Indien – Kultur

Indisk kultur har urgamla rötter. I klassisk tid (400 f Kr–500 e Kr) gav hinduismen upphov till flera vetenskaper. För att genomföra en offerrit enligt vedisk tradition måste man till exempel ha kunskaper i astronomi och matematik. I vår samtid producerar Indien mer film än något annat land, såväl seriösa som lättviktiga varianter från Bollywood.

Indierna uppfann våra "arabiska" siffror liksom nollan, symbolen för "ingenting" som är viktig i indisk filosofi. Indierna uppfann även decimalsystemet, och matematikern Aryabhata (400-talet e Kr) kunde beräkna kvadrat- och kubikrötter samt talet pi till 3,14.

Grammatik, psykologi och medicin var också högt utvecklade vetenskaper, som alla sammanställdes och nedtecknades på språket sanskrit.

Dans och musik

Musik, dans och kärlekskonst räknades som vetenskaper. Klassisk indisk dans styrs än i dag av reglerna i boken Natya Shastra från 200-talet f Kr, liksom av myter, legender och klassisk litteratur. Sättet att framföra dansen varierar dock mellan olika landsdelar.

Klassisk indisk musik tros ha sitt ursprung i religiösa dikter och sånger från Vedaperioden (1600 f Kr–800 f Kr). Numera finns en nordlig och en sydlig skola inom den klassiska musiken men för båda gäller att en skicklig musikutövare ska kunna improvisera. Inom musik och dans finns också en livlig och rik folklig tradition.

Stränginstrumentet sitar och dubbeltrumman tabla är vanliga. En flerfaldigt prisbelönt virtuos på indisk sitar var musikern och kompositören Ravi Shankar (1920–2012). Han nådde internationell berömmelse genom sitt samarbete med bland andra den brittiska popgruppen The Beatles. 1998 belönades han med Polarpriset.

Rik litterär tradition

En omfattande religiös litteratur skrevs ner på sanskrit, bland annat de stora folkliga eposen Mahabharata och Ramayana. Nobelpristagaren i litteratur, bengalen Rabindranath Tagore (1861–1948), brukar räknas som den främsta bland mer moderna indiska författare. Tagore var också en skicklig konstnär.

Med sin genombrottsroman Midnattsbarnen (på svenska 1983) banade Salman Rushdie väg för en lång rad engelskspråkiga författare med indiska rötter, ofta bosatta i väst. Hans bok Clownen Shalimar (på svenska 2006) har konflikten i Kashmir som bakgrund.

Bland dem som nått berömmelse i Rushdies fotspår kan nämnas bengalen Vikram Seth, som med sin bok En lämplig ung man (på svenska 1994) ger en god bild av indiskt samhällsliv. Det gör också Arundhati Roy i sin prisade bok De små tingens gud (på svenska 1998), som utspelar sig i den sydliga delstaten Kerala, liksom Aravind Adiga i Den vita tigern (på svenska 2009).

Jhumpa Lahiri (numera bosatt i USA) skildrar i Sankmark (på svenska 2014) två bröder från Calcutta (Kolkata), där den ene väljer att ansluta sig till den maoistiska naxalitrörelsen (se Naxalitupproret).

Ett filmälskande land

Film är den i särklass populäraste kulturyttringen i Indien. Filmindustrin är koncentrerad till Bombay ("Bollywood"), Calcutta och Madras (Chennai). Filmerna är ofta ganska våldsamma thriller, eller på temat ungdomars kärleksbekymmer (ett högst verkligt problem i Indien med dess tradition av arrangerade äktenskap) med många sång- och dansnummer invävda.

Det produceras också mer seriös film. Filmskapare som Mrinal Sen, Shyam Benegal, Shekhar Kapur och Mira Nair har gjort sig kända även i väst. Satyajit Ray, vars tidiga filmer var starkt inspirerade av den italienska neorealismen, fick samma år som han dog (1992) en särskild Oscar som tack för ett livslångt filmskapande.

Vid 2009 års Oscarsutdelning tog den brittiske filmregissören Danny Boyle hem storslam med sin film Slumdog Millionaire, som utspelar sig i Bombay, med indiska skådespelare.

Dokumentärfilmen Indiens dotter (India's Daughter), som gjorts för brittiska BBC, väckte stor uppståndelse och debatt i Indien 2015. I den intervjuar filmaren Leslee Udwin bland andra en av fyra män som dömts till döden för en brutal och uppmärksammad gruppvåldtäkt i Delhi 2012. I filmen visar gärningsmannen ingen ånger för brottet han begått, utan lägger hela skulden på det avlidna offret. En domstol stoppade filmen från att visas i Indien och regeringen inledde en utredning av hur filmaren lyckats få en intervju med den dödsdömde. Filmen hade internationell premiär på kvinnodagen den 8 mars 2015.

Om våra källor