Iran – Sociala förhållanden

Iranierna är traditionellt starkt klassmedvetna. Revolutionen förändrade delvis sammansättningen av överklassen: de högsta bland de skriftlärda mullorna fick särskild status medan många från det tidigare ledande skiktet, liksom den välutbildade medelklassen, lämnade landet eller avrättades. Perioder med internationella sanktioner mot regimen har försvårat vardagslivet för folkets breda lager. 

På FN-organet UNDP:s index över mänsklig utveckling (HDI) har Iran plats 75 (se lista här). Det är lågt för regionen, men räknas som "hög utvecklingsnivå", den näst högsta av fyra i världen.

Fattigdomen är utbredd, särskilt på landsbygden. Cirka 14 procent av befolkningen beräknades enligt Världsbanken leva i fattigdom innan USA återinförde ekonomiska sanktioner mot Iran och före covid-19-pandemin. 2021 bedömde banken att omkring 20 procent av befolkningen skulle klassas som fattiga. Sanktioner och turbulens i världsekonomin har lett till att antalet iranier som lever under knappa omständigheter ökat. I september 2025 återinförde även FN sina världsomspänande sanktioner (se Utrikespolitik och försvar).

Inom islam är det viktigt att hjälpa de fattiga, och det finns ett fungeran­de socialt skyddsnät. Basvaror är subventionerade och de fattigaste erbjuds billigt boende. Det finns också en lång rad välgörenhets­stiftelser, bonyader (se Ekonomi), som tillhandahåller hjälp för de fattiga. Stiftelserna är i praktiken också redskap för politisk styrning av den islamiska republiken.

Regeringen är enligt författningen skyldig att förse alla medborgare med sjuk-, arbetslöshets- och pensionsförsäkring, men hur starkt skyddsnätet i övrigt är varierar beroende på vilken form av anställning man har. Offentliganställda har rätt till sjuk- och föräldrapenning och arbetsskadeförsäkring men många privatanställda saknar sådana förmåner. Likafullt förekommer uttalade protester. 2022 demonstrerade brandmän med anhöriga mot bland annat låga löner. Det skedde på femårsdagen av en svår brand, då Teherans äldsta skyskrapa eldhärjades och 16 brandmän och fyra civilpersoner miste livet. 2024 höjdes pensionsåldern för män från 60 till 62 år. För kvinnor gäller 55 år. Samtidigt förlängdes antalet år man måste arbeta för att få full pension.

Alla har rätt till grundläggande hälsovård, även om kvaliteten varierar. Nyutexaminerade läkare tvingas arbeta på landsbygden några år, därmed har antalet läkare utanför de stora städerna ökat. Spädbarnsdödligheten har sjunkit och nästan alla barn vaccineras. Men hälsoproblem som undernäring finns, särskilt på landsbygden. Orsakerna är främst bristande sanitära förhållanden, näringsfattig kost och brist på rent vatten. Överlag har iranierna fått det sämre ställt och det avspeglas i matvanorna. Iranier mindre kött nu än i mitten av 1990-talet. Även konsumtionen av ris och bröd rapporteras ha minskat.

När USA under president Trumps första mandatperiod (2017–2021) återinförde sanktioner mot Iran undantogs import av läkemedel och sjukvårdsutrustning, men i praktiken har det ändå uppstått brist på mediciner. Finansiella aktörer som banker vågar inte genomföra betalningar från Iran av rädsla för att bestraffas av USA. Politiska låsningar bidrog också till ett sent svar från myndigheterna 2020, när Iran var det första landet efter Kina där det fruktade nya coronaviruset fick stor spridning. Regimen, som själv gärna arrangerar massmöten för att uppvisa folkligt stöd, dröjde med åtgärder för att bekämpa smittan och valde att undvika nedstängningar av samhället.

