Sri Lanka – Modern historia

Den brittiska kolonin Ceylon blev en självständig stat 1948. Redan under det första årtiondet som fri nation ökade motsättningarna mellan majoritetsfolket singaleserna och den tamilska minoriteten. Under 1970-talet inledde gerillan Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) ett väpnat uppror för en egen tamilsk stat. Först 2009 tog inbördeskriget slut, men inte genom ett fredsavtal utan genom att LTTE besegrades militärt.

I februari 1948 blev Ceylon en självständig stat inom Samväldet, med Stephen Senanayake som premiärminister. Han var också ledare för det högerorienterade Förenade nationella partiet (UNP) som han hade grundat 1946. När Senanayake dog 1952 tog hans son Dudley Senanayake över och partiet segrade stort i parlamentsvalet samma år.

I valet 1956 vann däremot det socialistiska Sri Lankas frihetsparti (SLFP), grundat av Solomon Bandaranaike. SLFP vann till stor del genom att spela på singalesnationalistiska känslor. Motsättningar mellan singaleser och tamiler hade vuxit sig allt starkare. Kravaller bröt ut när Bandaranaike efter valet gjorde singalesiska till enda officiella språk (tidigare var det engelska).

När Bandaranaike mördades 1959 tog hans änka Sirimavo över. Hon blev världens första kvinnliga premiärminister. Ekonomin styrdes i mer socialistisk riktning, skolor och företag förstatligades.

UNP och Dudley Senanayake återkom i regeringsställning 1965, för att på nytt ersättas av Sirimavo Bandaranaike 1970.

Ceylon blir Sri Lanka

1971 utbröt ett väpnat uppror, lett av studenter och aktivister i den vänsterextrema singalesnationalistiska rörelsen Folkets befrielsefront (JVP) som inte tyckte att regeringens politik var tillräckligt radikal. Upproret slogs ned med stor brutalitet av polisen och armén. Över 1 200 människor miste livet.

Genom en ny författning blev landet 1972 en republik under namnet Sri Lanka. Under 1970-talet upplevde sig tamilerna alltmer diskriminerade. Krav på ökat självstyre ersattes allt oftare av krav på en egen stat i norr och öster: Eelam. Flera radikala rörelser bildades. En grupp, Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE), tog till vapen för sin sak.

Valet 1977 ledde till att UNP återkom till makten. Året därpå antogs en ny författning och presidentmakten stärktes avsevärt. UNP-ledaren J R Jayawardena blev president och vann även det första presidentvalet 1982. UNP-regeringen öppnade ekonomin för utländska investeringar, lät privatisera statliga förtag och uppmuntrade privat företagsamhet. Regeringen skar ned sociala bidrag. Tillväxten ökade, men även de sociala klyftorna.

Inbördeskriget bryter ut

Från slutet av 1970-talet tilltog de politiska oroligheterna, både från tamilskt och singalesiskt håll. När LTTE, eller de "tamilska tigrarna", i juli 1983 dödade flera singalesiska soldater i ett överfall bröt de värsta våldsamheterna dittills ut. Det var främst tamiler som föll offer för singalesers vrede. Hundratals slogs ihjäl. Över 100 000 tamiler flydde över havet till Indien. I sina försök att slå ned LTTE gick militären hårt fram i de tamildominerade områdena i norr och öster. Inbördeskriget var ett faktum.

Snart hade LTTE kontroll över stora delar av Jaffnahalvön i norr och utförde terrordåd i söder. Stegvis manövrerade tigrarna ut andra tamilska gerillagrupper och etablerade ett globalt kontaktnät till stöd för sin kamp.

I juni 1987 slöts ett första fredsavtal mellan LTTE och regeringen, efter medling av Indiens premiärminister Rajiv Gandhi. En indisk fredsstyrka skickades till Sri Lanka men den hamnade i strider med gerillan. Styrkan utökades efter hand till över 100 000 man. Den indiska närvaron bidrog till att det singalesnationalistiska JVP inledde en terrorkampanj mot anhängare av fredsavtalet.

1988 valdes Ranasinghe Premadasa från UNP till ny president. UNP vann det följande parlamentsvalet. Samma år blev tamil officiellt språk jämte singalesiska, ett viktigt inslag i fredsavtalet.

Rajiv Gandhi mördas

Men någon fred existerade inte. Den indiska fredsstyrkan drogs tillbaka 1990. Samma år besegrade militären JVP, men till ett högt pris: stora egendomar hade förstörts och tusentals liv gått till spillo. I norr angrep LTTE muslimer. Flera hundra dödades i massakrer. Tiotusentals fördrevs och vissa lämnade stora tillgångar efter sig.

