FN – Externt samarbete

FN samverkar med regionala organisationer inom en rad områden och sedan 1990-talet har även samarbetet inom fred och säkerhetsområdet byggts ut. Sedan länge sker ett samarbete mellan FN och icke-statliga organisationer särskilt när det gäller ekonomiska och sociala frågor. Under 2000-talet har även näringslivet börjat spela en mer aktiv roll för verksamheten.

Samarbete med regionala organisationer

Många FN-organ har observatörsstatus i olika internationella organisationer, och en rad större regionala organisationer har sedan lång tid tillbaka ställning som observatörer i bland annat generalförsamlingen och Ecosoc.

Sedan det kalla krigets slut har samarbetet med regionala organisationer i frågor som rör fred och säkerhet kommit i blickpunkten. FN-stadgans kapitel VIII tar dels upp vikten av att medlemsstater i en tvist försöker lösa sina problem genom olika regionala organisationer innan de vänder sig till FN, dels möjligheten för säkerhetsrådet att delegera uppgifter inom fred och säkerhet till regionala organisationer. Enligt stadgan ska dock FN ha det största ansvaret för att bevara freden.

Under 1990- och 2000-talen har flera regionala organisationer, samt även försvarsalliansen Nato, involverats i allt högre grad i FN:s arbete för fred och säkerhet. Idag handlar samarbetet om alltifrån medling och gemensamma militära insatser i konflikter till att hålla övningar ihop och till att utbyta erfarenheter.

EU samarbetade med FN i konflikterna i det forna Jugoslavien under 1990-talet, liksom även Nato, och EU har även på 2000-talet varit engagerat i Kosovo. EU har dessutom sänt militära styrkor till Kongo-Kinshasa: 2003 för att bistå FN:s fredsoperation Monuc och 2006 för att bevara säkerheten inför valen samma år. Andra exempel i Afrika är Tchad, Mali och Centralafrikanska republiken. FN, EU och Afrikanska unionen har samarbetat i flera afrikanska konflikter.

I Afghanistan har militäralliansen Nato sedan 2001 lett insatser med FN-mandat: först den fredsframtvingande operationen Isaf (International Security Assistance Force) sedan efter 2014 RSM (Resolute Support Mission). Eftersom Nato är en militärallians har organisationen bättre förutsättningar än FN att genomföra fredsframtvingande operationer eftersom det ställer höga krav på samordning, ledarskap, välutbildade soldater och utrustning.

Inte minst när det gäller konflikter i Afrika har FN fått förlita sig i hög grad på regionala organisationer. FN har samarbetat med Afrikanska unionen (AU) i till exempel Kongo-Kinshasa, Somalia, Sudan och Mali, och med Västafrikanska gemenskapen Ecowas i exempelvis Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten.

Det finns många fördelar med att regionala organisationer deltar eller leder FN:s fredsoperationer. De har ofta stor kunskap om området och kulturen, högre legitimitet och kan sättas in snabbare eftersom de verkar i regionen. Men det händer också att det uppstår problem, till exempel om parterna i en organisation inte har samma uppfattning som FN om vad som utspelar sig och vad som är den bästa lösningen. Enligt bedömare har samarbetet med regionala organisationer spelat en särskilt stor roll för att fredsoperationer nått framgångar med politiska processer.

FN har även samarbetat med OSSE i före detta Sovjetunionen. OSSE har till exempel medlat i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om enklaven Nagorno-Karabach. OSSE och Oberoende Staters samvälde, OSS, har också bistått FN i Georgien.

Det pågår även försök att utveckla samarbetet med flera andra regionala organisationer, såsom den sydostasiatiska regionala organisationen Asean och med Organisationen för de amerikanska staterna, OAS.

Samarbetet med frivilligorganisationer

Frågan om vilken roll frivilligorganisationer (Non-governmental organizations, NGO:s) skulle ha inom FN diskuterades redan i San Francisco 1945. Ett fåtal NGO-representanter lyckades driva igenom att en särskild paragraf skrevs in i FN-stadgan som gav frivilligorganisationer möjlighet att få en rådgivande ställning inom FN. Det var dock endast inom FN:s arbete för ekonomiska och sociala frågor som frivilligorganisationer skulle få denna roll.

Det finns ett antal kriterier som styr vilka frivilligorganisationer som kan få så kallad konsultativ status vid Ecosoc. Viktigast är att organisationen ska arbeta inom något av de områden som Ecosoc ansvarar för och helst i flera länder. 1948 hade endast 48 frivilligorganisationer konsultativ status, idag har antalet stigit till över 4 000.

Under de senaste två årtiondena har frivilligorganisationer börjat spela en allt viktigare roll som initiativtagare inom FN-systemet. Frivilligorganisationerna har inte minst spelat en viktig roll under de stora FN-konferenserna. Att frivilligorganisationer kan utföra uppgifter som att samla information och göra FN uppmärksamt på potentiella katastrofer har gradvis börjat erkännas. Organisationer som till exempel Amnesty International och Internationella Juristkommissionen rapporterar sedan länge om kränkningar av mänskliga rättigheter till FN:s MR-organ.

Från olika håll har kravet höjts att frivilligorganisationer borde få en större och mer formaliserad roll inom FN. En del har föreslagit att de ska få rådgivande status också vid generalförsamlingen eller säkerhetsrådet. Andra har ansett att frivilligorganisationer borde representeras inom FN genom en särskild församling. Fortfarande ser emellertid en del av FN:s medlemsstater med misstänksamhet på deras verksamhet.

Samarbete med näringslivet

FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan var den som tog initiativet till Global Compact 1999. Han uppmanade företag att engagera sig för global utveckling och ta ett samhällsansvar. Idag har Global Compact blivit allt mer utbrett och fått en mer betydelsefull roll; över 12 000 företag i över 160 länder är medlemmar. Genom att ansluta sig har de förbundit sig att i sin verksamhet garantera tio principer som baseras på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ILO:s kärnkonventioner, Rio-deklarationen om miljö och utveckling samt FN:s konvention mot korruption. Näringslivet har genom Global compact också fått en viktig roll i Agenda 2030 och arbetet för FN:s hållbarhetsmål.

Vid klimatmötet i New York 2019 lovade också näringslivet att bekämpa klimatförändringarna.