Pangupartiet (PP) blir störst i parlamentsvalet, följt av PNC och URP. Premiärminister James Marape väljs om som regeringschef för en ny koalitionsregering.

Omkring 98 procent av deltagarna i en folkomröstning om Bougainvilles framtida status röstar för att ön ska bli självständig från Papua Nya Guinea. Därmed sätts punkt för en drygt 20 år lång fredsprocess som pågått sedan ett inbördeskrig avslutades 1998.

Premiärminister Peter O'Neill avgår och undviker därmed en förtroendeomröstning som han skulle ha förlorat. Den nyligen avhoppade finansministern James Marape väljs av parlamentet till ny premiärminister och bildar en tolvpartiregering.

Australien stänger ett hårt kritiserat interneringsläger för asylsökande som utplacerats på den papuanska ön Manus. De flesta kvarvarande asylsökande tas emot av USA, men några hundra stannar kvar.

Parlamentsval genomförs och premiärminister Peter O'Neill kan samla tillräckligt med stöd i det nya parlamentet för att sitta kvar som regeringschef.

Högsta domstolen slår fast att det australiska interneringslägret för asylsökande på den papuanska ön Manus strider mot grundlagens krav på respekt för de mänskliga rättigheterna.

En arresteringsorder utfärdas mot premiärminister Peter O'Neill efter det att enheten för korruptionsbekämpning anklagat honom för att ha godkänt felaktiga utbetalningar till en juristfirma.

Ett våldsutbrott i det australiska interneringslägret för asylsökande på ön Manus slutar med att en flykting dödas och 77 skadas. Orsaken till våldsutbrottet uppges vara omänskliga livsvillkor för de asylsökande.

Papua Nya Guinea undertecknar ett avtal med Australien som innebär att runt 3 000 båtflyktingar som söker asyl i Australien ska kunna slussas till Papua Nya Guinea där de interneras i läger i väntan på att deras asylärende ska behandlas. I gengäld får Papua Nya Guinea omfattande bistånd.

Premiärminister Michael Somares parti Nationella alliansen (NA) förlorar parlamentsvalet och Peter O'Neill från Folkets nationella kongress (PNC) väljs till premiärminister för en ny koalitionsregering.

Premiärminister Michael Somare lämnar politiken. Parlamentet väljer Peter O'Neill från partiet PNC till tillförordnad premiärminister, men Somare återvänder hem och gör anspråk på posten. Ett ställningskrig inleds när Somare och O'Neill arbetar parallellt med varsin regering. Generalguvernör Michael Ogio beslutar att O'Neill är den rättmätige premiärministern eftersom han har stöd av en majoritet av parlamentets ledamöter.

Premiärminister Michael Somare blir omvald efter det att hans parti,Nationella alliansen, vunnit parlamentsvalet.

Australien kallar hem sin polisstyrka sedan Papua Nya Guineas högsta domstol fastslagit att polisinsatsen strider mot författningen.

Invånarna i Bougainville väljer sin första autonoma regering. Den före detta separatistledaren Joseph Kabui blir öns president.

Snabbt tilltagande brottslighet gör att Australien placerar ut en polisstyrka i Papua Nya Guinea.

Nationella alliansen vinner ett kaotiskt och våldsamt parlamentsval och Michael Somare väljs till premiärminister för tredje gången.

Den papuanska regeringen och separatiströrelsen i Bougainville undertecknar ett fredsavtal. Det stipulerar att invånarna ska få avgöra öns framtida status i en folkomröstning inom 10 till 15 år.

Regeringen och separatiströrelsen i Bougainville enas om eldupphör och därmed är ett årtionde av strider på ön över.

En separatistgerilla inleder en väpnad kamp för ett självständigt Bougainville. Bakomliggande faktorer är ett utbrett missnöje med att den Australienägda koppargruvan Pangunas drift leder till miljöförstörelse samt att vinsterna från kopparbrytningen går till den papuanska statskassan och inte till Bougainville.

Det första allmänna parlamentsvalet hålls sedan landet blev självständigt från Australien. Michael Somare som leder Pangupartiet, sitter kvar som premiärminister.

Papua Nya Guinea blir helt självständigt från Australien med Michael Somare som premiärminister.

Bougainvilles provinsregering röstar för att Bougainville ska utträda ur Papua Nya Guinea. Premiärminister Somare väljer att frysa alla statliga anslag till utbrytarprovinsen.

Territoriet får namnet Papua Nya Guinea.

Det första allmänna valet hålls vilket resulterar i att ursprungsbefolkningen för första gången besätter en majoritet av platserna i den lagstiftande församlingen.

FN överför kontrollen över västra Nya Guinea till Indonesien. Det indonesiska området kallas Västra Papua.

Ursprungsbefolkning får för första gången delta i ett val.

De två australiska territorierna på Nya Guinea förenas under en administration och döps om till Territoriet Papua och Nya Guinea.

Allierade styrkor driver bort den japanska ockupationsmakten från området

Japan ockuperar området.

Nationernas förbund (föregångare till FN) ger Australien mandat att även styra över Tyska Nya Guinea.

Kontrollen över Brittiska Nya Guinea överförs till Australien som nyligen blivit självständigt från britterna. Kolonin döps om till Papuanska territoriet.

Sydöstra delen av ön Nya Guinea blir det brittiska protektoratet Brittiska Nya Guinea. Norra Nya Guinea annekteras av Tyskland.