Indien – Religion

I Indien är hinduismen den dominerande religionen, medan muslimerna är den klart största av en rad religiösa minoriteter. På många håll råder spänningar mellan hinduer och muslimer och periodvis flammar våldsamheter upp mellan de två grupperna. Ofta är våldet underblåst av extremister av politiska skäl.

Enligt författningen är Indien en sekulär stat. Det finns inte någon statsreligion och religionen inte ska ha någon betydelse i det politiska livet. Trots det genomsyrar religionen hela samhället. Den spelar en viktig roll för de flesta indier och ingår som en naturlig del i vardagslivet.

På ett helt annat sätt än vad vi i väst är vana vid lever i Indien gammalt och nytt sida vid sida. Religionerna, precis som kulturen, tar gärna till sig sådant som kommer utifrån. Men det nya tillåts aldrig ta över utan görs bara om för att passa in i det gamla. De många religionerna har också hämtat intryck från varandra. Främst har hinduismen påverkat de andra trosuppfattningarna.

Ursprungsland för hinduism och buddism

Alla stora världsreligioner finns representerade i Indien. Hinduismen och buddismen kan dessutom sägas ha uppstått just där.

Nästan 80 procent av befolkningen bekänner sig till hinduismen, som är en religion med rötter mycket långt tillbaka i tiden. Den har hämtat intryck från den förhistoriska Harappakulturen, från dravidernas och stamfolkens religioner liksom från indoeuropéernas religiösa föreställningar och har även fått impulser utifrån. Det finns vediska ritualister, som noga följer föreskrifterna i gamla heliga skrifter, men också fruktbarhetsdyrkare, liksom hinduiska modernister som inspirerats av vetenskap och samhällsideal från väst.

Hinduismen har utvecklats till en mångfasetterad religion, vanligtvis präglad av stor flexibilitet liksom av stor tolerans och till och med likgiltighet gentemot oliktänkande. Man försöker till exempel inte aktivt omvända andra till hinduismen. Delvis beror detta på att hinduismen saknar centrala auktoriteter som Bibeln eller påven inom kristendomen. Någon motsvarighet till gudstjänst förekommer inte heller i hinduiska tempel.

Men vissa grundläggande föreställningar förenar alla hinduer, till exempel tron på alltings inneboende enhet och att allt har sitt ursprung i ett högsta väsen, den stora världssjälen (brahman). Denna kan anta tre olika former: den skapande, som kallas Brahma (ej att förväxla med brahman), den bevarande, som kallas Vishnu och den förstörande men återskapande, som kallas Shiva. Hinduismens otaliga gudar och gudinnor är i sin tur bara olika former av dessa tre (och därmed av brahman).

Återfödelse och rituell renhet

Reinkarnationen eller själavandringen/återfödelsen är central. Den styrs av människans handlingar (karma), den som utför goda handlingar kan få det bättre i nästa liv. Slutmålet (moksha) är dock att helt befria sig från kretsloppet av död och återfödelse (samsara) för att uppgå i gudomen eller i en icke-existens.

Det målet kan nås genom vedisk ritualism, studier och sökande efter vishet, goda sociala/religiösa gärningar, ett asketiskt liv eller meditation. Mycket populär är hängiven dyrkan av en personlig gud (bhakti). En vanlig bakhti är Krishna, som är en av guden Vishnus tio inkarnationer på jorden och som även fått spridning i väst via Hare Krishnarörelsen.

Föreställningen om rituell renhet är mycket viktig för hinduerna. Nästan varje varelse och företeelse i världen rangordnas efter rituell renhet. Denna beror i sin tur på hur nära – eller långt ifrån – varelsen i fråga står det gudomliga (se Kastsystemet).

Islam och sikhism

Närmare 15 procent av indierna är muslimer och en majoritet av dem är sunniter. Indien har världens största muslimska befolkning efter Indonesien. Redan på 700-talet började muslimer komma till Indien men i stor skala kom de först vid de turkiska och persiska invasionerna från och med 1000-talet.

När Brittiska Indien delades 1947 sökte sig miljontals muslimer till den nya muslimska staten Pakistan, medan hinduerna valde det sekulära Indien. Många muslimer stannade dock kvar i Indien, där en del av dem nått höga poster i samhället, till exempel presidentämbetet.

Sikhismen uppstod på 1500-talet som en reformrörelse inom hinduismen. Grundaren, guru Nanak, var starkt inspirerad av islam. De knappt 2 procenten indier som är sikher finns främst i Punjab, där de är i majoritet, samt i Nordindiens storstäder. En rättrogen sikh klipper inte håret och skägget (han gömmer dem oftast i en turban) och bär alltid en sabel (men den kan vara symbolisk). Det blir dock allt vanligare att unga sikher klipper håret kort.

