Sverige – Inrikespolitik och författning

Sverige är en monarki med ett parlamentariskt styrelseskick. En trepartiregering med Moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister styr sedan oktober 2022. Sverigedemokraterna, det största partiet i högerblocket, har inga ministerposter men däremot ett tydligt inflytande över politiken och i regeringsarbetet.

Inför valet hade två nya blockbildningar i praktiken utkristalliserat sig i den svenska rikspolitiken. Efter årtionden då en tydlig skiljelinje gått mellan ett vänster- och ett högerblock hade splittring uppstått i det gamla borgerliga blocket, och ett nytt mer utpräglat högerblock bildats. Skiljelinjen gällde samarbete med det högernationalistiska partiet Sverigedemokraterna som samtliga riksdagspartier tidigare tagit avstånd från på grund av dess främlingsfientliga och högerpopulistiska framtoning.

Nu valde dock tre av de traditionellt borgerliga partierna – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – att liera sig med Sverigedemokraterna. Det fjärde partiet i den tidigare borgerliga Alliansen, Centerpartiet, höll fast vid avståndstagandet från Sverigedemokraterna och valde att i stället öppna för samarbete med Socialdemokraterna och därmed även med Miljöpartierna och Vänsterpartiet. Valet den 11 september 2022 blev jämnt men efter några dagar stod det klart att högerblocket segrat.

En månad senare presenterades det så kallade Tidöavtalet som angav den politiska riktningen i breda drag och utlovade ett ”paradigmskifte” på många områden (se Kalendarium). Regeringen vill bland annat minska invandringen och bekämpa brottsligheten med hårdare tag och skärpta straff. Inom ramen för Tidöavtalet fick Sverigedemokraterna ett samordningskansli med politiska tjänstemän i regeringskansliet, trots att partiet formellt inte ingår i regeringen. Det faktum att Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget har väckt uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser med anledning av partiets högerextrema rötter.

Tidögänget inför regeringsbildningen i oktober 2022: Jimmie Åkesson (SD), Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson (L). Foto Jonas Ekströmer/TT

Högerregeringen tillträdde i ett turbulent läge. Med efterdyningarna av covid-19-pandemin och, inte minst, Rysslands storskaliga invasion i Ukraina befann sig Sverige och omvärlden i ett mer pressat läge än på länge. Kraftigt ökade priser på el, bränsle och mat samt stigande räntor gjorde situationen kärv för många.

Regeringspartierna som gått till val med löften om att bland annat sänka bensin- och dieselpriserna och betala ut ersättning för de höga elpriserna hamnade snart i en svekdebatt när lättnaderna för hushållen drog ut på tiden. Opinionssiffrorna sjönk snabbt.

Förhoppningarna om att den nya regeringen raskt skulle säkra Sveriges medlemskap i försvarsalliansen Nato kom också på skam. Både statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström fick kritik för vad som uppfattades som ett underdånigt agerande mot det autokratiska Turkiet, som satte käppar i hjulet för Natoanslutningen. Sverige fick stå kvar utanför när Finland blev medlem men nästan ett år senare, i mars 2024, fick regeringen till slut en tydlig framgång när det svenska medlemskapet blev ett faktum (se vidare Utrikespolitik och försvar).

Under 2023 ledde gatuprotester mot Turkiet i form av bland annat koranbränningar till skarp kritik från Ankara och snart även från andra muslimska länder. Flera diplomatiska markeringar gjordes mot Sverige och i bland annat Iraks huvudstad Bagdad stormades den svenska ambassaden. Samtidigt ökade trycket i en påverkanskampanj som pågått sedan 2021 i sociala medier och arabiskspråkiga kanaler, enligt vilken socialtjänsten tvångsomhändertar muslimska barn. Utvecklingen bidrog till att säkerhetspolisen höjde terrorhotnivån i augusti 2023 (den sänktes igen i maj 2025, tillbaka till steg tre på en femgradig skala). I oktober sköts två svenskar ihjäl i Bryssel i vad som sågs som en direkt följd av hetskampanjen mot Sverige (se Kalendarium).

