vintern.

Efter tre och en halv månad, i januari 2024, hade de palestinska dödstalen under fortsatt bombardemang mot Gaza passerat 25 000, varav två tredjedelar rapporterades vara kvinnor och barn. För uppgiften att 1,9 miljoner av Gazas 2,2 miljoner invånare samtidigt kunde beskrivas som internflyktingar stod Ocha, FN:s kontor som samordnar humanitär hjälp. Dessutom bedömde Världslivsmedelsprogrammet (WFP) att bristen på förnödenheter var så stor att svält kunde befaras, särskilt om kriget fortsätter.

I månadsskiftet januari/februari rapporterade brittiska BBC byggt på analyser av satellitdata som gjorts vid två amerikanska universitet att fler än hälften av byggnaderna i Gazaremsan skadats eller förstörts under fyra månader av israeliska anfall.

På FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) hade Palestina plats 106 år 2022. Det var något sämre än Jordanien och mycket sämre än Israel, som i praktiken avgör mycket av vad palestinier har tillgång till för välstånd. Indexplaceringen räknas ändå som "hög utvecklingsnivå", det näst högsta steget av fyra.

Men situationen särskilt i Gazaremsan har förvärrats i flera år. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) tecknar en mörk framtid: andelen fattiga stiger, flera hundratusen palestinier förlorar sin försörjning, lantbruk och företag slås ut. Achim Steiner, administratör vid UNDP, uppgav för nyhetsbyrån AFP att ett pessimistiskt scenario som man arbetade med skulle innebära att utvecklingen vrids tillbaka till 2007 års nivå.

Israels mångåriga blockad och krigen mot Gaza tillskrivs största delen av ansvaret. Men motsättningar mellan de stora palestinska partierna Hamas och Fatah har också bidragit till att samhället inte utvecklats. Internationella organisationer som mäter välståndet framhåller genomgående att andelen fattiga bland palestinierna är stor och att den växer. En månad in i kriget 2023 gjorde UNDP prognosen att andelen växer från 27 procent till 32 procent (räknat både i Gazaremsan och på Västbanken). I antal personer motsvarar det hela folkmängden i Dalarna eller Värmland. Andelen fattiga skulle vidare stiga till 36 procent om kriget pågår en månad till och till 39 procent efter ytterligare en månad, enligt UNDP. Och kriget fortsatte längre än så.

Världsbanken beräknade i en rapport redan 2021 att 59 procent av palestinierna i Gaza levde under fattigdomsgränsen (då 5,50 US-dollar per dag), jämfört med 43 procent fem år tidigare. Fattigdomstalen hade den gången ökat efter ännu ett krig (mer kortvarigt än det 2023–2024) och restriktioner på grund av covid 19-pandemin. 

Arbetslöshetstalen är också dramatiska. Runt hälften av alla arbetsföra, 45 procent, saknade jobb enligt rapporten från Världsbanken 2021. För det mesta är arbetslösheten mer än dubbelt så stor i Gazaremsan som på Västbanken. Även i Gaza kan siffran dock variera under året beroende på hur många som har säsongsarbete i jordbruket.

I en studie 2017 som publicerades i vetenskapstidskriften Plos One, en jämförelse mellan 20 länder från Marocko till Afghanistan, var det de palestinska områdena som uppvisade de högsta depressionstalen. Aktivister slog 2020 larm om en självmordsvåg bland unga i Gazaremsan. Såväl det stränga lokala Hamasstyret som Israels och Egyptens stängda gränser mot området angavs som orsaker. I en enkät som gjordes 2020 av den brittiska organisationen Islamic Relief svarade dessutom 80 procent av 2 000 tillfrågade i Gaza att de led av psykisk ohälsa till följd av coronapandemin som minskade deras redan begränsade inkomster.

För att få specialistvård behöver palestinier komma till sjukhus i Israel eller andra länder. Rapporter återkommer särskilt i orostider om att patienter, ibland i ambulans, kan fastna vid israeliska vägspärrar. Men det förekommer också samarbete över gränsen: 2023 utfördes de första njurtransplantationerna i Gazaremsan av vårdpersonal från Israel, medlemmar av organisationen Läkare för mänskliga rättigheter. Israeliska volontärer i organisationen Road to Recovery följer varje år flera tusen palestinska patienter från gränsövergångar till sjukhus i Israel och tillbaka.

