Sverige – Modern historia

Tack vare sin oskadade industri hade Sverige efter andra världskriget ett försprång framför nästan alla andra europeiska länder. Tillväxten blev mycket stark och välfärdsstaten konsoliderades. Socialdemokraterna styrde landet. Ekonomisk kris bidrog till att en borgerlig allians tog makten 1976 och satt i sex år. Landet skakades 1986 av mordet på statsminister Olof Palme. Med undantag för en treårsperiod på 1990-talet satt Socialdemokraterna vid makten till 2006, då en moderatledd borgerlig fyrpartiallians tog över. Den styrde fram till 2014 då Socialdemokraterna återkom.

Per Albin Hansson, som lett en samlingsregering under kriget, bildade efter krigsslutet 1945 en rent socialdemokratisk ministär. Året därpå avled Per Albin Hansson och efterträddes av Tage Erlander, som förblev statsminister till 1969 då Olof Palme tog över. Under perioden 1951–1957 ingick Socialdemokraterna i en majoritetskoalition med Bondeförbundet (senare Centerpartiet), men i övrigt bildade partiet vanligen på egen hand en minoritetsregering.

Mellan 1939 och 1960 fördubblades Sveriges BNP. Välfärdssamhället byggdes upp och flera sociala reformer genomfördes. Under 1960-talets snabba ekonomiska tillväxt stärktes Socialdemokraternas maktställning och det borgerliga blocket försvagades.

År 1973 avled Gustaf VI Adolf, som varit kung sedan 1950, och efterträddes av sin sonson Carl XVI Gustaf. Året därpå antogs en ny regeringsform som innebar att monarkens roll blev endast ceremoniell.

Välfärdssamhällets optimism bröts på allvar under 1970-talet, då en internationell oljekris drabbade även Sverige hårt. Samtidigt fick den svenska industrin, som hade höga kostnader, ökad konkurrens från utlandet. Den socialdemokratiska regeringen kritiserades för de fortsatt höga skatterna.

Borgerlig regering

I riksdagsvalet 1976 förlorade Socialdemokraterna och Sverige fick en borgerlig regering för första gången på 40 år. Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna styrde i två år innan samarbetet sprack på grund av oenighet i kärnkraftsfrågan, varpå Folkpartiet bildade en minoritetsregering. Även efter valet 1979 bildades först en borgerlig trepartikoalition och därpå en minoritetsregering, nu med Centerpartiet och Folkpartiet. Centerledaren Thorbjörn Fälldin ledde tre av de fyra borgerliga regeringarna.

I valet 1982 återtog Socialdemokraterna regeringsmakten och Olof Palme återkom som statsminister. Socialdemokraterna vann även valet 1985.

Den 28 februari 1986 skakades Sverige av det första politiska mordet i modern tid, när Palme sköts ihjäl på Sveavägen i Stockholm. En missbrukare fälldes för mordet i tingsrätten men friades senare i hovrätten och ingen har senare kunnat dömas för brottet. Ny statsminister efter Palme blev Ingvar Carlsson.

Socialdemokraterna vann valet 1988, men ett allt sämre ekonomiskt läge gjorde det svårt att infria vallöften om fortsatt utbyggd välfärd. I stället gjorde regeringen upp med Folkpartiet om "århundradets skattereform", som ledde till kraftigt sänkta marginalskatter på förvärvsarbete. För den svenska välfärdsmodellen var detta ett trendbrott, som på 1990-talet skulle följas av flera marknadsliberala reformer. I valet 1988 kom Miljöpartiet för första gången in i riksdagen.

Nytt maktskifte

Följande val, 1991, resulterade i maktskifte. Moderatledaren Carl Bildt bildade en minoritetsregering bestående av de tre traditionella borgerliga partierna och Kristdemokraterna, som för första gången kom in i riksdagen. Regeringen fick stöd av ett populistiskt parti, Ny demokrati, som också var nytt i riksdagen. Den borgerliga regeringen genomförde vissa skattesänkningar och avregleringar i ekonomin. Men mandatperioden präglades till stor del av en djup lågkonjunktur, med rekordhög arbetslöshet och stora kreditförluster för bankerna. Läget blev akut hösten 1992, då den svenska kronan pressades av valutaspekulation. Det ledde till ett unikt samarbete där regeringen och Socialdemokraterna i två ”krisuppgörelser” kom överens om omfattande besparingsåtgärder.