Regeringen har fått stark kritik för en rad åtgärder som bromsar klimatomställningen. Kritiken stärktes när regeringen strax före jul 2023 lade fram den klimatpolitiska handlingsplan som enligt lag ska presenteras året efter ett val. Trots att FN-mötet COP28 bara en dryg vecka tidigare slagit fast att klimatarbetet i världen ska accelerera fram till 2030 var regeringens plan helt inriktad på nettonollutsläpp 2045 (se vidare Naturtillgångar, energi och miljö). En följd blev att Centerpartiet och Miljöpartiet lämnade in en misstroendeförklaring mot miljöminister Romina Pourmokthtari (se Kalendarium).

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Sverige är en konstitutionell monarki där den politiska makten ligger hos det folkvalda parlamentet, riksdagen. Regeringen utses av riksdagen och är beroende av dess stöd. Detta statsskick, parlamentarism, har varit i funktion sedan 1917 men grundlagsfästes först i 1974 års regeringsform. Då begränsades monarkens uppgift till att representera landet.

Kung Carl XVI Gustaf tillträdde 1973 och är för närvarande den monark i världen som suttit näst längst på tronen, efter sultanen av Brunei.

Kung Carl-Gustaf, drottning Silvia, kronprinsessan Victoria och prinsessan Estelle i samband med firandet av kungens 50-årsjubileum på tronen 2023. Foto Henrik Gustafsson Nicander/TT

Sveriges författning består av fyra grundlagar: regeringsformen (RF), successionsordningen (SO), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Regeringsformen reglerar statsskicket och statens funktion, och slår fast grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Successionsordningen som reglerar tronföljden antogs 1810 och innebär att statschefen ska vara en ättling till Jean-Baptiste Bernadotte. Kvinnlig tronföljd infördes 1980. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gäller yttrandefrihet i medier (se vidare Demokrati och rättigheter). Vidare finns riksdagsordningen (RO), som betraktas som ett mellanting mellan grundlag och vanlig lag.

För att ändra i en grundlag krävs att riksdagen fattar samma beslut två gånger, och att ett allmänt val hålls mellan besluten. De senaste grundlagsändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023.

Enligt regeringsformen utgår all offentlig makt från folket, som representeras av ledamöterna i riksdagen. Den tidigare tvåkammarriksdagen ersattes 1971 av enkammarriksdag som sedan 1976 har 349 ledamöter. Riksdagsledamöterna utses i allmänna och proportionella val. Mandatperioden var treårig 1970–1994, men återgick därefter till att vara fyra år.

Riksdagens huvudsakliga uppgift är att stifta lagar och godkänna budgeten. Det förberedande arbetet utförs i 15 utskott med särskilt inriktning, som socialutskottet, försvarsutskottet eller trafikutskottet. I varje utskott sitter 17 riksdagsledamöter från olika partier.

Riksdagen godkänner också en tillträdande statsminister. Sedan 2011 gäller att riksdagen ska rösta om statsministerposten efter varje val. Genom misstroendevotum kan riksdagen fälla regeringen eller tvinga statsråd (ministrar) att avgå. Statsministern utser själv statsråden, som inte måste vara riksdagsledamöter. Medlemskapet i EU 1995 innebar att en del lagstiftningsmakt flyttades till en överstatlig nivå, antingen genom direkt verkande EU-lagar eller genom så kallade direktiv, då regering och riksdag utformar och godkänner själva lagtexten.

Rösträttsåldern i Sverige är 18 år. Utländska medborgare med uppehållstillstånd får rösta i kommunal- och regionval. För rösträtt i riksdagsval krävs medborgarskap. Valdeltagandet låg på drygt 84 procent 2022, en minskning med 3 procentenheter jämfört med föregående val men ändå en hög siffra för ett land utan röstplikt. För att komma in i riksdagen måste ett parti få minst 4 procent av alla röster, eller minst 12 procent i en av de 29 riksdagsvalkretsarna.

Regeringen har i sitt arbete hjälp av regeringskansliet som är en myndighet bestående av statsrådsberedningen (som samordnar regeringsarbetet), departementen som vardera har ett statsråd som högsta politiskt ansvarig och en förvaltningsavdelning. Under departementen finns centrala ämbetsverk eller myndigheter, och regionala länsstyrelser. Ämbetsverken har dock stor självständighet eftersom så kallat ministerstyre är förbjudet. Det innebär att regeringen inte får styra över hur en myndighet tillämpar en lag eller beslutar i ett enskilt fall.

