Sverige – Seder och bruk

Det svenska samhället brukar utifrån uppfattas som jämlikt, fredligt och välmående. Svenskar framstår ofta som ganska vänliga men kyliga i sin framtoning. Det är förhållandevis ovanligt att man är högljudd eller visar starka känslor offentligt i Sverige. En del kan uppfatta svenskar som blyga, andra som ointresserade eller rent av oartiga och kyliga.

Skrytsamhet ses ofta med oblida öron, ”lagom” framhålls ofta som ett rättesnöre. Den så kallade jantelagen – du ska inte tro att du är något, eller att du är bättre än någon annan – har stark ställning. Möjligen kan det sägas att en alltmer individorienterad västerländsk kultur har bidragit till en uppluckring av jantelagen även i Sverige.

Men jämlikhet anses fortfarande viktigt. I barnuppfostran betonas ofta mer att man ska vara en god lagspelare, än att man ska förhäva sig själv. Samtidigt fostras barn till stor del att vara självständiga individer. Många utländska iakttagare finner att det svenska samhället är barnvänligt. Barn får synas och höras i de flesta sammanhang, och det anses viktigt att lyssna även på barns åsikter. Samhällets stöd till familjer är omfattande, och föräldraledigheten bland de mest generösa i världen.

Jämlikheten är till stor del ett ideal även på arbetsplatser. Hierarkier är relativt osynliga och umgänget mellan anställda i olika positioner förhållandevis otvunget. Titlar används sällan och de flesta använder ”du” och förnamn när de tilltalar varandra. Klädkoden i Sverige är många gånger betydligt mindre strikt än på andra håll, utom möjligen i affärslivet.

I fråga om jämställdhet mellan könen ligger Sverige långt fram i internationella jämförelser.

Punktlighet är viktigt. Till ett möte eller en bjudning väntas man komma i tid – det är inte ovanligt att den som är bara en kvart försenad hör av sig för att berätta detta, vilket skulle verka märkligt i många andra länder. Till en bjudning bör man också undvika att komma för tidigt.

En egenhet som många från andra länder uppfattar som udda är att svenskar ofta tar av sig skorna när de går in i någons hem. Bland äldre och i formella sammanhang är det vanligt att man har inneskor eller tofflor med sig, men det är också vanligt att i övrigt relativt uppklädda personer uppträder i strumplästen.

Vid måltider uppfattas det som oartigt att ta det sista av maten. Svensken kan utan att tänka närmare på saken dela till exempel en paj i allt mer minimala bitar, bara för att alla vill undvika att bli den som länsar fatet. Samtidigt hör det till god ton att äta upp allt på sin egen tallrik. Det gäller särskilt om man själv har lagt för sig maten.

Vid formella bjudningar väntas den som har värdinnan till bordet (alltså sitter på hennes vänstra sida) hålla ett tal och tacka för maten för alla gästers räkning.

Det svenska köket är kanske mest av allt känt för smörgåsbordet, ett ord som till och med har importerats till engelskan. På smörgåsbordet förekommer många traditionella rätter, som sill i olika former samt gravad, rökt och inkokt lax, skinka och annat kallskuret, och köttbullar.

Flertalet helgdagar i Sverige har kristen bakgrund, trots att samhället i stort är tämligen icke-religiöst. Julen är den viktigaste familjehögtiden. Julafton är allra viktigast, men familjemiddagar och släktträffar pågår ofta under flera dagar. Många uppfattar hela jul- och nyårsperioden, som sträcker sig fram till trettondagen den 6 januari, som en utdragen helg. Även under påsken är det vanligt att man samlas till familjemiddagar.

Pingst är en viktig helg för kyrkan, men sedan 2005 är annandagpingst, som alltid infaller på en måndag, ersatt som helgdag av nationaldagen den 6 juni. Den kallades tidigare svenska flaggans dag och firas därför att Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523, samt att 1809 års regeringsform antogs det datumet (se Äldre historia).

Nyår, valborgsmässoafton (den 30 april) och inte minst midsommarafton är viktiga högtider då man ofta umgås med både familj och vänner.

Om våra källor