På 1800-talet var opium en exportvara och odlingen av vallmo ökade sedan den förstatligats 1928. En del av exporten förblev laglig, då opium från Iran såldes till läkemedelsindustrin. Men samtidigt ökade missbruket. Numer tillämpas hårda straff, också dödsstraff, mot narkotikahandel, men omfattande smuggling från Afghanistan har lett till att antalet missbrukare av opiumprodukter enligt FN vuxit snabbt. FN-organisationen UNODC, som bygger sin rapportering på statlig statistik, uppgav 2020 att minst 2,26 procent av befolkningen använder opium regelbundet och att det dessutom lett till bruk av farligare opiater (heroin). Även droger som amfetamin har ökat. Missbruk har också bidragit till spridning av immunbristsjukdomen hiv/aids.

Social struktur

För över- och medelklassen blev den islamiska revolutionen en chockartad upplevelse, även för dem som inte stödde shahens regim. I de religiösa ledarnas ”stormtrupper”, revolutionsgardisterna och basij-milisen, ingick inte sällan personer som haft låg status i det gamla systemet, det vill säga fattiga, outbildade och småkriminella. Nu skulle de hämnas och ta makten.

Händelserna ledde till att Revolutionsgardets ledning i dag sitter högt upp i maktpyramiden tillsammans med den högste andlige ledaren och andra konservativa skriftlärda. Den traditionella religiositeten är stark på landsbygden och bland städernas fattiga, och de religiösa ledarna vördas. Medelklassen och unga i städerna ser inte så allvarligt på de religiösa ritualerna, och konflikter mellan funda­mentalister och mer sekulära iranier, som längtar efter ett annat, mer ”västligt” liv, har skärpt motsättningarna. Särskilt sedlighetspolisen (Gasht-e Ershad) är illa omtyckt.

Den sociala rörligheten har varit stor, bland annat när många unga från de lägre klasserna fått möjlighet att studera och höja sin status, i bästa fall genom att skaffa ”rätta” kontakter och även gifta in sig i en högre klass. Men trots alla förändringar är det rikedom, hög utbildning med ett statusjobb och att tillhöra en känd familj eller klan som ger prestige.

Familjelivet

Iran är ett utpräglat manssamhälle. Kvinnan har inte samma juridiska rättigheter och hon anses inte vara lika mycket värd. Ett vittnesmål från en kvinna är värt bara hälften så mycket som vittnesmål från en man, och samma fördelning gäller för arvsrätten. De reglerna återfinns i Koranen (vid Koranens tillkomst innebar de sannolikt en förbättring för kvinnan jämfört med det förislamiska samhället). För att söka pass måste en kvinna ha tillstånd från sin far, make eller annan släkting. Flickor ska från nio års ålder bära slöja; ofta en heltäckande, svart chador. Unga ogifta flickor kan tvingas genomgå undersökning för att fastställa om de är oskulder. Abort tillåts bara om moderns liv är i fara eller fostret är missbildat.

Män som vill skilja sig behöver inte ange skäl. Kvinnor har numera rätt att skilja sig om mannen är alkoholist eller missbrukar narkotika. Förut fick hon bara skilja sig om mannen var impotent, svårt mentalsjuk eller inte kunde försörja familjen.

Män och kvinnor som vill ha en sexuell förbindelse kan ingå tillfälliga äktenskap (sigheh på persiska, mut'ah när fenomenet diskuteras med arabiska som religiöst fackspråk). Äktenskap kan då avbrytas efter några dagar. Synen på tidsbegränsade äktenskap är ett tvisteämne mellan olika inriktningar av islam. Många ser sigheh som ett sätt att legitimera prostitution.

Kvinnan har vårdnaden om sina barn upp till sju års ålder, sedan övergår vårdnaden till fadern. Hon har inte laglig rätt att besöka sina äldre barn efter skilsmässa.

