Iran – Demokrati och rättigheter

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna är vanliga i Iran, som är ett av de länder som avrättar absolut flest människor i världen. Landets valsystem stoppar kandidater som inte anses tillräckligt religiöst rättrogna. Fängelserna hyser också politiska fångar, ofta efter undermåliga rättegångar. Regimkritiska demonstranter riskerar att dödas eller gripas. Bloggare och journalister hotas och fängslas. Sociala medier blockeras och det är vanligt att tidningar stängs. Korruptionen är utbredd.

Iran har folkvalda organ, till exempel ett parlament, och det hålls val, men landets religiöst grundade författning – en shiamuslimsk skapelse som är unik för Iran – sätter gränser för partier och kandidater. Väktarrådet, som består av religiöst skriftlärda och jurister, stoppar kandidater som inte anses renläriga och kan lägga in veto mot lagar. Religiösa minoriteter – judar, kristna och zoroastrier – är dock garanterade några få platser i parlamentet. Även om det inte ger verklig makt kan det ha betydelse att de därmed har officiellt erkännande.

Kvinnor har rösträtt, är valbara och kan utses till viktiga poster. Iran har sedan det islamiska statsskicket infördes 1980 haft flera kvinnliga vicepresidenter. Kvinnors inflytande är ändå starkt begränsat i vardagen. Arbetsmarknaden är könssegregerad och sedlighetspoliser ingriper mot klädsel som inte anses anständig. Den som trotsar påbudet att bära sjal (hijab) kan bli gripen. År 2022, när den 22-åriga Jina Mahsa Amini avled efter att ha gripits, utlöste hennes död en riksomfattande protestvåg riktad mot moralpolisen och regimen. Demonstrationerna möttes med hårdhandskar, till och med avrättningar av regimens kritiker.

Ännu mer bruutalt bemöttes de landsomfattande regimkritiska protester som utbröt kring årsskiftet 2025/2026, utlösta av den katastrofala ekonomin, då tusentals människor dödades och tiotusentals fängslades. Massakrerna beskrivs som de värsta sedan en våg av massavrättningar på regimkritiker i slutet av 1980-talet.

Iran står för de flesta av världens kända avrättningar och de har ökat på senare år. Organisationen Iran Human Rights (IHR) konstaterar att det 2025 avrättades minst 1 500 personer, i regel genom hängning. Siffran är den högsta sedan IHR började med sina kartläggningar 2008. Den kan jämföras med 975 avrättningar under hela 2024, den tidigare högsta noteringen. Det antalet utgjorde i sin tur två tredjedelar av alla kända avrättningar i världen det året (tusentals beräknas dock äga rum i tysthet i Kina, till exempel). Att avrättningarna har ökat sätts i samband med att regimen på senare år har utmanats av protesterna 2022 och tolvdagarskriget med Israel 2025.

Hedersmord fördöms uttryckligen, ändå upp på högsta nivå. Men i praktiken varierar rättstillämpningen.

Kritik riktas även mot hur rättssystemet behandlar fall där kvinnor mördats av anhöriga. En mördare kan undvika dödsstraff om kvinnans familj avstår från qisas, rätten att kräva blodshämnd.

Oppositionspolitiker, fackliga aktivister, journalister, miljöaktivister, feminister, bloggare, studenter och medlemmar av religiösa minoriteter kan räkna med att vara övervakade och få problem om de misshagar regimen. Förföljelser mot oliktänkande upphör inte heller vid landets gränser. I flera länder i väst får Iran kritik för att man inte lämnar regimkritiker i exil i fred. 2025 dömdes två män i USA för att på uppdrag av Iran ha planerat mörda en iransk-amerikansk journalist i New York.

Utländska medborgare kan gripas och utpekas som spioner. År 2023 avrättades en svensk medborgare. Sedan 2016 sitter den svensk-iranske läkaren Ahmadreza Jalali fängslad, dödsdömd för spioneri för Israel, anklagelser som döms ut av människorättsorganisationer. I december 2025 dömdes ännu en man som är både svensk och iransk medborgare (Iran erkänner inte dubbelt medborgarskap) till döden för påstått spioneri för Israel i anslutning till kriget 2025. I en lång rad fall har regimen anklagats för att kidnappa människor i syfte att använda dem för att växla till sig iranier som fängslats i utlandet. Ett exempel är Hamid Noury, som i Sverige fälldes för krigsbrott, men som 2024 utväxlades mot två svenskar fängslade i Iran, Johan Floderus och Saeed Azizi.

Grov korruption

På Transparency Internationals lista över hur korruptionsgraden upplevs i världens länder placeras Iran på plats 153 av 182, lågt även i sin region (se lista här). Det statliga Revolutionsgardet omges av korruptionsanklagelser, särskilt som den militära organisationen också har ansvar för stora affärsverksamheter. Detsamma gäller de välgörenhetsstiftelser, bonyader, som förvaltar enorma tillgångar. I mars 2025 dömdes två tidigare ministrar till långa fängelsestraff för korruption i miljardklassen.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

I samband med 40-årsminnet av revolten mot shahen (revolutionen ägde rum 1979) uppgav Reportrar utan gränser att 860 journalister gripits i Iran under de första 30 åren. Landet är ett av dem i världen som håller flest journalister fängslade, och flera har blivit avrättade. Situationen har blivit ännu värre efter de protester som utlöstes av den unga Mahsa Aminis död 2022, enligt Reportrar utan gränser (RUG). Iran hamnar på plats 176 av 180 länder i RUG:s pressfrihetsrankning, där landet stadigt placerar sig i det absoluta bottenskiktet (se lista här).