Administrativ indelning

Sverige är indelat i 290 kommuner, som styrs av kommunfullmäktige, och 21 län. Länsstyrelserna är statens företrädare i länen, vilka styrs av regionförsamlingar (i alla fall utom Gotland, som utgörs av en enda kommun). Tidigare hette de landstingsförsamlingar, men sedan 1 januari 2019 kallar sig samtliga tidigare landsting för regioner, sedan de fått utökat ansvar för regional planering. Kommunerna och regionerna har stor självständighet, med rätt till egen skatteuppbörd och ansvar för bland annat skolor och sjukvård. Samtidigt får flertalet statliga bidrag för sin verksamhet. De kommunala och regionala valen hålls samtidigt som riksdagsval.

De 25 landskap som Sverige också är indelat i förlorade redan 1634 sin politiska och administrativa funktion, men har än i dag en viktig kulturell betydelse. Landskapen är informellt indelade i tre landsdelar: Norrland, Svealand och Götaland.

Utmärkande för svensk förvaltning är ombudsmannafunktionen, som fått många efterföljare i världen. Riksdagens ombudsmän, en myndighet som är mer känd som Justitieombudsmannen (JO), tar emot klagomål från den som anser sig blivit felaktigt behandlad av en myndighet. JO-ämbetet infördes redan 1809. Diskrimineringsombudsmannen (DO) bildades 2009 då fyra separata ombudsmän mot särskiljande behandling slogs ihop. De fyra var Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Handikappsombudsmannen (HO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO), och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. 

Ett viktigt inslag i det politiska livet är olika organisationer och folkrörelser. Vissa är mer eller mindre fast knutna till politiska partier, som den fackliga Landsorganisationen (LO) som har inflytande över socialdemokratisk politik.

Sedan 1993 finns ett sameting, som är både en myndighet och en folkvald församling med 31 ledamöter. Val hålls vart fjärde år, det senaste 2021. Sametinget som har sitt säte i Kiruna har som uppgift att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige.

Läs om Sveriges rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

I Sverige dominerade länge fem politiska partier indelade i två block, ett socialistiskt och ett borgerligt. Det block som fick flest röster bildade regering. Efter hand närmade sig partierna mitten på den politiska vänster-högerskalan, precis som i andra länder. Det som fortsatte att skilja åt var främst skattenivåer och storleken på den offentliga sektorn och statligt ägande. Sedan slutet av 1980-talet har andra partier också fått plats i riksdagen och bilden har förändrats. Antalet riksdagspartier är nu åtta och i samband med valet 2022 utkristalliserade sig en ny blockindelning.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP eller S) har varit största riksdagsparti sedan 1917. Under trekvarts sekel, 1932–2006, var Socialdemokraterna i opposition under endast nio år. Det långa maktinnehavet saknar motstycke i andra länder. Så sent som 1994 fick partiet 45 procent av rösterna i riksdagsvalet men trenden har därefter varit nedåtgående. I valet 2018 fick Socialdemokraterna strax över 28 procent, det sämsta resultatet på över 100 år, men partiet ökade i valet 2022 till strax över 30 procents väljarstöd. Partiledare är Magdalena Andersson som i november 2021 blev Sveriges första kvinnliga statsminister (men efterträddes av Ulf Kristersson ett knappt år senare). I EU-parlamentet hör S till den socialdemokratiska partigruppen, S&D.

Sverigedemokraterna (SD) har invandringskritik som huvudfråga och kom in i riksdagen första gången 2010. Det var sedan tidigare etablerat i många kommuner främst i södra Sverige. Övriga riksdagspartier tog länge avstånd från partiet som betecknades som rasistiskt eller odemokratiskt, men inför valet 2022 öppnade tre av de fyra borgerliga partierna för samarbete med SD. Partiet blev näst störst i valet 2022. Jimmie Åkesson är SD:s partiledare sedan 2005. I EU-parlamentet hör SD till partigruppen ECR.

Moderata samlingspartiet (M) var näst största parti 1979–2022. Det är ett liberalkonservativt, marknadsvänligt parti som fram till 1969 hette Högerpartiet. Under Fredrik Reinfeldt som var partiledare 2003–2014 bytte Moderaterna inriktning och kallade sig ”Nya moderaterna”. Partiet övertog flera av socialdemokratins hjärtefrågor och gjorde anspråk på att vara Sveriges nya statsbärande parti. I valet 2010 fick Moderaterna stöd av 30 procent av väljarna, endast en halv procentenhet mindre än Socialdemokraterna. I de tre följande valen har dock partiet backat kraftigt och 2022 gick SD om. Ulf Kristersson är partiledare sedan 2017. I EU-parlamentet hör Moderaterna till partigruppen EPP. 

