Syrien – Utrikespolitik och försvar

Syrien har länge haft konfliktfyllda relationer med omvärlden.  Den störtade Assadregimen kunde skickligt utnyttja Syriens inflytande i grannländerna och vinna stöd och ekonomiskt bistånd, inte minst från Iran och Ryssland.  Detta ställdes på ända när islamistledda rebeller tog makten i december 2024. De nya makthavarna söker hitta nya partner och få bort sanktioner mot landet. Läget är svåröverskådligt. Konflikten med Israel väntas bestå medan Turkiet kliver fram.

Syrien har utkämpat tre krig mot Israel, 1948–1949, 1967 och 1973, och dessutom stridit mot Israel inne i Libanon under 1980-talet. Krigstillstånd råder ännu mellan dem. Många palestinska flyktingar från dagens Israel bor i Syrien. Sammantaget präglas Syriens utrikesrelationer av konflikten med Israel, återkommande spänningar med Libanon och tidvisa problem med Turkiet och Jordanien.

Den stora tvistefrågan mellan Syrien och Israel gäller Golanhöjderna som Israel erövrade 1967. För Syrien är en total israelisk reträtt från Golanhöjderna ett krav. Israel har dock stärkt sitt grepp om området genom att flytta in egna bosättare, vilket skapat ytterligare spänningar och försvårat utsikterna till en varaktig lösning. Därtill råder en tvist om Shebaagårdarna, ett litet område i skärningspunkten mellan Libanon, Syrien och Israel. Israel hävdar att området tillhör Golanhöjderna, FN anser att det är syriskt, vilket Libanon bestrider.

Under inbördeskriget i Syrien, som började 2011, intog Israel inledningsvis en neutral position, men började senare bomba mål i Syrien. Flygangreppen riktades främst mot syriska och iranska vapenleveranser till Hizbollah, shiamilisen i Libanon som stöttat Assadregimen i Syrien. Hizbollah deltog aktivt i både det syriska inbördeskriget och i direkta strider mot Israel i södra Libanon, bland annat så sent som hösten 2024. Israel har också gått in i en FN-övervakad buffertzon sedan det syriska gränsskyddet försvagats.

Efter Assadregimens fall 2024 har de israeliska attackerna fortsatt mot bland annat vapenlager, militära installationer och hamnar. Syrien varnar för följderna av dessa upprepade israeliska attacker och understryker sin vilja att följa det eldupphöravtal som slöts efter oktoberkriget 1973. Israel, å sin sida, har ansett att avtalet är ogiltigt tills vidare och krävt att sydvästra Syrien demilitariseras.

Lång närvaro i Libanon

Syrien har haft en lång, komplicerad relation med Libanon. Syrien motsatte sig att Libanon blev ett separat mandatområde 1920 och erkände länge inte dess självständighet 1943 (se Äldre historia). Syrien ingrep militärt i det libanesiska inbördeskriget 1976 och fick stort inflytande. Detta bestod även efter kriget, och syrisk säkerhetstjänst förföljde oppositionella. Taifavtalet från 1989, som avslutade Libanons inbördeskrig, slog fast att de syriska styrkorna skulle dras tillbaka till Bekaadalen. Syrien stretade emot, bland annat med hänvisning till den israeliska ockupationen av Shebaagårdarna.

Efter mordet på den libanesiske premiärministern Rafiq al-Hariri 2005 (se Modern historia) ökade kraven på syrisk reträtt, och Syrien drog slutligen tillbaka sina trupper efter nästan 30 års närvaro. Assadregimen kritiserades dock för vapenleveranser till Hizbollah och fortsatt politisk inblandning. Sedan 2000-talets början lierade sig Assadregimen främst med Hizbollah och andra shiagrupper samt vissa kristna grupper. Hizbollah deltog aktivt i det syriska inbördeskriget på Assadregimens sida. Men shiamilisen drabbades av flera bakslag hösten 2024 under krig mot Israel, och en rad ledare och befäl dödades.

Syriens övergångspresident Ahmed al-Sharaa har försäkrat libanesiska ledare att Syrien inte ska lägga sig i Libanons inre angelägenheter. Besök och samtal mellan regeringschefer från Libanon och Syrien under 2025 har handlat om gränsdragning, flyktingars återvändande och bekämpning av narkotikasmuggling.

