Indien – Ekonomisk översikt

Indien är Asiens tredje största ekonomi efter Kina och Japan. Landet har stora industri- och tjänstesektorer, samtidigt som över halva befolkningen försörjer sig på jordbruk. De ekonomiska skillnaderna är enorma mellan indier som fått ta del av landets modernisering och invånare som inte nåtts av den. Man kan därför knappast tala om en enda indisk ekonomi.

Indien har sedan millennieskiftet haft en av världens snabbast växande ekonomier. Landet har bland mycket annat en egen kärnkraftsindustri, är en stor vapentillverkare och bygger egna rymdfarkoster och bilar. Inom IT-branschen är Indien en av de stora mjukvarutillverkarna. Turistnäringen är också ekonomiskt betydelsefull.

Utvecklingen har gynnats av god tillgång på utbildad arbetskraft samt av väl utbyggda tele- och internetförbindelser. Västländer har ofta förlagt tjänster till det billigare Indien. Samtidigt finns hinder kvar i form av outvecklad infrastruktur, en rigid arbetsmarknadslagstiftning samt omfattande korruption och byråkrati.

Indien är ett lägre medelinkomstland enligt Världsbankens klassificering av världens länder i fyra olika inkomstkategorier. Det är den näst lägsta av fyra inkomstnivåer (se alla länder här). Inom ekonomin finns stora regionala skillnader. I delstaten Orissa lever över hälften av invånarna i fattigdom, i Punjab bara några få procent. Den ekonomiska klyftan är också djup mellan stad och landsbygd. I storstäderna finns en rik elit och en snabbt växande medelklass. I städernas slum och på landsbygden finns fortfarande en förfärande fattigdom.

Långsamma reformer

Den ekonomiska utvecklingen var länge helt statsstyrd och fram till 1980-talet utvecklades den indiska ekonomin långsammare än de flesta andra utvecklingsländers. När den Oxfordutbildade ekonomen Manmohan Singh tog över som finansminister 1991 befann sig Indien i en svår finansiell kris. Singh (senare premiärminister 2004–2014) öppnade landets ekonomi mot omvärlden och sålde ut statliga företag för att locka utländska investerare och sätta fart på ekonomin.

Produktiviteten ökade under 1990-talet när de indiska företagen fick utländsk konkurrens. Andra reformer gick sakta, kanske för att mäktiga krafter inom den stora statliga byråkratin och näringslivet kände sig hotade och motarbetade dem. Privatiseringen av statliga företag gick långsammare än utlovat, och trots nedskurna subventioner gick fortfarande enorma summor till improduktiva statliga företag.

Reformerna fortsatte under den hindunationalistiskt dominerade högerregering som tillträdde 1998. I stort sett har reformpolitiken hela tiden haft stöd över partigränserna och genomförts – om än i långsam takt – oavsett vilket partiblock som suttit vid makten.

Den Kongresspartiledda regeringen (2004–2014) såg fattigdomsbekämpning och fördelningsfrågor som särskilt viktiga. Satsningar gjordes på primär hälso- och sjukvård, grundutbildning, samt på ökad sysselsättning och förbättrade livsvillkor på landsbygden. Under den globala finanskrisen 2008–2009 gick regeringen in med ekonomiska stimulanspaket, som satte fart på tillverkningsindustrin och tjänstesektorn.

År 2010 växte den indiska ekonomin åter snabbt. Bara Kinas ekonomi växte snabbare det året. Jordbruksproduktionen var stor, fordonsförsäljningen ökade, liksom utlåningen i bankerna. Indiens ekonomi fick växtvärk, och hög inflation tvingade centralbanken att höja styrräntan sex gånger under året.

En viss avmattning kunde skönjas 2012–2013 då industriproduktionen bromsade upp något, de utländska investeringarna blev färre, handelsunderskottet växte och värdet på den indiska rupien sjönk. Regeringen satsade åter på stimulansåtgärder, bland annat öppnades detaljvaruhandeln för utländska investeringar.

Modis ekonomiska reformer

När Narendra Modi och hans näringslivsvänliga, hindunationalistiska BJP vann regeringsmakten 2014 utlovades allt från en miljon nya jobb i månaden till krafttag mot korruption och svarthandel. En rad reformer sattes i gång i snabb takt. Vissa fick beröm, andra kritik.

Mest rosad blev premiärminister Modi för en framgångsrik satsning på att öppna bankkonton (318 miljoner konton 2014–2018) till indiska medborgare samt för digitaliseringen av olika slags transfereringar i samhället. Införandet 2017 av ett nytt skattesystem som bättre knyter samman delstaterna till en enda indisk ekonomi tycks också ha fungerat relativt bra. Systemet har också ökat skatteintäkterna till statskassan.

Initiativet "Make in India", som syftar till att skapa nya arbetstillfällen och hög ekonomisk tillväxt genom att dra utländska investeringar till tillverkningsindustrin med hjälp av förenklade regler för företagen, har också haft viss framgång. Enligt FN-organet UNCTAD blev Indien ett av världens mest attraktiva länder för utländska investeringar.

Andra förändringar har fått kritik. Det gäller inte minst beslutet i november 2016 att med kort varsel skrota 86 procent av alla sedlar på den indiska marknaden. Det var ett försök att komma åt skatteflykt och pengatvätt, vilket till en del lyckades, men åtgärden drabbade även fattiga med besparingar i kontanter (i huvudsak småbönder och människor som livnär sig inom den informella sektorn). De förlorade i många fall sina tillgångar eftersom de inte hade något bankkonto att sätta in sedlarna på. Vallöftet om en miljon nya jobb per månad har inte infriats, vilket skapar frustration hos den dryga miljon unga indier som varje månad ansluter sig till landets arbetsstyrka.

