Australien – Modern historia

Borgerliga koalitioner ledde landet under 1950- och 1960-talen. Vid början av 1970-talet tog socialdemokratiska Labor över. Därefter fortsatte regeringsmakten att växla mellan blocken. En god ekonomisk utveckling gjorde att en borgerlig koalition under liberalernas ledare John Howard kunde vinna fyra val i rad från 1996 fram till 2007 då Labor tog över.

Åren 1949–1972 styrdes landet av borgerliga koalitioner och ekonomin växte stadigt. 1972 övertogs regeringsmakten av Labor under Gough Whitlam. Maktskiftet var bland annat en följd av den borgerliga regeringens stöd till USA i Vietnamkriget. Som i många andra västländer ledde inte minst TV-bilder från striderna till en stark opinion mot kriget. Bidrog gjorde också att mer än 500 australiska soldater stupade i Vietnam.

En rad reformer genomfördes: det sociala skyddsnätet stärktes, ett offentligt sjukvårdssystem infördes och aboriginerna fick vissa markrättigheter. Kolonin Papua Nya Guinea fick sin självständighet och Australiens kontakter riktades mot Asien.

Ekonomin klarade dock inte alla reformer; statens utgifter fördubblades och underskottet i statsbudgeten steg. 1974 avslog parlamentet Whitlams budgetförslag och generalguvernören tog det unika beslutet att avsätta premiärministern. Den koalition mellan liberaler och Nationella partiet som tillträdde vann också efterföljande val. Missnöje med den ekonomiska politiken ledde dock Labor till valseger 1983 under den dynamiske före detta fackföreningsbasen Bob Hawke.

Breda samförståndslösningar med näringslivet och facken blev Hawkes ekonomiska recept. I närmast liberal anda vidtogs skattesänk­ningar, budgetåtstramningar, avreglering av finansmarknaden, löne­begränsningar och minskad protektionism för att skapa tillväxt. Finanskrascher och missnöje, inte minst inom det egna partiet, följde men politiken mötte även förståelse bland väljarna. Den splittrade och skandaldrabbade oppositionen hade svårt att angripa Hawkes politik från höger.

Borgerlig koalition får makten 

Inför parlamentsvalet 1996 försökte den nye premiärministern Paul Keating göra statsskicket till en huvudfråga: Labor ville göra Australien till republik 2001, på hundraårsdagen av förbundsstatens bildande. Men den monarkivänliga oppositionen lyckades föra över debatten på ekonomin. Laborregeringen, som svikit löften om sänkta skatter och tvingats till budgetnedskärningar, hamnade på defensiven när den borgerliga oppositionen utlovade skattelättnader för barnfamiljer. Valet 1996 blev en svår förlust för Labor. Liberalerna fick egen majoritet i representanthuset, men bildade ändå en koalitionsregering med Nationella partiet.

Åren 1996–2007 styrdes landet av en borgerlig koalition mellan Liberala partiet och Nationella partiet med liberalernas partiledare, John Howard, som premiärminister. 

Regeringens ekonomiska politik var framgångsrik, men det innebar inte att kritiken uteblev. Nedskärningar i de offentliga utgifterna väckte protester från vänsterhåll och på landsbygden under de första regeringsåren. Införandet av ett nytt skatte- och redovisningssystem år 2000 irriterade regeringens stödtrupper bland småföretagarna. I början av 00-talet var regeringen mer frikostig med utgifter. Tillväxten var dock så god att det ändå blev överskott i statskassan.

Under 1990-talets första hälft hade aboriginernas rättigheter stärkts, men regeringen Howard sänkte bidragen till urbefolkningen och lät begränsa aboriginernas markrättigheter som domstolarna utökat. Bidragen till aboriginerna, men framför allt den tilltagande invandringen från Asien, kritiserades kraftigt av populistiska politiker som Pauline Hanson vars parti, En nation, rönte framgång i valet 1998.

Flyktingpolitiken skärps

Även Howard intog en tuff attityd gentemot flyktingar. 2001 antog det federala parlamentet striktare flykting­lagar för att hålla båtflyktingar borta och flyktingar som kom till landet illegalt med båt fördes antingen tillbaka till Indonesien eller togs emot av Nauru och Papua Nya Guinea i utbyte mot bistånd. Den hårdare attityden, tillsammans med oron efter terrordåden mot USA 2001, tros ha bidragit till att regeringen vann valen samma år.