Relationer till stormakter

Syrien har historiskt haft nära band till Östeuropa och Sovjetunionen, vilket fortsatte med Ryssland efter 1991. Under syriska inbördeskriget var Ryssland en viktig allierad. Ryska flygräder mot rebellstyrkor och annat militärt stöd stärkte regimens position. För Rysslands del gällde det att slå vakt om Syrien som Moskvas äldsta bundsförvant i Mellanöstern. I vågskålen fanns dessutom att Rysslands enda utländska örlogsbas låg i Tartus, och Ryssland förfogade över en flygbas i Hmeimim (även känd som Khmeimim). Det nya ledarskapet i Damaskus säger sig vilja omförhandla avtalen som gäller till 2066, och har haft samtal i Moskva. En komplicerande faktor är att Assad fick asyl i Ryssland sedan han störtats. President Sharaa besökte Moska i oktober 2025, men inget sades offentligt om Assads öde eller baserna. Däremot uppges Ryssland vara villigt att bistå Syrien att utvinna olja från nya oljefält samt bygga upp transportsektorn (se Kalendarium).

Ett strategiskt partnerskapsavtal tecknades med Kina hösten 2023, men osäkerheten efter Assadregimens fall gör att relationens framtid är oklar. Kina använde tidigare sitt veto i FN för att skydda Assad.

Syriens förhållande till västvärlden har varit komplicerad. Samarbetet med forna kolonialmakten Frankrike och USA har präglats av motstridiga intressen och ekonomisk isolering. USA terrorstämplade Syrien 1979 då landet ansågs stödja olika terrorrörelser. Efter Assadregimens fall 2024 har västvärlden omprövat synen på Syrien. Under maj 2025 meddelade USA och EU att de skulle lyfta sanktioner, något de nya makthavarna i Damaskus vädjat om. USA:s president Donald Trump mötte Sharaa i Saudiarabien i maj 2025 under en rundresa i regionen. I juli lättade USA en rad sanktioner samt lyfte terrorstämpeln på HTS (se Kalendarium). Trump tog i november emot Sharaa i Vita huset, vilket var historiskt.

FN:s säkerhetsråd besökte Syrien i slutet av 2025, rådets första någonsin. Rådsmedlemmarna träffade bland andra Sharaa, som tills nyligen stod under FN-sanktioner liksom företrädare för regeringen, olika minoritetsgrupper, religiösa ledare och landets kommission för försvunna personer.

EU var tidigare Syriens viktigaste handelspartner. Ett associationsavtal hade förhandlats fram men inte undertecknats av Syrien när inbördeskriget bröt ut. Samma år införde EU sanktioner mot Syrien. EU lyfte i början av 2025 sanktioner inom energisektorn, transportsektorn och banksektorn. Sharaa besökte Frankrike i maj på inbjudan av president Macron under sitt första Europabesök.

Tvister med grannstater

Syriens närmaste allierade i regionen var länge Iran, särskilt efter den iranska revolutionen 1979. Iran stödde Assad under det syriska inbördeskriget och använde Syrien som transitland för vapenleveranser till Hizbollah i Libanon. Efter Assads fall är förhållandet under omprövning. Relationen till Irak har svängt, men 2006 återupptog staterna diplomatiska förbindelser som varit avbrutna sedan 1982. Efter Saddam Husseins fall i Irak tog Syrien emot mer än en miljon irakiska flyktingar, däribland Saddamanhängare och irakiska kristna. Irak och Syrien var allierade i kampen mot Islamiska staten, och IS ses som ett potentiellt hot.

Turkiet utövar stort inflytande i Syrien. Ibland har grannländerna varit oeniga vad gäller turkiska bevattningsprojekt och kurdernas självstyre. Turkiet har angripit PKK-lojala grupper och de områden, kallade Rojava, där det pågått en form av kurdiskt statsbygge. Efter Assadregimens fall har Turkiet fortsatt att angripa kurdiska mål i norra Syrien och har kvar ett stort antal soldater. Turkliet betonar att Syrien måste vara en sammanhållen stat och är kritiskt mot de självstyrande kurdiska områden. Som en av regionens största ekonomier hoppas Ankara att turkiska företag ska spela en viktig roll i återuppbyggnaden av Syrien.

Jordanien och Syrien har historiskt sett ofta haft spända relationer eftersom de haft olika bundsförvanter. En del av Jordaniens oro har kopplats till flyktingströmmar.

Inom regionen var Syrien isolerat under stora delar av inbördeskriget. Syrien uteslöts från Arabförbundet 2011 som följd av Assadregimens våld mot demonstranter, men släpptes in i gemenskapen igen 2023. Många länder tycktes då kalkylera med att Assad skulle sitta kvar. Saudiarabien spelade en viktig roll och har efter maktskiftet i Damaskus drivit på för att få bort sanktionerna. Sharaa gjorde sin första utlandsresa som övergångspresident till Saudiarabien, den andra gick till Turkiet.