I maj 1991 mördades Rajiv Gandhi i ett självmordsattentat under ett valmöte i den indiska delstaten Tamil Nadu. LTTE låg bakom dådet som fick till följd att gerillan förlorade sitt tidigare stöd i Indien. I ett nytt självmordsdåd i Colombo 1993 dödades president Premadasa.

I valet 1994 återkom SLFP i regeringsställning. Partiet ledde en valallians som blev störst i parlamentet och i presidentvalet segrade dess kandidat Chandrika Bandaranaike Kumaratunga. Hennes mor, veteranen Sirimavo Bandaranaike, utsågs till premiärminister.

I norr fortsatte inbördeskriget och LTTE utförde terrordåd mot centrala mål. Inför presidentvalet 1999 skadades Kumaratunga i ett sprängattentat. Hon blev omvald några dagar senare.

Terrorism

2001 angrep gerillan den internationella flygplatsen utanför Colombo. Halva Sri Lanka Airlines flygplansflotta förstördes. Attentatet var ett hårt slag mot ekonomin och turismen. Regeringsstyrkorna svarade med flyganfall i norr och LTTE kontrade med fler självmordsdåd.

I ett nyval i december 2001 blev UNP störst i parlamentet och bildade en UNP-ledd regering. En spänd situation uppstod, då president Kumaratunga från SLFP och premiärminister Ranil Wickremesinghe från UNP var politiska ärkefiender.

UNP-regeringen gav klartecken till nya medlingsförsök, som tidigare hade inletts under norsk ledning. I februari 2002 skrev regeringen och gerillan under ett avtal om vapenvila på obestämd tid. LTTE sade sig överge kravet på full självständighet och förhandlingar inleddes om regionalt självstyre. En nordisk observatörsstyrka tillsattes.

I april 2003 avbröt LTTE fredssamtalen i protest mot "svikna löften". Utsikterna för fred minskade ytterligare i februari 2004, då president Kumaratunga, som var starkt kritisk till samtalen, utlyste val till i april samma år. Segrare blev den nybildade oppositionsalliansen Förenade folkets frihetsallians (UPFA), där förutom SLFP och andra tidigare allianspartier även JVP ingick.

Militären avancerar

Sri Lanka drabbades hårt av flodvågskatastrofen i Indiska oceanen den 26 december 2004. Över 30 000 lankeser dödades och uppemot en halv miljon blev hemlösa i den tsunami som följde på en jordbävning utanför Indonesiens kust. Den största ödeläggelsen skedde på sydkusten och i de LTTE-kontrollerade områdena i nordöst. Internationella organisationer inledde ett hjälparbete, men spänningar uppstod mellan regeringssidan och LTTE när insatserna skulle samordnas.

I augusti 2005 mördades utrikesminister Lakshman Kadirgamar, en etnisk tamil, av LTTE. Regeringen införde undantagslagar. När presidentval hölls i november vann SLFP:s kandidat, premiärministern Mahinda Rajapaksa, känd för en tuff attityd mot LTTE. Gerillan bidrog till hans seger genom att hålla vallokalerna stängda i de områden som den kontrollerade. Mycket få tamiler röstade.

Under 2006 trappades striderna upp. LTTE utförde flera spektakulära självmordsdåd. Militären genomförde flyganfall mot tamilska ställningar. Flera sjöslag utkämpades mellan gerillans så kallade havstigrar och marinen. Hundratals människor dödades och tiotusentals tvingades fly.

Armén trängde in på gerillakontrollerade områden i öster, bland annat återtogs kontrollen över den viktiga hamnen i Trincomalee. Armén fick stöd av den så kallade Karuna-fraktionen som brutit sig ur LTTE och övergått till regeringssidan. I juli 2007 hade säkerhetsstyrkorna säkrat kontrollen över så gott som hela östra Sri Lanka. I september 2008 inledde militären en offensiv i norr och återtog stegvis LTTE-kontrollerad mark.

LTTE besegras

I januari 2009 föll Kilinochchi som i tio år varit LTTE:s ”huvudstad”. Snart intog militären hela Jaffnahalvön. Till slut kontrollerade LTTE bara en liten remsa av nordöstkusten där tiotusentals civila var instängda. Gerillan anklagades för att använda de civila som mänskliga sköldar, och militären för att urskillningslöst bomba området.

