Sverige – Utrikespolitik och försvar

Neutralitet och alliansfrihet var länge ledstjärnor i svensk utrikespolitik. Sverige stod utanför 1900-talets båda världskrig och intog därefter en aktiv, internationalistisk hållning. Efter kalla krigets slut och EU-inträdet 1995 blev EU den viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arenan. Men Rysslands storskaliga invasion av Ukraina ledde till en helomvändning i frågan om militär alliansfrihet och i mars 2024 blev Sverige medlem i Nato.

Sverige har inte befunnit sig i krig på över 200 år. Efter Napoleonkrigen – då Sverige förlorade Finland (1809) men kom att ingå i en personalunion med Norge (1814) – blev neutralitet och alliansfrihet vägledande i utrikespolitiken. Sverige förklarade sig också neutralt under de två världskrigen på 1900-talet, och klarade sig undan strider och ockupation.

Efter andra världskrigets slut 1945 beslutades att alliansfri politik skulle föras i fred, ”syftande till neutralitet i krig”. Tanken var att undvika politiska engagemang och bindningar som kunde medföra risker att dras in i storpolitiska motsättningar. Det geografiska läget i Europas utkant sågs som en tillgång för att upprätthålla en sådan säkerhetspolitisk neutralitetsdoktrin.

Under kalla kriget hade Sverige ändå en strategisk position mellan den västliga försvarsalliansen Nato och den Sovjetdominerade Warszawapakten i öst. Trots den deklarerade alliansfriheten har det senare framkommit att Sverige hade ett utbrett samarbete med västmakterna. Inträdet i EU 1995 innebar också en ny form av tillhörighet.

Stöd till Ukraina

I och med Rysslands storskaliga anfall mot Ukraina den 24 februari 2022 blev det tydligt att Sverige stod tillsammans med övriga västvärlden i motståndet mot den ryska aggressionen. Riksdagen fattade beslut om att bistå Ukraina med vapen, vid sidan av omfattande stöd i andra former som redan fanns på plats. Beslutet om vapenleveranser beskrevs som historiskt då Sverige inte skickat vapen för att hjälpa ett land i krig sedan Sovjetunionen invaderade Finland 1939. Strax före fyraårsdagen av invasionen hade Sverige utlovat militärt stöd till ett värde av 103 miljarder kronor till Ukraina. Cirka 20 miljarder kronor hade också avsatts till humanitärt och annat civilt stöd. Enligt en avsiktsförklaring hösten 2025 kan Ukraina komma att köpa minst 100 svenska stridsflygplan av typ Jas 39 Gripen (se Kalendarium). 

Tillsammans med övriga EU-medlemmar har Sverige ställt sig bakom omfattande sanktioner som införts mot Ryssland med början 2022, se en översikt över sanktionerna här. 

Efter Donald Trumps återkomst som president i USA i början av 2025 uppstod snabbt en djup kris i relationerna mellan USA och EU, och även inom Nato (läs mer om detta här, samt denna artikel i Utrikesmagasinet).

Ansökan om Natomedlemskap

Det historiska beslutet att ansöka om medlemskap i Nato kom mindre än tre månader efter den ryska invasionen 2022. Beslutet fattades parallellt med Finland som länge har varit Sveriges närmaste säkerhetspolitiska partner. De båda länderna ansökte samtidigt om inträde i försvarsalliansen. 

Men ett medlemskap måste godkännas av alla befintliga Natomedlemmar och det visade sig snart att både Turkiet och Ungern satte sig på tvären. Turkiet anklagade Sverige för att skydda terrorister och först i juli 2023 sade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan ja till att godkänna Sveriges medlemskap – mot löften om samarbete mot terrorism och för ett turkiskt närmande till EU. I januari 2024 ratificerade det turkiska parlamentet till slut Sveriges medlemskap.

Därmed återstod bara Ungern. Regeringen i Budapest sköt länge upp ratificeringen av det svenska medlemskapet med hänvisning till att svenska politiker uttalat sig kritiskt om Ungern. Men en månad efter Turkiet röstade även det ungerska parlamentet för ratificering och efter en rad formella steg blev Sverige officiellt Natos 32:a medlemsland den 7 mars 2024.

Finland blev medlem nästan ett år tidigare, den 4 april 2023.

Turkiets utdragna motstånd mot Sveriges Natomedlemskap bidrog till försämrade relationer med stora delar av den muslimska världen, bland annat eftersom demonstrationer i form av koranbränningar förekommit och väckt starka reaktioner (se Kalendarium).

