Palestina – Naturtillgångar, energi och miljö
Vatten är den viktigaste av alla naturtillgångar i Palestina – därför att varken palestinierna eller grannarna har tillräckligt med vatten. Det gör också vattnet till en säkerhetsfråga.
En stor del av de underjordiska vattentillgångarna i områdena finns under den ockuperade Västbankens berg. Där rinner också vattendrag upp som flyter genom Israel till Medelhavet och möjliggör israeliskt jordbruk. Till följd av ockupationen kontrollerar Israel ledningsnätet genom det statliga företaget Mekorot.
Beräkningar som gjorts på senare år utmynnar i att Israel och de judiska bosättningarna på Västbanken använder ungefär fyra femtedelar av vattnet därifrån, medan palestinier har tillgång till en femtedel. Israel har större befolkning, men även räknat per invånare använder israeler mer vatten än palestinier. Obalans i de tekniska förutsättningarna kan också observeras. Den palestinska infrastrukturen är i sämre skick, och spill- och avloppsvatten tas inte tillvara i samma utsträckning som i Israel.
Under Osloprocessen på 1990-talet bildades palestinska och israeliska förhandlingsdelegationer för vattenfrågan, med ett preliminärt avtal om vattenförbrukningen. Ett slutgiltigt avtal mellan parterna har inte uppnåtts.
Det stora uttaget av färskvatten från den 25 mil långa Jordanfloden, som rinner upp i de libanesiska bergen och passerar sjön Gennesaret, har bidragit till sjunkande vattennivå i Döda havet. 2013 slöt Israel, Jordanien och palestinierna ett avtal om att bygga en vattenledning från Röda havet på jordanskt område. Palestinierna skulle genom ett följdavtal 2015 få köpa färskvatten av Israel. Kanalen skulle vidare möjliggöra bygget av två vattenkraftverk i Jordanien. Färskvatten skulle åstadkommas genom avsaltning i närheten av den jordanska staden Aqaba och saltvatten skulle därefter ledas till Döda havet. Finansieringen av projektet är inte löst och byggstarten har låtit vänta på sig. Från jordansk sida har det signalerats att projektet läggs ned.
I Gazaremsan är saltvatteninträngning i grundvattnet ett tilltagande problem. Det finns internationella biståndsmedel avsatta för att bygga avsaltningsanläggningar, men sakkunniga som nyhetsbyrån Reuters talade med 2019 gjorde bedömningen att det kommer att ta åtskilliga år innan arbetet kan genomföras. Sedan dess har ytterligare ett krig mellan Israel och Hamasrörelsen (i maj 2021) i stället ökat behovet av andra insater, för återuppbyggnad av bland annat infrastruktur.
Till naturtillgångarna räknas också vit kalksten, kallad Jerusalemsten, som kan ses i många byggnadsverk.Det finns flera hundra stenbrott på Västbanken. Samhället Beit Fajjar är centrum för brytningen.
Naturgas har upptäckts i havet utanför Gazaremsan. Ett brittiskt företag har fått i uppdrag att utvinna och exportera gasen men någon verksamhet har ännu inte kommit i gång. Palestinska myndigheten har i stället visat intresse för att köpa gas från Israel. Från Israel kommer också merparten av den el som används. En mindre del härrör från Egypten och Jordanien eller alstras av små lokala generatorer.
Osäker elförsörjning, särskilt i Gazaremsan, gör att palestinier så långt möjligt förlitar sig på batterier. I Gaza finns bara ett kraftverk, som är dieseldrivet, och strömavbrotten blir många och långa när det är brist på drivmedel. Till det bidrar den israeliska blockaden. Uttjänta batterier samlas på hög till sopberg. Fram till 2007 fanns ett samarbete med Israel kring miljöfarligt skräp, men samarbetet upphörde när Hamas tog makten i Gaza.
Gazaremsan har fått sitt första naturreservat, men då är det fråga om ett tioårigt framtidsarbete för att med FN-hjälp återställa en våtmark. 2021 slutade man att pumpa ut avloppsvatten i området, som länge fått tjäna som soptipp. Arbetet med att rena Wadi Gaza (Gazadalen), där ett vattendrag slingrar sig ner mot Medelhavet, beräknas kosta 66 mijoner dollar.
Längs Gazas kust fångas på våren stingrockor. Båda de förekommande arterna är internationellt rödlistade, klassade som sårbara.
Mellanöstern hör till de områden som expertis har pekat ut som känsliga för växthuseffekten. Stigande temperaturer och torka hör till bilden. Palestina har ratificerat FN:s Parisöverenskommelse om att begränsa utsläppen av växthusgaser, men eftersom landet inte kontrollerar hela sitt territorium är det i praktiken Israels och i någon mån Jordaniens klimatpolitik som avgör utvecklingen.