I maj 2009 förklarade president Rajapaksa att LTTE var besegrad och att gerillans högste ledare Velupillai Prabhakaran var död. Från de tamilska tigrarna kom ett uttalande om att den väpnade kampen var över. Priset för freden blev högt. Tusentals människor dog under slutoffensiven och hundratusentals drevs på flykt. Enligt FN dödades sammanlagt mellan 80 000 och 100 000 människor under kriget.

Upp emot 300 000 civila lankeser hamnade nu i regeringskontrollerade flyktingläger. Snart kom internationell kritik för att flyktingarna hölls instängda i månader, ofta under usla förhållanden. FN:s människorättskommissarie och människorättsorganisationer anklagade båda parter för krigsförbrytelser i krigets slutskede.

Segern över LTTE stärkte regeringskoalitionens popularitet bland singaleserna och president Rajapaksa passade på att utlysa val i förtid, till i januari 2010. Oppositionen samlades i alliansen Förenade nationella fronten (UNF), ledd av den förre premiärministern Ranil Wickremesinghe. Oppositionens presidentkandidat blev general Sarath Fonseka, som under kriget varit högsta militära ledare och nära bundsförvant till Rajapaksa. De två segerherrarna blev därefter ovänner och rivaler.

Rajapaksa vinner valet

Valkampanjen blev våldsam. Rajapaksa omvaldes med god marginal, men valdeltagandet blev rekordlågt – 50 procent. Singaleser röstade oftast på Rajapaksa, tamiler och muslimer på Fonseka. I norr och öster kunde många tamiler inte ta sig till sin vallokal, vilket bidrog till det låga valdeltagandet och sannolikt till Rajapaksas seger. Valobservatörer kritiserade regeringen för att ha utnyttjat polisen och medierna för att påverka resultatet.

Fonseka hävdade att valet präglades av fusk. Han sade sig vilja vittna inför en internationell domstol om människorättsbrott begångna av regeringssidan i krigets slutskede. Dagen därpå greps Fonseka, anklagad för att ha planerat att störta regeringen. Han dömdes senare till flera fängelsestraff, bland annat för att ha anklagat försvarsministern, presidentens bror, för att ha beordrat godtyckliga avrättningar av gripna gerillasoldater. Fonseka benådades 2012 av president Rajapaksa.

Inför parlamentsvalet i april 2010 splittrades oppositionen ytterligare när några mindre partier bildade en egen valallians under ledning av den häktade Fonseka. UPFA vann en förkrossande seger, men fick inte den två tredjedelars majoritet som krävdes för att på egen hand ändra i författningen.

Auktoritärt styre

Efter valet tog Rajapaksa själv hand om flera ministerposter och två av hans bröder fick plats i regeringen. Allt fler uppdrag inom statsmakten tillsattes med släktingar. Rajapaksa genomdrev också en författningsförändring som innebar att presidenten kunde väljas om ett obegränsat antal gånger och att presidentens redan stora befogenheter stärktes ytterligare. Den som var kritisk till hans auktoritära styre levde farligt. Människorättsaktivister och regimkritiker trakasserades, och flera mord på journalister förblev ouppklarade.

Efter kriget styrdes den tamildominerade Nordprovinsen direkt av regeringen i Colombo. Militären var regeringens förlängda arm i norr och kontrollerade stora delar av det dagliga livet där. Som en del av regeringens återuppbyggnadsprojekt konfiskerade militären mark och inrättade så kallade säkerhetszoner. Enligt regeringen var militärens närvaro i norr nödvändig för att förhindra att den upplösta och förbjudna LTTE skulle återuppstå.

De flyktingläger för tamiler som inrättades vid krigsslutet avvecklades efter hand men tiotusentals flyktingar kunde inte återvända hem. I en del fall handlade det om risk för olyckor med kvarvarande minor och på andra håll hade husen förstörts i kriget eller marken konfiskerats.

Redan något år efter Rajapaksas återval ökade trycket mot regeringen. De förbättringar som lankeserna förväntat sig genom freden uteblev. Regeringen tvingades införa åtstramningar för att komma till rätta med ett långvarigt budgetunderskott. Många fick mindre i plånboken samtidigt som priserna steg och arbetslösheten ökade. Protester mot regeringens politik blev allt vanligare och vid flera demonstrationer använde säkerhetsstyrkorna våld vilket utlöste vrede mot regeringen.

