Marocko – Ekonomisk översikt

Marocko är ett fattigt land och har till skillnad från andra stater i regionen inga olje- eller gasresurser. Ekonomin är starkt beroende av jordbruk, men turismen är en viktig inkomstkälla. Marocko är dessutom världens största fosfatexportör. Casablanca brukar beskrivas som landets ekonomiska huvudstad.

Världsbanken klassificerar Marocko som ett lägre medelinkomstland, i nivå med exempelvis Egypten och Tunisien men lägre än grannlandet Algeriet (se alla länder här).

Ekonomin är sårbar, och både arbetslöshet och fattigdom är utbredda. Jordbruket drabbas vissa år av torka. Torkan 2022 beskrevs som den värsta på 40 år, medan turism och fosfatexport påverkas av konjunkturen i omvärlden.

Under 2000-talet har det skett en uppsving inom tjänstesektorn med ökad turism, byggverksamhet och handel samt inom tillverkningsindustri.

Landet tog under 2024 emot över 17 miljoner turister, ett nytt rekord. Föregående år hade premiärministerns kansli tillkännagivit en satsning på att öka turismen. Målet är 65 miljoner turister 2037. Det statliga flygbolaget Royal Air Maroc skulle också öka sin flygplansflotta från 50 till 200 flygplan under loppet av 15 år.

Turism svarar för ungefär sju procent av BNP och sysselsätter ungefär 827 000 människor.

Turistsektorn har tidvis utsatts för påfrestningar, men återhämtat sig. Det var fallet både efter covid-19-pandemin och den mycket kraftiga jordbävning som drabbade landet 2023. Efter jordbävningskatastrofen meddelades att under en femårsperiod ska motsvarande 11,7 miljarder dollar satsas på bostäder och infrastruktur i de värst utsatta områdena som staden Marrakech och Atlasbergen.

Sedan 1980-talet har försäljning av statliga företag stått på programmet för att få ordning i statens affärer och begränsa byråkratin som hämmar privat verksamhet, utrikeshandel och investeringar. Förändringarna har dock gått långsamt.

Krig och subventioner

Rysslands invasion av Ukraina 2022 ledde till stigande priser på spannmål. Det drabbade Marocko som importerar vete och där staten subventionerar mjöl och socker. Fruktan för strejker och demonstrationer är ett skäl för subventionerna. Även hushållsgas subventioneras.

Statsbudgeten har under många år haft stora underskott, och regeringen har tvingats använda inkomster från privatiseringarna till löpande utgifter i stället för investeringar. En annan tung utgift är lönekostnader i den överbemannade offentliga sektorn.

Marocko täcker omkring 95 procent av sin energikonsumtion genom import av fossila bränslen. Landet har inlett satsningar på förnybar energi. En av världens största anläggningar för termisk solkraft, som drar nytta av Saharas sol, finns i Ouarzazate (se Naturtillgångar, energi och miljö).

Snabbtåg och storhamn

Järnvägsnätet drivs av ett statligt bolag och förbinder de stora städerna. Afrikas första höghastighetsbana invigdes 2018. Den går mellan Casablanca och Tanger, via Rabat. Spanien och Marocko planerar en fyra mil lång järnvägstunnel under Gibraltar sund som ska binda samman Afrika med Europa. 

Marocko har flera stora hamnar, de flesta längs Atlantkusten. Viktigast är den i Casablanca, en av Afrikas största, men de flesta passagerarfartyg anlöper Tanger.

Uppsving i vissa branscher har också en baksida. Urbaniseringen längs kuststräckor ökar efterfrågan på sand. FN:s miljöprogram Unep hävdar att byggbranschen därmed också har fått ett olagligt inslag, en ”sandmaffia”. Enligt Unep utvinns en tiondel av den sand byggbranschen förbrukar utan tillstånd. Andra källor kopplar sandstölderna till penningtvätt.

Filmbranschen har blivit en god inkomstkälla inte minst för servicenäringar, med spektakulära inspelningsplatser för många internationella produktioner särskilt i trakten av Ouarzazate. Platsen har på det viset fått besök av hjältar som James Bond och tempelriddaren Arn. I den svenska spelfilmen Jerusalem (1996), i regi av Bille August, landstiger Nåsfolket från Dalarna i själva verket i den marockanska hamnstaden Essaouira.

Överföringar från marockaner som arbetar utomlands – främst i Spanien, Frankrike och Italien – är en viktig inkomstkälla, se Världsbankens statistik.

En del av den omfattande informella ekonomin utgörs av produktion och smuggling av narkotika. Verksamheten uppskattas omsätta flera miljarder dollar årligen. I Rifbergen tros närmare 200 000 personer försöja sig på att odla cannabis. Marocko är världens största cannabisproducent och huvuddelen av den hasch och marijuana som når EU-länderna kommer därifrån. Likaså är Marocko ett transitland för latinamerikanskt kokain och heroin från Mellanöstern.

Handelsförbindelserna med omvärlden har förbättrats genom både bilaterala och multilaterala avtal. Ett frihandelsvtal slöts med USA 2006, det var USA:s första med en afrikansk stat och har kraftigt ökat handeln mellan länderna. Men i mitten av 2025 tillkännagav USA:s president Donald Trump att tullar skulle införas mot en rad länder, däribland Marocko vars tullsats blir 10 procent. Marocko får dock betydligt lägre höjningar än grannar som Algeriet och Tunisien (läs mer om USA:s tullkrig mot världen här). Det relativt gynnsamma utfallet för Marocko sågs som prov på landets goda band med Trump-administrationen.

EU-länderna är den viktigaste handelspartnern, över hälften av exporten går till EU. Viktiga handelsavtal slöts med EU 2000 och 2008. Samtal om fördjupade handelsrelationer har fortsatt och hösten 2025 ingicks ett handelsavtal som omfattar varor från omtvistade Västsahara, som måste ursprungsmärkas  (se nedan). 

Marocko är en av de största mottagarna av bistånd från EU inom ramen för unionens så kallade grannskapspolitik.

Marocko fördes 2025 upp på EU:s grå lista över skatteparadis.

Frihandelsavtal finns med Turkiet och flera arabländer. Med Israel låg ett handelsavtal klart 2022. Marocko deltog också 2018 när 44 afrikanska stater undertecknade frihandelsavtalet AFCFTA, som ses som ett viktigt steg mot ökat handelsutbyte inom Afrika. 

Kinas andel av utbytet med omvärlden växer. Länderna har också slutit avtal som ska främja storskaliga kinesiska investeringar inom teknik, handel och jordbruk.

Västsahara känslig fråga

Marocko tar sig rätten att exportera både fisk och jordbruksprodukter från Västsahara. EU-parlamentet och EU:s domstol har ifrågasatt avtal med Marocko med hänvisning till ockupationen. EU godkände 2019 ett nytt avtal om jordbruksprodukter och ett nytt fiskeavtal, trots att Marocko inte hade backat från sina anspråk på Västsahara. Befrielserörelsen Polisario hävdar att befolkningen inte varit representerad eftersom Västsahara är ockuperat. EU-domstolen slog 2024 fast att avtalen var ogiltiga, men hösten 2025 uppgav EU-kommissionen att ett reviderat avtal ingåtts som erbjuder tull- och kvotfri handel med marockanska produkter. Varor från Västshara måste ha tydlig ursprungsmärkning. Som en del i uppgörelsen ger EU stöd till infrastrukturprojekt i Västsahara och ökat humanitärt bistånd till västsahariska flyktingar.

Om våra källor