EU-medlem

Redan det kalla krigets slut i början av 1990-talet innebar nya förutsättningar för utrikespolitiken. Inför inträdet i EU ändrades ordalydelsen till att handla om militär alliansfrihet med ”möjlighet” till neutralitet. Den säkerhetspolitiska doktrin som rått sedan 1940-talet luckrades upp ytterligare 2002, då ordet neutralitet bara användes för att beskriva det som varit.

Inom EU deltar Sverige i försvarssamarbete i form av fredsbevarande uppgifter och gemensamma insatsstyrkor för krishantering.  

Trots att militär alliansfrihet officiellt rådde anslöt sig Sverige också 1994 till Natos samverkansorgan Partnerskap för fred (PFF), och bidrog till Natoledda insatser i Kosovo och Afghanistan. Sverige var också ett av fem länder som 2014 erbjöds ett förstärkt samarbete med Nato inom ramen för Enhanced Opportunity Program (EOP). Vidare ingick landet särskilda försvarsavtal med Finland och med USA (se nedan).

Som EU-medlem anslöt sig Sverige våren 2001 till Schengenområdet som innebär ett samarbete kring öppna gränser. Sverige har varit en av de starkaste förespråkarna för EU:s utvidgning med nya medlemsländer.

Första halvåret 2023 var Sverige för tredje gången ordförandeland i EU. De tidigare gångerna var 2001 och 2009.

Nordiskt samarbete

Med grannländerna i Norden har Sverige sedan länge nära samarbete. Ländernas parlament har utbyte genom Nordiska rådet som bildades 1952, och på regeringsnivå sker samarbetet genom Nordiska ministerrådet som bildades 1971. Passfrihet och gemensam arbetsmarknad gäller inom Norden sedan 1954. Förutom Danmark, Finland, Norge, Island och Sverige räknas också de tre självstyrande områdena Åland, Grönland och Färöarna som medlemmar.

Sverige är också medlem i Arktiska rådet där de fem nordiska länderna samt Kanada, Ryssland och USA ingår. Dessutom är sex organisationer för ursprungsfolk medlemmar i rådet som bildades 1996. Sverige hade det roterande ordförandeskapet  2011–2013 och övertar det för en ny tvåårsperiod 2027.

Bistånd

Sitt vidare internationella engagemang har Sverige till stor del gett uttryck för inom ramen för FN, som har utgjort en hörnsten i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. FN:s andra generalsekreterare var svensken Dag Hammarskjöld (1953–1961). Sverige har alltid tillhört FN:s största bidragsgivare, både ekonomiskt och med personal. Under ett antal år stod Sverige för det största biståndet räknat per invånare. Enligt ett politiskt beslut skulle biståndet motsvara 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Den högerregering som tillträdde i oktober 2022 beslutade dock att slopa enprocentsmålet och i stället lägga en treårig budget som bestäms i kronor. En annan inriktning på biståndet aviserades också, med fokus på Ukraina och ”det östliga närområdet". Redan 2023 blev Ukraina det största bilaterala biståndslandet (se Kalendarium).

Regeringen har även villkorat delar av biståndet samt minskat det till många FN-organ, fonder och program. I slutet av 2024 stoppades stödet till FN:s organisation för palestinska flyktingar, Unrwa, som en följd av den israeliska regeringens hårda kritik mot organisationen. Sverige hade dittills varit en av de största biståndsgivarna till Unrwa. Biståndet drogs in trots att många anser att endast Unrwa har kapacitet att effektivt stödja befolkningen i Gaza som är svårt utsatt under kriget mellan Israel och den terrorstämplade gruppen Hamas. Andra länder i Europa fortsätter att stödja Unrwa (läs mer i Utrikesmagasinet). 

Tidigare har en stor del av de internationella anslagen kanaliserats via FN, EU och Världsbanken. Ungefär hälften av biståndsbudgeten har gått till bilateralt bistånd, direkt till ett enskilt land. Antalet bilaterala biståndsländer låg länge på drygt 30 men den nuvarande regeringen håller på att fasa ut ett antal länder och sänker den totala biståndsbudgeten.

I december 2025 presenterade biståndsminister Benjamin Dousa den ”största omläggningen av bistånd i Sveriges historia” när allt stöd ströps till fem länder (Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe). Mer pengar ska i stället gå till Ukraina.

Under hösten 2025 avslöjades också att regeringen 2023 ingått en överenskommelse som innebär att bistånd betalats till Somalia i utbyte mot att det afrikanska landet tar emot medborgare som utvisas från Sverige. Upplägget väckte kritik för att det hållits hemligt och för att pengarna betalades till personer nära premiärministern i ett av världens mest korrupta länder.

