Iran – Naturtillgångar, energi och miljö

Iran har mycket stora kända reserver av både gas och olja. De fossila bränslena har tung roll i energiförsörjningen och Iran har dröjt med att tillämpa internationella klimatavtal. Flera typer av allvarliga miljöproblem förekommer.

Nästan en femtedel av världens kända reserver av fossilgas (naturgas) och nästan en tiondel av oljereserverna finns i Iran.

Olja har utvunnits sedan början av 1900-talet. Iran deltar i samarbetet inom organisationen Opec. De flesta oljekällorna finns i provinsen Khuzestan, men det finns också oljefält i Persiska viken. Utvinningen var som störst på 1970-talet då den som mest uppgick till 6 miljoner fat om dagen. Revolutionen 1979, krig mot Irak på 1980-talet och utländska sanktioner från och till under 2000-talets första årtionden har bidragit till att oljeproduktionen har varierat och inte når upp till samma nivåer som tidigare. När USA återinförde sanktioner 2018 ledde det till stora ekonomiska problem för Iran. 2022 angavs den samlade produktionen till 2,5 miljoner fat per dag. De största oljeköparna är Kina och Indien.

Produktion, raffinering, distribution och export av olja och gas hanteras av statliga bolag. Författningen förbjuder utländskt och privat ägande i naturtillgångar, men sedan början av 1990-talet har utländska energibolag tillåtits investera i landet. De har stått för finansiering och teknik när nya olje- eller gasfält exploaterats men får ingen del i vinsten när investeringen väl är betald. Västerländska bolag, som franska Total, har på senare år tvingats lämna projekt på grund av sanktionerna. Även Kina har dragit sig ur.

Utvinningen av gas ökar trots sanktionerna stadigt. Det mesta av gasen kommer från det stora fältet Södra Pars i Persiska viken som Iran delar med Qatar. Gas exporteras via ledningsnät till Turkiet, Irak, Armenien och Azerbajdzjan. Avtal om framtida export via ledning finns med Pakistan och Oman.

År 2023 offentliggjorde Iran stora reserver av litium, ett ämne som är centralt vid tillverkning av laddningsbara batterier. Fyndigheten motsvarar nästan en tiondel av världens kända reserver, att döma av en sammanställning som gjordes året innan av USA:s geologiska expertis USGS.

Iran har dessutom gott om mineral som järn, kol, krom och koppar, liksom av svavel. Utvinning av metaller och andra produkter pågår. Gruvan i Sar Cheshmeh beräknas ha de näst största kopparfyndigheterna i världen. Iran har även tillgångar av bly, uran, guld, fosfat och bauxit.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Irans inhemska behov av energi täcks till cirka 70 procent med gas och inte fullt 30 procent med olja, enligt energiorganet IEA. Resten (bara någon enstaka procent) kommer från vattenkraft och kärnkraft.

Den egna gasproduktionen sker inte till fulla volymer och räcker inte till under årets kallaste och varmaste månader. En anledning är att de internationella sanktionerna lägger hinder i vägen för import av teknisk utrustning. Genom avtal med Turkmenistan och Ryssland ska tillgången på gas kompletteras.

Fossila bränslen – främst gasen men även olja – står för över 90 procent av den el som produceras. Vattenkraft bidrar med cirka 5 procent. Förnybara energikällor (sol och vind) ger mycket små bidrag.

De första elleveranserna från kärnkraft kom 2011 men produktionen sker i blygsam skala. 2016 meddelades att två nya kärnreaktorer skulle byggas med rysk hjälp och stå klara efter tio år. Iran hävdar att all kärnenergiproduktion sker i civila syften och samarbetet med Ryssland fortsätter. När USA drog sig ur det internationella kärnenergiavtalet med Iran, som slutits 2015, tilläts civila samarbeten som etablerats att fortsätta.

Ett orosmoln vid sidan av storpolitiken är att jordskalv är vanliga i Iran. Vid nyår 2020 rapporterades två jordbävningar i närheten av kärnkraftverket i Bushehr.

Elproduktionen har ökat under 2000-talet, men efterfrågan ökar snabbare, framför allt från industrin. Elransonering förekommer, men i stort sett alla invånare har tillgång till el. Efter en serie elavbrott meddelade president Rohani 2021 fyra månaders förbud (över sommaren) mot all utvinning av kryptovalutor som bitcoin, eftersom hanteringen är energislukande.