Tillväxten saktar in

Den hastiga valutareformen i kombination med sjunkande producentpriser inom jordbruket gjorde att många bönder från 2017 fick det allt svårare att klara försörjningen. De började genomföra massdemonstrationer mot den ekonomiska politiken. När delstaterna Uttar Pradesh och Maharashtra i april respektive juni beviljade bönder skuldavskrivningar, växte kraven på detsamma i andra delstater.

I början av valåret 2019 stod det klart att den indiska ekonomin började sakta in och att arbetslösheten hade stigit till rekordnivåer. Efter valsegern vidtog Modi-regeringen en rad åtgärder för att stimulera ekonomin. Den försökte dra nya utländska investeringar till kolgruvorna, tillverkningsindustrin, delar av detaljhandeln och marknaden för digitala medier. Centralbanken beviljade regeringen extra anslag till statskassan.

BNP-tillväxten under 2019 var den lägsta sedan finanskrisen 2008. Inbromsningen berodde bland annat på att de utländska investeringarna minskade och att tillverkningsindustrin saktade in. För att öka den inhemska konsumtionen och den utländska investeringsviljan tillät regeringen ett större budgetunderskott än planerat för 2020. De offentliga kostnaderna tilläts vara högre än planerat och vissa skatter sänktes, till exempel för låginkomsttagare. Jordbrukare fick ökat stöd för satsningar på solenergi. Tanken var att de skulle kunna sälja elektricitet till den lokala elmarknaden.

Landets offentliga sektor sysselsätter fortfarande en oproportionerligt stor andel av arbetskraften. Indien är känt för sin omfattande statliga förvaltning och byråkrati. Indien har också kvar relativt många företag som drivs i statlig regi. Regeringen försöker stödja den privata sektorn genom billigare lån till entreprenörer. Särskilt vill man gynna tillkomsten av medelstora företag, eftersom merparten av de privata företagen har högst en handfull anställda.

Coronapandemin slår mot ekonomin

Indien nåddes av coronapandemin våren 2020. Landets BNP krympte med hela 23,9 procent under det andra kvartalet 2020 jämfört med samma period året innan. Anledningen var den kortvariga men djupa ekonomiska kris som följde av en strikt nedstängning av landet i pandemins början. I april förlorade omkring 122 miljoner indier sina jobb på grund av nedstängningen, enligt den Bombaybaserade tankesmedjan Centre for Monitoring Indian Economy.

I maj presenterade regeringen ett ekonomiskt stimulanspaket som motsvarade 10 procent av BNP. De 266 miljarder dollar som paketet bestod av gick till att underlätta för anställda och för små och medelstora företag som drabbats hårt av pandemin. I juli meddelade Modi att ett 40-tal statsägda kolgruvor skulle säljas ut, vilket beräknades ge 4,3 miljarder dollar i nytt kapital till staten och fler än 280 000 nya arbetstillfällen.

Indiens ekonomi krympte med drygt 7 procent under budgetåret 2020–2021 (från april 2020 till mars 2021). Det var Indiens största ekonomiska nedgång sedan självständigheten 1947. Pandemin skapade massarbetslöshet och tvingade runt 230 miljoner indier ned i fattigdom, enligt en studie från Azim Premji-universitetet i Bangalore som sätter fattigdomsgränsen vid fem dollar per dag.

Den andra coronavågen 2021 påverkade inte ekonomin i samma höga grad, främst beroende på att endast lokala och delstatliga nedstängningar infördes. En beräkning gjord av brittiska Barclays visar att den andra coronavågen kostade Indien 74 miljarder dollar eller 2,4 procent av BNP. Regeringen fick kritik från ekonomer och politisk opposition för att prioritera att hjälpa företag ur krisen i stället för att stödja landets fattigaste invånare.

Ekonomisk återhämtning

En ny global ekonomisk chock följde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 samt Kinas nolltoleranspolitik mot covid-19. Varubrist uppstod när flaskhalsar bildades i de internationella transportkedjorna och inflationen rusade i höjden. Centralbankerna svarade med att höja räntorna.

För Indiens del sjönk rupiens värde gentemot dollarn. Men som helhet upplevde den indiska ekonomin en återhämtning under 2022 och 2023, framför allt tack vare en växande tjänstesektor och ökad privatkonsumtion. Under 2023 noterade också industrin en uppgång. Indien har åter en av världens snabbast växande ekonomier. Ett kvarvarande problem är dock den höga arbetslösheten.

Indien har fortsatt att köpa rysk olja trots att västländerna införde ekonomiska sanktioner mot Ryssland efter invasionen. Under 2022 tiofaldigades Indiens import av rabatterad rysk olja och samma år passerade Ryssland Iran som största exportör av olja till Indien. Enligt den statsägda indiska banken Baroda stod Ryssland för 2 procent av Indiens oljeimport 2021 jämfört med 20 procent ett år senare.

I juli 2025 undertecknade Indien och Storbritannien ett omfattande frihandelsavtal, som innebär kraftigt sänkta tullar på handel med vissa varor mellan länderna. Bland annat sänktes tullar på brittisk whiskey, kosmetika, bilar, medicinsk utrustning och elektriska apparater i Indien, och på indiska grönsaker, kläder och skor i Storbritannien.

Indien drabbades liksom övriga världen av höjda tullar på import av varor till USA efter Donald Trumps återkomst som president 2025. I augusti samma år började nya amerikanska tullar på totalt 50 procent gälla för många indiska varor. Dessa inkluderade en 25-procentig "strafftull" på grund av Indiens stora import av bland annat rysk olja (se Kalendarium samt Tullkriget). För att mildra effekterna av tullarna sänkte Indien en rad skatter på allt från dagligvaror till bilar för att uppmuntra privatkonsumtion av indiska varor.

Om våra källor