Indien – Seder och bruk

I Indien är gästfrihet centralt. Den som besöker ett indiskt hushåll bjuds oftast på det bästa huset har. Traditionell klädsel dominerar även om västerländska plagg som jeans är vanligt, åtminstone i städerna. Indien har en uppsjö av festivaler, högtider och helgdagar.

Hinduernas vanligaste hälsningsfras är namaste som sägs med handflatorna sammanpressade i brösthöjd. Muslimer säger salam walekum. Av artighet hälsar man på den äldsta personen först. Traditionellt skakar män och kvinnor inte hand, men det förekommer i västerländskt påverkade sammanhang.

Det är viktigt att uppträda respektfullt gentemot äldre, chefer och religiösa ledare. Titlar som professor eller doktor används gärna. Ett vanligt sätt att visa respekt är att lägga "ji" till ett efternamn, till exempel Gandhiji.

Indier har ofta en rätt flexibel syn på tider men i affärssammanhang blir punktlighet allt viktigare. Kontorsarbetare börjar i allmänhet efter nio på morgonen och bästa tid för möten är sen förmiddag eller sen eftermiddag. Många statliga arbetsplatser håller lunchstängt. Affärer har öppet sent.

Besök, bjudningar och gåvor

Vid bröllop och festivaler som diwali (se nedan) är presenter viktiga. Bröllopspresenter signalerar givarens ekonomiska status samt hur viktig mottagaren är för givaren. Kläder, hemelektronik, smycken och pengar är vanliga bröllopsgåvor.

Det är artigt att ta med sig en mindre gåva om man är bjuden till en indisk familj. Lämpliga presenter kan vara frukt, sötsaker och nötter. Att ge blommor är vanligt bland välbeställda indier. Vita blommor bör undvikas eftersom de används vid begravningar. Det är artigt för mottagaren att först tacka nej till en present. Inslagna presenter öppnas inte i givarens närvaro.

Vid besök i ett indiskt hem bör man ta av sig skorna. Köket är en privat del av hemmet och en gäst går inte dit oinbjuden. Det är oartigt att röra någon med foten och om det sker av misstag bör man be om ursäkt. Blir man bjuden på te eller något ätbart är det artigt att tacka nej en gång. Om inbjudan är genuint avsedd upprepas den flera gånger.

Om ett sällskap går på restaurang i Indien är det personen som föreslår besöket som betalar notan för hela sällskapet.

Artigt småprat handlar ofta om familj och barn, karriär, mat och kultur. Bland samtalsämnen att undvika finns religion, sex och politiskt sprängstoff som Pakistan och Kashmir. Indiska problem som fattigdom, kastdiskriminering och barnäktenskap är också känsliga samtalsämnen.

En indier svarar ogärna tydligt nej på en fråga och talar hellre lite svävande. Att säga nej till en middagsinbjudan kan uppfattas som oartigt och avslag kan i stället lindas in i ett "jag ska försöka" eller "vi får se". När man säger "ja" vickar man några gånger på huvudet från höger till vänster.

Mat och måltider

Det indiska köket är otroligt rikt och varierar från norr till söder. Hinduer och sikher äter inte nötkött och muslimer avstår från griskött. Det är vanligt bland hinduer och buddister att vara vegetarian och många äter inte heller ägg. Utövare av religionen jainism avstår också från lök och vitlök. För många vegetarianer är färskosten panir en viktig näringskälla. Längs kusten är fisk och skaldjur vanlig mat medan kyckling och lamm dominerar i norr. Överlag är rätterna kryddstarka och tonvikten ligger på grönsaker och linser. I norra Indien är ojäst bröd en viktigare basvara än ris.

En indisk frukost består ofta av en varm grönsaksrätt med bröd eller ris. Te är den vanligaste drycken i norra Indien medan kaffe förekommer i söder. Lunch eller middag kan vara dal, en linssoppa som förekommer i många varianter, en grönsaks- eller kötträtt, samt ris eller bröd. Till detta serveras pickles och yoghurt. Indiska efterrätter och sötsaker är mycket söta och baseras ofta på mjölk och nötter.

Efter maten är det vanligt att tugga på kryddor som anis för att underlätta matsmältningen och förbättra andedräkten. En annan uppskattad tuggprodukt är söt paan, där honung och olika kryddor lindas in i ätbara paanblad till ett litet paket som tuggas och sväljs. Paan finns också med tobak och krossad betelnöt där paketet tuggas och den röda saften spottas ut.

Muslimer, konservativa hinduer och många kvinnor dricker inte alkohol. Indien har dock ett stort utbud av inhemsk öl och sprit. Vinindustrin växer snabbt med vingårdar i landets södra delar. Alkohol är dyrt och bland de fattigaste är hembränd sprit en växande hälsofara.

Indisk mat äts ofta med händerna och man tvättar händerna både före och efter måltiden. Man äter med höger hand, den vänstra anses oren.

Klädsel

Indiska kvinnor bär ofta sari och salwar kamiz. En sari består av omkring sex meter tyg som draperas över en midjekort blus och underkjol. Salwar kamiz är en lång tunika med smala eller pösiga byxor och en matchande sjal.

För män är det populärt med kurta, en lång kraglös tunika, som bärs med någon form av byxor. Dhoti är ett tygstycke som sveps runt midjan och mellan benen medan lungi, som är vanligt i södra Indien, bärs mer som en omlottkjol. Till detta har man skjorta eller tunika. Indiska män har inte shorts och kvinnor inte korta kjolar.

Indiska barn och ungdomar har skoluniform. Sikhiska män bär alltid turban och sikhiska pojkar kammar upp håret i en knut på huvudet. Indiska politiker bär nästan alltid traditionella kläder medan västerländsk klädsel blir allt vanligare i affärssammanhang.

Besökare bör klä sig konservativt på landsbygden. Det innebär lång kjol, tunika och sjal för kvinnor, skjorta och byxor för män. I större städer och på semesterorter går västerländsk klädsel bra.

Helgdagar och högtider

Indiens många religioner gör att landet har en lång rad religiösa festivaler, helgdagar samt olika nyårsfiranden. Allmänna helgdagar kan variera från delstat till delstat. En viktig nationell helgdag är Republikens dag som firas den 26 januari till minne av Republiken Indiens födelse. En TV-sänd parad hålls i New Delhi, där Indiens militär visar upp sig och varje delstat deltar med kulturuppvisningar.

Den 15 augusti firar Indien sin självständighet från Storbritannien, och den 2 oktober firas nationalhjälten och frihetskämpen Mahatma Gandhis födelsedag. Vid nationella helgdagar kan man se den indiska flaggan: ett saffransfärgat, ett vitt och ett grönt fält med en blå chakra (ett hjul med 24 ekrar) i mitten (se Indiens startsida). Man kan också höra den indiska nationalsången Jana-Gana-Mana (Du är härskaren över alla människors sinnen), till vilken nobelpristagaren och nationalskalden Rabindranath Tagore har skrivit text och musik.

För hinduerna tillhör holi och diwali de största festivalerna. Under holi i februari–mars hälsar man våren välkommen. Högtiden firas med lekar där barn och vuxna kastar färgpulver och färgat vatten på varandra. Diwali är en ljusfestival i oktober–november då välståndets gudinna Lakshmi äras med fester, böneceremonier och presenter.

Muslimer högtidlighåller fastemånaden ramadan som avslutas med festen id al-fitr. De kristna firar påsk och jul. Sikherna firar födelsedagen av Guru Nanak, sikhismens grundare, i november.

Om våra källor