Australien

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/oceanien/australien/

När europeiska kolonisatörer först kom till Australien på 1600-talet hade landet bebotts i 50 000 år av inflyttade folk från Sydöstasien. De brittiska nybyggarna, länge främst straffångar som deporterats dit, utsatte ända in i våra dagar urbefolkningen, aboriginerna, för en brutal och förnedrande behandling. Idag är Australien ett modernt industri- och tjänstesamhälle. Politiskt har landet sedan andra världskriget varit en nära allierad till USA.

Australien – Geografi och klimat

Australien är en egen kontinent som sträcker sig över tre tidszoner. Detta världens sjätte största land har en yta som är 17 gånger större än Sveriges. Längsta avstånd från öst till väst är 380 mil, från norr till söder 310 mil. 

Australien omges av Stilla havet i öster (Korall- och Tasmanhaven) och Indiska oceanen i väster. I norr skiljs landet från Asien (Indonesien och Östtimor) av Timorsjön, Arafurasjön och Torres sund. Till Australien hör ett antal öar i omgivningen. Landet bildar tillsammans med den omgivande övärlden världsdelen Oceanien.

Fastlandet har flacka kuster med få öar. Störst är Tasmanien i söder som är en egen delstat. Längs nordöstkusten sträcker sig långa korallrev som bildar Stora Barriärrevet. Geologiskt är Australien jordens äldsta kontinent och består främst av en nedvittrad urbergssköld utan större höjdskillnader. I Snowy Mountains i sydöst finns ett antal toppar som når cirka 2 000 meter över havet. De är delar av bergskedjan Great Dividing Range som löper längs hela östkusten och fortsätter på Tasmanien. Floderna är få och vanligen uttorkade en del av året. Det enda större flodområdet är Murray-Darlingbäckenet i sydöst.

Närmare 40 procent av landet ligger i tropikerna. De centrala delarna domineras av buskstäpp. Drygt en femte­del av ytan är öken/halvöken. Låglandet i det inre ligger delvis under havsnivån. Där finns underjordiskt (artesiskt) vatten som ges till boskapen men inte duger som dricksvatten. Australiens största sjö, Eyresjön i delstaten Sydaustralien, ligger tolv meter under havsytan och saknar utlopp.

Bra odlingsmark finns i stort sett bara på de smala kust- och flod­slätterna i öster, söder, sydväst och runt Darwin i norr. Där växer också nästan all skog, längst i norr som regnskog. Kusten i norr är sumpig.

Den geografiska isoleringen har gett Australien ett säreget växt- och djurliv. Växtlivet präglas främst av eukalyptus, som växer som träd i täta skogar och på öppna savanner och som buskar av varierande höjd. Inom djurriket märks särskilt pung- och kloakdjur (känguru, koala, vombat, näbbdjur och myrpiggsvin). Speciell för Australien är vildhunden, dingon. Det finns hundratals ödlor och ormar samt två krokodilarter. Till det rika fågellivet hör den strutsliknande emun, som kan bli två meter hög.

Australien är känt för sina många soltimmar och är efter Antarktis den nederbördsfattigaste kontinenten. Torka utmärker klimatet i stora delar av landet och återkommande torrperioder skapar problem för jordbruket. I torkans spår har skogsbränder blivit ett allt större problem.  

Nederbörden varierar betydligt mellan olika landsdelar och stora översvämningar har under senare år ställt till problem på många håll. I det tropiska norra Australien förekommer häftiga slagregn och orkaner, så kallade willy-willies. I kontinentens inre råder torrt inlandsklimat med höga temperaturer. Värmerekordet är drygt 53 grader, uppmätt i delstaten Queensland. Vid kusten i söder och väster påminner klimatet om det vid Medelhavet. Snö förekommer endast på det sydöstra fastlandet och på ön Tasmanien.

De australiska årstiderna är de omvända mot i Sverige. 

Australien-NV.jpg

Om våra källor

Fakta – Geografi och klimat

Yta
7 682 300 km2 (2022)
Tid
svensk + 7-10 timmar
Huvudstad med antal invånare
Canberra 454 000 (officiell uppskattning 2022)
Övriga större städer
Sydney 5,2 milj, Melbourne 4,9 milj, Brisbane 2,5 milj, Perth 2,1 milj, Adelaide 1,4 milj (folkräkning 2021)
Högsta berg
Mount Kosciusko (2228 m ö h)
Viktiga floder
Murray River
Största sjö
Lake Eyre
Medelnederbörd/år
Canberra 630 mm 1
Medeltemperatur/dygn
Canberra 6 °C (juli), 20 °C (jan) 2
1. Darwin 1847
2. Darwin 25 °C (juli), 28 °C (jan)

Australien – Övriga territorier

Förutom den australiska kontinenten och Tasmanien består Australien också av ett antal öar i de omgivande haven. Landet gör även anspråk på delar av Antarktis.

Australian Antarctic Territory omfattar cirka 6 miljoner kvadratkilometer, eller 42 procent av Antarktis. Där finns ingen bofast befolkning men däremot tre permanenta vetenskapliga forskningsstationer.

Heard Island och McDonald Islands, som ligger i de antarktiska vattnen, är små, branta och nästan helt istäckta klippöar utan befolkning. De överfördes från Storbritannien 1947.

Coral Sea Islands tillfördes Australien 1969 och utgörs av obebodda sandbankar utspridda i Korallhavet utanför Queenslands kust. En bemannad väderstation finns på en av dessa, Willis Island.

Cocos (Keeling) Islands består av 27 små korallöar om sammanlagt 14 kvadratkilometer i Indiska oceanen, 280 mil nordväst om Perth. Av de cirka 550 invånarna är de flesta malajer. Endast två av öarna är bebodda.

Drygt 40 mil österut, 260 mil nordväst om det australiska fastlandet och 50 mil söder om Indonesien, ligger Christmas Island (Julön; en namne finns i Stilla havet) som tillhört Australien sedan 1958. Det är en klippö på cirka 137 kvadratkilometer med behagligt klimat året om. Här finns drygt 2 000 invånare, varav majoriteten är asiater och en femtedel har europeiskt ursprung. Två tredjedelar av ön utgörs av en nationalpark i form av tropisk regnskog med ett unikt djur- och växtliv. På ön bryts fosfat men försök att satsa på turism har gjorts. Många båtflyktingar har försökt ta sig iland här, eftersom det är lättare än att nå det australiska fastlandet (se också Modern historia) och under 2000-talet har flyktingar inkvarterats i läger på ön.

Territoriet Ashmore and Cartier Islands utgörs av några obebodda korallöar i Timorsjön cirka 80 mil väster om Darwin. Här finns ett rikt fågel- och djurliv (bland annat finns havssköldpaddor). Två oljefält ligger i vattnen utanför öarna. Indonesiska aktionsgrupper har ifrågasatt Australiens överhöghet över öarna, sedan landet stängde delar av vattnen omkring dem som tidigare var öppna för traditionellt indonesiskt fiske.

Norfolk Island, norr om Nya Zeeland, ligger 140 mil öster om Brisbane och är cirka 35 kvadratkilometer stor. Ön användes som fångkoloni fram till 1855 och är sedan 1913 ett australiskt territorium men kämpar för större självstyre. 2016 hade ön 1 750 invånare, främst av europeiskt ursprung. Turism har ersatt jordbruket som främsta näring. Olje- och gasfyndigheter tros finnas i vattnen kring ön.

Australien – Befolkning och språk

Australien är glest befolkat och invånarna är mycket ojämnt spridda geografiskt. Två tredjedelar av landet är i stort sett obebott och ett betydande område är glesbefolkad landsbygd. Fyra femtedelar av invånarna lever i städer och tätorter längs öst- och sydkusten samt runt Perth i sydväst.

Majoriteten av australierna har europeiskt, framför allt brittiskt eller irländskt, ursprung. Under lång tid var invandringen genom den så kallade White Australia-politiken begränsad till främst britter och irländare. Efter andra världskriget kom också européer från det krigshärjade Central- och Östeuropa.

Först under 1970-talet öppnades landet för invandring från Asien. Andelen asiater bland immigranterna ökade från omkring en tiondel i början av 1980-talet till närmare en tredjedel 20 år senare. Under senare år har Australien huvudsakligen gett uppehållstillstånd till utbildade invandrare som ska arbeta i landet. De flesta av dem kommer från Indien, Kina och Storbritannien. Kineser och indier är snabbt växande minoriteter. 2022 var andelen utlandsfödda i Australien omkring 29 procent. Under de senaste två decennierna har 12 000 −13 000 flyktingar årligen fått asyl i landet. Under andra halvan av 2010-talet tog Australien emot ytterligare några tusen flyktingar från Syrien och Irak.

Australien mötte under 2010-talet kraftig kritik från bland annat människorättsorganisationer för den hårda behandlingen av flyktingar. För att stoppa anstormningen av båtflyktingar som anlände bland annat via Indonesien började australisk militär patrullera havsområden och skicka tillbaka flyktingar. Från 2013 skickades också flyktingar som försökte ta sig in i landet via båt eller flyg till läger i Nauru och Papua Nya Guinea där de spärrades in i väntan på att få sina ärenden bedömda. Rapporter om våld och övergrepp och svåra förhållanden i lägren spädde på kritiken från omvärlden.  2017 stängdes ett omtvistat flyktingläger i Papua Nya Guinea sedan en domstol i landet beslutat att det stred mot författningen. USA sade 2016 ja till en förfrågan från Canberra om att ta emot flyktingar från de australiska lägren i Nauru och Papua Nya Guinea. Enligt överenskommelsen handlade det om totalt 1 250 migranter.  2022 tackade den australiska regeringen efter nio år även ja till ett erbjudande som den nyzeeländska regeringen kommit med redan 2013 om att låta 450 båtflyktingar få möjlighet att komma till landet.

Omkring 980 000 människor (3,8 procent av befolkningen) tillhör urbefolkningen, aboriginerna samt invånarna på öarna i Torres sund, vilka har melanesiskt ursprung. Urbefolkningen har högre födelsetal än resten av befolkningen men också betydligt kortare förväntad livslängd. En attitydförändring gör att fler än tidigare numera väljer att identifiera sig som aboriginer.

Aboriginer 

Aboriginerna tros ha bott i Australien i cirka 50 000 år och var ännu för drygt två sekler sedan kontinentens enda invånare. De invandrade sannolikt från Sydöstasien och delade därefter upp sig i folkgrupper och klaner. När britterna inledde koloniseringen av kontinenten i slutet av 1700-talet levde uppskattningsvis mellan 300 000 och en miljon aboriginer där.

Européerna förföljde aboriginerna hårt och på 1920-talet hade antalet minskat till 60 000. Därefter marginaliserades gruppen aktivt genom att de nekades sina grundläggande mänskliga rättigheter. Först 1967 fick de rätt till medborgarskap och rösträtt.

I mitten av 1900-talet hade myndigheterna satsat på att ”anpassa aboriginerna”. Det innebar att urbefolkningen rycktes upp från sitt traditionella levnadssätt för att inlemmas i det moderna samhället. Tusentals barn togs från sina föräldrar och placerades på institutioner där de ofta behandlades illa. Dessa barn, the lost generation (den förlorade generationen), lider ännu svårt av detta trauma, som dock uppmärksammats alltmer.

Idag är ändå aboriginerna fortfarande den ur alla synvinklar mest missgynnade gruppen i landet (se Sociala förhållanden). Det finns till exempel få aboriginer inom politiken. I valet 2010 blev dock för första gången en aborigin, Ken Wyatt, ledamot av underhuset, och  sju år senare utsågs Wyatt till minister, den första någonsin av aboriginsk härkomst. 2013 kom den första aboriginska kvinnan in i parlamentet.

Två tredjedelar av urbefolkningen bor i de östra delarna av landet. En tredjedel av dem är bosatta i större städer. Men det finns fortfarande aboriginer som lever i reservat eller i traditionella bosättningar, främst i Nordterritoriet, där de i vissa områden utgör huvuddelen av befolkningen.

Statens stöd till urinvånarna ökade markant i början på 1990-talet och 1992 vann aboriginerna en viktig seger när Högsta domstolen slog fast att aboriginer kan göra anspråk på äganderätten till mark i statlig ägo. Därmed upphävdes den tidigare rättsliga uppfattningen att kontinenten var obebodd (terra nullius) när européerna anlände.

Samtidigt som aboriginernas nya markrättigheter blev lag möjliggjorde dock parlamentet delad rätt till marken för aboriginer och gruvbolag. För att viktiga investeringar inte skulle hotas fick urinvånarna endast förhandlingsrätt över hur marken skulle användas. Sedan dess har flera avtal nåtts mellan gruvbolag och aboriginer, och andra urfolk. Det brittisk-australiska gruvbolaget Rio Tinto slöt till exempel 2011 ett avtal med aboriginer i Västaustralien om fortsatt utvinningsrätt på deras mark under 40 år mot att aboriginerna fick del i vinsten och minst 14 procent av anställningarna i företaget. Å andra sidan vägrade den federala domstolen 2008 efter klagomål från aboriginer ett brittisk-schweiziskt bolag rätt till utvidgad zinkbrytning i Nordterritoriet. Zinkbrytningen ifrågasattes bland annat av miljöskäl, då den bland annat innebar en omdragning av en flod på aboriginland. I andra fall har planerade gruvprojekt förhalats på grund av rättstvister kring urfolkens rättigheter, som till exempel en kontroversiell planerad kolgruva i Queensland. Urbefolkning i området har i olika omgångar under 2010-talet överklagat beslut från Australiens regering och delsstatsregeringen att ge det indiska gruvbolaget Adani licenser att driva projektet, som även fått hård kritik av miljöorganisationer. 

År 1999 antog parlamentet en deklaration om ”djup och uppriktig ånger” för forna oförrätter mot aboriginerna. Någon officiell ursäkt från regeringen kom dock inte förrän i början av 2008, sedan en ny Laborregering tillträtt. Vid ett historiskt möte i maj 2017 krävde 250 ledare för urbefolkningen att urfolken skulle få särskild representation i parlamentet och att ett formellt fördrag skulle tecknas om deras markrättigheter (se även Politiskt system).