FN-organisationen Unrwa har en betydande roll som arbetsgivare inom framför allt vård och skola i Gazaremsan, där en stor majoritet av befolkningen lever i läger (seFlyktingarna). Unrwa har totalt cirka 30 000 anställda, varav 13 000 i Gazaremsan. Merparten är palestinier. I januari 2024, tre och en halv månad in i kriget, hade fler än 150 av Unrwas anställda mist livet. På Västbanken, där en fjärdedel av befolkningen tros vara direkt beroende av anställningar i offentliga organ, är Palestinska myndigheten den viktigaste arbetsgivaren . 

Hittills har endast offentliganställda i Palestina haft möjlighet att få pension, föräldraledighet eller arbetsskadeersättning – enligt officiell statistik omkring en fjärdedel av arbetskraften. Men 2017 rapporterade Internationella arbetsorganisationen (ILO) att ett socialförsäkringssystem för privatanställda palestinier – långt över hälften av de sysselsatta – och deras anhöriga stod färdigt, det första i sitt slag. Finansieringen hade lösts med kuwaitisk hjälp. Läs mer här.

Utbyggnaden av socialförsäkringssystemet var ett krav som hade framförts vid demonstrationer bland annat i Ramallah. Det ledde till att gamla trygghetslagar ändrades. En av förbättringarna är att kvinnor i arbetslivet ska kunna få 70 dagars betald föräldraledighet. Men kvinnor yrkesarbetar i ganska liten grad – bara var femte, enligt den palestinska statistikmyndigheten – och de har i allmänhet lägre lön än män.

I privata frågor som gäller familj, äktenskap och könsidentitet är värderingarna traditionella, med nutida svenska mått mätt stränga. Det gäller både bland kristna och bland muslimer. Det inträffar att sådana konflikter utmynnar i hedersmord.

Samhället är starkt präglat av patriarkala strukturer. Det uttrycks ibland som att män kämpar för nationellt oberoende medan kvinnors strid är dubbel: för palestinskt oberoende och mot manssamhället.

Den första palestinska intifadan (upproret mot Israel 1987–1993) präglades av hög aktivitet i civilsamhället. Sekulära kvinnoorganisationer, främst vänstergrupper, framträdde. Islamiska kvinnoorganisationer använde delvis samma metoder till att mobilisera kvinnor även om de engagerade sig för andra ideal. Efter Osloprocessen råder splittring. Många frivilligorganisationer verkar med bistånd från västländer, men deras legitimitet i det palestinska samhället kan vara begränsad.

Klansystemet har bevarats, liksom i många samhällen där övermakterna har växlat och individuella medborgerliga rättigheter förblivit svaga. En klan, hamulah, omfattar förutom kärnfamiljen den närmaste släkten, på faderns sida. Den ger trygghet och hjälp till försörjning men också förpliktelser. I jordbrukarsamhället innebar det en form av kollektivt ägande: marken kunde fördelas mellan familjer i klanen. Urbanisering har medfört att systemet försvagats.

Det finns inga lagliga hinder för kvinnor att äga fastigheter eller företag, däremot sociala normer. Enligt en studie gjord för EU-parlamentet förväntas kvinnor ofta överlämna ärvd egendom till bröder för att hålla samman ägandet i familjen, vilket medför att kvinnor särskilt på landsbygden inte hävdar den rätt de har enligt islamisk lag (en dotter har rätt till hälften så stort arv som en son). Vid giftermål flyttar bruden vanligen till brudgummens familj.

Ett departement för kvinnofrågor inrättades inom Palestinska myndigheten 2003. 2018 avskaffades en lag som gjorde det möjligt för en våldtäktsman att undkomma straff om han gifte sig med offret. I Jordanien hade kvinnoorganisationer kort dessförinnan lyckats få bort en lag med den lydelsen i samband med en översyn av strafflagen. (Sådana lagar finns kvar i ungefär 20 länder i världen, enligt FN.)

Källor till denna text

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0