Sverige – Demokrati och rättigheter

I internationella jämförelser hamnar Sverige genomgående bland de främsta länderna i fråga om demokratiska institutioner, rättsstatens funktioner, politiska och medborgerliga rättigheter samt press- och yttrandefrihet.

Grundläggande fri- och rättigheter är garanterade i grundlagen och respekteras över lag väl. I rankningar som väger in det politiska systemets funktion, medborgarnas deltagande och rättsväsendets oberoende ligger Sverige normalt i topp tillsammans med de övriga nordiska länderna. Det innebär bland annat att de politiska institutionerna är robusta, val genomförs på demokratiskt vis, politiska rättigheter respekteras och medborgarna har rätt att organisera sig och delta i protester.

Sverige ligger på åttonde plats av 180 länder på Transparency Internationals (TI) lista över världens länder rankade efter uppfattad korruption (se här). Det är näst sämst i Norden, bara Island hamnar längre ned (på plats 11). Sverige får i rankningen som gäller 2024 sin lägsta poäng hittills och är ett av de länder där förändringarna varit störst de senaste tio åren. TI har i tidigare rapporter pekat på avslöjandet inför riksdagsvalet 2022 att fem av åtta partier försökte kringgå lagen om öppenhet kring privat finansiering. Vidare noterades en grundlagsändring som antogs 2022 och som innebär att utlandsspioneri kriminaliserades och blev ett tryck- och yttrandefrihetsbrott, vilket enligt kritiker kan innebära att visselblåsare och granskande journalister avhåller sig från att avslöja missförhållanden (se Kalendarium).

TI har också pekat på bristande insatser mot penningtvätt och dålig översyn av svenska företags inblandning i korruption och mutor i utlandet. Flera fall har visat på detta, inte minst telekombolaget Telias mutaffärer i Uzbekistan (läs mer i Kalendarium), anklagelser om penningtvätt som riktats mot Swedbank (se här) samt telekomjätten Ericssons mutbrott i flera länder (se här). Och först i april 2018 förbjöds i praktiken anonyma bidrag till politiska partier (se här). TI har också pekat på missförhållanden inom Riksrevisionen 2016 (se här).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Sverige har en lång tradition av yttrandefrihet och förbud mot censur. Landet hamnar på fjärde plats av 180 länder i Reportrar utan gränsers (RUG) pressfrihetsindex, efter Norge, Estland och Nederländerna (se listan här). RUG har tidigare pekat på att det trots den goda placeringen finns problem med hot, hat och omotiverade rättsprocesser mot journalister.

Tre av fyra grundlagar reglerar massmediernas verksamhet (se även Inrikespolitik och författning). Regeringsformen slår fast den grundläggande rätten till yttrande- och informationsfrihet. Tryckfrihetsförordningen som infördes 1766 var den första i sitt slag i världen (den gällande är från 1949). Lagen hör till de mest liberala i världen på området och förbjuder censur av tryckta skrifter samt skyddar uppgiftslämnare (meddelarfriheten). Lagen reglerar också offentlighetsprincipen som ska ge fri tillgång till allmänna handlingar. Yttrandefrihetsgrundlagen tillkom 1991 med tryckfrihetsförordningen som förebild. Den reglerar yttrandefriheten i ljud- och bildmedier avsedda för en bred mottagargrupp. Medierna i Sverige följer till stor del egna pressetiska regler som bland annat handlar om att nyheter ska vara sakliga och respektera privatpersoners integritet.

Efter Sveriges inträde i EU 1995 har en del lagar tillkommit som enligt kritiker naggar yttrande- och tryckfriheten i kanten. Myndigheter belägger allt fler allmänna handlingar med sekretess. Det skedde tidigare ofta med hänvisning till personuppgiftslagen (PUL) från 1998. PUL har sedan 2018 ersatts av dataskyddsförordningen (GDPR), en EU-lag som är betydligt striktare. GDPR begränsar företags och organisationers rätt att lagra personuppgifter. Nya kommunikationssätt har också föranlett en ny lag om signalspaning, som efter intensiv debatt antogs 2008. Den så kallade FRA-lagen ger Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att spana på kabelburen trafik (telefon och internet) som passerar Sveriges gränser. Kritikerna anser att lagen är integritetskränkande. Efter en lagändring 2009 måste FRA ha tillstånd från en domstol för att inhämta information.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättssystemet hör i huvudsak hemma inom kontinentaleuropeisk rätt. Inom domstolsväsendet finns allmänna domstolar som prövar brottmål samt tvistemål mellan två parter, som gäller exempelvis vårdnad om barn eller tolkning av avtal. I första instans finns 48 tingsrätter. Den som är missnöjd med en dom i tingsrätten kan i de flesta fall överklaga till en av de sex hovrätterna. Högsta domstolen (HD) är tredje och sista instans. HD tar i princip bara upp mål där det anses viktigt med vägledande avgöranden för de lägre instanserna. HD har 16 domare, eller justitieråd. Sverige har inte någon författningsdomstol.

Inom de allmänna domstolarna finns också så kallade särskilda domstolar: fem Mark- och miljödomstolar och en Patent- och marknadsdomstol. I båda fallen finns också överdomstolar dit ärenden kan överklagas.

Vid sidan av de allmänna domstolarna finns också förvaltningsdomstolar. De prövar tvister mellan individer och myndigheter, samt mellan företag och myndigheter. Också här finns flera instanser: tolv förvaltningsrätter (hette länsrätter fram till 2010), fyra kammarrätter samt Högsta förvaltningsdomstolen (Regeringsrätten fram till 2010).

Rättsväsendet är över lag oberoende, rättvist och väl fungerande, och rättssäkerheten är god relativt sett. World Justice Project rankar Sverige på fjärde plats i sitt index över rättsstatens principer i 142 länder, efter de nordiska grannländerna (utom Island som inte ingår i rankningen).

Trots det har Sverige flera gånger fällts i internationella organ, bland annat Europarådets domstol, i ärenden som gällt individers fri- och rättigheter. I ett av de mer uppmärksammade fallen anklagade FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna hösten 2006 Sverige för att ha kränkt förbudet mot tortyr när två misstänkta egyptiska terrorister med amerikansk hjälp avvisades ur Sverige och fördes till Egypten 2001. Kritik riktas också mot Sverige för långa häktestider, och för att de häktade ofta hålls i isolering.

Svenska domstolar har möjlighet att pröva folkrättsbrott begångna i andra länder. Den första sådana domen föll 2006 och avsåg brott i Bosnien, medan den första domen för folkmord kom 2013 och gällde Rwanda (se vidare Kalendarium). I maj 2025 åtalades för första gången en person för både krigsbrott och terroristbrott, när den tidigare medlemmen av Islamiska staten Osama Krayem ställdes inför rätta. Han misstänks för att ha deltagit i det brutala mordet på en tillfångatagen jordansk pilot i Syrien 2014, ett mord som filmades och användes som propaganda av extremistgruppen IS. Osama Krayem är redan dömd till 30 års fängelse i Frankrike och till livstid i Belgien, för inblandning i terrordåd i de länderna 2015 och 2016. Krayem har utlämnats till Sverige för att ställas inför rätta, men ska sedan återföras till Frankrike.

Om våra källor