Iran – Geografi och klimat

Iran är ungefär tre och en halv gånger så stort som Sverige. Höga berg och stora ökenområden gör att delar av landet är svårtillgängliga. Centrala Iran består av en högplatå och här finns stora saltträsk och stenöknar. Platån omges av bergskedjor. Jordbävningar förekommer ofta.

I norr dominerar en vidsträckt saltöken, Dasht-e Kavir, och i söder sten- och sandöknen Dahst-e Lut, som är en av världens torraste och hetaste platser.

Högplatån i centrala Iran omges av bergskedjor. Den största är Zagros, som sträcker sig från landets nordvästra hörn mot sydöst längs hela kusten mot Persiska viken. Zagros har toppar på över 4 000 meter. Den smalare, men lika höga Elburz-kedjan börjar i samma hörn men följer Kaspiska havets kust för att i nordöst övergå i Kopet Dag-bergen, som bildar gräns mot Turkmenistan. Landets högsta berg, den vilande vulkanen Damavand (Demavend) nordöst om Teheran, når över 5 600 meter.

Jordbävningar förekommer ofta, också skalv med stor magnitud. Vid ett jordskalv i nordväst 1990 omkom cirka 40 000 människor och en halv miljon blev hemlösa. Över 26 000 dog när en kraftig jordbävning 2003 ödelade staden Bam i sydöstra Iran.

Iran har flera salthaltiga sjöar som saknar utflöden. Störst är Urmia­sjön längst upp i nordväst. Även Kaspiska havet är en sådan sjö. Urmia finns listad som skyddsvärd i en FN-konvention om våtmarker. 2013 tillkännagavs att FN-insatser skulle göras för att skydda sjön, med japansk finansiering, och vissa framsteg uppnåddes, men tidvis råder så svår torka att sjön krymper ändå.

På ön Qeshm i söder, i Hormuzsundet, finns en imponerande saltgrotta med märkliga formationer. Namakdan-grottan tros vara en av de djupaste saltgrottorna i världen.

Om våra källor