Laborregeringen genomförde  i oktober 2023 en folkomröstning om ett författningstillägg som skulle erkänna urbefolkningen som ”Australiens första folk” och ge dem rätt att konsulteras i frågor som berör dem genom ett särskilt rådgivande organ till parlamentet. En klar majoritet av australierna sade dock nej till förslaget. Det negativa resultatet möttes av besvikelse bland många urfolksledare.

Språk

Engelska är officiellt språk och modersmål för de allra flesta australier. Största språk vid sidan av engelska (språk som mest talas hemma) är mandarin, arabiska, kantonesiska och vietnamesiska. Det engelska talspråket i Australien innehåller många uttryck som är unika för landet och uttalet är särpräglat, ofta hårt komprimerat. Dialekten kallas Aussie English eller Strine, vilket är ett sammandrag av ordet ”Australian”.

Bland aboriginerna talas australspråk, som indelas i en nordlig och en sydlig huvudgrupp. En av tio bland urbefolkningen uppgav 2016 att de talade ett australspråk hemma, medan de flesta av dem även kunde engelska. Det finns 150 ännu använda australspråk. De har alla ett ordförråd rikt på uttryck för konkreta ting men fattigt på abstrakta ord. Skriftspråk saknas i de flesta fall. De största språken har tusentals användare. Många aboriginer kommunicerar med varandra med hjälp av blandspråk. 

Om våra källor

Fakta – befolkning och språk

Befolkning
92 % vita, huvudsakligen av brittisk och irländsk härkomst, 6 % asiater, 2 % aboriginer och övriga
Antal invånare
25 978 935 (2022)
Antal invånare per kvadratkilometer
3 (2020)
Andel invånare i städerna
86 procent (2022)
Nativitet/födelsetal
11,5 per 1000 invånare (2020)
Mortalitet/dödstal
6,3 per 1000 invånare (2020)
Befolkningstillväxt
1,1 procent (2022)
Fertilitetsgrad
1,7 födda barn per kvinna (2021)
Andel kvinnor
50,3 procent (2022)
Förväntad livslängd
83 år (2021)
Förväntad livslängd för kvinnor
85 år (2021)
Förväntad livslängd för män
81 år (2021)
Språk
engelska är officellt språk 1
1. aboriginerna talar också australspråk

Australien – Religion

Religionsfrihet råder. I folkräkningen 2021 uppgav nära en av fyra invånare att de inte trodde på någon religion.  Andelen kristna i befolkningen har minskat stadigt under de senaste årtiondena. Samtidigt har särskilt antalet muslimer och buddister ökat, men även hinduismen har fått fler anhängare.  

Störst är den katolska kyrkan med irländsk bakgrund, följd av den anglikanska kyrkan. Det brittisk-irländska inflytandet har även gett upphov till presbyterianska och metodistiska församlingar. Katolikerna ökade i antal under andra hälften av 1900-talet till följd av invandring från Sydeuropa.

Den katolska kyrkan i landet har under det senaste årtiondet skakats av en omfattande pedofilskandal. Över 4 000 människor har vittnat i en pågående statlig utredning om att de utsatts för sexövergrepp mellan år 1950 och 2015 och nära 1 900 anställda inom kyrkan har pekats ut som skyldiga.

Aboriginernas religion bygger på föreställningen om drömtiden. Det är ett centralt begrepp som samtidigt betecknar en urtid då mytiska varelser skapade landet och en nu existerande andlig värld. Olika naturformationer är spår efter dessa varelser. Platser där de finns är heliga och där utförs olika ritualer och danser. Aboriginernas heligaste kultplats, den 335 meter höga klippmonoliten Uluru (också kallad Ayers Rock) i Nordterritoriet, återlämnades till urinvånarna 1985. Den hyrs numera ut till staten och är en av Australiens mest besökta turistattraktioner.

Totemism (en symbolisk koppling mellan en grupp människor och en djur- eller växtart) och initiationsriter är vanliga. 

Om våra källor

Australien – Utbildning

Australiens utbildningssystem har gott anseende. Skolgången är obligatorisk och avgiftsfri för alla barn mellan 6 och 16 år. Delstatsmyndigheterna ansvarar för skolorna. De federala myndigheterna försöker dock samordna utbildningarna. Drygt två tredjedelar av eleverna går i statliga skolor, övriga går i privatskolor, främst i katolska kyrkans regi.

Omkring två tredjedelar av alla treåringar beräknas delta i någon form av förskola.  Efter sex eller sju år i låg- och mellanstadium (primary school) följer ett fortsättningsstadium (secondary school) på tre till fyra år där eleverna i vissa delstater kan välja mellan teknisk, akademisk eller annan inriktning. De som vill studera vidare måste gå två extra år, något som nära sex av tio gör idag. Det är betydligt fler än kring millennieskiftet då bara fyra av tio 17-åringar och äldre läste de extra två åren. 

I internationella kunskapsmätningar ligger australiska 15-åringar väl framme. Samtidigt har samarbetsorganisationen OECD pekat på att landsbygds- och urbefolkning får sämre skolresultat än genomsnittet och att de inte har lika stora möjligheter att läsa vidare på universitetet.

I de glesbefolkade inre delarna av landet går barnen i internatskolor eller får distansundervisning i hemmet.

Sedan 1989 är det ett nationellt mål att aboriginska barn ska fullfölja skolgången i samma utsträckning som övriga australier. Andelen aboriginer som går ut den obligatoriska skolan ökar också, men på högre stadier sjunker deras andel av eleverna snabbt.

Akademisk utbildning och forskning var länge eftersatt och många akademiker hämtades från Europa. Idag vill allt fler skaffa sig en högre utbildning och 2021 studerade omkring en tiondel av alla invånare på yrkeshögskola eller universitet. Det finns ett 40-tal universitet samt en rad specialhögskolor. Studenterna får själva bekosta en del av sina högskolestudier genom lån. Mer än var fjärde student kom 2019 från något annat land, varav nära en tredjedel var från Kina. De utländska studenternas kursavgifter har blivit en viktig inkomstkälla inom den högre utbildningen.

Om våra källor

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan
96,4 procent (2017)
Antal elever per lärare i grundskolan
18 (1999)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP
6,1 procent (2020)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten
14,4 procent (2020)

Australien – Sociala förhållanden

 I de rapporter som FN:s utvecklingsprogram, UNDP, varje år lägger fram om utvecklingen i världens länder hör Australien till toppskiktet. Med i bedömningen har man tagit sådant som livslängd, hälsa, kunskaper, utbildning, levnadsstandard och mänskliga rättigheter.  Beskrivningen stämmer dock inte in på landets urinvånare, som lever under långt svårare förhållanden än den övriga befolkningen.

Grunden till Australiens socialförsäkringssystem lades redan i början av 1900-talet. Det omfattar numera pensioner, sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning och invaliditetsskydd med mera. Rätten till betald föräldraledighet har varierat kraftigt, för närvarande gäller 18 veckors betald ledighet, men man får vara hemma från arbetet i totalt 12 månader utan ersättning. 

Sjukvården är väl utbyggd. Eftersom många australier bor isolerat finns det också flygburen läkarvård. Genom 1984 års vårdreform, Medicare, blev all grundläggande vård i offentlig regi avgiftsfri. En del läkarutgifter måste dock patienten betala själv. Ungefär hälften av invånarna har också en privat sjukförsäkring för att kunna få privat vård. Även vissa läkemedel subventioneras. Ett problem inom sjukvården är att många vårdas på sjukhus för sjukdomar som skulle kunnat behandlas tidigare inom primärvården eller förebyggas genom hälsoinformation. Hälsoläget är trots det förhållandevis gott.

Det finns få kvinnor på toppositioner inom näringslivet och i politiken. Efter valen 2022 var 38 procent av ledamöterna i representanthuset kvinnor. Kvinnomisshandel är förbjuden i lag men förekommer ändå relativt ofta, särskilt inom aboriginska familjer.

En stor del av urbefolkningen lever under svåra sociala förhållanden. Försök att integrera aboriginerna i det övriga samhället har inte lyckats särskilt väl. Arbetslösheten är långt högre bland urinvånarna än bland vita. Hälsoläget är betydligt sämre med omkring tio års kortare medellivslängd. Social utslagning är vanlig med kriminalitet, alkoholism och självmord som följd.

En rad projekt har haft som målsättning att främja urbefolkningens rättigheter. År 2007 lanserades kampanjen ”Close the Gap” som syftar till att minska klyftorna mellan personer med urfolksbakgrund och den övriga befolkningen. I en uppföljningsrapport 2016 konstaterades att framsteg endast gjorts på två av sju prioriterade områden – minskning av barnadödligheten och ökning av antalet elever som går ut gymnasiet – medan stora utmaningar kvarstod avseende bland annat hälsa och sysselsättning.

Australien har länge varit ett av få västländer som saknat lagstiftning som tillåter samkönade äktenskap. Hösten 2017 genomförde statistikmyndigheten på uppdrag av regeringen en poströstning bland australierna under två månader.  Efter att ja-sidan vunnit omröstningen godkände parlamentet i december 2017 ett förslag om att tillåta giftermål mellan personer av samma kön (se även Aktuell politik).

Ett stort antal organisationer arbetar för att främja hbt-personers rättigheter i landet och i Sydney hålls varje år den största prideparaden i världen.

Om våra källor

Fakta – sociala förhållanden

Andel invånare med tillgång till dricksvatten från en kontrollerad källa
100 procent (2020)
Andel invånare med tillgång till toaletter
100,0 procent (2020)
Spädbarnsdödlighet
3 per 1000 födslar (2021)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP
10,6 procent (2020)
Offentliga utgifter för hälsovård per invånare
5 901 US dollar (2020)
Andel kvinnor i parlamentet
38 procent (2022)

Australien – Kultur

Aboriginernas kultur räknas som världens äldsta nu levande. Deras äldsta grottmålningar anses vara mer än dubbelt så gamla som dem som påträffats i Europa. Kulturen varierar mellan olika stammar men har som gemensam utgångspunkt att allt liv är en del av samma system och att jorden ger människan hennes identitet. 

Det mesta i aboriginernas kultur har en religiös innebörd (se Befolkning och språk). Aboriginsk musik är nära kopplad till dans och drama.  Deras konst har de senaste decennierna fått internationell uppmärksamhet. 

Kath Wolker, eller Oodgeroo Noonuccal som var hennes aboriginska namn, är en av flera författare som skildrat aboriginernas förlust av sin kulturella identitet i det moderna samhället. År 2022 publicerades för första gången en skönlitterär bok med en titel på aboriginska, Bila Yarrudhanggalangdhuray (Drömmarnas flod) av författaren Anita Heiss.  

De vita australiernas kultur hade länge brittiska förebilder, men i slutet av 1800-talet växte känslan för ”det australiska”. Litteraturen präglades av invandrarnas hårda men fria liv i den storslagna naturen.

Diktaren ”Banjo” Paterson skapade folksången Waltzing Matilda, som blivit en inofficiell nationalsång.

Under andra världskriget växte sig känslan av en australisk särprägel ännu starkare. Som symbol för den moderna tidens många kända australiska romanförfattare står epikern Patrick White, som fick Nobelpriset i litteratur 1973. Bland nyare författare kan nämnas Peter Carey, Thomas Keneally, Murray Bail, Judith Wright, Kate Grenville, Markus Zusak, Christos Tsiolkas, Michelle de Kretser, Richard Flanagan och Christina Stead. 

De vitas konst har i långa stycken varit europeiskt präglad och följt de internationella huvudströmningarna. En självständig skola inom måleriet med centrum i Melbourne har dock fått internationell uppmärksamhet. Bland framträdande konstnärer märks Sidney Nolan.

I Melbourne och Sydney (med sitt originella operahus) finns Australiens främsta musik- och teaterscener. En australisk operasångerska som vann världsrykte var Joan Sutherland.

Inom populärmusiken har artister och grupper som Kylie Minogue, Nick Cave, AC/DC, Midnight Oil, INXS med flera blivit internationellt kända. Australiska filmregis­sörer som Peter Weir, Gillian Armstrong och Baz Luhrmann samt skådespelare som Nicole Kidman, Cate Blanchett, Russell Crowe och Hugh Jackman har liksom australiska TV-serier nått en internationell publik.

Om våra källor

Australien – Seder och bruk

Australien är idag ett mångkulturellt land (mer än var fjärde australier är utlandsfödd) men präglas på många sätt ändå av de engelsk/irländska traditioner som de första invandrarna förde med sig.

Det engelska/irländska inflytandet märks på flera olika sätt, inte minst genom användningen av det engelska språket (om än idag med många ”australianismer”), ett engelskt skolsystem, mat som köttpaj, pubar (här ofta kallade ”hotell”) där man träffas och tar en öl, och inte minst den populära nationalsporten cricket.

Senare har invandrare från Medelhavsområdet och Östeuropa och på senare tid från Asien, inte minst från länder som Indien och Kina, fört med sig nya vanor, främst till de större städerna. I Sydney  hittar man idag till exempel restauranger som serverar mat från alla världens hörn och det har blivit allt vanligare att lära sig språk som kinesiska.

Australiensare beskrivs ofta som öppna och chosefria och snara till att skämta. De hälsar med ett ”hello” eller ”g’day” och genom att skaka hand; i affärssammanhang bör man ta i hand, presentera sig och säga ”pleased to meet you”.

När man träffar någon första gången kan man berätta lite om sig själv och varför man är i Australien, fråga om den andres familj och så vidare, men man bör undvika känsliga ämnen (politik etc) innan man känner någon lite bättre. Däremot kan man nästan alltid diskutera sport – de flesta australiensare är intresserade av alltifrån cricket, rugby och australisk fotboll till tennis, simning och andra vattensporter; många utövar dem själva (klimatet inbjuder ju till det). Det finns också något av en ”grabbkultur”, där männen träffar sina kompisar (”mates”), tar några öl och tittar på sport tillsammans – live eller på TV.

