Nato – Kärnvapen och luftförsvar

Kärnvapnen har en betydelsefull roll inom Nato och en stor del av konsultationerna, liksom konflikterna, inom alliansen har kretsat kring dessa. I och med det kalla krigets slut förlorade kärnvapnen i aktualitet och antalet kärnvapen inom den europeiska delen av Nato minskades drastiskt.

På 1970-talet fanns omkring 7 000 kärnvapen på amerikanska förband över hela Västeuropa. Efter det kalla krigets slut minskade antalet så att USA i början av 2020-talet hade färre än 200 sådana vapen i Europa, enligt tillgängliga uppgifter. Den amerikanska kärnvapengarantin, det vill säga löftet att amerikanska strategiska kärnvapenmissiler ska vara en del av Västeuropas försvar, består dock och utgör en yttersta länk mellan USA och Västeuropa.

Kärnvapenfrågan har aktualiserats i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Den ryske presidenten Vladimir Putin har uttalat sig i hotfulla ordalag och beordrat höjd beredskap för förband med kärnvapenkapacitet. Tre andra tidigare sovjetrepubliker har haft kärnvapen – Belarus, Kazakstan och Ukraina –  men de överlämnades till Ryssland i samband med Sovjetunionens sönderfall.

I fredstid äger arbetet och konsultationerna om kärnvapenfrågor inom Nato rum i Kärnvapenplaneringsgruppen (se Uppbyggnaden). Om Nato skulle dras in i ett krig ankommer det dock på de stater som deltar i det militära samarbetet och har kärnvapen i sin ägo (det vill säga för närvarande USA och Storbritannien) att besluta om dessa ska sättas in. Frankrike beslutar likaså självt när dess kärnvapen ska användas. Några europeiska länder har överenskommelser med USA vad gäller att kunna beväpna sina egna flygplan med amerikanska kärnvapen som baseras i dessa länder. Detta ingår som en del av kärnvapengarantin (se ovan) men de amerikanska vapnen kvarstår under strikt amerikansk kontroll i fredstid. 

För att förbättra möjligheten att upptäcka fiendens flygattacker byggde Nato under 1960- och 1970-talen en kedja av radarstationer i Europa, från norra Norge till östra Turkiet. På 1980-talet kompletterades dessa med radarstationer monterade i flygplan. Dessa luftövervakningsplan (Awacs) ska ge en tidig varning i händelse av en attack.