Marocko – Utrikespolitik och försvar

Västsahara och dess ställning dominerar Marockos relationer med omvärlden. De flesta länder har varit ovilliga att erkänna en annektering, men Marockos vägran att ge upp kontrollen över Västsahara vinner stöd. Marocko strävar efter att bevara goda förbindelser såväl med USA och Europa som med de konservativa monarkierna på Arabiska halvön, men har också närmat sig Israel.

Västsahara kallas Afrikas sista koloni. Marocko ockuperar sedan 1970-talet tre fjärdedelar av den tidigare spanska kolonin och anser sig av historiska skäl ha rätt till hela området. Nationaliströrelsen Polisario kämpar i sin tur för en självständig stat (läs mer i Konflikter).

FN har krävt att ursprungsbefolkningen själv får välja om Västsahara ska bli ett oberoende land eller en del av Marocko. En folkomröstning om frågan var villkoret för en FN-medlad vapenvila mellan Marocko och Polisario 1991. Folkomröstningen har ständigt skjutits fram på grund av oenighet kring huruvida marockaner som flyttat in i Västsahara sedan 1975 skulle få rösta i folkomröstningen eller inte. Under tiden fortsatte Marocko att bygga ut sin närvaro och uppmuntra inflyttning. Marocko har senare motsatt sig en självständighetsomröstning och vill inte sträcka sig längre än att ge Västsahara självstyre.

Ockupationen har orsakat problem i Marockos relationer med övriga Afrika. Marocko lämnade i protest Afrikanska unionens (AU) föregångare OAU när Polisarios exilregering 1984 togs upp som medlem, och var därefter enda landet på kontinenten utanför AU. Efter 33 års frånvaro är Marocko medlem igen sedan 2017. Marocko har goda förbindelser med afrikanska länder utanför AU:s ramar, särskilt i Västafrika.

AU stöder Västsaharas självständighet men flera medlemsländer backar numera den marockanska planen, däribland Kenya, Elfenbenskusten, Senegal och Ghana.

I praktiken har många länder på senare år, såväl arabstater som Förenade arabemiraten som USA och EU-länderna Spanien och Tyskland, sagt sig vara redo att godta marockansk överhöghet över Västsahara. I USA:s fall handlar det om ett tack för ett marockanskt erkännande av Israel (se nedan). USA:s stöd för Marockos överhöghet upprepades i april 2025 under Donald Trumps andra presidentperiod (se nedan). Storbritannien och Portugal ställde sig också bakom Marockos plan under sommaren 2025.

Hösten 2025 antog FN:s säkerhetsråd en resolution som säger att självstyre för Västsahara under marockansk överhöghet kan vara den mest genomförbara lösningen på konflikten. Elva medlemmar i säkerhetsrådet röstade för, Ryssland, Kina och Pakistan avstod medan Algeriet inte röstade alls. Säkerhetsrådet förnyade också FN-insatsen Minursos uppdrag med ett år.

Dålig grannsämja

Konflikten om Västsahara har blockerat samarbetet inom Arabiska Maghreb-unionen (UMA) som bildades 1989 av Algeriet, Marocko, Mauretanien, Libyen och Tunisien. Förhoppningar om att skapa ett regionalt frihandelsområde och ett nära politiskt samarbete ligger på is.

Relationerna till Algeriet har förblivit ansträngda. Algeriet stödjer Polisario, som har sitt högkvarter i Tindouf i västra Algeriet. Trots att relationerna periodvis varit extremt spända har man lyckats undvika krig . Förhållandet kan mestadels beskrivas som kyligt men korrekt, men kriser återkommer. Landgränsen mellan Marocko och Algeriet är stängd sedan 1994. Det skapar ekonomiska problem, då gränsen skär av handels- och transportvägar. Marockaner har kunnat resa in i Algeriet, men i september 2024 beslutade Algeriet att införa visumkrav för marockanska medborgare. Alger hänvisade till brottslig verksamhet, som spionage för Israels räkning.

Till osämjan bidrar att båda länderna har berbiska minoriteter och anklagar varandra för att stödja separatister. Men efter jordbävningarna i södra Marocko 2023 tillät Algeriet hjälpflygningar genom sitt luftrum. Luftrummet hade då varit stängt för flygningar till och från Marocko i två år.

I arabvärlden är Marocko nära lierat med Saudiarabien och de övriga monarkierna vid Persiska viken. Dessa har sett ekonomiskt och politiskt stöd till Marocko som ett sätt att stötta en annan konservativ och västvänlig monarki. Marocko behöver i sin tur hjälp med att täcka sitt ständiga budgetunderskott, och har genom åren varit det största mottagarlandet för arabiskt bistånd. 

Det starkt västorienterade Marocko har sedan gammalt vänskapliga förbindelser med USA. Marocko ses som en viktig allierad i kampen mot terrorism. USA har beskrivit Marocko som förebild för arabvärlden vad gäller reformer och 2006 trädde ett frihandelsavtal i kraft. Samma år fick Marocko status som viktig USA-allierad utanför Nato, vilket lett till utökat ekonomiskt och militärt bistånd.

Med USA som aktiv pådrivare beslöt Marocko 2020 att normalisera sina förbindelser med Israel. Regeringen Trump (2017–2021) i USA lovade för sin del  Marocko att erkänna den marockanska överhögheten över Västsahara. Från västsaharisk sida blev reaktionen skarp. USA:s hållning upprepades 2025 när Trump återvänt till Vita huset.