Försvar

Syriens försvarsmakt tillhörde före 2011 de största i arabvärlden. Dess ledning var nära kopplad till den politiska eliten. Försvaret utrustades från 1956 nästan helt med vapen från Sovjetblocket och efter nederlaget mot Israel i oktoberkriget 1973 stationerades tusentals sovjetiska militära rådgivare i Syrien. Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 hade Syrien inte längre tillgång till den mest moderna utrustningen men köpte fortfarande vapen från Ryssland och i viss mån även från Belarus, Kina och Nordkorea.

Tiotusentals soldater dödades, sårades eller deserterade från den syriska armén under inbördeskriget. Med sjunkande moral bland värnpliktiga soldater tvingades Assadregimen i högre grad förlita sig på specialförband och milisstyrkor, men de kunde slutligen inte hålla stånd. Ryssland stödde den syriska armén efter 2011, inte minst genom flygbombningar mot både IS och rebellfästen. Rysslands krig i Ukraina anses dock ha försvagat den ryska förmågan. Även Iran bidrog med vapen, militär utbildning och finansiering av syriska vapenköp, och genom att mobilisera shiamuslimska milisstyrkor från Irak och Libanon till stöd för Assad.

Syrien byggde under årtionden upp ett stort lager av kemiska stridsmedel. Efter rapporter om att nervgas använts mot rebellerna under 2013 hotade USA att ingripa militärt, vilket ledde till att Syrien lämnade ifrån sig kemiska vapen. Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) har tidigare kommit fram till att både sarin och klorgas använts, bland annat i Idlibprovinsen. OPCW pekade senare ut Assadregimen (se Kalendarium).

I ett tal inför OPCW:s exekutivråd 2025 lovade Syriens nye utrikesminister att landet skulle förstöra sina kvarvarande kemiska vapen. Asaad al-Shaibani var den förste syriske regeringsföretädaren att tala inför OPCW.

Under Assadregimen anklagades Syrien även för att vilja utveckla kärnvapen. 2007 bombade Israel vad som påstods vara en kärnreaktor under uppbyggnad i östra Syrien.

Under inbördeskriget växte en mängd milisstyrkor växt fram, även på regeringssidan. Många av dessa, men långtifrån alla, rekryterade medlemmar från religiösa minoriteter.

Den nya ledningen i Damaskus vill upplösa alla miliser och integrera dem i en nationell armé. Miliserna i de kurdiskstyrda områdena vill inte gå så långt.

Turkiets försvarsminister uppgav i juni 2025 att turkiska förband ska stanna i grannlandet för att utbilda Syriens nya militärstyrkor. Turkiet beräknas ha över 20 000 soldater i Syrien.

Övergångsregeringen domineras av islamistiska gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) som ledde blixtoffensiven som tvingade bort Assad. HTS verkade från Idlibprovinsen i nordväst och har stämplats som en terroristorganisation på grund av dess kopplingar till al-Qaida. HTS-ledaren Ahmed al-Sharaa, Syriens övergångspresident, har försökt distansera sig från detta.

Bland andra viktiga milisgrupper märks kurdiskledda Syriens demokratiska styrkor (SDF) som har stötts av USA och har ett starkt fäste i norra Syrien. Det var framför allt kurdiskt ledda styrkor som lyckades pressa tillbaka IS och slå ut "kalifatet". Två drusiska rebellgrupper i sydvästra provinsen Suwayda har sagt sig vara redo att ingå i regeringsarmén, men andra drusiska grupper är försiktigare. Under inbördeskriget verkade också sekulära rebeller, formellt under Fria syriska arméns och SNC:s paraply.

Obligatorisk värnplikt gällde under Assadregimen för alla män från 18 år. 2011 sänktes militärtjänsten till ett och ett halvt år. Syrier bosatta utomlands och vissa personer i Syrien med hälsoproblem kunde även betala för att slippa göra militärtjänst. Många av de unga män som flytt Syrien på senare år gjorde det för att slippa göra militärtjänst. Assadregimen försökte motverka detta genom att utlova straffrihet för värnpliktsvägran.

LÄSTIPS - läs mer om Syrien i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Dags för Syriens ledare att leverera (2025-02-04)
Skifte i Mellanöstern: Assad åter i värmen (2023-06-12)
Ryssland hotar att kapa biståndet till nordvästra Syrien (2022-06-30)
Tio år av krig – nytt försök att ställa Assad till svars (2021-02-01) 

Om våra källor