Centerpartiet (C) hette tidigare Bondeförbundet och har fortfarande sin bas i kommunerna ute i landet. Centerpartiet var det enda av de borgerliga partierna som inför valet 2022 tog avstånd från allt samarbete med SD, och i stället valde att öppna upp för samarbete med vänsterblocket. Några månader efter valet blev Muharrem Demirok ny partiordförande men han meddelade sin avgång två år senare. I maj 2025 utsågs Anna-Karin Hatt till ny ledare. Centerpartiet hör till den liberala partigruppen Renew Europe i EU-parlamentet.

Vänsterpartiet (V) har ofta utgjort ett stöd i riksdagen för socialdemokratiska minoritetsregeringar. Partiet bildades 1917 vid en splittring inom socialdemokratin. Det hette tidigare Vänsterpartiet kommunisterna (VPK), men strök 1990 kommunismen ur sitt namn och partiprogram. Sedan oktober 2020 leds partiet av Nooshi Dadgostar. Det hör till partigruppen Vänstern i EU-parlamentet. 

Kristdemokraterna (KD, tidigare Kristen demokratisk samling, KDS) har ingått i riksdagen sedan 1991. Partiet ville från början främja kristna värden och etiska frågor i politiken men har breddats till ett allmänborgerligt parti som betonar familjens roll i samhället. Kristdemokraterna leds sedan 2015 av Ebba Busch. I EU-parlamentet hör partiet liksom Moderaterna till EPP.

Miljöpartiet de gröna (MP) bildades 1981 och hade från början ambitionen att stå fritt från blockpolitiken, men kom småningom att samarbeta med vänsterblocket. Miljöpartiet har två språkrör i stället för en partiledare. De byts enligt interna regler ut efter en viss period. Daniel Helldén är språkrör sedan 2023 och Amanda Lind sedan april 2024. I EU-parlamentet hör MP till partigruppen G/EFA.

Liberalerna (L) hette fram till 2015 Folkpartiet liberalerna (FP) och har varit ett klassiskt socialliberalt parti som förordar en marknadsorienterad ekonomi och ett socialt välfärdssystem. Partiet leds av Johan Pehrson sedan 2022 men han meddelade sin avgång i april 2025. Pehrson sitter kvar till dess att en extrastämma utsett hans efterträdare. Liksom Centerpartiet hör Liberalerna till Renew Europe i EU-parlamentet.

Nya partibildningar hade länge svårt att få fäste i svensk politik även om den bilden har luckrats upp något på senare år. I tre tidigare EU-val i rad tog ett då nybildat parti plats i EU-parlamentet, men i samtliga fall misslyckades de både med att komma in i riksdagen och att behålla EU-mandaten efter följande val. Inför EU-parlamentsvalet 2004 bildades det EU-kritiska Junilistan som fick nästan 15 procent av rösterna men som senare i princip har utraderats. I EU-valet 2009 tog i stället Piratpartiet en plats – ett parti som bildats 2006 med frågor som rör upphovsrätt och integritet i nya medier som enda fokus. Feministiskt initiativ (Fi) som fick en EU-plats 2014 hade bildats nio år tidigare med könsmaktsordningen som främsta fråga, under ledning av den förra vänsterledaren Gudrun Schyman.

Utbrytare ur SD bildade i början av 2018 ett nytt parti, Alternativ för Sverige (AFS) som beskrivs som högerextremt och populistiskt. Partiledare är Gustav Kasselstrand, tidigare ledare för Sverigedemokraternas ungdomsförbund men som uteslöts 2015 (se Kalendarium).  

Inför EU-valet 2024 bildades den EU-kritiska Folklistan, som grundarna beskrev som en valsamverkan. De ledande företrädarna var EU-parlamentarikern Sara Skyttedal, som fram till februari 2024 företrädde Kristdemokraterna, och den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan Emanuel. Bland andra som anslöt sig fanns EU-parlamentarikern Johan Nissinen som lämnade Sverigedemokraterna när han placerats långt ned på partiets valsedel. Folklistan fick inga mandat i valet.

Om våra källor