Efter valet 1994 återkom Socialdemokraterna och Ingvar Carlsson i regeringsställning. Delar av reformpolitiken fortsatte och saneringen av statens finanser blev framgångsrik.

Strax efter valet inträffade den dittills värsta mänskliga katastrofen i Sveriges moderna historia, när passagerarfärjan Estonia sjönk i Östersjön på väg från Tallinn till Stockholm. Av de 852 människor som omkom var de flesta svenskar.

Sverige går med i EU

Efter en folkomröstning där jasidan vann med 52 procent av rösterna blev Sverige EU-medlem i januari 1995.

Statsminister Ingvar Carlsson avgick 1996 och efterträddes av den tidigare finansministern Göran Persson. Socialdemokraterna blev största parti i valen 1998 och 2002, och Persson fortsatte att leda minoritetsregeringar.

I september 2003 angreps utrikesminister Anna Lindh av en knivbeväpnad man i ett varuhus i Stockholm. Hon avled följande morgon. En mentalt störd man i 25-årsåldern dömdes senare till livstids fängelse för mordet, men inga politiska motiv framkom.

Några dagar efter mordet vann nejsidan i en folkomröstning om EU:s gemensamma valuta, euro, med 56 procent av rösterna.

När en förödande jordbävning med efterföljande flodvågor inträffade i Indiska oceanen på annandag jul 2004 drabbades även Sverige. Över 500 svenskar omkom, de flesta i Thailand, och hård kritik kom att riktas mot regeringen och myndigheter för bristfälliga insatser för svenska medborgare.

Alliansen bildar regering

Två år före valet 2006 bildade de fyra borgerliga partierna ett valsamarbete, Allians för Sverige (senare Alliansen), och presenterade för första gången ett gemensamt valmanifest. Alliansen segrade i valet och bröt därmed Socialdemokraternas tolvåriga maktinnehav. Den nya moderatledaren Fredrik Reinfeldt fick starkt stöd sedan han flyttat partiet närmare den politiska mittfåran. Moderaterna fick nästan fördubblat röststöd jämfört med föregående val, medan Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta resultat sedan 1921 då det första valet med allmän rösträtt hölls. Göran Persson avgick och efterträddes som partiledare av Mona Sahlin.

I den nya majoritetsregeringen infriade snabbt en rad vallöften som sänkt skatt på arbete, genom så kallade jobbskatteavdrag. Förmögenhetsskatten avskaffades och fastighetsskatten ersattes med en kommunal avgift som innebar en rejäl sänkning för ägare av dyra villor i storstäderna. Avgifterna till arbetslöshetskassan höjdes och ersättningarna sänktes, och reglerna för sjukpenning och förtidspension skärptes.

De borgerliga partierna fick förnyat mandat i riksdagsvalet 2010 och Fredrik Reinfeldt bildade på nytt regering. Men Allianspartierna förlorade sin majoritet i riksdagen, då Sverigedemokraterna för första gången tog plats i riksdagen. Många väljare, i alla politiska läger, var bestörta över att ett parti med nazistiska rötter och starkt främlingsfientliga tendenser nu satt i riksdagen och dessutom fick en vågmästarroll. Sverigedemokraterna kom under mandatperioden att stödja den borgerliga minoritetsregeringen i flertalet frågor.

S åter i regeringsställning

Riksdagsvalet 2014 ledde till nytt maktskifte. Den största skrällen i valet var Sverigedemokraterna mer än fördubblade sina mandat och blev tredje största parti, samtidigt som samtliga borgerliga partier backade. Socialdemokraterna bildade nu en minoritetsregering med Miljöpartiet och den tidigare fackförbundsordföranden Stefan Löfven som statsminister. Vänsterpartiet var stödparti i riksdagen men trots det saknade de rödgröna partierna egen majoritet.