Andra religiösa grupper

Olika grupper av kristna finns främst i Kerala och Tamil Nadu i söder samt i norra Indien. De utgör tillsammans drygt 2 procent av Indiens befolkning. Kristendomen kom till Indien runt år 54 e Kr. Den syrisk-ortodoxa kyrkan etablerades tidigt i söder och i mitten av 1500-talet fick den romersk-katolska kyrkan fäste i Indien. Genom portugiserna bildades ett stort kristet samhälle i Goa.

Buddismen och den stränga jainismen, som har mycket gemensamt med buddismen, grundades båda i Indien på 500-talet f Kr som proteströrelser. De har numera förhållandevis få anhängare i Indien (mindre än 1 procent vardera). Det flesta indiska buddister bor i Ladakh och Sikkim i Himalayabergen. Jainismen är mest känd för sin utpräglade syn på icke-våld (ahimsa). En jainist anstränger sig hårt för att inte skada andra levande varelser.

I framför allt Bombay (Mumbai) utgör parserna, eller zoroastrierna, en liten men inflytelserik minoritet. De invandrade till Indien på 800-talet från Persien, varifrån de trängts bort av muslimerna. Parserna vördar de fyra elementen – eld, vatten, jord och luft – och vill inte förorena dessa genom att begrava eller kremera sina döda. I stället läggs de ut på en plattform högst upp i ett torn ("tystnadens torn", eller dakhma), där de får ruttna och ätas av asfåglar. Parserna fäster stor vikt vid utbildning och har stort inflytande inom näringslivet. Flera av Indiens mest betydande företagsledare är parser.

Bland stamfolken förekommer animism, till exempel dyrkan av förfädernas andar och magi av olika slag.

Hindunationalism får större spridning

Då och då flammar våldsamheter upp mellan framför allt hinduer och muslimer. Oftast är de underblåsta av extremister som agerar för egen politisk vinning.

Det hindunationalistiska partiet BJP:s valseger 2014 väckte oro hos en del muslimer. Då blev den omstridda BJP-politikern Narendra Modi premiärminister. Som chefsminister i Gujarat hade Modi fått stark kritik för att han inte försökt förhindra religiöst motiverade upplopp 2002, då ett tusental människor, främst muslimer, i delstaten dog (se Modern historia).

BJP (som även regerade mellan 1998 och 2004) har sina rötter i en konservativ, nationalistisk hinduism som har fått allt större spridning sedan 1980-talet. Hindunationalismen kopplar samman hinduismen med indisk identitet, kultur och med den indiska staten. Dess anhängare är särskilt skeptiska mot muslimer och kristna som anses ha en "främmande" religion. Ett begrepp som används är hindutva, som kan översättas ungefär med hinduiskhet. BJP står nära den politiskt inflytelserika hindunationalistiska Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS), som är en oberoende frivilligorganisation med ett stort nätverk på gräsrotsnivå. Det finns även militanta hinduistiska grupperingar. Amerikanska underrättelsetjänsten CIA klassificerar två grupper som militanta: Vishya Hindu Parishad och Bajrang Dal.

Religiösa motsättningar

Sedan 2014 har attackerna mot religiösa minoriteter ökat. Ett exempel är de folkmassor som har lynchat slaktare, läderarbetare och nötköttshandlare (oftast muslimer men också daliter). För en hindu är kon ett heligt djur och nötkött är förbjudet som föda. Folkmassorna eldas inte sällan på av militanta hinduister. Även attackerna mot kristna har ökat, liksom mot förespråkare för det sekulära samhället.

I februari 2022 stängde delstatsregeringen i Karnataka tillfälligt skolor och lärosäten för att få slut på protester mot ett förbud för muslimska elever att bära huvudduk (hijab) vid undervisning. Polisen i Bangalore förbjöd samtidigt folksamlingar kring högskolor och universitet. Protesterna började i januari när en rad gymnasieskolor i Karnataka införde hijabförbudet. För många muslimer var slöjförbudet ännu ett i raden av uttryck för den växande intoleransen mot den religiösa minoriteten.

Som en motvikt till hindunationalisterna står mer reformvänliga hinduer som vill modernisera religionen. Ibland uppstår konflikter även mellan dessa grupper. Ett exempel är de våldsamma protester som uppstod när Högsta domstolen 2018 gav kvinnor rätt att besöka ett tempel i södra Indien som tidigare bara varit tillgängligt för män.

Liknande förbud finns även inom islam. 2016 upphävde en domstol i Bombay (Mumbai) förbudet mot kvinnor att besöka den sufiska moskén Haji Ali i staden, med motiveringen att detta förbud stred mot författningen.

Om våra källor