Ett bakslag för Howard kom i februari 2003 då han förlorade en förtroendeomröstning i senaten på grund av regeringens beslut att stödja USA:s planer på krig i Irak. Det fick dock inga direkta politiska konsekvenser.

I valet 2004, som dominerades av ekonomiska frågor, vann Howard en storseger och lyckades för första gången få majoritet både i representanthuset och i senaten. Regeringen presenterade våren 2005 stora sänkningar av inkomstskatten. Tack vare ökade skatteinkomster i övrigt, bland annat genom ökad export av kol och järnmalm till Kina, hamnade budgeten för 2005/2006 ändå på plus. År 2006 utsågs diplomaten Kevin Rudd till ny Laborledare.

Terrorismbekämpning var en viktig fråga för Howardregeringen. Terrordåden på den indonesiska ön Bali i oktober 2002, då 88 australier dödades, chockade nationen och rädslan växte för att också Australien skulle angripas av terrorister. Ett drygt halvår senare godkände senaten en ny antiterroristlag, som gav säkerhetspolisen rätt att hålla människor i förvar i en vecka utan åtal. Tre år senare skärptes lagstiftningen ytterligare. Det blev nu tillåtet att hålla misstänkta terrorister i förvar utan åtal i upp till 14 dagar och polisen fick rätt att använda elektronisk övervakning och i vissa lägen ”skjuta för att döda”. Det skulle också ta längre tid att få bli australisk medborgare.

Efter att det i en offentlig utredning framkommit att alkoholism och brist på utbildning i Nordterritoriet lett till ett stort antal sexuella övergrepp mot barn beslöts det att regeringen skulle ta över förvaltningen i ett 60-tal aboriginområden. En del aboriginorganisationer hävdade att åtgärderna var rasistiska och mer auktoritära än nödvändigt, medan andra välkomnade dem. Regeringen fick kritik för att den inte hade konsulterat aboriginbefolkningen innan den vidtog åtgärderna. Ledande politiker på delstatsnivå anklagade premiärminister Howard för att försöka vinna poäng inför det kommande parlamentsvalet. Många inom Labor ansåg att mer borde göras för att lösa problemen på längre sikt.

Parlamentsvalet 2007

I oktober 2007 utlyste Howard val till parlamentet till i november. Han hoppades att den goda ekonomin skulle ge regeringen röster men i opinionsundersökningarna ledde Labor med tio procent, bland annat genom löften om att underteckna Kyotoavtalet för en begränsning av växthusgaser och att dra tillbaka Australiens trupper från Irak samt nya satsningar på utbildning och vård. 

I parlamentsvalet i november 2007 segrade Labor stort med 53 procent av rösterna. Kevin Rudd utsågs till premiärminister. Också på delstatsnivå dominerade Labor.

Liberala partiet och Nationella partiet råkade efter valförlusten 2007 in i något av en kris och deras ledare avgick.

I Rudds regering blev Julia Gillard första kvinna på posten som biträdande premiärminister.  Rudds första åtgärd som premiärminister var att skriva under Kyotoprotokollet, något som hans företrädare John Howard envist vägrat.

I en ceremoni i parlamentet i februari 2008 bad premiärminister Rudd alla aboriginer om ursäkt för de övergrepp som begåtts mot dem under två århundraden (se Befolkning och språk). Rudd lät också upphäva den tidigare regeringens bruk att hålla asylsökande internerade på avlägsna söderhavsöar i väntan på besked om de fick stanna i Australien.

Frågan om landet skulle bli republik väcktes på nytt men enligt Rudd hade detta inte någon hög prioritet, trots att han i valrörelsen utlovat en folkomröstning om monarkin.

Bråk om klimatpolitiken

2009 stötte Rudds regering på stora problem när den försökte driva igenom en lag om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Avsikten var att få lagen godkänd i senaten med hjälp av stöd från Liberala partiet. Liberalernas ledare Malcolm Turnbull lovade att partiet skulle stödja regeringen. Men protester kom från partimedlemmar som inte ansåg det vetenskapligt belagt att klimatförändringarna var orsakade av utsläpp av växthusgaser och dessutom såg ekonomiska risker med förslaget. Bråket slutade med att Turnbull tvingades avgå som partiordförande efter att ha förlorat en omröstning mot Tony Abbott. Som ny ledare för Liberala partiet sade Abbott att han tänkte stoppa regeringens utsläppshandelsförslag. När senaten kort därefter tog upp frågan till omröstning röstade en majoritet emot förslaget.