Mandatperioden inleddes med en regeringskris som utlöstes då Sverigedemokraterna utnyttjade sin nya styrkeposition: när budgeten för 2015 skulle antas valde partiet att rösta på den borgerliga Alliansens förslag, som därmed fick majoritet. Koalitionsregeringen stod nu i praktiken inför att antingen avgå eller regera med oppositionens budget. Följden blev att Stefan Löfven meddelade att han skulle utlysa nyval. Något sådant har inte hållits i Sverige sedan 1958. Men i sista stund, i slutet av december 2014, nådde regeringen och Alliansen en uppgörelse som gjorde det möjligt för en minoritetsregering att styra landet och få igenom sin budget. Därmed blev det inget nyval.

Den så kallade decemberöverenskommelsen skulle gälla fram till valet 2022 men var impopulär hos många borgerliga väljare. När Kristdemokraterna höll riksting i oktober 2015 röstade ombuden för att skrota uppgörelsen och övriga borgerliga partier följde genast efter. Därmed befann sig landet återigen i det besvärliga parlamentariska läge som rådde efter valet. I praktiken fortsatte dock decemberöverenskommelsen att fungera och regeringen kunde sitta kvar mandatperioden ut, trots missnöje i de borgerliga leden.

Ökad flyktingström

Den nya osäkerheten uppstod samtidigt som företrädare för både regering och opposition talade om behovet av nationell samling för att hantera den kraftiga ökningen av antalet asylsökande. Oroligheter i Mellanöstern var huvudorsak till en dramatiskt ökad tillströmning från sommaren 2015: under en period på hösten anlände runt 10 000 asylsökande i veckan. Räknat per invånare kom det fler till Sverige än till något annat land i Europa. Generösa regler bidrog, sedan ett par år fick alla syrier automatiskt permanent uppehållstillstånd. Det nya läget ledde till en politisk kovändning. I november 2015 infördes tillfälliga gränskontroller och sommaren 2016 ändrades asyllagen så att tidsbegränsade uppehållstillstånd och små möjligheter till anhöriginvandring blev normen.

Regeringen, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet ingick i juni 2016 en viktig uppgörelse om energipolitiken. Bland annat nåddes en kompromiss om kärnkraften, en infekterad fråga som återkommande debatterats sedan 1970-talet (se vidare Naturtillgångar, energi och miljö).

Sommaren 2017 avslöjades säkerhetsbrister i Transportstyrelsen som ledde till hård kritik mot regeringen för bristande kommunikation, både internt och externt. Som en följd avgick två ministrar och en misstroendeomröstning hölls mot försvarsminister Peter Hultqvist, som dock klarade sig sedan Centerpartiet och Liberalerna (som Folkpartiet nu bytt namn till) beslutat att inte rösta bort honom.

I slutet av året nådde regeringen och allianspartierna en uppgörelse i pensionsfrågan.

Valet 2018 befäste bilden av ett mer komplicerat parlamentariskt läge. I valet blev det mycket jämnt mellan de två blocken: 144 mandat för de rödgröna partierna och 143 mandat för Alliansen. SD gick fram jämfört med föregående val men fick ändå mindre stöd än många hade spått. Inget av de övriga partierna ville samarbete med SD.

En utdragen process vidtog med en rad misslyckade försök att bilda ny regering. Först efter fyra månader, i januari 2019, kunde Stefan Löfven åter väljas till statsminister för en ny minoritetsregering. Det kunde ske sedan det så kallade januariavtalet ingåtts med Centerpartier, Liberalerna och Miljöpartiet. Avtalets 73 punkter utgjorde ett politiskt program som de fyra partierna enats om att genomföra under mandatperioden. Genom avtalet sprack den borgerliga Alliansen i praktiken på nationell nivå.