Vad man äter

En australisk frukost liknar den i många andra västländer – kaffe/te, juice, bröd, ägg och flingor. På sina håll äter man så kallad engelsk frukost med ägg och bacon med mera. Middagen är huvudmålet och består ofta av stek med tillbehör. Australien är överhuvudtaget känt för sina fina råvaror, vare sig det gäller kött som biff och lamm eller fisk och skaldjur, för att inte tala om frukt och grönsaker. Australiska specialiteter är vegemite, ett brunt jästextrakt som man brer på smörgåsen, damper, ett traditionellt australiensiskt bröd utan jäst, som vanligen lagas över eld, liksom nationalefterrätten pavlova, marängtårtan uppkallad efter den kända ryska ballerinan (men också grannlandet Nya Zeeland ser pavlovan som ”sin”). Australien har många goda egna viner och ölsorter att välja bland.

Nationalsymboler

Australiens brittiska rötter är uppenbara i flaggan, som är blå med en mindre brittisk flagga uppe i vänstra hörnet. Därunder finns en stor vit stjärna som representerar den ursprungliga federationen, med en spets för varje delrepublik; dessutom finns till höger ytterligare fem mindre, vita stjärnor i form av stjärnbilden Södra korset. Flaggan kan man se på Landguidens startsida för Australien.

Södra korset hör tillsammans med kängurun och emun till de nationella symbolerna i Australien. Även koalan är känd som något typiskt för Australien.  Nationalsången heter Advance Australia Fair och kan höras här: (www.nationalanthems.info/au.htm). Mer känd är sången Waltzing Matilda som betraktas som något av en inofficiell nationalsång. Eftersom Australien ännu formellt är en del av den brittiska monarkin spelas också ibland God Save the Queen.

 

Om våra källor

Australien – Äldre historia

Australien har varit befolkat i omkring 50 000 år. På 1600-talet ”upptäckte” europeiska upptäcktsresande kontinenten och i slutet av 1700-talet började britterna använda den som straffkoloni. Snart kom också frivilliga invandrare från England och Irland och landet utvecklades snabbt tack vare ull- och gruvnäringarna. Samtidigt innebar invandringen att urbefolkningen, aboriginerna, trängdes undan. 1901 bildades en förbundsstat, som blev en självstyrande medlem av Brittiska samväldet. Australien ställde lojalt upp för Storbritannien både i första och andra världskriget, men därefter har man sökt sig till USA som en militär partner.

Arkeologiska fynd visar att förfäder till dagens aboriginer kom till Australien från Sydöstasien. De utvecklade nomadiska jägarkulturer och spred sig över kontinenten. I kustområdena, särskilt i öster, fanns från 1000-talet före Kristus mer bofasta grupper som livnärde sig på jordbruk och fiske.

Årtusenden senare anlände europeiska kolonisatörer. Spanjoren Torres for 1606 genom det sund norr om kontinenten som fått hans namn. Holländaren Tasman ”upptäckte” 1642 den ö i söder som uppkallats efter honom. Fastlandet utforskades på 1770-talet av den brittiske upptäcktsresanden James Cook. Hans uppdragsgivare, den brittiska kronan, beslöt att använda landet som förvisningsort för fångar sedan kolonierna i Amerika blivit självständiga. Fram till 1868 fördes sammanlagt omkring 160 000 fångar till Australien. Samtidigt pågick en frivillig invandring och 1820 var de fria invandrarna fler än fångarna.

När New South Wales blev straffkoloni 1788 levde flera hundratusen aboriginer i Australien. Ända in i vår tid har dock de europeiskättade invånarna odlat myten att kontinenten var obebodd – terra nullius – när deras förfäder anlände. Fram till 1921 minskade antalet aboriginer till cirka 60 000 på grund av massakrer, sjukdomar och alkoholmissbruk. De aboriginer som blev kvar trängdes in i landet och berövades sin kulturella och ekonomiska bas. Andra tvingades leva i social misär i det vita samhällets utkant. Urinvånarna på Tasmanien utrotades helt.

På 1850-talet fick de brittiska kolonierna New South Wales, Victoria, Tasmanien, Sydaustralien och Queensland självstyre med egna författningar. Västaustralien blev självstyrande 1890. Kolonierna utvecklades oberoende av och delvis i konkurrens med varandra. Det existerade bland annat tre olika spårvidder på järnvägarna och skyddstullar fanns länge mellan kolonierna.

1840–1890 skedde en snabb ekonomisk utveckling tack vare ull- och gruvindustrin. Upptäckten av guld i New South Wales och Victoria 1851 gav ytterligare fart åt invandring och utveckling. Kineser kom till guldfälten, afghaner var med och öppnade upp kontinentens inre och japaner blev ledande inom pärlemorindustrin. Fortfarande dominerade dock europeiska invandrare fullständigt. På tio år trefaldigades befolkningen och vid folkräkningen 1891 hade Australien fyra miljoner invånare (urinvånarna räknades inte). Melbourne utvecklades till finanscentrum, medan Sydney och Adelaide blev industriella centra, eftersom kol och järnmalm kunde utvinnas i närheten.

Fallande ullpriser ledde på 1890-talet kolonierna in i ekonomisk depression. De tvingades riva sina tullmurar och 1901 gick de samman i en förbundsstat, Australiska samväldet (Commonwealth of Australia), som förklarade sig självständig. Förbundsstaten blev en självstyrande medlem av Brittiska samväldet. 1911 utsågs Canberra till huvudstad. Delstaterna behöll dock ett omfattande självstyre.

Åren före första världskriget växte ett modernt partisystem fram: de välbeställda samlades i Liberala partiet, arbetarna i Arbetarpartiet. Liberalerna har traditionellt hållit på det brittiska arvet, medan Arbetarpartiet varit mer nationalistiskt och inriktat på australisk självständighet. Under Arbetarpartiets ledning gick dock Australien lojalt in i första världskriget på britternas sida. I Gallipoli i Turkiet led australierna 1915 stora förluster.

Under mellankrigstiden bildades Landsbygdspartiet (senare Nationella partiet) för att tillvarata lantbrukarnas intressen. En koalition mellan partiet och liberalerna ledde landet in i andra världskriget. Efter Japans anfall på Pearl Harbor 1941 blev USA Australiens bundsförvant sedan det visat sig att britterna inte kunde ge tillräckligt stöd. USA övertog Storbritanniens roll i Australiens försvar och 1951 bildade Australien, USA och Nya Zeeland Anzuspakten för gemensamt försvar i Stilla havet.

Om våra källor

Australien – Modern historia

Borgerliga koalitioner ledde landet under 1950- och 1960-talen. Vid början av 1970-talet tog socialdemokratiska Labor över. Därefter fortsatte regeringsmakten att växla mellan blocken. En god ekonomisk utveckling gjorde att en borgerlig koalition under liberalernas ledare John Howard kunde vinna fyra val i rad från 1996 fram till 2007 då Labor tog över.

Åren 1949–1972 styrdes landet av borgerliga koalitioner och ekonomin växte stadigt. 1972 övertogs regeringsmakten av Labor under Gough Whitlam. Maktskiftet var bland annat en följd av den borgerliga regeringens stöd till USA i Vietnamkriget. Som i många andra västländer ledde inte minst TV-bilder från striderna till en stark opinion mot kriget. Bidrog gjorde också att mer än 500 australiska soldater stupade i Vietnam.

En rad reformer genomfördes: det sociala skyddsnätet stärktes, ett offentligt sjukvårdssystem infördes och aboriginerna fick vissa markrättigheter. Kolonin Papua Nya Guinea fick sin självständighet och Australiens kontakter riktades mot Asien.

Ekonomin klarade dock inte alla reformer; statens utgifter fördubblades och underskottet i statsbudgeten steg. 1974 avslog parlamentet Whitlams budgetförslag och generalguvernören tog det unika beslutet att avsätta premiärministern. Den koalition mellan liberaler och Nationella partiet som tillträdde vann också efterföljande val. Missnöje med den ekonomiska politiken ledde dock Labor till valseger 1983 under den dynamiske före detta fackföreningsbasen Bob Hawke.

Breda samförståndslösningar med näringslivet och facken blev Hawkes ekonomiska recept. I närmast liberal anda vidtogs skattesänk­ningar, budgetåtstramningar, avreglering av finansmarknaden, löne­begränsningar och minskad protektionism för att skapa tillväxt. Finanskrascher och missnöje, inte minst inom det egna partiet, följde men politiken mötte även förståelse bland väljarna. Den splittrade och skandaldrabbade oppositionen hade svårt att angripa Hawkes politik från höger.

Borgerlig koalition får makten 

Inför parlamentsvalet 1996 försökte den nye premiärministern Paul Keating göra statsskicket till en huvudfråga: Labor ville göra Australien till republik 2001, på hundraårsdagen av förbundsstatens bildande. Men den monarkivänliga oppositionen lyckades föra över debatten på ekonomin. Laborregeringen, som svikit löften om sänkta skatter och tvingats till budgetnedskärningar, hamnade på defensiven när den borgerliga oppositionen utlovade skattelättnader för barnfamiljer. Valet 1996 blev en svår förlust för Labor. Liberalerna fick egen majoritet i representanthuset, men bildade ändå en koalitionsregering med Nationella partiet.

Åren 1996–2007 styrdes landet av en borgerlig koalition mellan Liberala partiet och Nationella partiet med liberalernas partiledare, John Howard, som premiärminister. 

Regeringens ekonomiska politik var framgångsrik, men det innebar inte att kritiken uteblev. Nedskärningar i de offentliga utgifterna väckte protester från vänsterhåll och på landsbygden under de första regeringsåren. Införandet av ett nytt skatte- och redovisningssystem år 2000 irriterade regeringens stödtrupper bland småföretagarna. I början av 00-talet var regeringen mer frikostig med utgifter. Tillväxten var dock så god att det ändå blev överskott i statskassan.

Under 1990-talets första hälft hade aboriginernas rättigheter stärkts, men regeringen Howard sänkte bidragen till urbefolkningen och lät begränsa aboriginernas markrättigheter som domstolarna utökat. Bidragen till aboriginerna, men framför allt den tilltagande invandringen från Asien, kritiserades kraftigt av populistiska politiker som Pauline Hanson vars parti, En nation, rönte framgång i valet 1998.

Flyktingpolitiken skärps

Även Howard intog en tuff attityd gentemot flyktingar. 2001 antog det federala parlamentet striktare flykting­lagar för att hålla båtflyktingar borta och flyktingar som kom till landet illegalt med båt fördes antingen tillbaka till Indonesien eller togs emot av Nauru och Papua Nya Guinea i utbyte mot bistånd. Den hårdare attityden, tillsammans med oron efter terrordåden mot USA 2001, tros ha bidragit till att regeringen vann valen samma år.

Ett bakslag för Howard kom i februari 2003 då han förlorade en förtroendeomröstning i senaten på grund av regeringens beslut att stödja USA:s planer på krig i Irak. Det fick dock inga direkta politiska konsekvenser.

I valet 2004, som dominerades av ekonomiska frågor, vann Howard en storseger och lyckades för första gången få majoritet både i representanthuset och i senaten. Regeringen presenterade våren 2005 stora sänkningar av inkomstskatten. Tack vare ökade skatteinkomster i övrigt, bland annat genom ökad export av kol och järnmalm till Kina, hamnade budgeten för 2005/2006 ändå på plus. År 2006 utsågs diplomaten Kevin Rudd till ny Laborledare.

Terrorismbekämpning var en viktig fråga för Howardregeringen. Terrordåden på den indonesiska ön Bali i oktober 2002, då 88 australier dödades, chockade nationen och rädslan växte för att också Australien skulle angripas av terrorister. Ett drygt halvår senare godkände senaten en ny antiterroristlag, som gav säkerhetspolisen rätt att hålla människor i förvar i en vecka utan åtal. Tre år senare skärptes lagstiftningen ytterligare. Det blev nu tillåtet att hålla misstänkta terrorister i förvar utan åtal i upp till 14 dagar och polisen fick rätt att använda elektronisk övervakning och i vissa lägen ”skjuta för att döda”. Det skulle också ta längre tid att få bli australisk medborgare.

Efter att det i en offentlig utredning framkommit att alkoholism och brist på utbildning i Nordterritoriet lett till ett stort antal sexuella övergrepp mot barn beslöts det att regeringen skulle ta över förvaltningen i ett 60-tal aboriginområden. En del aboriginorganisationer hävdade att åtgärderna var rasistiska och mer auktoritära än nödvändigt, medan andra välkomnade dem. Regeringen fick kritik för att den inte hade konsulterat aboriginbefolkningen innan den vidtog åtgärderna. Ledande politiker på delstatsnivå anklagade premiärminister Howard för att försöka vinna poäng inför det kommande parlamentsvalet. Många inom Labor ansåg att mer borde göras för att lösa problemen på längre sikt.

Parlamentsvalet 2007

I oktober 2007 utlyste Howard val till parlamentet till i november. Han hoppades att den goda ekonomin skulle ge regeringen röster men i opinionsundersökningarna ledde Labor med tio procent, bland annat genom löften om att underteckna Kyotoavtalet för en begränsning av växthusgaser och att dra tillbaka Australiens trupper från Irak samt nya satsningar på utbildning och vård. 

I parlamentsvalet i november 2007 segrade Labor stort med 53 procent av rösterna. Kevin Rudd utsågs till premiärminister. Också på delstatsnivå dominerade Labor.

Liberala partiet och Nationella partiet råkade efter valförlusten 2007 in i något av en kris och deras ledare avgick.

I Rudds regering blev Julia Gillard första kvinna på posten som biträdande premiärminister.  Rudds första åtgärd som premiärminister var att skriva under Kyotoprotokollet, något som hans företrädare John Howard envist vägrat.

I en ceremoni i parlamentet i februari 2008 bad premiärminister Rudd alla aboriginer om ursäkt för de övergrepp som begåtts mot dem under två århundraden (se Befolkning och språk). Rudd lät också upphäva den tidigare regeringens bruk att hålla asylsökande internerade på avlägsna söderhavsöar i väntan på besked om de fick stanna i Australien.