I samband med att en socialdemokratiskt ledd regering tillträdde 2014 blev Sverige den andra väststaten (efter Island) och första aktiva EU-landet att erkänna Palestina som egen stat (flera öststater hade dock gjort det före sitt EU-inträde). Det orsakade stark kritik från Israel och från den svenska oppositionen, men den borgerliga regering som tillträdde 2022 har inte dragit tillbaka erkännandet. Efter Gazakrigets utbrott har flera andra västländer erkänt Palestina.

Feministisk utrikespolitik

Sverige blev 2014 det första landet i världen att formellt införa feministisk utrikespolitik – och vid regeringsskiftet åtta år senare även först med att avskaffa den. När den nya inriktningen lanserades presenterade utrikesministern Margot Wallström en grundsten bestående av tre ”r”: rättigheter, representation och resurser – kvinnor ska fullt ut omfattas av mänskliga rättigheter, delta i beslutsfattande och ha jämlik tillgång till medel och tillgångar. Politiken har väckt uppmärksamhet och fått efterföljare i världen, både bland länder och organisationer. Men kritik har också förekommit och efter regeringsskiftet 2022 kom tämligen omedelbart besked om att den feministiska utrikespolitiken skulle skrotas.

Försvaret

Sverige införde allmän värnplikt 1901 och satsade efter andra världskriget på ett starkt försvar. De stående styrkorna var få, men genom en snabb mobilisering skulle landet kunna ställa upp betydande resurser. En följd av neutralitetspolitiken var att huvuddelen av krigsmaterielen tillverkades i en växande svensk försvarsindustri.

Efter kalla krigets slut minskade Sverige under 1990-talet gradvis personalen inom försvaret och lade ned regementen. Det tidigare så kallade invasionsförsvaret ersattes av ett betydligt mindre ”insatsförsvar”. Allt färre gjorde värnplikt. År 2010 blev värnplikten "vilande" i fredstid. Men 2017 beslutade regeringen att återinföra plikten att mönstra och göra grundutbildning, då försvarsmakten inte lyckats rekrytera tillräckligt många och säkerhetsläget hade försämrats. År 2025 kallades drygt 8 000 ungdomar in för att göra värnplikt, i mellan 9 och 15 månader. Det innebar en fördubbling på sju år och antalet ska fortsätta att öka. Lagen om värnplikt omfattar numera både kvinnor och män.

Det säkerhetspolitiska läget i Europa försämrades inte minst när oroligheter bröt ut i Ukraina och Ryssland annekterade Krimhalvön 2014. Det anfördes som skäl när Sverige 2016 ingick ett bilateralt försvarsavtal med USA, och 2018 ett trepartsavtal med Finland och USA om fördjupat militärt samarbete. Efter ansökan om Natomedlemskap – men innan medlemskapet godkänts – ingick Sverige också i slutet av 2023 ett nytt avtal med USA om än mer fördjupat samarbete som bland annat innebär att amerikansk militär har tillgång till militära anläggningar i Sverige. Det så kallade DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) trädde i kraft 2024 och gäller i tio år.

Den första svenska insatsen utomlands inom ramen för Nato kom när en bataljon i början av 2025 anslöts till alliansens multinationella brigad i Lettland. Bataljonen ska bevaka gränsen mot Ryssland i ett halvår i taget, med en dansk styrka som avbytare. I juni 2026 etablerades formellt en ny multinationell Natostyrka där Finland är värdnation och Sverige så kallad ramnation. De svenska förbanden är baserade i Boden.

Förutom vapenleveranser till Ukraina (se ovan) ledde den ryska invasionen till ett beslut om att öka den svenska försvarsbudgeten från 1,2 till 2 procent av BNP. I mars 2025, när försvarsutgifterna redan beräknats ha stigit till 2,4 procent av BNP, gav regeringen besked om att de ska öka till runt 3,5 procent 2030. Några månader senare enades alla riksdagens partier om att låna 300 miljarder kronor för att stärka försvaret. Av det ska 250 miljarder gå till militären och Sverige därmed komma upp i just 3,5 procent av BNP på militärt försvar. Resterande 50 miljarder kronor ska gå till civilt försvar, som infrastruktur, sjukvård och beredskapslager av mat, bränsle och mediciner. Därmed når de totala kostnaderna för försvaret 5 procent av BNP, vilket Nato i juni formellt slog fast som mål till år 2035.

Sverige har bidragit till FN:s fredsarbete alltsedan det första fredsbevarande uppdraget inleddes, i Mellanöstern 1948. Sammanlagt har över 80 000 svenskar deltagit i fredsbevarande insatser runt om i världen. Under 2022 var cirka 325 svenska militärer, poliser och civilpersoner aktiva i ett tiotal länder. Det stora flertalet av dem deltog i FN-insatsen Minusma i Mali, som dock avvecklas under 2023. Därefter är bara några tiotal svenskar i tjänst utomlands.

Om våra källor