Underr 2024 uppstod stor elbrist med omfattande planerade strömavbrott.

KLIMAT OCH MILJÖ

Iran är ett av de tio länder i världen som släpper ut mest växthusgaser. Räknat per invånare finns det omkring 30 länder som är värre.

Iran har skrivit under men inte ratificerat Parisavtalet. Länderna utfäster sig i FN-processen att lämna in en klimatplan (NDC) och en långsiktig strategi (LTS) för hur utsläpp som bidrar till växthuseffekten ska minskas. Inget av de dokumenten finns ännu, i varje fall inte registrerat hos FN, inte heller något mål för när nettonollutsläpp ska ha uppnåtts.

Likafullt kan man observera att det förekommer satsningar. Energidepartementet offentligjorde 2022 planer på att utöka bruket av förnybara källor, så att dessa 2026 ska stå för fyra gånger så stort tillskott till energimarknaden som 2021. Landet fick 2022 sin första solcellsfabrik.

I ökenstaden Yazd gör man sedan mycket länge, långt innan man hade tillgång till el, bruk av naturlig teknik för att få svalka: höga kyltorn som fungerar som vindfångare. I dag finns cirka 700 sådana. De äldsta bevarade vindfångarna går tillbaka till 1400-talet, men tekniken tros ha använts i årtusenden.

Klimatutmaningar

Bland världens samtliga länder anses Iran genomsnittligt sårbart för, och förberett på, klimatförändringar enligt indexet ND-Gain (se hela listan här). Torka är ett stort och växande problem. Under 2025 hotades bland annat vattenförsörjningen för huvudstaden Teheran med dess cirka 10 miljoner invånare.

Många bilar saknar katalysatorer och använder bensin med bly. Iranska bilister kör mer än de flesta på grund av det låga bensinpriset.

Att gas är den främsta energikällan och staten uppmuntrar och subventionerar gaskonsumtion gör att trenden inte är positiv. 

Internationella sanktioner mot Iran gör det svårare för landet att importera teknisk utrustning som skulle kunna användas till reningsanläggningar och mer effektiv produktion. Begränsningarna drabbar såväl positivt nytänkande på miljöområdet som konventionella industrianläggningar.

Övriga miljöproblem

Utsläpp av olja och kemikalier har skadat det marina livet i både Persiska viken och Kaspiska havet. I städerna skapar utsläppen från industrier och bilar dålig luft. Teheran är rankad som en av världens mest förorenade städer.

Det råder också brist på rent vatten. Orenat avloppsvatten från industrier och städer rinner ut i vattendragen och förgiftar dem samt utgör ett hot mot landets dricksvattenreservoarer.

Kaspiska havet är världens största insjö. Längs stränderna var sälar förr en vanlig syn. Nu återstår uppskattningsvis en tiondel av det bestånd som fanns för omkring 100 år sedan. Arten betraktas som utrotningshotad till följd av jakt och industriutsläpp, inte minst från oljeutvinning. FN:s miljöprogram Unep har varnat för orenat avloppsvatten, men också radioaktiva ämnen från kärnkraftverk. Mycket av nedsmutsningen når sjön från floden Volga i Ryssland. Bestånden av den värdefulla stören, som fiskas för kaviar, har minskat dramatiskt.

En stor del av Irans territorium har drabbats av jordförstöring på grund av intensivt bete, skogsavverkning och ökenspridning (se även Jordbruk och fiske). Problemet är särskilt tydligt vid saltvattensjön Urmiasjön i nordväst. Genom en kombination av torka och fördämningar har Urmia på ett par årtionden förlorat 95 procent av sitt vatten. 2014 anslog dåvarande presidenten Rohani motsvarande fem miljarder amerikanska dollar på tio år för att försöka rädda sjön från att försvinna helt.

Två naturområden finns på Unescos världsarvslista: saltöknen Lut och en mycket gammal skog vid Kaspiska havet som har ovanligt stor biologisk mångfald. Ett uppmärksammat exempel på att många arter är pressade är den asiatiska geparden (Acinonyx jubatus venaticus). Trots ett FN-stött program sedan 2001 för att skydda det snabba kattdjuret uppgav regeringen 2022 att bara ett dussintal exemplar fanns kvar  i vilt tillstånd.

Om våra källor