Coronapandemin

Våren 2020 hamnade Sverige liksom världen i övrigt i en kris på grund av covid-19-pandemin. Det svåra läget för sjukvården och en snabbt nedåtgående spiral i ekonomin ledde initialt till ett relativt lugnt politiskt skede, där oppositionen till stor gjorde gemensam sak med regeringen i försöken att hejda de värsta effekterna av krisen. Men de höga dödstalen i pandemin bidrog snart till växande kritik mot regeringen. Vid halvårsskiftet tillsattes en kommission som fick i uppdrag att utvärdera hur det offentliga hanterat pandemin.

Strategin för att bekämpa pandemin byggde i Sverige på frivillighet i högre grad än i flertalet andra länder även om skarpa bestämmelser efter hand infördes gällande bland annat folksamlingar, besöksnäringen och restaurangbranschen. Besöksförbud infördes i pandemins början också på äldreboenden, och gymnasier och högskolor uppmanades att i huvudsak bedriva distansundervisning. I övrigt utgick uppmaningar om att stanna hemma vid minsta sjukdomstecken, jobba hemifrån om möjligt, hålla social distans, inte resa inom landet, inte umgås med fler än några få nära personer etc.

När Coronakommissionen lade fram sin slutrapport i februari 2022 riktades kritik mot saktfärdigt agerande i pandemins början och för att regeringen varit alltför beroende av smittskyddsexperterna vid Folkhälsomyndigheten. Däremot fann kommissionen att regeringen gjort rätt i att undvika större nedstängningar av samhället.

Under våren 2022 kom den politiska debatten till stor del att handla om Nato, till följd av den ryska invasionen av Ukraina. Den avtog dock sedan Sverige tillsammans med Finland ansökt om medlemskap i försvarsalliansen (se Utrikespolitik och försvar) och tog liten plats i valrörelsen inför riksdagsvalet i september.

S-regeringen faller – och återkommer

I juni 2021 föll Stefan Löfvens regering i en misstroendeomröstning. Det sågs som en historisk händelse, ingen statsminister i Sverige hade tidigare avsatts av riksdagen. Bakgrunden var att Vänsterpartiet dragit tillbaka sitt stöd för minoritetsregeringen på grund av ett förslag om fri hyressättning i nyproducerade bostäder. Förslaget var en punkt i januariavtalet.

Efter misstroendeomröstningen fick Moderatledaren Ulf Kristersson talmannens uppdrag att försöka bilda regering, vilket misslyckades. Drygt två veckor efter det att regeringen fallit kunde sedan Stefan Löfvens nya regering tillträda, med i stort sett samma ministeruppsättning som den avsatta. Inte långt därefter meddelade dock Löfven sin plan att avgå. Under Socialdemokraternas partikongress i november utsågs dåvarande finansministern Margareta Andersson till ny partiledare.

Tre veckor senare valdes Magdalena Andersson till statsminister. Men strax därefter antog riksdagen oppositionens budget – vilket fick MP att hoppa av regeringen, hellre än att styra med en budget som det högernationalistiska SD stod bakom.

Magdalena Andersson hoppade då av innan hon ens hunnit tillträda som regeringschef, men fem dagar senare röstade riksdagen på nytt och godkände henne igen. Precis som första gången skedde det med indirekt stöd av C. Hon blev historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister, trots de märkliga turerna kring tillträdet.  

Redan innan den fullskaliga ryska attacken mot Ukraina 2022 var ett faktum hade debatten om ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato fått ny fart. Den socialdemokratiska regeringen vidhöll först att det inte var aktuellt att rucka den säkerhetspolitiska linje som förelåg, men ändrade sedan hastigt kurs. För många svenskar var Finlands beslut ett avgörande skäl för att Sverige också ska gå med. I och med Socialdemokraternas kursändring fanns ett brett stöd i riksdagen för en Natoansökan. Endast Miljöpartiet och Vänsterpartiet motsatte sig ett medlemskap.

Om våra källor