Palestina – Naturtillgångar, energi och miljö

Vatten är den viktigaste av alla naturtillgångar i Palestina – därför att varken palestinierna eller grannarna har tillräckligt med vatten. Det gör också vattnet till en säkerhetsfråga. 

Det skulle kunna finnas både olja och fossilgas (naturgas) i en omfattning värd att utvinna, har studier visat enligt FN-organet Unctad. De politiska förhållandena har hittills inte medgett att resurserna tas i anspråk för palestiniernas egna behov eller för att få exportintäkter.

Naturgas har upptäckts i havet utanför Gazaremsan. Ett brittiskt företag har fått i uppdrag att utvinna och exportera gasen men någon verksamhet har inte kommit i gång. Från palestinsk sida har det varit en förhoppning att få till gasutvinning som skulle användas till att producera el på Västbanken, till både Västbankens och Gazaremsans förbrukning.

En stor del av de underjordiska vattentillgångarna i regionen finns under den ockuperade Västbankens berg. Där rinner också vattendrag upp som flyter genom Israel till Medelhavet och möjliggör israeliskt jordbruk. Till följd av ockupationen kontrollerar Israel ledningsnätet genom det statliga företaget Mekorot. Beräkningar som gjorts på senare år utmynnar i att Israel och de judiska bosättningarna på Västbanken använder ungefär fyra femtedelar av vattnet därifrån, medan palestinier har tillgång till en femtedel. Israel har större befolkning, men även räknat per invånare använder israeler mer vatten än palestinier. 

Under Osloprocessen på 1990-talet bildades palestinska och israeliska förhandlingsdelegationer för vattenfrågan, med ett preliminärt avtal om vattenförbrukningen. Ett slutgiltigt avtal mellan parterna har inte uppnåtts.

Det stora uttaget av färskvatten från den 25 mil långa Jordanfloden, som rinner upp i de libanesiska bergen och passerar sjön Gennesaret, har bidragit till sjunkande vattennivå i Döda havet. 2013 slöt Israel, Jordanien och palestinierna ett avtal om att bygga en vattenledning från Röda havet på jordanskt område. Palestinierna skulle genom ett följdavtal 2015 få köpa färskvatten av Israel. Kanalen skulle vidare möjliggöra bygget av två vattenkraftverk i Jordanien. Färskvatten skulle åstadkommas genom avsaltning i närheten av den jordanska staden Aqaba och saltvatten skulle därefter ledas till Döda havet. Finansieringen av projektet är inte löst och byggstarten har låtit vänta på sig. Från jordansk sida har det signalerats att projektet läggs ned.

Till naturtillgångarna räknas också vit kalksten, kallad Jerusalemsten, som kan ses i många byggnadsverk.Det finns flera hundra stenbrott på Västbanken. Samhället Beit Fajjar är centrum för brytningen.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Enligt det palestinska självstyrets statistikmyndighet står fossila energikällor för fem sjättedelar av energiförbrukningen. I det räknar statistikbyrån in den el som importeras från Israel, där kraftverken drivs med fossila bränslen. Energiförsörjningen i de palestinska områdena är i övrigt helt beroende av flytande bränsle som körs in i tankbilar från Israel. Eftersom diesel och bensin behövs till fundamentala samhällsfunktioner, såväl kraftverk som transporter, var leveranserna tidigare i huvudsak undantagna också från den blockad Israel började tillämpa mot Gazaremsan 2007, när islamiströrelsen Hamas kom till makten i remsan.

Under Gazakriget 2023–2024, som utlöstes av att Hamas begick terrordåd mot israeler, har Israel begränsat leveranserna också för biståndsorganisationer som sörjer för den palestinska civilbefolkningens grundläggande behov. Israel kontrollerar de palestinska områdenas yttre gränser och därmed den import som är möjlig. Gazaremsan gränsar mot Egypten, men varor som tas in från Egypten passerar en israelisk tullstation. (Hamas godtar för övrigt inte bränsleimport om villkoret är att den övervakas av Israel.)

I Gaza finns bara ett kraftverk, som är dieseldrivet, och strömavbrotten blir många och långa när det är brist på drivmedel. Osäker elförsörjning, särskilt i Gazaremsan, gör att palestinier förlitar sig på batterier. 

Från Israel köps merparten av den el som används. En mindre del härrör från Egypten och Jordanien eller alstras av små lokala generatorer.

Förnybara energikällor har hittills liten betydelse, men saknas inte helt. Med norsk finansiering har solpaneler installerats i ett projekt i Ramallah. Skolbyggnader framhålls som prioriterade för framtida projekt.

KLIMAT OCH MILJÖ

Det palestinska samhället är starkt beroende av fossila energikällor, men statistik saknas över hur stora utsläppen av växthusgaser varit de senaste åren.

Palestina har ratificerat Parisavtalet, FN:s överenskommelse om att begränsa utsläppen av växthusgaser, men eftersom landet inte kontrollerar hela sitt territorium har Israels hantering av de palestinska områdena och i någon mån Jordaniens klimatpolitik avgörande inflytande på utvecklingen. I enlighet med Parisavtalet har Palestinska myndigheten lämnat in en första nationell klimatplan (NDC), däremot ingen strategi på längre sikt (LTS). Inga utfätelser har gjorts om när nettonollutsläpp skulle kunna uppnås, däremot uttalanden om att minska utsläppen av växthusgaser med ungefär en sjättedel fram till 2040.

Klimatutmaningar

Mellanöstern hör till de områden som expertis har pekat ut som känsliga för växthuseffekten. Stigande temperaturer och torka hör till bilden. I internationella jämförelser och bedömningar av länders sårbarhet saknas upplysningar om Palestina eftersom det inte har uppnått fullt erkännande som stat. (De fredsavtal som slöts med Israel på 1990-talet gav palestinierna lokalt självstyre under israelisk överhöghet. Fredsprocessens mål var en tvåstatslösning, men processen har inte fullbordats.)

Övriga miljöproblem

I Gazaremsan är saltvatteninträngning i grundvattnet ett tilltagande problem. Det finns internationella biståndsmedel avsatta för att bygga avsaltningsanläggningar, men sakkunniga som nyhetsbyrån Reuters talade med 2019 gjorde bedömningen att det kommer att ta åtskilliga år innan arbetet kan genomföras. Sedan dess har krig mellan Israel och Hamasrörelsen (i maj 2021 och 2023–2024) i stället ökat behovet av andra insater, för återuppbyggnad av bland annat infrastruktur.

Uttjänta batterier samlas på hög till sopberg. Fram till 2007 fanns ett samarbete med Israel kring miljöfarligt skräp, men samarbetet upphörde när Hamas tog makten i Gaza.

Obalans mellan Palestina och Israel i de tekniska förutsättningarna kan också observeras. Palestinsk infrastruktur är i sämre skick, och spill- och avloppsvatten tas inte tillvara i samma utsträckning som i Israel.

Gazaremsan har fått sitt första naturreservat, men då är det fråga om ett tioårigt framtidsarbete för att med FN-hjälp återställa en våtmark. 2021 slutade man att pumpa ut avloppsvatten i området, som länge fått tjäna som soptipp. Arbetet med att rena Wadi Gaza (Gazadalen), där ett vattendrag slingrar sig ner mot Medelhavet, har beräknats kosta 66 mijoner dollar.

Längs Gazas kust fångas på våren stingrockor. Båda de förekommande arterna är internationellt rödlistade, klassade som sårbara.

Källor till denna text