Frågan om landet skulle bli republik väcktes på nytt men enligt Rudd hade detta inte någon hög prioritet, trots att han i valrörelsen utlovat en folkomröstning om monarkin.

Bråk om klimatpolitiken

2009 stötte Rudds regering på stora problem när den försökte driva igenom en lag om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Avsikten var att få lagen godkänd i senaten med hjälp av stöd från Liberala partiet. Liberalernas ledare Malcolm Turnbull lovade att partiet skulle stödja regeringen. Men protester kom från partimedlemmar som inte ansåg det vetenskapligt belagt att klimatförändringarna var orsakade av utsläpp av växthusgaser och dessutom såg ekonomiska risker med förslaget. Bråket slutade med att Turnbull tvingades avgå som partiordförande efter att ha förlorat en omröstning mot Tony Abbott. Som ny ledare för Liberala partiet sade Abbott att han tänkte stoppa regeringens utsläppshandelsförslag. När senaten kort därefter tog upp frågan till omröstning röstade en majoritet emot förslaget.

Alla turer kring utsläppshandeln fick Laborregeringen att rasa i opinionsmätningarna. Missnöjet späddes på av ett annat kontroversiellt regeringsförslag om att införa en så kallad superskatt för landets gruvnäring, där vinster över en viss nivå skulle beskattas extra hårt. I början av sommaren var förtroendet för Labor så lågt att vice premiärminister Julia Gillard öppet utmanade Rudd om posten som partiordförande och därmed regeringschef. Rudd fann för gott att inte ställa upp i omröstningen och alla partiets parlamentsledamöter lade sin röst på Gillard.

Gillard lovade vid sitt tillträde att återupprätta väljarnas förtroende för Labor inför parlamentsvalet senare under 2010. Hon lyckades också nå en kompromiss med gruvbolagen om den föreslagna superskatten: en skattesats på 30 procent istället för de 40 procenten i det ursprungliga förslaget.

Valet 2010

I juli 2010 utlyste premiärminister Gillard val till den 21 augusti. De viktigaste valfrågorna gällde invandring, ekonomin inklusive beskattningen av gruvsektorn, klimatförändringarna och föräldraledighet. Såväl Gillard som den nye oppositionsledaren Abbott förespråkade minskad invandring. Båda partierna ville även skärpa asylpolitiken och komma till rätta med problemet med båtflyktingar som illegalt tog sig in i landet.

Valet blev en besvikelse för Labor, som inte fick egen majoritet i representanthuset. Men det fick inte heller oppositionskoalitionen mellan Liberalerna och Nationella partiet: Labor fick 72 mandat representanthuset, medan oppositionsalliansen tog hem 73 mandat. De gröna fick ett mandat och fyra oberoende kandidater röstades in i den lägre kammaren. Sedan Labor lyckats säkra stöd från De gröna samt från tre oberoende kandidater stod det klart att Gillard skulle kunna fortsätta som premiärminister. En viktig del i uppgörelsen var Gillards löfte om satsningar på landsbygden. Labor bildade därmed en minoritetsrege­ring. Gillard utsåg Kevin Rudd till utrikesminister i den nya regeringen.

Ovanligt kraftiga och ihållande regn orsakade i januari 2011 de värsta översvämningarna i Queensland i nordöst på flera decennier. Vattenmassorna täckte som mest en yta av Tysklands och Frankrikes sammanlagda storlek.

2011 hölls stora demonstrationer i landet mot regeringens planer på att införa en skatt på koldioxidutsläpp 2012. Skatten var en del av den uppgörelse efter valet som slutits med De gröna. Demonstranterna hävdade att skatten skulle skada landets ekonomi, genom att öka hushållens kostnader och orsaka arbetslöshet, och de fick stöd från den konservativa oppositionen. Koldioxidskatten röstades dock igenom i parlamentet med knapp marginal hösten 2011, vilket innebar att landets 500 största utsläppsbovar skulle tvingas betala skatt.

Flyktingläger på Nauru och Papua Nya Guinea

Frågan om asyl- och flyktingpolitiken fick ny fart i samband med rapporter om flyktingar som drunknat när de med hjälp av människosmugglare försökt ta sig till Australien. I augusti 2012 godkände parlamentet en ny lag om att åter öppna australiska läger i Nauru och Papua Nya Guinea för asylsökande. Det beslutades också att Australien skulle ta emot 45 procent fler flyktingar än tidigare. 

Efter en längre tid av maktkamper inom Labor ”avsattes” Gillard som partiledare i juni 2013 genom en intern omröstning om ordförandeposten. Hon förlorade mot Rudd med siffrorna 45 mot 57. Gillard lämnade även premiärministerposten och Rudd installerades som regeringschef. Ett par månader senare utlyste Rudd val till den 7 september.

I sin valkampanj lyfte de borgerliga partierna fram Labors upprepade problem med att enas kring vem som skulle leda partiet. Dessutom lovade man att dra tillbaka den impopulära koldioxidskatten liksom skatter inom gruvnäringen.

I valet säkrade Liberala partiet och Nationella partiet tillsammans en klar majoritet av platserna i representanthuset medan Labor gjorde ett av sina sämsta val på två decennier. Kevin Rudd valde efter valförlusten att avgå som Laborledare, vilket ledde till en ny maktkamp om ledarskapet inom partiet. Bill Shorten gick segrande ur striden.

Om våra källor

Australien – Politiskt system

Australien är en förbundsstat bestående av sex delstater med stort inre självstyre och tre territorier. Federalt ligger den lagstiftande makten hos ett parlament med två kamrar. Den brittiska monarken är statsöverhuvud men representeras i Australien av en generalguvernör.

Australien är enligt författningen från 1901 en förbundsstat bestående av sex delstater med betydande självstyre: Western Australia (Västaustra­lien), South Australia (Sydaustralien), Queensland, New South Wales (NSW), Victoria och Tasmanien. Därtill finns tre territorier: Nordterritoriet, huvudstadsområdet Australian Capital Territory (ACT) samt Jervis Bay Territory, som tidigare ingick i ACT. Alla territorier styrdes tidigare direkt av den federala regeringen men de två första har sedan 1978 gradvis fått ökat självstyre liknande delstaternas. Nordterritoriet avvisa­de i en folkomröstning 1998 full delstatsstatus.

Den brittiska monarken är formellt statsöverhuvud men företräds av en generalguvernör med begränsad makt. Generalguvernören tillsätter formellt premiärministern och har även formell rätt att avskeda denna/denne, vilket bara hänt en gång i modern tid.

Det finns ett betydande stöd bland befolkningen för införande av republik, men när en folkomröstning om detta hölls 1999 vann monarkisterna knappt. Laborregeringen, som tillträdde 2007, hade avskaffande av monarkin på sin dagordning medan den borgerliga koalitionen, som kom till makten efter parlamentsvalet 2013, ville behålla monarkin. Laborregeringen som tillträdde i mitten av 2022 hade planer på att upp frågan i en folkomröstning längre fram.  

Den verkställande makten utövas av regeringen, ledd av premiär­ministern. Denna väljer övriga regeringsmedlemmar bland ledamöterna i det federala parlamentet och är också ansvarig inför parlamentet. Allmän rösträtt för vita kvinnor och män har funnits sedan 1902, men först efter en folkomröstning 1967 fick aboriginerna rätt att ansöka om australiskt medborgarskap och att rösta. Röstplikt råder och röstskolk ger böter.

Den lagstiftande makten utgörs på federal nivå av ett tvåkammarparlament bestående av representanthuset och senaten. Antalet ledamöter i representanthuset är 151. De väljs för en period på högst tre år genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Senaten har 76 ledamöter, tolv senatorer från respektive delstat samt två från vardera Nordterritoriet respektive ACT. Detta innebär att de glesbefolkade delstaterna är kraftigt överrepresenterade. Senatorerna väljs i proportionella val för sex år (senatorerna från territorierna sitter i tre år). Hälften av senatorerna byts ut i samband med varje val till representanthuset. I valet 2016 byttes dock hela senaten ut, eftersom generalguvernören då, för första gången sedan 1987, hade upplöst båda parlamentets kamrar i enlighet med en särskild författningsparagraf.

Lagstiftningsarbetet utförs främst av representanthuset, men senaten har långtgående befogenheter att stoppa nya lagar.

Delstaterna har egna guvernörer, som representerar monarken, egna författningar, parlament och regeringar. Flertalet delstater har tvåkammarparlament och mandatperioderna varierar mellan tre och fyra år. Delstaterna får lagstifta i alla frågor utom de som är enbart federala angelägenheter (till exempel utrikes- och försvarspolitik). Federal lag gäller dock över delstatslag.

Under senare år har alltmer makt flyttats från delstaterna till centralregeringen, som bland annat har ett stort inflytande över finanspolitiken. Behovet har samtidigt ökat av samarbete och samordning mellan delstaterna och territorierna, liksom mellan centralregering och delstater, inte minst om skatterna.

Rättsväsen 

Rättssystemet påminner om det brittiska. På federal nivå finns främst tre domstolar: Högsta domstolen (High Court) är högsta juridiska organ dit rättsfall från både delstatliga och federala domstolar kan överklagas. Högsta domstolen är enda instans för författningsfrågor och folkrättsliga frågor; Federala domstolen (Federal Court) skapades för att avlasta högsta domstolen, bland annat inom arbets- och skatterätt; familjedomstolen (Family Court) dömer i mål som berör familje- och arvsrätt. Underordnat dessa finns delstaternas och territoriernas domstolar.

Politiska partier 

Inrikespolitiken domineras sedan gammalt av två maktblock: Arbetarpartiet (Australian Labor Party, ALP) och den borgerliga koalitionen mellan Liberala partiet (Liberal Party, LP) och Nationella partiet (National Party, NP). Efter sex år med ALP vid makten återkom den borgerliga koalitionen i regeringsställning efter parlaments­valet 2013. Det borgerliga blocket behöll makten även efter valen 2016 och 2019 (se  Aktuell politik). Men i parlamentsvalet 2022 blev det ett maktskifte.

LP är trots namnet konservativt och ekonomiskt sett snarast nyliberalt. Queensland och Nordterritoriet har egna liberala partier som alltid ingått i de borgerliga koalitionerna på nationell nivå. NP är ett uttalat intresseparti för landsbygdsbefolkningen, särskilt i Queensland, men med ett åldrande och krympande väljarunderlag minskar stödet för partiet.

På 1980-talet fick Arbetarpartiets (i dagligt tal Labor) ekonomiska politik en mer liberal karaktär, men ända in på 1990-talet höll Labor fast vid en stor del av sin fördelningspolitik, som strävade efter ett samhälle där staten såg till att alla fick del av jobb, sjukvård, utbildning med mera. Bland annat förbättrades sjukförsäkrings- och pensionssystemen i utbyte mot återhållsamma lönekrav under partiets regeringstid 1983–1996. Efter nära ett årtionde under borgerligt styre tog Labor över regeringsmakten efter valet 2022.

De ideologiska gränserna mellan de båda maktblocken har med tiden nästan suddats ut. Båda vänder sig numera främst till medelklassen, som inte längre är trogen något visst parti men utan vars stöd det inte går att vinna regeringsmakten.

Den tredje starkaste politiska kraften är De gröna (The Australian Greens), som bildades 1992 genom en sammanslagning av lokala gröna partier. 

Främlingsfientliga En nation (One Nation), som inte varit representerat i parlamentet sedan 2010 kom åter in i senaten i valet 2016 med fyra platser och behöll två av dessa efter både efter valet 2019 och 2022.  

Vänsterliberala Australiska demokraterna (Australian Democrats) lockade med freds-, miljö- och kvinnofrågor storstadsväljare under 1980- och 1990-talen men är sedan 2010 inte representerat i parla­mentet. Det första nationella partiet för aboriginer, Din röst (Your Voice), bildades inför valet 2004 men lyckades inte få några mandat. 

Om våra källor

Australien – Demokrati och rättigheter

Situationen för de mänskliga rättigheterna är på det stora hela god. Australien är känt för att vara en demokrati och en rättsstat. Politiska och medborgerliga rättigheter respekteras och medierna har en oberoende ställning och kan verka fritt. Samtidigt har regeringen fått skarp kritik både inom landet och från omvärlden för behandlingen av asylsökande.

Australier kan uttrycka sina åsikter utan hinder, bekänna sig till en valfri religion och rösta på det parti som de vill. Det är obligatoriskt att rösta i valen som bedöms som korrekt och rättvist genomförda av oberoende experter. Det råder såväl mötes- som föreningsfrihet även om dessa rättigheter inte är lagstadgade.

Men det finns trots detta grupper som är eftersatta i det politiska livet och samhället i stort. Aboriginerna är fortfarande den ur alla synvinklar mest missgynnade gruppen i landet (se Sociala förhållanden). Det finns få aboriginer inom politiken. Enligt en rapport från FN:s kommissariat för mänskliga rättigheter från 2017 har regeringen trots ett flertal olika åtgärder och nya riktlinjer misslyckats med att respektera urbefolkningens rätt till självbestämmande och till att delta i samhället på olika villkor som andra invånare.

På senare tid har det också pågått en omfattande debatt kring kvinnors ställning i politiken; många kvinnliga ledamöter i parlamentet har rapporterat om trakasserier, hot och kränkningar.

Även om det australiska samhället är fritt och öppet, så har regeringen på senare år drivit igenom lagar i syfte att förhindra terrorism och annan brottslighet som ökar möjligheterna till övervakning för polis och säkerhetstjänsten.

Australien har även fått stark kritik från inhemska och internationella människorättsorganisationer för sin flyktingpolitik. Regeringen har vägrat att låta båtflyktingar som vill söka asyl vistas i landet. Istället har de skickats till läger i Nauru och Papua Nya Guinea, där övergrepp har förekommit och förhållandena är svåra (se även Befolkning och språk). FN:s flyktingorgan UNHCR har även kritiserat Australien för att under brutala former i strid med flyktingkonventionen skicka tillbaka flyktingar till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym behandling.