Hedersmord förekommer, särskilt bland nomader, men handlingarna ses som brott mot islam. Den forne högste ledaren ayatolla Ali Khamenei fördömde hedersmord. 2020 uppmärksammades ett fall där en far mördat sin tonårsdotter, och upprörda röster framhöll det tvivelaktiga i att ett sådant mord kan följas av lindrigare straff än mord under andra omständigheter. Mannen dömdes till nio års fängelse. Läs mer om samhällets syn på brott mot kvinnor i Demokrati och rättigheter. 

På bussar måste kvinnor sitta avskilda från männen. 2019 fick kvinnor för första gången gå in som publik på en viktig fotbollslandskamp. Likafullt är damfotboll populärt och det finns ett damlandslag. 

Kvinnans ställning förbättrades under Khatamis tid som president (1997–2005). Fler kvinnor yrkesarbetar och fler verkar inom politik och förvaltning. Fler kvinnor än män antas numer till landets universitet och allt fler jurister, läkare och lärare är kvinnor. Samtidigt är fri-och rättigheterna begränsade. Shirin Ebadi, Nobelpristagare 2003, gick i exil efter att ha förbjudits att arbeta som jurist. Flera andra kvinnor har fått liknande yrkesförbud.

I familjen är fadern/maken det självklara överhuvudet som förväntar sig lydnad och respekt. Samtidigt är det hans plikt att försörja dem och tillgodose deras andliga, sociala och materiella behov. Denna traditionella roll har dock mött konflikter, särskilt i Teheran, där ungdomar som blivit antingen extremt religiösa eller sekulära har svårt att underkasta sig faderns krav på lydnad.

Storfamiljer med minst tre generationer, kusiner och andra släktingar förekommer, särskilt på landsbygden. De äldre visas respekt.

Den islamiska revolutionen följdes av en babyboom och därefter av ett barnbegränsningsprogram som har fått internationellt beröm. Men 2020 varnade regeringen för att de låga födelsetalen snart kan leda till att befolkningen minskar. Regeringspolitiken har därför ännu en gång lagts om så att barnafödande ska uppmuntras. Statliga sjukhus ska inte längre sterilisera män eller förse kvinnor med preventivmedel gratis. Kritiker framhåller att hushåll med god ekonomi ändå kommer att ha råd att välja hur många barn de vill ha.

Ogifta barn brukar fortsätta bo kvar hemma. Äktenskap inom släkten, till exempel mellan kusiner, förekommer och ses som en praktisk lösning både ekonomiskt och socialt. De flesta män föredrar en enda hustru även om en muslim får ha upp till fyra stycken.

Barnarbete förekommer men bedöms inte vara ett utbrett problem. Läskunnigheten har ökat sedan den islamiska revolutionen, i synnerhet bland kvinnor som fått större tillgång till skolutbildning.

Giftasåldern för flickor har höjts från 9 till 13 år. För pojkar gäller 15 år. Tusentals unga flickor rymmer varje år hemifrån, många hamnar i prostitution. I Teheran beräknar man att det finns ett par hundra bordeller, trots att prostitution är förbjuden i lag. I det sammanhanget är kvinnor mer utsatta när fattigdomen ökar.

Ogifta ungdomar som inte är släkt får i princip inte umgås med det motsatta könet; om det sker kan det bestraffas hårt. Många ungdomar i Teheran trotsar påbuden och söker sig på helgerna till bergen norr om staden där de kan umgås utan större risk för insyn. Både söner och döttrar uppmuntras att studera, vilket har inneburit att de flesta gifter sig senare än förr.

Synen på homosexuella är sträng. Enligt islamisk rätt ska vissa sexuella handlingar bestraffas hårt, men i praktiken krävs flera vittnen eller att parterna erkänner. Alla former av sex utanför äktenskapet är brottsliga och samkönat sex är belagt med dödsstraff. Dåvarande presidenten Mahmoud Ahmadinejad hävdade i ett uppmärksammat uttalande 2007 att det inte fanns homosexuella i Iran.

Om våra källor