Indien – Utbildning

Det råder stora skillnader i utbildningsnivå inom Indien – såväl mellan män och kvinnor som mellan olika delstater och samhällsgrupper. Landet har ett antal elituniversitet i världsklass, medan grundskolan ute på landsbygden släpar efter i flera delstater.

I princip gäller allmän skolplikt mellan 6 och 14 års ålder. 2010 antogs en lag som ger alla barn i dessa åldrar, oavsett social bakgrund eller kön, rätt att kräva avgiftsfri grundutbildning. Regeringen ska ställa nödvändiga medel till förfogande. För att locka alla barn till skolan och minska undernäring bland dem har regeringen infört ett gratis mål mat om dagen.

Nästan alla barn går i skolan, åtminstone några år. Särskilt på landsbygden är en vanlig orsak till frånvaron i skolan att barnen ofta får hjälpa till med försörjningen i hemmet, även om barnarbete är förbjudet.

Det kostar inget att gå i delstatliga skolor men i dessa är standarden oftast låg på undervisning, lokaler med mera. I privatskolorna är det bättre men avgifterna kan vara höga. Regeringen strävar efter att på olika sätt få in fler barn från fattiga familjer i de privata skolorna.

Skolorna lyder under delstaterna och skillnaderna har ofta varit stora, både i utbildningspolitik och i läroplaner. Hittills har Indien försökt avhjälpa de brister som finns genom särskilda satsningar på flickor och på likvärdig grundutbildning för alla.

Inte minst har man satsat på att höja läs- och skrivkunnigheten. Enligt den senaste folkräkningen 2011 kunde tre fjärdedelar av befolkningen läsa och skriva (82 procent av männen och 65 procent av kvinnorna), en kraftig ökning från drygt 43 procent 1981. FN-organet Unesco anger något högre siffror för 2022 (83,5 procent för män och 69 procent för kvinnor) än de folkräkningen 2011 visar. Gapet mellan män och kvinnor i läs- och skrivkunnighet har minskat.

De flesta skolor bedriver undervisning på tre språk: det regionala språket, hindi och engelska.

Efter grundskolan finns ett frivilligt påbyggnadstadium för elever i åldern 14 till 18 år. I början av 2020-talet gick närmare fyra av fem elever i den aktuella åldersgruppen i påbyggnadsstadiet. Bland dem var något fler pojkar än flickor.

Under coronapandemin 2020–2021 stängdes runt 1,5 miljoner skolor i Indien, vilket påverkade skolgången för omkring 247 miljoner elever i åldrarna 6 till 18 år, enligt Unesco. Fyra av tio elever hade inte tillgång till den internetuppkoppling som krävdes för att delta i distansundervisningen. Bristen var störst bland fattiga yngre barn på landsbygden samt bland barn tillhörande etniska minoriteter och stamfolk. Många barn tvingades sluta skolan då föräldrarna fått en sämre ekonomi, till exempel genom arbetslöshet. Det är ännu oklart hur många av barnen som återgått till skolbänken efter det att pandemin klingat av.

Det bedrivs en avancerad forskning vid indiska universitet och högskolor och Indien är en ledande nation inom dator- och IT-teknik. Det finns både delstatliga och federala universitet, sammanlagt långt över 500, samt fler än 50 000 högskolor av olika slag. De federala universiteten är i regel specialiserade på vissa ämnen.

Även om Indiens högre utbildning håller god internationell standard finns varningstecken på att kvaliteten på forskningen stagnerar. Sedan 2010-talet har också kritik framförts om en ökad politisk styrning av universiteten. Antalet inskrivna på högre utbildningar ökar hela tiden och flera miljoner studenter utexamineras varje år. Många studenter antas efter kast eller religion snarare än efter kunskaper, och fusk har blivit ett problem.

Om våra källor