Korruption är inget stort problem i Australien. Det finns en omfattande lagstiftning mot korruption som fungerar väl. Australien hör till de länder som har minst problem med korruption enligt Transparency International och ligger enligt organisationens rankning på plats 14 av 180 länder (se rankningslistan här).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Medierna är oberoende och bedriver en aktiv granskning av makthavare och myndigheter samtidigt som det finns en mångfald i rapporteringen. Ett oberoende federalt organ granskar innehållet i radio, TV och på internet. Australien har stränga regler mot våldsinslag i TV och dessutom ska ett visst antal australiska program finnas i utbudet.

En del bedömare menar dock att den starka ägarkoncentration i medievärlden på sikt kan vara ett hot mot den undersökande, fria journalistiken. Ett fåtal stora koncerner har samlat en stor del av tidnings- och tidskriftsutgivningen, bokförlagen och etermedierna under sig.

Det finns ingen specifik lagstiftning som garanterar yttrandefriheten, men enligt Högsta domstolen finns det ett underförstått skydd för detta ändå i författningen.
Pressfrihetsorganisationer som Reportrar utan gränser har kritiserat landets hårda lagar om förtal. Även terror- och säkerhetslagar har påtalats som ett hinder i det journalistiska arbetet.

Australien låg 2023 på plats 27 av 180 länder i RUG:s index över pressfrihet i världen (se rankningslistan här).

Det finns en lag från 1982 som ger alla medborgare rätt att ta del av officiella handlingar och en särskild oberoende institution övervakar att detta genomförs.

Det finns inga restriktioner för friheten på internet och ingen censur förekommer.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Australiens rättssystem är oberoende och det finns ett starkt skydd för rättssäkerheten. Domstolarna är självständiga, opartiska och fungerar väl.
Förhållandena i landets fängelser överensstämmer i allmänhet med internationella regler, även om överbeläggning har skapat en del problem.

Aboriginerna är kraftigt överrepresenterade i fängelserna.

Australien – Aktuell politik

Parlamentsvalet i maj 2022 ledde till ett maktskifte efter att en koalition mellan Liberala partiet och Nationella partiet hade styrt landet i nära ett årtionde. Det mer vänsterinriktade partiet Labor tog nu över makten med Anthony Albanese på premiärministerposten.

År 2013  tillträdde Liberala partiets ledare Tony Abbott som ny premiärminister för en koalition mellan hans eget parti och Nationella partiet, efter att partierna  vunnit en klar seger över Labor i parlamentsvalet i september (Modern historia). Endast en kvinna ingick i regeringen, utrikesminister Julie Bishop, som också var vice partiledare för Liberalerna.

Abbott satte genast igång med att infria sina vallöften. Först ut var att stoppa båtflyktingarna. Båtar med flyktingar motades bort av den austra­liska flottan och eskorterades tillbaka till indonesiska hamnar. Därtill ingicks överenskommelser med Nauru, Papua Nya Guinea med flera länder om att ta emot flyktingar som ville söka asyl i Australien (se vidare Befolkning och språk).   

Premiärminister Abbott inledde även arbetet med att upphäva den av Labor införda koldioxidskatten, som han menade gick ut över jobben och innebar högre energipriser för alla. Istället skulle lantbrukare och företagare få direkta bidrag för att frivilligt minska sina utsläpp. Den klimatskeptiske Abbott lät också avskaffa posten som vetenskapsminister, dra in lånefonder till grön teknologi och lägga ner två statliga kommissioner som forskar om klimatförändringar – allt i syfte att dra ner på statens utgifter.

Förtroendet för Abbott sjönk gradvis, även inom det egna partiet. Han kritiserades för att ha dåligt omdöme i olika frågor, inte minst när det gällde beslutet att tilldela den brittiska drottningen Elizabeths man prins Philip en adelstitel hösten 2015, en utnämning som förlöjligades bland annat i medierna. Det ifrågasattes vad prinsen gjort för Australien och varför en kunglig person i ett annat land skulle få denna gammalmodiga utmärkelse.

Turnbull tar över

Abbotts stöd i opinionsundersökningar sjönk och efter två år på premiärministerposten tvingades han avgå i september 2015. Då hade han förlorat en partiledaromröstning i Liberala partiet mot sin tidigare kommunikationsminister Malcolm Turnbull, som tillträdde någon dag senare som ny premiärminister.

Efter drygt ett halvår utlyste Turnbull parlamentsval till den 2 juli 2016. Det var flera månader tidigare än planerat, men Turnbull hoppades kunna vinna en stabil majoritet i det nya parlamentet. Eftersom senaten vid två tillfällen hade blockerat ett lagförslag, hade Turnbull enligt författningen rätt att utlysa val i förtid. Enligt författningsparagrafen, som kom till användning för första gången sedan 1987,  skulle bägge kamrarna i parlamentet upplösas och ersättas med nyvalda ledamöter. Därutöver hade parlamentet godkänt en förändring av valsystemet till senaten, som innebar att väljarna fick större kontroll över sitt röstande genom att bland annat andra- och tredjehandsval kunde specificeras tydligare. Förändringen väntades innebära att färre små- och enfrågepartier skulle komma in i senaten.

Under valrörelsen utlovade Liberala partiet och Turnbull fortsatt ekonomisk tillväxt, nya jobb och skattesänkningar för företag medan Labor och dess ledare Bill Shorten ville ge mer pengar till utbildning och hälsosektorn.

Regeringen tappar stöd  

Parlamentsvalet blev mycket jämnt mellan de två blocken och en besvikelse för Turnbull. Liberalerna/Nationella partiet backade från 90 till 76 mandat i representanthuset, vilket gav regeringskoalitionen majoritet endast med ett mandat. Labor fick 69 mandat och 1 mandat gick till De gröna. Turnbull misslyckades med att ta kontroll över senaten: regeringspartierna fick 30 platser, tre färre än tidigare, mot 26 för Labor medan högerpopulistiska En nation åter lyckades bli representerat med fyra platser. 

Det bräckliga stödet i parlamentet avspeglade sig på  den nya regeringens politik och Turnbull var dessutom försiktig med att stöta sig med sin rival inom partiet, Tony Abbott och dennes högerfalang.

Detta visade sig bland annat när det gällde frågan om samkönade äktenskap. Turnbull förespråkade att detta skulle bli lagligt i Australien − ett av få västländer som ännu inte infört sådan lagstiftning − och ville att parlamentet skulle rösta om ny lagstiftning. Men han pressades till att istället gå på Abbotts linje om att en folkomröstning skulle hållas. På grund av motstånd till detta i senaten, från bland annat Labor, valde regeringen till slut att låta statistikmyndigheten genomföra en icke-bindande poströstning bland australierna hösten 2017. Om majoriteten var positiva till att homosexuella skulle få rätt att gifta sig lovade regeringen att se till att parlamentet fick rösta i frågan. Efter att ja-sidan vunnit omröstningen godkände parlamentet i december 2017 ett förslag om att tillåta giftermål mellan personer av samma kön.

Turnbull tvingas backa

Även när det gäller klimatfrågan har Turnbull gått de konservativa till mötes. Från att själv ha hört till en av de mest aktiva förespråkarna av förnybar energi och för ett system med handel med utsläppsrättigheter för växthusgaser övergick han till att propagera för att landet ska bygga nya, moderna kolkraftverk. Abbottfalangens påtryckningar och hot om att rösta mot regeringen bidrog också till att Turnbullregeringen inte följde rekommendationen från sin egen expert om att tvinga elbolagen att använda en viss andel miljövänlig energi i sin produktion. Istället skulle bolagen se till att energiproduktionen var så effektiv som möjligt så att landet kunde uppfylla klimatmålen (se även Naturtillgångar och energi).

Sommaren 2017 ställdes Turnbulls regering även inför andra problem. Det upptäcktes då att inte bara flera ledamöter i parlamentet hade dubbelt medborgarskap, utan även Turnbulls egen vicepremiärminister Barnaby Joyce, ledare för Nationella partiet. Författningen tillåter inte parlamentsledamöter att ha annat än australiskt medborgarskap. Högsta domstolen beslöt i oktober att sju politiker, som kom från olika partier, inte hade rätt att sitta i parlamentet eftersom de hade dubbelt medborgarskap. En av dem var Joyce som fick lämna både regeringen och parlamentet. Kort därefter fick ytterligare en ledamot från Liberala partiet lämna sin plats i representanthuset. Regeringskoalitionen förlorade på grund av beslutet sin knappa majoritet i representanthuset och måste nu söka stöd hos oberoende parlamentsledamöter. Det fanns en risk att oppositionen skulle försöka fälla regeringen. Samtidigt var stödet för Turnbull lågt bland australierna.  

Regeringskoalitionen fick tillbaka ett av de två mandat som den förlorat i representanthuset i början av december 2017, då Barnaby Joyce segrade i ett fyllnadsval. Han kunde därmed även återgå som vice premiärminister. Senare samma månad återvaldes även parlamentsledamoten John Alexander i ett fyllnadsval efter att ha avsagt sig sitt brittiska medborgarskap. Därmed hade regeringen återfått sin knappa majoritet i parlamentet. Bara ett par månader senare avgick Joyce som vicepremiärminister och ledare för Nationella partiet efter en skandal kring en kärleksaffär med en medarbetare och misstänkta sexuella trakasserier. Joyce behöll dock sin plats i representanthuset. 

Turnbull sparkas

Regeringens svaga parlamentsmajoritet och spänningarna inom det egna partiet fortsatte att sätta käppar i hjulet för Turnbull. I juli 2018 misslyckades regeringspartierna med att ta vara på möjligheten att säkra fler mandat i representanthuset när fyllnadsval hölls till fem platser, varav fyra tillhört Laborledamöter som bland annat tvingats avgå efter att det uppdagats att de haft dubbla medborgarskap. Att oppositionen behöll platserna var ett hårt slag för Turnbull och hans regering. I kombination med låga opinionssiffror för Turnbull såg chanserna för regeringspartierna att göra bra ifrån sig i det kommande valet, som måste hållas senast i maj 2019, mörka ut.

I augusti 2018 led Turnbull ännu ett nederlag mot partikollegan Abbott och dennes konservativa falang, då han tvingades ge upp försöken att driva igenom en lag om utsläppsminskningar. Motsättningarna utlöste en ledarstrid inom Liberala partiet under en kaotisk vecka. Till en början såg det ut som om Turnbull skulle rida ut stormen sedan han vunnit en första intern omröstning mot inrikesminister Peter Dutton om partiledar- och premiärministerposterna. Dutton valde att avgå som inrikesminister, men krisen för Turnbull var inte över.

Ett par dagar senare meddelade ytterligare tre inflytelserika ministrar att de skulle lämna regeringen. Kort därefter visade det sig att en majoritet av partiets parlamentsledamöter var kritiska till Turnbull och stödde Duttons initiativ till en ny omröstning. Men det blev inte Dutton som vann omröstningen utan skatteminister Scott Morrison. Den tredje kandidaten, utrikesminister Julie Bishop, blev bortröstad i en första omgång. Morrison, som är evangeliskt kristen, har mer socialkonservativa åsikter än den moderata Turnbull. Han är även arkitekten bakom landets kritiserade invandringspolitik, som infördes under hans år som migrationsminister 2013–2014.

I ett fyllnadsval i oktober samma år förlorade regeringen sin majoritet på ett mandat i representanthuset. Valet hölls för att fylla platsen efter Turnbull, som valt att lämna representanthuset efter att ha mist premiärministerposten. I fyllnadsvalet förlorade liberalernas kandidat, Dave Sharma, mot den populära oberoende kandidaten Kerryn Phelps. Morrisons regering skulle nu vara beroende av att få stöd av oberoende parlamentsledamöter för att klara förtroendeomröstningar i representanthuset.

Parlamentsvalet 2019

I april 2019 utlyste premiärminister Scott Morrison val till parlamentet den 18 maj.  Laboroppositionen hade  under flera månader haft ett försprång i opinionsmätningar inför valet och det såg ut som att det skulle kunna bli ett maktskifte för första gången på sex år.  Liberalerna och premiärminister Morrison gjorde dock allt för att försöka vinna tillbaka väljarnas förtroende, inte minst genom att framhålla landets starka ekonomi. Labor försökte i sin tur vinna röster genom löften om att ta bort existerande kryphål för rika att undslippa skatt och för att minska utsläppen av växthusgaser i landet. 

Under valrörelsen pågick även en fortsatt livlig diskussion om andra stora frågor som dominerat den politiska debatten under senare tid. Det handlade om de ständiga skiftena på premiärministerposten och om urbefolkningars rättigheter och ställning skulle stadfästas i ett officiellt avtal.  Även kvinnors ställning i politiken och hur kvinnliga ledamöter bemöts i parlamentet var omdebatterade frågor. 

Mot alla odds blev det inte Labor som segrade i valet till representanthuset i maj 2019 utan regeringspartierna. Efter att det stod klart att Labor misslyckats med att överta regeringsmakten meddelade partiledaren Bill Shorten att han skulle avgå. När rösterna var i stort sett färdigräknade stod det klart att liberalerna och Nationella partiet hade lyckats få egen majoritet. Scott Morrison kunde därmed fortsätta som premiärminister och att regeringspartierna nu hade kontrollerade en majoritet av mandaten i representanthuset skulle göra det betydligt lättare för honom att driva igenom regeringens politik. 

Skogsbränder och coronakris

Från september och fram till december 2019 härjades i synnerhet New South Wales, Victoria och South Australia av de värsta skogsbränderna på många årtionden. Minst 24 människor omkom, hundratals bostadshus förstördes och för djurlivet var konsekvenserna förödande. Premiärminister Morrison fick kritik för att insatserna för att stoppa de svåra skogsbränderna inte räckte till och stödet för honom sjönk. Han kritiserades också av miljövänner för att blunda för att klimatförändringarnas inverkan på skogsbrändernas omfattning.