Sirisena blir president

Efter att ha förlorat några provinsval 2014 utlyste Rajapaksa nyval till i januari 2015, två år i förväg. Presidenten utmanades överraskande av en av sina SLFP-ministrar, Maithripala Sirisena, som fick stöd av det oppositionella UNP. Sirisena fick också stöd av landets muslimer och hinduer. Resultatet blev att Sirisena segrade i presidentvalet, något som hade förefallit otänkbart när Rajapaksa utlyste valet. Sirisena hade inför valet utlovat en reformpolitik med minskad makt till presidenten.

Till ny premiärminister utsåg Sirisena UNP-ledaren Ranil Wickremesinghe. För att få ett bredare stöd för sin reformpolitik tog Sirisena i sin regering in 26 parlamentsledamöter som fram tills nyligen hade tillhört SLFP.

I april 2015 beslutade parlamentet att en person kan vara president i högst två mandatperioder. Presidentens rätt att tillsätta höga tjänstemän inom rättsväsendet, polisen, valmyndigheten och statsförvaltningen avskaffades.

Rajapaksa och hans politiska krets motarbetade Sirisena när de kunde. När regeringen fick allt svårare att bedriva sin reformpolitik utlyste Sirisena nyval till i augusti 2015. Två politiska läger stod mot varandra: UNP och en rad minoritetspartier i alliansen Förenade nationella fronten (UNF), samt den Rajapaksavänliga alliansen UPFA, där delar av SLFP ingick. UNF segrade i nyvalet med 46 procent av rösterna mot 42 procent för UPFA.

Sirisena bildade i september 2015 en ny regering med UNP och delar av SLFP. UNP-ledaren Wickremesinghe blev kvar som premiärminister. Sirisena innehade själv försvarsministerposten.

Inre splittring, politisk kris

2017–2018 blev det uppenbart att Sirisena inte bara måste utkämpa en maktstrid med Rajapaksa. En spricka mellan presidenten och premiärministern vidgades snabbt. Det knakade i fogarna i regeringssamarbetet mellan UNP och Sirisenas SLFP-falang och i oktober 2018 lämnade SLFP regeringen. Sirisena utnämnde ytterst oväntat expresident Mahinda Rajapaksa till ny premiärminister.

Wickremesinghe och UNP vägrade acceptera bytet av regeringschef och vände sig till domstol med motiveringen att presidenten enligt 2015 års författningsändringar inte kunde avskeda premiärministern. Det måste göras av parlamentet, som dominerades av UNP. På Colombos gator samlades anhängare till såväl Wickremesinghe som Rajapaksa i alltmer våldsamma protester.

För att undvika en omröstning i parlamentet upplöste Sirisena den lagstiftande församlingen och utlyste nyval till i januari 2019. Men Högsta domstolen ogiltigförklarade presidentens dekret om att upplösa parlamentet, med motiveringen att det stred mot författningen. En dag senare riktade parlamentet en misstroendeförklaring mot Rajapaksa och i december återinstallerades Wickremesinghe som premiärminister.

Terrordåd mot kyrkor och hotell

Påskdagen den 21 april 2019 drabbades Sri Lanka av ett terrordåd när ett tiotal självmordsbombare slog till mot tre kyrkor (i Colombo, Batticaloa och Negombo) och tre lyxhotell i Colombo, där många utländska turister bodde. 258 människor dödades och runt 500 skadades. Bland de döda fanns ett 40-tal utländska medborgare (inga svenskar).

Regeringen gick snabbt ut och förklarade att den inhemska islamistiska gruppen NTJ (National Thowheeth Jama’ath) låg bakom attentaten, men att de hade haft hjälp av internationella jihadistnätverk. Islamiska staten (IS) tog kort därefter på sig dådet.

Skarp kritik riktades mot regeringen och ansvariga myndigheter för en alltför långsam respons. Det avslöjades att indiska underrättelser om att ett större attentat planerades på lankesisk mark hade fallit mellan stolarna och inte nått regeringen. Bedömare ansåg att den maktkamp mellan presidenten och regeringen som plågat landet bidrog till den sena reaktionen. Regering medgav "misstag" och avskedade rikspolischefen och den högsta tjänstemannen på försvarsdepartementet.

I en intensiv polisjakt på gärningsmännen greps ett 100-tal misstänkta personer. Den utpekade huvudmannen bakom dådet, NTJ-ledaren Zahran Hashim, sprängdes sig till döds i attacken mot ett av hotellen enligt polisen. I augusti 2019 upphävdes det undantagstillstånd som införts i hela landet efter terrordåden. Vid det laget var alla gärningsmän gripna eller dödade enligt polisen.

Om våra källor