Alla turer kring utsläppshandeln fick Laborregeringen att rasa i opinionsmätningarna. Missnöjet späddes på av ett annat kontroversiellt regeringsförslag om att införa en så kallad superskatt för landets gruvnäring, där vinster över en viss nivå skulle beskattas extra hårt. I början av sommaren var förtroendet för Labor så lågt att vice premiärminister Julia Gillard öppet utmanade Rudd om posten som partiordförande och därmed regeringschef. Rudd fann för gott att inte ställa upp i omröstningen och alla partiets parlamentsledamöter lade sin röst på Gillard.

Gillard lovade vid sitt tillträde att återupprätta väljarnas förtroende för Labor inför parlamentsvalet senare under 2010. Hon lyckades också nå en kompromiss med gruvbolagen om den föreslagna superskatten: en skattesats på 30 procent istället för de 40 procenten i det ursprungliga förslaget.

Valet 2010

I juli 2010 utlyste premiärminister Gillard val till den 21 augusti. De viktigaste valfrågorna gällde invandring, ekonomin inklusive beskattningen av gruvsektorn, klimatförändringarna och föräldraledighet. Såväl Gillard som den nye oppositionsledaren Abbott förespråkade minskad invandring. Båda partierna ville även skärpa asylpolitiken och komma till rätta med problemet med båtflyktingar som illegalt tog sig in i landet.

Valet blev en besvikelse för Labor, som inte fick egen majoritet i representanthuset. Men det fick inte heller oppositionskoalitionen mellan Liberalerna och Nationella partiet: Labor fick 72 mandat representanthuset, medan oppositionsalliansen tog hem 73 mandat. De gröna fick ett mandat och fyra oberoende kandidater röstades in i den lägre kammaren. Sedan Labor lyckats säkra stöd från De gröna samt från tre oberoende kandidater stod det klart att Gillard skulle kunna fortsätta som premiärminister. En viktig del i uppgörelsen var Gillards löfte om satsningar på landsbygden. Labor bildade därmed en minoritetsrege­ring. Gillard utsåg Kevin Rudd till utrikesminister i den nya regeringen.

Ovanligt kraftiga och ihållande regn orsakade i januari 2011 de värsta översvämningarna i Queensland i nordöst på flera decennier. Vattenmassorna täckte som mest en yta av Tysklands och Frankrikes sammanlagda storlek.

2011 hölls stora demonstrationer i landet mot regeringens planer på att införa en skatt på koldioxidutsläpp 2012. Skatten var en del av den uppgörelse efter valet som slutits med De gröna. Demonstranterna hävdade att skatten skulle skada landets ekonomi, genom att öka hushållens kostnader och orsaka arbetslöshet, och de fick stöd från den konservativa oppositionen. Koldioxidskatten röstades dock igenom i parlamentet med knapp marginal hösten 2011, vilket innebar att landets 500 största utsläppsbovar skulle tvingas betala skatt.

Flyktingläger på Nauru och Papua Nya Guinea

Frågan om asyl- och flyktingpolitiken fick ny fart i samband med rapporter om flyktingar som drunknat när de med hjälp av människosmugglare försökt ta sig till Australien. I augusti 2012 godkände parlamentet en ny lag om att åter öppna australiska läger i Nauru och Papua Nya Guinea för asylsökande. Det beslutades också att Australien skulle ta emot 45 procent fler flyktingar än tidigare. 

Efter en längre tid av maktkamper inom Labor ”avsattes” Gillard som partiledare i juni 2013 genom en intern omröstning om ordförandeposten. Hon förlorade mot Rudd med siffrorna 45 mot 57. Gillard lämnade även premiärministerposten och Rudd installerades som regeringschef. Ett par månader senare utlyste Rudd val till den 7 september.

I sin valkampanj lyfte de borgerliga partierna fram Labors upprepade problem med att enas kring vem som skulle leda partiet. Dessutom lovade man att dra tillbaka den impopulära koldioxidskatten liksom skatter inom gruvnäringen.

I valet säkrade Liberala partiet och Nationella partiet tillsammans en klar majoritet av platserna i representanthuset medan Labor gjorde ett av sina sämsta val på två decennier. Kevin Rudd valde efter valförlusten att avgå som Laborledare, vilket ledde till en ny maktkamp om ledarskapet inom partiet. Bill Shorten gick segrande ur striden.

Om våra källor