Men under våren 2020 förändrades läget totalt i samband med att coronapandemin bröt ut på allvar i omvärlden och även i Australien. Australiernas förtroende för Morrison och hans regering växte till följd av den framgångsrika hanteringen av krisen. Från att  Laborpartiet ledde opinionsmätningar i januari hade istället Morrisons regering övertaget i april.

Med hjälp av stora satsningar på att testa invånare för att se om de bar på den virusorsakade sjukdomen covid-19 och med hjälp av smittspårning lyckades myndigheterna till en början begränsa spridningen av corona.  I  maj var smittspridningen under kontroll  och landet började då lätta på de olika restriktioner som införts. Restauranger och affärer öppnade åter och det blev  tillåtet att resa inom delstaterna.  Men under juli ökade åter spridningen av covid-19 inte minst i Melbourne, som då stängdes ner.

Trots att flera hundratusen australier hade blivit arbetslösa som en följd av krisen hade enligt opinionsmätningar nästan två tredjedelar av väljarna förtroende för regeringens ekonomiska politik som inkluderade flera stödåtgärder.  Sommaren 2020 meddelade regeringen att de ekonomiska stimulansåtgärderna skulle utökas och  fortgå efter årsskiftet.

Våldtäktsanklagelser skakar regeringen

Under de senaste åren har kvinnliga parlamentsledamöter och även ministrar i medier och i samhällsdebatten pekat på den kvinnofientliga kultur som råder i politiska kretsar i landet. I början av 2021 briserade en skandal efter det att försvarsminister Linda Reynolds anklagats av en kvinnlig anställd för att försöka förhindra hennes  försök att anmäla att hon våldtagits i regeringsbyggnaden. Skandalen växte sedan mot justitieminister Christian Porter anklagades för att ha våldtagit en kvinna för många år sedan. Porter nekade till att ha våldtagit kvinnan som begått självmord. Anklagelserna mot ministrarna följdes av nya uppgifter om trakasserier och övergrepp mot kvinnor i politiska kretsar. Efter flera veckor av protester från kvinnor på sociala medier och demonstrationer i städerna beslöt premiärminister Scott Morrison att genomföra en regeringsombildning, där såväl Reynolds som Porter omplacerades. Men regeringens och liberalernas popularitet sjönk bland väljarna, trots den framgångsrika hanteringen av coronaviruset som lett till att Australien hittills drabbats betydligt mindre än många andra länder,  och partiet låg i mars 2021 efter Labor i opinionsmätningar.

Restriktionerna hävs

Australien hade länge taktiken att hålla nere smittspridningen av covid-19 med hjälp av stängda gränser för utländska besökare, omfattande smittspårning och nedstängningar av drabbade städer och delstater. Detta lyckades väl med ett lågt antal dödsfall i covid-19 men när landet från mitten av 2021 drabbades av den allvarligare och mer smittsamma deltavarianten av viruset meddelade premiärminister Scott Morrison att det var dags att ”börja leva med viruset”. Då hade också vaccineringen mot viruset börjat ta fart efter att myndigheterna tidigare fått utstå kraftig kritik för att de varit så långsamma.

I slutet av februari 2022 öppnade Australien åter sina gränser för besökare som vaccinerats mot covid-19. Samtidigt hävdes en lång rad restriktioner som införts för att stoppa spridningen av coronaviruset. Beslutet motiverades med att vaccinationstäckningen i samhället är hög samtidigt som omikronvarianten av coronaviruset är lindrigare än tidigare varianter. 

Maktskifte efter valet 2022

I början av april utlyste premiärminister Scott Morrison parlamentsval till den 21 maj. Han kunde då skryta med att vara den förste australiske regeringschefen sedan 2007 som kunnat sitta en hel mandatperiod. Att döma av opinionsmätningar före valet kunde det bli ett jämnt lopp mellan koalitionspartierna och Labor med Anthony Albanese i spetsen.  

Men parlamentsvalet blev ett svidande nederlag för Scott Morrison och regeringspartierna. Dagen efter valet stod det klar att Labor blev största parti men rösträkningen pågick fortfarande och det var ännu inte klart om segern skulle räcka för att partiet skulle kunna regera ensamt.

Många väljare hade även röstat på oberoende kandidater som förespråkade mer aktiva åtgärder mot klimatförändringarna och korruption och som vill att kvinnors rättigheter ska stärkas för att uppnå jämställhet mellan könen. I vissa valkretsar där högerkoalitionen normalt har brukat vinna hade oberoende kandidater överraskande segrat.

Laborledaren Anthony Albanese har lovat att snabba på strävandena för att minska utsläppen av växthusgaser och att satsa stort på förnybar energi. Däremot har han inte för avsikt att fasa ut användningen av kol eller att stoppa nya kolgruvor.

Folkomröstning om grundlagsskydd för urfolket

Anthony Albanese hade också som mål att gå till historien som den premiärminister som lyckats förankra ursprungsbefolkningens rättigheter i författningen. Det var ett viktigt vallöfte för Labor att ge aboriginer och öborna i Torres sund grundlagsskyddad ställning som ”Australiens första folk” och en rätt att konsulteras i frågor som berör dem. Men den borgerliga oppositionen valde redan i våras att ta ställning emot förslaget som skulle avgöras i en folkomröstning, den första omröstningen i landet på 24 år. Australiens författning kan bara ändras genom att folket ger sitt godkännande och bara åtta av de 44 folkomröstningar som hållits sedan 1901 har lett till författningsändringar. Ett skäl till detta är också att kraven är höga för att de ska gå igenom – det behövs inte bara att en majoritet av invånarna i hela landet röstar ja till ett förslag, det måste dessutom ha stöd av flertalet röstande i minst fyra av landets sex delstater.

I folkomröstningen den 14 oktober 2023 sade en stor majoritet av australierna  nej till den föreslagna författningsändringen. Den borgerliga oppositionen, som tagit ställning mot förslaget tidigare under året hade drivit en hård nejkampanj och stämningen inför omröstningen hade varit polariserad och tidvis hätsk. Efter omröstningen uppmanade urfolksledare till en “tyst vecka” för att sörja nej-resultatet. Premiärminister Albanese lovade i sin tur att fortsätta att sträva efter ett formellt erkännande av ursprungsbefolkningens rättigheter.

 

Läs mer om händelseutvecklingen i Kalendarium

Om våra källor

Fakta – politik

Officiellt namn
Commonwealth of Australia/ Australiska samväldet
Statsskick
monarki, förbundsstat
Statschef
Storbritanniens kung Charles III (2022–)
Regeringschef
premiärminister Anthony Albanese (2022−)
Viktigaste partier med mandat i senaste val
Arbetarpartiet (Labor) 77/26, Koalitionen mellan bl a Liberala partiet (LP) och Nationella partiet (NP) 58/32, De gröna 4/12, övriga 12/6 (2022) 1
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val
Koalitionen mellan bl a Liberala partiet (LP) och Nationella partiet (NP) 77, Arbetarpartiet (Labor) 68, De gröna 1, övriga 5 (2019) 2
Valdeltagande
ca 89 procent i parlamentsvalet 2022
Kommande val
parlamentsval senast 2025
1. Visar mandat i representanthuset/senaten.
2. mandat i representanthuset

Australien – Utrikespolitik och försvar

Australiens utrikespolitik var fram till andra världskriget starkt knuten till Storbritanniens. Först 1935 öppnade Australien ett eget utrikesdepartement och 1940 de första egna ambassaderna. Numera för landet en självständig utrikespolitik i nära samklang med USA. Relationen till Kina har blivit allt viktigare för Australien, men på senare år även mer konfliktfylld.

När Japan under andra världskriget angrep Australien insåg australierna att Storbritannien inte kunde ge dem något skydd. Istället kom USA till Australiens undsättning. Det blev inledningen på ett nära utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete, även om Australien än idag är aktivt inom Samväldet (Storbritannien och forna brittiska kolonier). 1951 bildade Australien, Nya Zeeland och USA försvarspakten Anzus. Australiska styrkor deltog på amerikansk sida i Vietnamkriget (se Modern historia).

Efter terrordåden i USA 2001 slöt Australien helhjärtat upp bakom president George W Bushs globala kamp mot terrorismen och Australien var en av USA:s främsta bundsförvanter i kriget mot Irak 2003. Hemmaopinionen mot kriget var dock stark.

Australien deltog också med trupper på USA:s och militäralliansen Natos sida i det långa kriget i Afghanistan från 2001.

USA:s nya utrikespolitiska fokus på Asien från mitten av 2010-talet påverkade också Australien. Som ett led i denna nya inriktning fick USA stationera upp till 2 500 marinsoldater vid en bas i Darwin i norra Australien under de närmaste åren. Man skulle också upprätta en gemensam anläggning för satellitspaning i Väst­australien.

Relationerna till Kina allt viktigare

Samtidigt som USA sedan länge ses som en viktig garant för Australiens säkerhet och för stabiliteten i regionen, har relationerna med Kina fått ökad betydelse. Australien har inte minst starkt ekonomiskt intresse av att odla goda relationer med Kina, som idag är dess största handelspartner. Ett frihandelsavtal ingicks 2015 och Australien gick samma år med i den Kinaledda Asiatiska infrastruktur- och investeringsbanken (AIIB).

Australiens strävan att hålla sig på god fot med såväl Kina som USA har emellertid utsatts för påfrestningar under senare tid. Canberra är kritisk till Kinas auktoritära politik och kränkningar av mänskliga rättigheter i landet och har uppmanat Peking att respektera FN:s permanenta skiljedomstols utslag från 2016 om att det inte finns någon grund för de kinesiska anspråken på öar och havsområden i Sydkinesiska havet. 2017 ansträngdes förhållandet mellan länderna också av rapporter om att Peking skulle ha försökt påverka australiska politiker och institutioner via stora donationer från kinesiska affärsmän. Vid början av 2020-talet skar Kina ned importen av vissa varor från Australien, vilket av bedömare uppfattades som en reaktion på att den australiska regeringens försökt få till stånd en internationell utredning av hur det nya coronaviruset uppstod och spred sig i den kinesiska staden Wuhan i slutet av 2019. Samtidigt utsattes australiska journalister i Kina för ökad övervakning och förhördes eller togs i förvar med hänvisning till Kinas nationella säkerhet (se Kalendarium).

Kina och Australien stämde också varandra inför WTO för diskriminerande tullar på varor. Bland annat införde Peking höga tullar på australiska viner 2021.

Efter att Labor tagit över regeringsmakten i Australien 2022 gjordes försök att tina upp de frostiga relationerna och de båda ländernas utrikesministrar möttes. Även Kinas president Xi Jinping och Australiens premiärminister Anthony Albanese träffades i Indonesien och i slutet av 2023 i Peking. Kina har hävt tullar på Australiens export av korn och håller på att se över tullar som införts på australiskt vin. Dessutom har en australisk journalist som suttit fängslad i tre år i Kina frigetts. 

USA – en betydelsefull partner 

Under den amerikanske presidenten Donald Trump försämrades samarbetsklimatet med USA. Det amerikanska beslutet att dra sig ur frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership (TPP) möttes med bestörtning i Australien, såväl som bland de övriga tio länderna som ingått avtalet i början av 2016.

Osäkerheten kring USA:s politik under Trump i kombination med Kinas ökande dominans i regionen gjorde att regeringen utarbetade en ny vitbok för utrikespolitiken 2017. Inte minst sågs det som viktigt att kunna hantera en situation där spänningen mellan USA och Kina ökar.

Den nye amerikanske presidenten Joe Biden ingick  i september 2021 ett närmare samarbete med Australien kring säkerhet i och med bildandet av försvarspakten Aukus, där även Storbritannien deltog. Det var tydligt att pakten syftade till att motverka Kinas växande militära inflytande i regionen. Kinas regering fördömde pakten för att den hotade fred och stabilitet i regionen.

En viktig del av samarbetet är att Australien ska få tekniskt stöd att utveckla atomdrivna ubåtar. Dessa kan stanna under havsytan under flera månader i sträck och är svåra att upptäcka. Dessutom ska länderna samarbeta kring cyberteknologi.

Den franska regeringen reagerade med stor upprördhet efter överenskommelsen som innebar att Australien bröt ett avtal om att köpa tolv franska militära ickeatomdrivna ubåtar.  Relationerna mellan Frankrike och Australien förbättrades när en Laborregering tillträdde i Australien sommaren 2022 samtidigt som en överenskommelse ingåtts om att ge den franska ubåtstillverkaren skadestånd på drygt 550 miljoner euro för att kontraktet upphävts.  

Samarbetet med Asean ökar 

Australien har knutit närmare band med Indien. 2014 undertecknade länderna ett ramverk för samarbete på säkerhetsområdet och när Indiens premiärminister Narendra Modi och Malcolm Turnbull möttes 2016 uttryckte de en önskan att samarbeta mer kring säkerhet och försvar.

Även kontakterna med Japan är viktiga. Canberra och Tokyo förenas av ett gemensamt intresse av att upprätthålla fri sjöfart i Syd- och Östkinesiska haven utan negativ inverkan från de territoriella konflikterna där. Nästan all australisk varuhandel med omvärlden sker med fartyg. Ett frihandelsavtal mellan länderna undertecknades 2015 och sedan 2014 har förhandlingar också pågått om ett försvarssamarbete.

År 2020 enades Australien och Japans regeringar om ett avtal om gemensamma militärövningar, möjligheter för trupper att vistas på det andra landets territorium och utbyte av tjänster och materiel i samband med gemensamma operationer. 

Australien deltog 2020 även i en gemensam militärövning med marina styrkor från USA, Indien och Japan. Länderna har sedan 2017 ett informellt säkerhetssamarbete (Quadrilateral Security Dialogue kallat the Quad). Samarbetet lyfts fram som en möjlighet för de fyra staterna att möta Kinas växande militära och politiska inflytande i den nya geopolitiska arena som förbinder Indiska oceanen med Stilla havet. Länderna understryker vikten av att denna indo-pacifiska region ska vara fri och öppen för sjöfart och flygtrafik.

