Sociala förhållanden

Den snabba urbaniseringen i Zambia sedan självständigheten 1964 har skapat stora problem i städerna i form av arbetslöshet, bostadsbrist och växande slum. Samtidigt har landsbygden förlorat viktig arbetskraft. Dessutom har inflyttningen till städerna trasat sönder de traditionella sociala skyddsnäten, som innebär att alla inom en släkt hjälper varandra.

Trots att Världsbanken klassificerar Zambia som ett lägre medelinkomstland är fattigdomen fortfarande utbredd. Mer än hälften – 60 procent – av zambierna räknades som fattiga enligt en folkräkning från 2010 och enligt Världsbankens beräkningar i en rapport om fattigdom från 2015. Antalet fattiga har också ökat som en följd av befolkningstillväxten. 2010 räknades 7,9 miljoner zambier som fattiga, jämfört med 6 miljoner 1991.

Fattigdomen är mest utbredd på landsbygden, speciellt i de hushåll där kvinnor har försörjningsansvaret. Det beror bland annat på att både moderna och traditionella rättsregler diskriminerar kvinnor. Det gäller främst lagstiftning kring äktenskap, skilsmässa, underhåll och arv.

Tillgången till mat har ökat under de senaste åren, men den är ännu mycket osäker till följd av återkommande torka. Över hälften av barnen under fem år är som regel kroniskt undernärda.

Av de zambiska hushållen har drygt hälften tillgång till rent vatten på rimligt avstånd.

En miljon hivsmittade

De sociala skyddsnäten med bland annat pensioner omfattar bara den lilla grupp zambier som har en formell anställning. Övriga är hänvisade till den hjälp den egna familjen, släkt och vänner kan ge.

Zambia är hårt drabbat av hiv- och aidsepidemin. Omkring en miljon invånare beräknades 2013 vara hivsmittade, men spridningen har avtagit på senare år. Bland zambier i åldrarna 15 till 49 år var 13 procent hivsmittade, enligt landets hälsovårdsdepartement. FN:s barnfond Unicef beräknar att över 600 000 barn mist en eller båda föräldrar på grund av aids. Hiv/aidsrelaterade sjukdomar är också en tung utgift för sjukvården.

Malaria är också en vanlig sjukdom. En stor insats för att bekämpa malaria inleddes 2006 och kampanjen har varit framgångsrik. Bland annat har en ökad användning av myggnät lett till att antalet dödsfall har minskat med hälften och antalet smittade barn med en fjärdedel.

Brister i sjukvården

Det är svårt för den som är sjuk att få ordentlig vård. Landets ekonomiska problem under 1990-talet ledde till nedskärningar inom den redan bristfälliga vårdsektorn. Kliniker stängdes och patientavgifter infördes. Landets förbättrade ekonomi under de senaste åren har visserligen gjort det möjligt att bygga nya sjukhus och vårdcentraler men brist på utrustning, mediciner och kvalificerad personal är fortfarande ett stort problem. Patientavgifterna ska enligt uppgift numera vara avskaffade för folk på landsbygden, men den som behöver vård kommer i praktiken sällan undan utan att behöva betala. En patient kan exempelvis behöva skaffa den sjukvårdsmateriel som behövs för att få behandling.

Det blir allt vanligare att pojkar omskärs, dels för att det uppfattas som en hygienisk åtgärd, dels för att det antas minska risken för spridning av hiv. Omskärelse i samband med initiationsriter inför vuxenlivet görs traditionellt framför allt i nordväst. Omskärelse sker också i stor skala på speciella kliniker. Ungefär en femtedel av männen var omskurna 2013.

Kvinnans ställning i samhället är generellt svag. Kvinnor diskrimineras när det gäller skilsmässa, underhåll och arv. Traditionellt utför kvinnor allt hushållsarbete, tar hand om barn och sköter dessutom många av jordbrukssysslorna på landsbygden. Våld mot kvinnor är utbrett. Barnäktenskap är ett annat problem.

Liksom i många andra afrikanska länder är homosexualitet förbjudet i lag. Hårda utfall förekommer mot homosexuella från politiker, kyrkoledare och lokala ledare. Samkönade par har förföljts.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0