Östtimor – Naturtillgångar, energi och miljö

Östtimors viktigaste naturtillgångar är de olje- och naturgasreserver som finns ute i Timorsjön, som skiljer landet från Australien. Marken i Östtimor är mineralfattig, men marmor bryts och det finns små förekomster av silver, mangan, guld, koppar och gips.

Produktionen av olja och naturgas inleddes i liten skala 2001. Intäkterna ökade därefter snabbt och 2005 inrättade regeringen en oljefond efter norskt mönster för att se till att pengarna också kommer framtida generationer till del.

Östtimor har enligt ett avtal med Australien rätt till 90 procent av inkomsterna från fälten i en havszon närmast Östtimor. Övriga 10 procent i zonen tillfaller Australien. Förhandlingarna om vinsten från fälten i en havszon längre ut, däribland de stora fälten Greater Sunrise och Bayu-Undan, blev långa och hårda. Först 2006 skrevs ett avtal mellan Australien och Östtimor om att bordlägga konflikten och dela intäkterna i den zonen lika i 50 år. Men när läckta hemliga dokument visade att Australien hade använt sig av telefonavlyssning under förhandlingarna, vände sig Östtimor 2013 till FN:s internationella domstol i Haag (ICJ) för att försöka få avtalet ogiltigförklarat, vilket skedde 2017. Ett nytt avtal om gränsdragningen undertecknades 2018 och året därpå enades länderna om att ge Östtimor rätten till minst 70 procent av inkomsterna från fälten längre ut.

Ett problem är att oljan i de inre fälten är på upphällningen och att produktionen i de yttre fälten inte har kommit i gång ordentligt än.

En annan utmaning är att utvecklandet av olje- och naturgasproduktionen kräver enorma investeringar. Östtimor har inget eget raffinaderi och inte heller möjlighet att ta emot naturgas på egen mark. Gasen transporteras i stället i flytande form till Australien, varifrån den skeppas vidare. Flera utländska oljebolag deltar i utvinningen av Östtimors olje- och gastillgångar.

Energiförsörjningen drabbades hårt av våldsvågen 1999 och ännu 2010 hade färre än fyra av tio invånare tillgång till elektricitet. Tio år senare hade i stort sett alla östtimorianer tillgång till el: 94 procent på landsbygden och 100 procent i städerna. Elektriciteten alstras i huvudsak i kraftverk drivna av importerad diesel. En utbyggnad av vattenkraft pågår och planer finns på satsningar på solenergi och vindkraft. Det första vattenkraftverket stod klart i slutet av 2000-talets första årtionde.

Det är ont om lättavverkad skog och skogsbruket är outvecklat. Portugiserna högg ned mycket skog, men återplantering pågår. Handeln med sandelträ tros kunna ge goda inkomster i framtiden. Förekomsten av svedjebruk utgör ett problem, eftersom det leder till jordförstörelse.

Om våra källor