Marocko hade diplomatiska förbindelser på låg nivå med Israel även på 1990-talet, då Osloprocessen var på väg att leda till en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina. Förbindelserna drogs ned vid millennieskiftet när fredsprocessen havererade och den andra palestinska intifadan utbröt. Marocko beslutade 2020 att erkänna Israel. Kungen uppges ha lovat palestinierna att fortsätta stödja deras strävan efter en egen stat. Monarken,  som har stort inflytande över Marockos utrikespolitik, är ordförande i samarbetsorganisationen Islamiska konferensens Jerusalemkommitté.

Israel erkände 2023 Marockos överhöghet över Västsahara.

Samarbete med EU

Redan 1976 ingick Marocko ett handelsavtal med EU:s föregångare EEC.. Viktiga handelsavtal slöts med EU 2000 och 2008. Samtal om fördjupade handelsrelationer har fortsatt. Marocko är en av de största mottagarna av bistånd från EU inom den så kallade grannskapspolitiken.

Marocko tar sig rätten att exportera både fisk och jordbruksprodukter från Västsahara. EU-parlamentet och EU:s domstol har ifrågasatt avtal med Marocko med hänvisning till ockupationen. EU godkände 2019 ett nytt avtal om jordbruksprodukter och ett nytt fiskeavtal, trots att Marocko inte hade backat från sina anspråk på Västsahara. Befrielserörelsen Polisario hävdar att befolkningen inte varit representerad eftersom Västsahara är ockuperat. EU-domstolen slog 2024 fast att avtalen var ogiltiga, men ett reviderat avtal slöts hösten 2025 (se Ekonomisk översikt).

Marockos främsta vapendragare i Europa är Spanien och Frankrike. De är angelägna om stabilitet och utveckling i nordvästra Afrika, och tillgång till fiskevatten. Men förbindelserna är tidvis ansträngda.

Både handelsutbytet med Frankrike och det franska biståndet är omfattande, men  Marocko har tidigare markerat sitt missnöje med att Frankrike inte alltid fullt ut har stött den marockanska linjen i Västsaharafrågan.

En islossning med Paris skedde 2024. Frankrikes president Emmanuel Macron genomförde ett statsbesök i oktober det året och framhöll på nytt att Paris stöder Marockos överhöghet över Västsahara. I ett tal inför parlamentet i Rabat lovade Macron franska investeringar i det omtvistade området. Flera handelskontrakt tecknades, bland annat inom energisektorn. I februari 2025 blev Frankrikes kulturminister Rachida Dati den första franska regeringsmedlemmen att avlägga ett officiellt besök i Västahara, ytterligare ett tecken på att Paris erkänner Marockos överhöghet.

En ständig tvist med Spanien gäller städerna Ceuta och Melilla, som är omgivna av marockanskt territorium, och ett antal små öar i Medelhavet som Marocko gör anspråk på. Trots att många spanjorer är motståndare till Marockos ockupation av Västsahara stöder Madrid planen att göra Västsahara till en självstyrande marockansk provins.

Sedan strömmen av migranter till Europa minskat genom EU-avtal med Turkiet, har rutten via Marocko och Spanien fått ökad betydelse. Trycket på Marocko att blockera trafiken har också ökat. Med jämna mellanrum försöker migranter storma eller simma runt gränsstängslen som kringgärdar Ceuta och Melilla. Somliga lyckas på så vis ta sig in i Spanien. Ibland ingriper marockanska säkerhetsstyrkor. 

Avslöjanden om att EU-parlamentariker tagit emot ersättning från både Marocko och Qatar för att driva deras intressen i EU-sammanhang ledde 2023 till brottsutredningar, gripanden och nya riktlinjer för EU-parlamentariker. Marockos regering har förnekat inblandning.

Försvar

Försvarsmakten har varit oerhört lojal mot kungahuset sedan ett par kuppförsök i början av 1970-talet. Värnplikten avskaffades 2006, men 2018 fattades beslut om att återinföra den, med början 2019. Män mellan 19 och 25 år måste tjänstgöra ett år. Militärtjänstgöring är frivillig för kvinnor och individer med dubbelt medborgarskap. 

Försvarsmakten har de senaste åren varit under uppbyggnad. Fredsforskningsinstitutet Sipri beräknar att Marocko och Algeriet, med sina frostiga inbördes förbindelser, svarade under 2023 för 82 procent av militärutgifterna i Nordafrika. USA svarade för långt över hälften av Marockos vapenleveranser under perioden 2020–2024, följt av Frankrike och Israel, skriver Sipri. 

Flera stora kontrakt har sedan 2017 slutits med USA och Frankrike om köp av stridsflygplan, attackhelikoptrar, stridsfordon och robotsystem. Drönare har också köpts från Israel, Kina och Turkiet.  

Marocko deltar i flera av FN:s fredsbevarande insatser, främst i afrikanska länder.

I Jemen har Marockos flygvapen deltagit i saudiskt ledda anfall mot  shiamuslimska huthirörelsen. 

Efter normaliseringen av förbindelserna med Israel har det slutits avtal om säkerhetssamarbete mellan Marocko och Israel och inköp av försvarsmateriel, exempelvis har Marocko tecknat kontrakt på en israelisk spionsatellit. 

Om våra källor