Canberra har även ökat sitt stöd i form av lån och bidrag till länder i Stillahavsregionen. Det är inte minst ett sätt att försöka möta Kinas ökande inflytande i regionen. 

Australien har också sedan 2009 ett frihandelsavtal med länderna i den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen Asean.

Tvister med Östtimor och Indonesien

Australiens förhållande till Indonesien var länge kyligt, särskilt sedan landet 1975 ockuperat Östtimor. Relationerna tinades dock upp under första halvan av 1990-talet med ökat ekonomiskt samarbete och gemensam oljeutvinning i Timorsjön som följd.

Priset för grannsämjan var dock att Australien tvingades erkänna Indonesiens överhöghet över Östtimor, där regimen låg bakom omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Men när Östtimor i en folkomröstning 1999 sade ja till självständighet tog Australien parti för östtimorianerna. Australien ställde sig i spetsen för en multinationell insatsstyrka under FN-mandat, vilken återställde ordningen och fick de indonesiska styrkorna att lämna landet. Relationerna till Indonesien förbättrades åter, främst sedan Australien hade erbjudit Indonesien omfattande bistånd för återuppbyggnad efter tsunamikatastrofen julen 2004. Förhandlingar om ett ekonomiskt samarbets­avtal mellan Australien och Indonesien inleddes 2012 och såg fem år senare ut att kunna bli klara inom en snar framtid, trots att relationerna periodvis ansträngts. Att den australiska flottan från 2013 motade bort flyktingbåtar och eskorterade dem tillbaka till indonesiska hamnar hade en negativ inverkan på relationerna, liksom Indonesiens avrättning av två australiska medborgare för droghandel 2015.

Med Nya Zeeland har Australien av tradition nära förbindelser, bland annat genom Anzus och genom frihandelssamarbetet Closer Economic Relationship (CER) som inleddes på 1980-talet.

Australien har varit Östtimors största biståndsgivare sedan landets självständighet 2002. Förhållandet är på det stora hela gott mellan länderna, men har ansträngts av en lång konflikt kring ett kontroversiellt avtal från 2006 om gemensam utvinning och inkomstfördelning av olje- och gasreserver i Timorsjön. Östtimor krävde länge att avtalet skulle rivas upp eftersom det ansågs gynna Australien – fördelar som Canberra, enligt regeringen i Dili, lyckats förhandla sig till efter att ha spionerat på Östtimor. I början av 2017 beslöt länderna att skrota avtalet och istället förhandla om en ny gemensam havsgräns. Några månader senare hade länderna enats i stort om hur gränsen skulle dras och hur olje- och gastillgångarna skulle delas upp mellan dem. Ett officiellt avtal undertecknades i början av 2018.

Australien är största biståndsgivare till den tidigare australiska kolonin Papua Nya Guinea. 2004 kom länderna överens om att australiska poliser och tjänstemän skulle hjälpa till att bygga upp landets rättsväsen och under 2010-talet har Papua Nya Guinea drivit läger och berett asylansökningar för flyktingar som till havs försökt ta sig till Australien (se Befolkning och språk). 2016 beslöts att lägret på ön Manus skulle stängas efter att Papua Nya Guineas högsta domstol slagit fast att det stred mot författningen att spärra in flyktingar där. Ett nytt säkerhetsavtal tecknades 2023 där Australien utlovade polisiärt stöd till Papua Nya Guinea såväl som hjälp bland annat vid cyberangrepp och naturkatastrofer. 

Australien har också varit involverat i att hantera konflikter på Salomonöarna. 2003 och 2006 ledde australisk polis en multinationell fredsstyrka med både militära och civila komponenter och 2021 bistod australiska soldater Salomonöarnas regering under regimkritiska kravaller. Australien och andra västländer oroas dock av Salomonöarnas ökande samarbete med Kina på säkerhetsområdet från början av 2020-talet (se Salomonöarna: Politik). 

Försvar

Australien har en välutbildad och välutrustad militär och är något av ”regional polis” i Stillahavsområdet. Landet har en yrkesarmé och ingen värnplikt.

Australien har sedan länge ett betydande militärt samarbete med USA, med gemen­samma övningar, marinbasen i Darwin, lednings- och signalspanings­anläggningar med mera.

Landet har också byggt upp ett närmare försvarssamarbete med Nya Zeeland, Indien, Japan, Sydkorea och Storbritannien.

Australien har deltagit med trupper i Irak i samband med den USA-ledda invasionen 2003 och de närmaste åren därefter och har även skickat soldater till Afghanistan som stöd till fredsbevarande insatser.  2014 anslöt sig Australien till den grupp av länder som inlett flygbombningar mot den extremistiska islamiströrelsen Islamiska staten (IS) i Irak. Regeringen valde ett år senare även att delta i flygbombningarna mot IS-mål inne i Syrien. Sedan Irak utropat seger över IS i slutet av 2017 drog Australien tillbaka sitt stridsflyg och upphörde med bombningarna. Australien bidrog med 780 man till den USA-ledda koalitionen mot IS.

Den australiska regeringen tillkännagav år 2023 en ändring av landets försvarsstrategi efter att en grundlig översyn hade gjorts. Det handlar framför allt om att kunna möta den ökande risken för konflikter i regionen som Kinas militära upprustning och anspråk på ögrupper i Sydkinesiska havet innebär.

Försvaret av landets kuster ska stärkas och det ska bli mer prioriterat att skydda hamnar och militärbaser i norra delen av landet. Dessutom samarbeten med andra länder i den indopacifiska regionen ska utvecklas.

Förändringarna innebär att försvarsutgifterna kommer att öka.  Från mitten av 2020-talet  kommer Australien till följd av den ökande säkerhetspolitiska instabiliteten i regionen att  ytterligare öka de militära satsningarna med bland annat inköp av avancerade långdistansrobotar från USA och hypersoniska vapen.  Dessutom får landet genom samarbetet Aukus med USA och Storbritannien (se ovan) stöd att utveckla atomdrivna ubåtar. Fem atomdrivna ubåtar ska köpas in från USA och levereras under 2030-talet. Därefter ska även nya toppmoderna ubåtar köpas in som tillverkats i Storbritannien med amerikansk teknik.  Australien ska även öka användningen av ny försvarsteknologi.

I början av 2024 meddelade regeringen även att antalet insatsberedda krigsfartyg skulle utökas från 11 till 26 under det kommande årtiondet medan antalet mindre militärbåtar skulle växa till 25.

 

Om våra källor

Fakta – försvar

Armén
29 400 man (2022)
Flygvapnet
14 900 man (2022)
Flottan
15 500 man (2022)
Militärutgifter i andel av BNP
1,98 procent (2021)
Militärutgifter i andel av statsbudgeten
4,6 procent (2021)

Australien – Ekonomisk översikt

Australien är ett rikt land med enorma naturtillgångar. Under nästan tre decennier har landet uppvisat en oavbruten ekonomisk tillväxt, trots såväl finanskris som sjunkande priser på råvaror. Men under andra halvan av 2020 gick ekonomin in i en lågkonjunktur till följd av coronakrisen och svåra skogsbränder. Idag strävar regeringen efter att minska beroendet av gruvnäringen och bredda ekonomin. 

Jordbruket dominerade helt ekonomin fram till andra världskriget, men därefter inleddes en snabb utbyggnad av såväl tillverknings- som gruvindustri. Jordbruket moderniserades, tjänstesektorn expanderade och turismens betydelse för ekonomin ökade. De asiatiska länderna tog över västvärldens roll som Australiens viktigaste handelspartner. Numera är tjänstesektorn den överlägset största mätt i andel av bruttonationalprodukten (BNP).

Grunden till en god ekonomi lades av den Laborregering som tillträdde 1983. Höga tullar sänktes och andra handelshinder avskaffades, finansmarknaden avreglerades och den australiska dollarn fick flyta fritt. År 1990 inleddes ett privatiseringsprogram, bland annat såldes telekommunikationer, flyg och banker ut. En viktig ekonomisk drivkraft har sedan slutet av 1990-talet varit en stark privatkonsumtion som möjliggjort en hög BNP-tillväxt trots kriser i omvärlden.

 Australien hade i början av 2000-talet en låg inflation, den lägsta arbetslösheten på många år och ett överskott i statsbudgeten. God hushållning med statliga medel i kombination med växande inkomster från utrikeshandeln bäddade för att Australien kunde möta den internationella finanskrisen från 2008 med omfattande stimulansåtgärder motsvarande nära 57 miljarder australiensiska dollar. Pengarna gick till hus- och vägbyggen, skolor samt direktstöd till främst låg- och medelinkomsttagare.

Att gruvnäringen blomstrade till följd av ökad efterfrågan och investeringar från Kina, som behövde järnmalm och kol till sin växande ekonomi, gav ytterligare hjälp att hantera krisen. Men arbetslösheten ökade och tillväxttakten i ekonomin på det stora hela var lägre än tidigare.

I naturresursrika delstater som Queensland och Västaustralien var dock tillväxten god på grund av efterfrågan inte minst från Kina (vissa talade om en ekonomi i två hastigheter med å ena sidan en blomstrande gruvindustri, å den andra en kämpande tillverkningsindustri). År 2012 trefaldigades värdet av gruvexporten medan investeringarna i gruvindustrin fortsatte att öka.

När den ekonomiska tillväxttakten i Kina saktade av några år in på 2010-talet minskade den kinesiska importen av järnmalm och andra gruvprodukter från Australien samtidigt som de globala råvarupriserna sjönk. Men även om tillväxten minskade i bland annat Queensland och Västaustralien och investeringarna i gruvindustrin sjönk klarade Australien de ekonomiska förändringarna relativt väl, bland annat beroende på en fortsatt hög export av råvaror.

Förutom gruvsektorn har även finansbranschen och byggindustrin varit betydelsefulla näringar under det senaste decenniet.

Beroendet till Kina är fortsatt starkt: exporten dit, idag bland annat jordbruksprodukter, står ännu för en betydande del av den totala exporten, och inkomsterna från de många kinesiska studenter som utbildar sig vid australiska universitet och från rika turistande kineser spelar en viktig roll för ekonomin. Dessutom har Australien också tillhört de länder i världen som kinesiska investerare varit särskilt intresserade av.  I början av 2020-talet hotade ökande spänningar mellan de båda länderna att få konsekvenser för det för Australiens så betydelsefulla ekonomiska utbytet (se Utrikespolitik och försvar).

Regeringen har under 2010-talet strävat efter att ta sig ur beroendet av gruvindustrin genom satsningar på andra näringar. För att stimulera tillväxt i andra sektorer och hjälpa ekonomin att klara omställningen har centralbanken hållit fast vid låga räntenivåer. De låga räntorna har emellertid underblåst höga bostadspriser och medfört att australiska hushåll har dragit på sig stora skulder.

Under det senaste decenniet har statsbudgeten uppvisat ett underskott och målet har varit att budgeten ska hamna på plus senast i början av 2020-talet. Statsskulden har legat på en förhållandevis låg nivå jämfört med många andra rika länder.

Under senare år har även klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare ökat, särskilt urbefolkningen ligger långt efter den rikaste gruppen i landet.

Men de senaste årens blomstrande tillväxt förbyttes 2020 i en ekonomisk nedgång. De svåra skogsbränder som härjade i landet i slutet av 2019 fick negativa följder för ekonomin, något som visade sig under första kvartalet 2020, då BNP krympte med 0,3 procent. Samtidigt började det nya coronaviruset spridas i landet, vilket ledde till att kraftiga restriktioner infördes. Det drabbade ekonomin hårt och under andra kvartalet 2020 minskade BNP med 7 procent.

För att stoppa nedgången och stimulera ekonomin pumpade regeringen in stora mängder pengar (över 200 miljarder australiska dollar).    

Om våra källor

Fakta – Ekonomi

BNP per invånare
64 491 US dollar (2022)
BNP-tillväxt
3,7 procent (2022)
Total BNP
1 675 419 miljoner US dollar (2022)
Jordbrukets andel av BNP
3,2 procent (2022)
Industrins andel av BNP
27,9 procent (2022)
Servicesektorns andel av BNP
62,4 procent (2022)
Inflation
6,5 procent (2022)
Statsskulden i andel av BNP
55,7 procent (2022)
Valuta
australisk dollar

Australien – Naturtillgångar, energi och miljö

Australien har stora energi- och mineraltillgångar och är en av världens främsta exportörer av bland annat stenkol, järnmalm, aluminium och flytande fossilgas (naturgas). Men Australien är även en av världens största utsläppare av växthusgaser.

Australien är en av världens ledande producenter av uran och industridiamanter. Koppar, guld, bly, nickel, tenn, silver, bauxit, zink och titan bryts också. Gruvindustrin har under 2000-talet bidragit till en stark ekonomisk tillväxt. Många av gruvorna finns i Queensland och Västaustralien.

Omkring en fjärdedel av världens uran utvinns i Australien, men brytningen omges av politiska och ekonomiska begränsningar, eftersom Australien beslutat att inte använda kärnkraft. I stället exporteras produktionen. Exporten till Kina har varit kontroversiell. Tidvis har byggandet av nya urangruvor stoppats av miljörörelsen.

Sedan 1966 har olja och gas utvunnits i havet och på fastlandet. Oljeproduktionen har minskat sedan millennieskiftet och olja- och oljeprodukter importeras för att fylla det behov som finns. Samtidigt har flytande naturgas blivit allt viktigare och det finns ett mindre antal anläggningar för produktion av detta. Gasledningar har dragits till bland annat Melbourne, Brisbane och Adelaide, samtidigt som Australien har förvandlats från importör till exportör av gas.

Exporten av kol har haft en stor betydelse för den australiska ekonomin i under två sekel. Men i början av 2020-talet fanns tecken på att stora importländer av australisk kol planerade att minska användningen av kol. Att den främsta kolimportören, Kina, i slutet av 2020 stoppade importen av australisk kol, efter ökande spänningar mellan länderna, blev ännu ett dråpslag mot den australiska kolindustrin.