Vaga formuleringar om ”uppror mot islam” eller ”propaganda mot regimen” kan anges som skäl för brottsanklagelser. Varningar och hot om åtal leder till självcensur. Även utländska medier, som brittiska BBC och amerikanska The New York Times, har klagat på att medarbetare i Iran motarbetas. Det förekommer att anhöriga till iranska journalister i utlandet utsätts för trakasserier av iranska myndigheter.

Både tidningsägare och enskilda journalister förföljs om de publicerar material som regimen ogillar. Situationen försämrades särskilt efter en protestvåg 2009 (se Modern historia). Då införde säkerhetsorganen för första gången förhandscensur av tidningar.

Rapportering från demonstrationer förekom redan i huvudsak på sociala medier och förmedlades till stor del via mobiler. Efteråt skärptes lagar mot sociala medier. Internetpublicering och populära forum blockeras. En databrottslag inskränker uttrycksrätten och stärker övervakningen. Internetoperatörer måste filtrera trafiken och nät för mobiltelefoni blockeras. För att nå internationella internetsidor krävs VPN (virtuella privata nätverk).

Det finns trots begränsningarna flera nyhetsbyråer och både konservativa och förhållandevis reformvänliga tidningar. Till de konservativa räknas Kayhan, som även ges ut på engelska. En av de mer reformvänliga tidningarna är Shargh som flera gånger har stängts av myndigheterna.

Största av de inhemska medierna är det statliga radio- och tv-monopolet. Bolaget (Irib) sänder radio på ett 20-tal språk. Tv-sändningar riktas dels till den omgivande arabvärlden, dels till omvärlden på engelska via satellitkanalen Press TV. Många familjer har parabolantenner eller VPN och följer exiliranska medier, trots att de riskerar böter. Statsmakten räds kulturellt inflytande särskilt från västvärlden inte minst därför att det anses uppmuntra till sedeslöshet och regimkritik.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättsväsendets ledning utnämns av och är nära lierad med landets religiösa ledare. Till chef för Högsta domstolen utsågs 2023 den tidigare riksåklagaren, som är föremål för sanktioner från västländer med hänvisning till hur regimen agerat mot den protestvåg som inleddes hösten 2022. Rättsreglerna är oklart utformade och vissa brott beskrivs i termer som ”brott mot islamiska värderingar”. Personer som anses hota landets säkerhet ställs inför revolutionsdomstolar, där åklagare och domare ofta är samma person och domslut inte kan överklagas.

Iran är ett av de länder som avrättar flest människor och antalen har ökat de senaste åren. Under 2024 räknade Amnesty International till minst 972 verkställda dödsstraff, en ökning med 14 procent från 2023. Merparten av dem som avrättas har fällts för mord eller narkotikabrott, men människor som deltog i protesterna 2022 får fortfarande plikta med sina liv. Dödsstraff tillämpas också för grova våldsbrott och grov ekonomisk brottslighet.

Homosexualitet kan bestraffas med döden. Domare kan välja att inte döma minderåriga till dödsstraff, men det finns rapporter om att det ändå förekommer. Iran utdömer också hårda straff mot hbtq-aktivister.

Ofta hålls rättegångar bakom stängda dörrar, utan försvarsadvokat. Många dömda utsätts för spöstraff inför publik. Exemplen på hur spöstraff används är många, däribland för trots mot tvånget för kvinnor att bära hijab. Det har bland annat drabbat en kurdisk aktivist, Roya Heshmati, och sångaren Mehdi Yarrahi som kritiserat sjaltvånget i en låt.

Förtrycket mot oppositionen och fredliga demonstranter förvärrades i samband med ett kontroversiellt presidentval 2009. Efter protestaktioner har medlemmar av etniska och religiösa minoriteter gripits. Den som försöker hjälpa någon riskerar själv att bli gripen. ”Erkännanden” tvingas fram med tortyr och långa tider i isoleringscell. Rättsväsendets representanter ligger bakom en stor del av brotten mot mänskliga rättigheter.

Organisationer som Human Rights Watch kritiserar behandlingen av fångar i det ökända Evinfängelset och framhåller att det finns hemliga häkten som drivs av rättssystemet och av Revolutionsgardet. Vittnesmålen är många om misshandel, våldtäkt, tortyr och dödsfall i fängelser.

En av Irans mest kända människorättsaktivister är Shirin Ebadi som tilldelades Nobels fredspris 2003. 2006 deklarerade regeringen att Ebadis centrum för försvar av mänskliga rättigheter var en olaglig organisation och 2008 stängdes kontoret. Ebadis fredsprismedalj beslagtogs och kontot med hennes prispengar frystes av myndigheterna. Ebadi lever numera i exil. Aktivisten Narges Mohammadi, mottagare av Nobels fredspris 2023, har tillbringat det mesta av de senaste tio åre i fängelse, och greps på nytt under brutala former enligt vittnen i december 2025 under en ceremoni till minnet av en människorättsadvokat som hittats död. En annan känd dissident är advokaten Nasrin Sotoudeh som företrädde oppositionspolitiker efter valet 2009. Efter flera turer inom rättsväsendet dömdes hon 2019 till fängelse med lång strafftid.

Om våra källor

Lästips – läs mer i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Ett halvår av protester – än vacklar inte Irans regim (2023-02-13)
Koranbränning spelar despoter i händerna (2023-02-02)