Sri Lanka – Demokrati och rättigheter

Sri Lanka är demokratiskt i den meningen att maktskiften sker genom allmänna val. Samtidigt finns det många exempel på maktmissbruk, korruption, valfusk och politiskt våld.

Fri partibildning råder och politiska partier kan verka fritt. Men många toppolitiker har genom åren dödats, både i interna partistrider och av extremister bland såväl tamiler som singaleser.

Författningen garanterar medborgarna grundläggande fri- och rättigheter, men Freedom House betecknar landet som endast delvis fritt.

Ungefär var femte formellt anställd lankes är fackligt ansluten. Fackföreningarna är starka och har spelat en historiskt viktig roll, inte minst på plantagerna. Strejkrätten omfattar alla utom statstjänstemän. Presidenten har rätt att olagligförklara strejker inom industrin.

Sri Lankas kvinnor omfattas av den allmänna rösträtt som infördes 1931 och landet fick världens första kvinnliga premiärminister 1960. Men även om det finns kvinnor i ledande politisk ställning är bara några få procent av ledamöterna i parlamentet kvinnor. Även bland regeringsministrar och i lokala politiska församlingar är kvinnorna få.

Korruption är ett utbrett problem inom statsförvaltningen, i synnerhet på lägre nivå inom rättssystemet. Den som kan muta sig fram har större chans att få juridisk hjälp. Transparency International (TI) placerar Sri Lanka en bit under mittfältet i sitt index över korruptionen i världens länder (se hela listan här). Korruptionen har legat på en hög nivå under hela 2010-talet och har ökat än med från 2020. Sri Lanka rankades 2023 på plats 115 av 180 länder i TI-indexet. Grannlandet Indien ligger bättre till på plats 93.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Enligt Sri Lankas författning råder tryck- och yttrandefrihet, men den kan begränsas genom lagar om nationell säkerhet och terroristbekämpning.

Reportrar utan gränser (RUG) betecknar mediesituationen som svår. I organisationens index över pressfriheten i världen rankas Sri Lanka lågt, på plats 150 av 180 länder (se hela listan här).

Det kan vara farligt att arbeta som journalist i Sri Lanka och det händer att mediearbetare blir hotade, trakasserade eller misshandlade. Flera gamla mord på journalister har förblivit ouppklarade.

En del journalister ägnar sig åt självcensur av rädsla för sin egen säkerhet. Traditionellt har annars lankesiska medier ägnat mycket utrymme åt politisk debatt och regeringskritik.

I januari 2024 antogs en lag som reglerar innehållet på internet. Lagen ger en regeringstillsatt kommission rätten att beordra att förbjudet innehåll som ”falska uttalanden om händelser i Sri Lanka” och "uttryck som ämnar såra andras religiösa känslor" tas bort. Lagstiftarna ansåg att lagen skulle motverka cyberbrott, men pressfrihetsorganisationer kritiserade den för att inskränka yttrandefriheten under ett valår.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättssystemet ska enligt författningen vara fritt från politisk inblandning, men i praktiken utsätts det för politisk påverkan. Presidenten kan påverka domstolarnas sammansättning genom rätten att ha sista ordet vid tillsättning av offentliga tjänster.

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna har förekommit under alla regeringar, framför allt i kampen mot extremiströrelser under inbördeskriget. Tortyr och försvinnanden har periodvis varit vanliga inslag.

Vad som hände under Rajapaksa-regeringens slutoffensiv mot gerillan våren 2009 har varit särskilt debatterat. 2011 konstaterade en expertgrupp från FN att det fanns "trovärdiga bevis" för att tiotusentals civila dödades i våldshandlingar begångna av såväl regeringssidan som den tamilska gerillan LTTE under krigets sista månader. Dödssiffran uppskattades till upp emot 40 000 människor.

FN-gruppen skrev i sin rapport att vissa av våldshandlingarna kan ha varit krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och rekommenderade att en internationell utredning skulle tillsättas. Flertalet civila dog enligt FN-experterna av artillerield från armén mot en zon där många civila var instängda. LTTE använde sig av omkring 330 000 civila som så kallade mänskliga sköldar mot arméns anfall. De som försökte fly sköts av gerillans soldater.

2012 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som uppmanade Sri Lanka att genomföra en oberoende utredning av anklagelserna om krigsbrott. Om detta inte förverkligades borde en internationell utredning tillsättas enligt FN-rådet. Rajapaksa avvisade FN:s påbud och kallade det för "nykolonialism". Rajapaksa-regeringen tillsatte egna utredningar, men dessa avvisades i sin tur som partiska och otillräckliga av omvärlden.

När Sirisena valdes till president 2015 lovade han att samarbeta med FN för att utreda anklagelserna om människorättsbrott vid krigsslutet. Hans regering gav samma år sitt stöd till FN-resolutionen. Men i praktiken hände väldigt lite i frågan under Sirisenas maktinnehav och när bröderna Rajapaksa återkom till makten 2019 avvisades än en gång omvärldens krav på en utredning.

I mars 2021 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som uppmanar den lankesiska regeringen att vända den pågående utvecklingen mot en allt sämre situation för de mänskliga rättigheterna i landet, att underlätta för FN-rådet att övervaka och rapportera om situationen för mänskliga rättigheter i Sri Lanka samt utveckla en process för hur ansvar i framtiden ska kunna utkrävas när grova människorättsbrott och brott mot folkrätten begås i Sri Lanka.

Amnesty International med flera har kritiserat att landets myndigheter för att utnyttja undantagslagar och antiterrorlagen PTA (Prevention of Terrorism Act), som ger polisen och säkerhetsstyrkorna långtgående befogenheter att gripa och sätta misstänkta terrorister i förvar under lång tid utan åtal eller rättegång.

Enligt FN gör sig Sri Lanka fortfarande skyldigt till tortyr, utomrättsliga avrättningar och ofrivilliga försvinnanden. Straffriheten är utbredd för brott som försvinnanden, mord, våldtäkt och tortyr. En särskilt utsatt grupp är tamilerna.

Förhållandena för interner i landets fängelser uppges vara dåliga, bland annat på grund av överbeläggning och brist på läkarvård.

Dödsstraff utdöms för mord, våldtäkt, väpnat rån, narkotikasmuggling och brott begångna av militär mot civila eller vice versa. Inga avrättningar har verkställts sedan 1976.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Sri Lanka i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Sydasien – kuvad opposition kan slå tillbaka (2024-02-15)