Aboriginerna, och andra urinvånare, har länge protesterat mot att deras hemtrakter exploaterats av australiska och utländska gruvbolag. 1998 stiftades en lag som ger aboriginerna rätt till stora markområden, även där det påträffats mineraler. Men flera juridiska tvister har under årens lopp pågått om exploateringen av sådan mark, då lagstiftningen även tar hänsyn till gruvnäringens och statens ekonomiska intressen.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Olja- och oljeprodukter svarade vid början av 2020-talet för omkring 30 procent av energikonsumtionen medan kol stod för en tredjedel. Fossilgas svarade för merparten av den återstående delen medan förnybara energikällor bidrog med omkring 9 procent.

Omkring hälften av den inhemska elproduktionen kommer från kol. Därutöver svarar naturgas för omkring 18 procent medan olja utgör ett par procent. Närmare en tredjedel av elen genereras från förnybara energikällor, främst solenergi men även vindkraft och vattenkraft.

Under senare år har gamla kolkraftverk med höga utsläpp stängts men samtidigt har det uppstått problem när det inte funnits tillräckligt med andra energikällor att ersätta med. Energibristen har spätts på när producenter av flytande naturgas har prioriterat export framför att leverera inom landet. Försök att ersätta kolkraftverk med förnybar energi från vindkraftverk och solenergi från mitten av 2010-talet har lett till återkommande strömavbrott i Sydaustralien på grund av instabil försörjning. Satsningar har även gjorts på så kallat rent kol genom mer miljövänlig utvinning.

KLIMAT OCH MILJÖ

Australien är en stor utsläppare av växthusgaser. Bara ett dussintal länder i världen har högre samlade utsläpp och utslaget per invånare ligger landet på sjunde plats. Australien är medlem av G20 som står för omkring 75 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser.

Australiens regering har lämnat in en uppdaterad nationell klimatplan (NDC) i enlighet med Parisavtalet. Landet har också lämnat in en långsiktig strategi (LTS). Målet är att nettonollutsläpp ska uppnås år 2050. 

När Labor år 2022  tog över regeringsmakten från högerkoalitionen ändrades klimatpolitiken. Australien hade till skillnad från bland annat EU-länderna och Japan inte gjort någon utfästelse om att bli koldioxidneutralt (det vill säga att inte släppa utmer koldioxid än vad som kan absorberas genom så kallade koldioxidsänkor). Våren 2023 antog parlamentet med stöd av Labor och De gröna för första gången lagstiftning om minskningar av utsläppen av växthusgaser. Det gäller 215 industrier inom kol-, gas- och oljesektorn som har de största utsläppen av växthusgaser i landet per år. Dessa skulle behöva minska sina utsläpp med omkring 5 procent per år eller betala för utsläppsrätter. Lagstiftningen skulle utgöra en grund för Laborregeringens löfte att till år 2030 ha minskat utsläppen med 43 procent jämfört med 2005 års nivåer.

Klimatutmaningar

Australien hör till de femton länder i världen som har bäst förutsättningar för att hantera klimatförändringarna, enligt klimatanpassningsindexet ND-Gain (se hela listan här). Australien ligger i det övre skiktet tillsammans med bland andra Nya Zeeland, Tyskland och Österrike.

Övriga miljöproblem

Australien har miljöproblem som jorderosion och ökenutbredning medan unika djurarter och växter försvunnit på grund av jordbruk och industrier. Samtidigt uppger forskare att korallerna i Stora barriärrevet hotas av den globala uppvärmningen.

Under 2000-talet har delar av Australien flera år i rad drabbats av ihållande torka (men också svåra översvämningar). Detta har ställt högre krav på de styrande på federal och delstatsnivå att försöka säkerställa vattenförsörjningen, till exempel genom dammbyggen, vattenåtervinningssystem och avsaltningsanläggningar. Vattenproblemen har lett till högre priser och ransonering inte minst för jordbruket. Omfattande skogsbränder har utbrutit i torkans spår och under 2000-talet blivit ett allt större problem i bland annat delstaterna Victoria och New South Wales – något som har eldat på debatten om landets klimatpolitik och beroendet av kol.

Miljöförstöringen i samband med hemliga brittiska kärnvapenprov på 1950-talet har varit en utdragen tvistefråga. Ett avtal slöts till sist med Storbritannien som lovade bidra ekonomiskt till sanering av försöksområdena, där än idag farlig strålning uppmätts. Den australiska regeringen lovade i sin tur ekonomisk ersättning till aboriginer som drabbats av markförstörelse.

Om våra källor

Fakta – energi och miljö

Energianvändning per invånare
5 490 kilo oljeekvivalenter (2015)
Elkonsumtion per invånare
10 078 kilowattimmar, kWh (2014)
Utsläpp av växthusgaser totalt
571,90 miljoner ton CO2ekvivalenter (2020)
Utsläpp av växthusgaser per invånare
22,26 ton koldioxidekvivalenter (2020)
Utsläpp av koldioxid totalt
378 997 tusen ton (2020)
Utsläpp av koldioxid per invånare
14,8 ton (2020)
Utsläpp av metangas totalt
131 485 tusen ton koldioxidekvivalenter (2020)

Australien – Jordbruk och fiske

Jordbruket är hårt rationaliserat och starkt exportinriktat med få anställda (omkring 2,5 procent av all arbetskraft). Trots att jordbrukets bidrag till BNP idag är ringa svarar det för en avsevärd andel av exportinkomsterna.

Även om Australien har gott om odlingsbar mark (omkring hälften av landytan används till jordbruk) finns riktigt bra odlingsmark mest på de smala kust- och flodslätterna i öster, söder och sydväst och bara några procent av marken lämpar sig för intensivt jordbruk. En stor del av jordbruksmarken används för djurhållning. Landet drabbas ofta av översvämningar och till och med frost, medan gräsbränder och torka är vanligt, något som bland annat kräver omfattande konstbevattning. Med hjälp av avancerad teknik har även halvöken kunnat odlas upp och tekniken har blivit en exportprodukt till länder med liknande klimat.

Större delen av det som produceras inom jordbruket exporteras, men samtidigt täcks nästan hela landets livsmedelsbehov av egen produktion. Efterfrågan på australiska jordbruksprodukter och livsmedel är hög, inte minst bland de asiatiska grannländerna.

Det flesta lantbruk är familjeägda och många bönder ägnar sig åt såväl spannmålsodling som djurhållning.

De viktigaste grödorna är frukt (apelsiner, äpplen, bananer, päron), nötter och mandlar, sockerrör, raps och bomull. I sydöstra och sydvästra delarna av landet odlas mycket vete, vilket gör landet till en av världens största veteexportörer. Landet exporterar även havre, korn, oljeväxter, socker, mejeriprodukter, bomull, frukt och grönsaker. Framför allt på Tasmanien bedrivs legal opiumodling för framställning av läkemedel för export.

Vinproduktionen blev allt viktigare under 2000-talet och Australien har blivit en av världens största vinexportörer. Det finns ett 60-tal olika regioner med vinproduktion, de flesta i  den sydöstra delen av landet.

Australien är världens främsta ullproducent och nästan all ull exporteras. De flesta får är av rasen merino, som ger den finaste ullen. Kina är i särklass det land som köper mest australisk ull.

Australien är en av världens ledande nötköttsexportörer. Betesmarkerna är enorma och tillgången på underjordiska vattenkällor gör det möjligt att hålla stora boskapshjordar på de torra slätterna i det inre av kontinenten. Australien har även en betydande uppfödning av fjäderfä.

Australien har en av de största fiskezonerna i världen, men fiskeflottan är liten. Större delen av fångsten exporteras.

Ungefär en sjättedel av landytan är skogbevuxen och särskilt i Queensland är skogsbruket en viktig näring. Det dominerande träslaget är eukalyptus. Jarrah (australisk mahogny) är landets mest exklusiva timmerslag.

Om våra källor

Fakta – jordbruk och industri

Jordbrukets andel av BNP
3,2 procent (2022)
Andel av landytan som används för jordbruk
46,7 procent (2018)
Andel av landytan som är skogbevuxen
17,4 procent (2020)
Industrins andel av BNP
27,9 procent (2022)

Australien – Industri

Gruvindustrin är en grundbult i ekonomin och svarar för omkring en tiondel av BNP. Tillverkningsindustrins betydelse har minskat sedan början av 00-talet. Högutbildad arbetskraft och en väl utbyggd infrastruktur, för transporter men även digitalt, har bidragit till att göra industrin konkurrenskraftig på den globala marknaden.

 

Australien blev ett industrisamhälle i samband med andra världskriget. Då tvingade isoleringen från omvärlden fram lokal tillverkning av en lång rad produkter som förut importerats. Tidigare hade den industri som fanns nästan uteslutande förädlat jordbruksprodukter. För att klara den utländska konkurrensen under efterkrigstiden gick staten in med tullskydd och subventioner för den inhemska industrin.

Sedan 1980-talet har tullskyddet för industrivaror sänkts betydligt och de flesta subventioner försvunnit. På så sätt ville regeringen tvinga fram en modern industriproduktion, som kunde klara internationell konkurrens av egen kraft. Det har inneburit att tillverkningsindustrin i stort har minskat, då företag som hållit fast vid gamla produkter och framställnings­metoder slagits ut. Så har till exempel bil- och textilindustrin haft stora problem.

Företag som satsat på forskning och utveckling, rationalisering, marknadsföring och modern tillverkning har däremot klarat sig bra, däribland läkemedelsindustrin.

Inom tillverkningsindustrin är livsmedels- dryckes- och tobaksindustrin den största sektorn. Men även kemiska produkter och maskiner tillverkas. Satsningar görs även på att utveckla tillverkning av avancerad försvarsteknik. 

Om våra källor

Australien – Utrikeshandel

Traditionellt har Australiens export utgjorts av jordbruksvaror, men idag har också handeln med metaller och mineraler en stor betydelse. Australien är världens största exportör av järnmalm. Mest handel sker med Kina.

Fram till 1960-talet var Storbritannien och USA Australiens främsta handelspartner. Men tyngdpunkten i Australiens utrikeshandel har alltmer förskjutits från Europa och USA till Öst- och Sydöstasien. Medan EU och Nordamerika har byggt tullmurar mot inte minst jordbruksimport har de asiatiska marknaderna öppnats alltmer. Australien har samtidigt blivit mer exportinriktat genom en omstrukturering av näringslivet och genom en mer frihandelsvänlig politik. Australien har verkat internationellt för ökad frihandel, särskilt på jordbruksområdet, och tullarna på sådant som textilier, skor och kläder har sänkts.

Japan var länge den största handelspartnern och dit exporteras bland annat kött, ull, vete, stenkol, järnmalm, nickel och aluminium, men förstaplatsen har numera övertagits av Kina. Redan 2007 gick Kina om USA som det land Australien importerar mest ifrån. Efter långa förhandlingar ingick Kina och Australien ett frihandelsavtal år 2015. Samma år slöts även ett avtal med Japan. Stadigt växande marknader är också Sydkorea och Taiwan som bland annat köper järnmalm och kol. Även med Aseanländer som Singapore, Indonesien och Malaysia har handeln ökat kraftigt. Hösten 2008 enades Australien och Nya Zeeland om ett gemensamt frihandelsavtal med Asean. Våren 2019 undertecknade Indonesien och Australien ett bilateralt handelsavtal som innebär att Australien stegvis avskaffar alla importavgifter för indonesiska varor och Indonesien successivt slopar 94 procent av sina tullavgifter. Avtalet väntas öka handeln mellan de två länderna: Australien hoppas kunna exportera mer produkter från nötboskap och får, medan Indonesien vill sälja mer bilar, textilier, timmer, elektronik och medicinsk utrustning till grannlandet.

Med USA har Australien utkämpat en rad tvister om handelssubventioner och handelshinder. Den australiska importen från USA är långt större än exporten till den amerikanska marknaden. Ett frihandelsavtal trädde i kraft 2005 mellan de båda länderna.

Australien har under 2010-talet också varit involverat i förhandlingarna om två jättelika regionala frihandelssamarbeten, Trans-Pacific Partnership (TPP) och Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP). TPP undertecknades 2016 av USA och elva länder kring Stilla havet – däribland Japan, Australien och Kanada, men inte Kina. I sin ursprungliga form skulle TPP ha omfattat 40 procent av världsekonomin, men det havererade innan det trätt i kraft då USA drog sig ur efter Donald Trumps tillträde på presidentposten. De kvarvarande elva länderna, som gemensamt står för cirka 14 procent av världsekonomin, beslutade dock att hålla fast vid avtalet. Efter vissa justeringar skrev de i mars 2018 under TPP-11, eller CPTPP (Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Parthership). Avtalet innebär att tullar sänks mellan länderna och ska enligt förhoppningarna bidra till ökad tillväxt. 

RCEP omfattar de tio Aseanländerna samt flera av Australiens främsta handelspartner: Nya Zeeland, Japan, Kina och Sydkorea. Även Indien deltog länge i förhandlingarna som inleddes 2012, men valde att dra sig ur 2019 av oro för konsekvenserna för inhemsk produktion. USA står utanför RCEP, som har setts som ett kinesiskt svar på det amerikanska TPP-initiativet. RCEP, som undertecknades i slutet av 2020 och trädde i kraft år 2022, omfattar nästan en tredjedel av världens befolkning och står för en lika stor andel av världens samlade BNP

Om våra källor

Fakta – utrikeshandel

Varuexport
412 184 miljoner US dollar (2022)
Varuimport
309 188 miljoner US dollar (2022)
Bytesbalans
5,8 miljarder US dollar (2021)
Varuhandeln i andel av BNP
43 procent (2022)
Viktigaste exportvaror
jordbruksprodukter (kött, ull, vete, vin), stenkol, metaller (järnmalm, nickel, aluminium), olja, gas, industrivaror (transport- och teleutrustning, bilar)
Största handelspartner
Japan, Sydkorea, Singapore, Indonesien, Malaysia, Kina, USA