Bosnien och Hercegovina – Sociala förhållanden

Bosnien är ett av Europas allra fattigaste länder. Det var relativt eftersatt även som delrepublik i Jugoslavien och kriget 1992–1995 slog sönder mycket av både faktiska institutioner – allt ifrån sjukhus till skolor – och fungerande sociala nätverk.

Bosniens ekonomiska status avspeglas i FN-organet UNDP:s index över mänsklig utveckling (HDI). Landet hamnar sist, på plats 74, i den högsta men stora kategorin "mycket hög" i global jämförelse. Det innebär att Bosnien ligger i bottenskiktet i såväl Europa i stort som bland de forna jugoslaviska staterna (se lista här).

De sociala skyddssystemen är svaga inte minst på grund av underfinansiering. År 2023 gick cirka 19 procent av BNP till det sociala skyddet, att jämföra med omkring 27 procent i genomsnitt i EU.

Omkring var sjätte bosnier beräknas leva under fattigdomsgränsen. Bland de särskilt utsatta finns barn samt många av dem som inte kunnat återvända till sina hem efter kriget. Dessutom lever ungefär halva befolkningen nära gränsen till fattigdom.

Arbetslösheten spär på fattigdomen. Den har visserligen sjunkit de senaste årtiondena men låg 2024 på cirka 14 procent. Bland de unga är över en tredjedel arbetslösa. Bakom siffrorna döljer sig också en stor informell sektor, som beräknas omfatta var fjärde person i arbetsstyrkan. Även många som är anställda har det knapert, särskilt som det förekommer att löner inte betalas ut regelbundet.

En stor del av de sociala förmåner som finns riktar sig till krigsveteraner, oavsett inkomstnivå, vilket bidrar till att det blir för lite till övriga. Det leder till att många fattiga blir utan bidrag och många äldre blir utan pension. Det skapar också obalans mellan könen, då krigsveteranerna i allmänhet är män.

Kvinnor har i större utsträckning än män trängts ut från arbetsmarknaden efter kriget och försörjer sig i högre grad på informellt arbete vilket gör dem mer utsatta med sämre pensioner och sjukförsäkring. Otillräckliga sociala tjänster i samhället gör också att kvinnor stor för en stor del obetalt arbete, som ta hand om barn och äldre.

Aborter är fria till och med tionde graviditetsveckan, därefter måste kvinnan söka tillstånd.

Könsdiskriminering är formellt förbjuden i lag och jämställdheten i Bosnien har successivt förbättrats. Men kvinnor i alla åldrar utsätts för våld, särskilt i hemmet. Våld i hemmet är kriminaliserat men anses av många människor, även inom rättsväsendet, vara en privatsak. Partilistor ska enligt lag besättas med minst 40 procent av vardera könet.

Samkönade relationer är lagliga, men det finns ingen lag som tillåter sådana partnerskap eller äktenskap. Hbtq-personer utsätts ofta, trots att det är förbjudet, för diskriminering samt hot och trakasserier.

Romernas situation är svår. De räknas som den största av ”övriga” folkgrupper i Bosnien men har alltid levat i samhällets utkant och mötts av fördomar och diskriminering i sjukvård och skolväsendet. Romer har även generellt lägre utbildning och har länge inte haft någon politisk organisation för att driva sina intressen i det bosniska samhället. Många romer är inte registrerade och undandrar sig det övriga samhället, vilket förvärrar deras situation.

Om våra källor