Indien – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten Indien är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick. De 28 delstaterna ansvarar för en rad politikområden, men makten ligger i huvudsak hos centralregeringen i New Delhi. Två politiska partier har en särställning: Kongresspartiet som styrde landet i årtionden och hindunationalistiska BJP som regerar sedan 2014. I maktens centrum sitter den populäre men stridbare premiärministern Narendra Modi.

En grundläggande politisk skiljelinje mellan de båda dominerande partierna är att BJP värnar den hinduiska majoritetens intressen (cirka 80 procent av befolkningen är hinduer) medan Kongresspartiet ser sig som beskyddare av Indiens sekulära konstitution som garanterar etniska och religiösa minoriteters rättigheter.

Parlamentsvalet 2014 blev startpunkten för en stor förändring i indisk politik. Det gav BJP en seger som näst intill krossade det gamla statsbärande Kongresspartiet. I valet fem år senare vann BJP med ännu större marginal. I 2024 års val förblev BJP visserligen klart största parti men backade rejält och förlorade sin majoritet i parlamentets underhus. Oppositionsalliansen India, ledd av Kongresspartiet, gjorde oväntat bra ifrån sig genom satsningar på plånboksfrågor under valrörelsen.

Narendra Modis regeringar har dominerats av högkastiga hinduiska män från norra Indien, främst BJP-veteraner och män som står premiärministern nära. I den regering som bildades efter valet 2024 ingår förutom BJP också ministrar från mindre stödpartier.

Narendra Modi från det hindunationalistiska BJP är premiärminister sedan 2014. Foto: Aftab Alam Siddiqui/AP/TT

Bakom BJP:s framgångar ligger Modis popularitet och en politik som kombinerar ekonomiska frågor för hushåll och företag med ”tempelpolitik”. BJP har sina rötter i en konservativ och nationalistisk politik där hinduiskhet (hindutva) ses som en given del av indisk identitet och där muslimer och andra religiösa minoriteter ses om avvikande. För att fånga en större väljargrupp tonade BJP ned hindunationalismen inför valen 2014 och 2019 till förmån för plånboksfrågorna, men detta skedde inte i samma utsträckning inför valet 2024. Flertalet bedömare anser att det gjorde att BJP förlorade väljare utanför sin kärngrupp.

Kongresspartiet har under senare år genomgått en djup kris. Det har saknat en ledare som kan utmana Modi. Kongresspartiets historiska roll som ledande kraft i Indiens befrielsekamp från kolonialmakten Storbritannien, samt familjen Gandhi/Nehrus särställning (se Modern historia), har minskat i betydelse för många väljare, inte minst unga. Valframgångarna 2024 har dock förutspåtts kunna bli en vändpunkt för Kongresspartiets frontfigur Rahul Gandhi, som i viss mån lyckats skaka av sig bilden som elitistisk (Rahul Gandhi är barn, barnbarn och barnbarnsbarn till premiärministrar). 

Resultaten av BJP:s maktinnehav är blandade. Modi har drivit igenom en rad politiska och ekonomiska reformer, även om alla vallöften inte har infriats. Regeringen har fått beröm för att inga större korruptionsskandaler har inträffat och Modi betraktas som trovärdig på den punkten. Samtidigt har BJP-regeringen fått kritik för att gradvis urholka Indiens demokrati, främst genom ökad intolerans i samhället mot minoriteter, som muslimer och kristna men också daliter (tidigare kastlösa) och oliktänkande, samt genom att begränsa press- och yttrandefrihet. Rättsväsendets oberoende har enligt kritiker minskat under BJP och domstolarna uppges ha använts för att oskadliggöra politiska motståndare (se vidare Religion samt Demokrati och rättigheter).

BJP-regeringen har varit framgångsrik i satsningen på att öppna bankkonton till indiska medborgare samt i digitaliseringen av olika slags transfereringar i samhället. Införandet av ett nytt skattesystem som bättre knyter samman delstaterna till en enda indisk ekonomi har också fungerat hyfsat. 

Under sin första mandatperiod 2014–2019 lanserade BJP-regeringen en reformagenda med bland annat hårda tag mot korruptionen och den svarta marknaden. Modi fick kritik från en rad ekonomer när han 2016 med kort varsel skrotade 86 procent av alla sedlar på den indiska marknaden. Det var ett försök att dra undan mattan för den svarta handeln. Åtgärden drabbade alla indier med besparingar i kontanter (i huvudsak självförsörjande bönder och de som livnär sig inom den informella sektorn) som i många fall förlorade sina tillgångar. 

En svag punkt för BJP-regeringen är Indiens höga och ihållande arbetslöshet, i synnerhet bland den unga generationen. Ett vallöfte om en miljon nya jobb per månad har inte infriats, vilket skapar frustration hos den dryga miljon unga indier som varje månad ansluter sig till landets arbetsstyrka. I sin valkampanj 2024 tryckte oppositionen hårt på det faktum att den höga arbetslösheten består. Modis initiativ "Make in India" syftar till att skapa nya arbetstillfällen och en hög ekonomisk tillväxt genom att locka fler utländska investeringar till landet med förenklade regler för företagen etc.  

Kvinnornas situation har uppmärksammats, i synnerhet efter en gruppvåldtäkt i Delhi 2012 som ledde till offrets död och en upprörd reaktion från samhället. Flera lagar har införts för att stärka kvinnors rättigheter och särskilda "kvinnodomstolar" håller på att inrättas för att påskynda rättsprocesser rörande brott som våldtäkt eller kvinnomisshandel.

Bondeprotester är vanliga, som här utanför New Delhi 2021. Foto: Altaf Qadri/AP/TT

I valtider vänder sig såväl BJP som Kongresspartiet till den stora bondebefolkningen, där många röster finns. Indiens bönder har på senare år genomlidit en kris med sjunkande producentpriser, ökad skuldsättning och svår torka. Många bönder känner sig svikna av politikerna som de anser har brutit vallöften om drägligare levnadsförhållanden för landsbygdsbefolkningen. Bönderna genomför regelbundet stora marscher i protest mot situationen. 

I parlamentsvalet 2019 segrade BJP med en oväntat stor andel av rösterna och för första gången på nästan 50 år omvaldes en premiärminister med ett ökat antal mandat. Kongresspartiet fick ett endast något bättre resultat än i katastrofvalet 2014. 

I augusti 2019 infriade BJP-regeringen ett av sina vallöften när regeringen omvandlade den konfliktdrabbade, muslimskt dominerade delstaten Jammu och Kashmir till två direktstyrda unionsterritorier och fråntog området dess självstyre. Områdena utgör den indiskkontrollerade delen av bergsområdet Kashmir, som även Pakistan gör anspråk på (se Konflikter: Kashmir).

På BJP-regeringens initiativ antogs i december samma år en ny medborgarskapslag av parlamentet. Lagen ger sex religiösa minoriteter i grannländerna Afghanistan, Pakistan och Bangladesh ökade möjligheter till indiskt medborgarskap. Muslimer undantas från möjligheten med motiveringen att de är i majoritet i sina hemländer. Reaktionerna blev starka mot lagen. Många muslimska grupper uppfattade den som diskriminerande, andra grupper motsatte sig att lagen skulle kunna leda till ökad invandring (se Konflikter i nordöstra Indien). Omfattande våldsamma protester runt om i landet ledde till tiotals dödsfall. 

Protesterna mot medborgarskapslagarna fick ett abrupt slut i mars 2020 när coronapandemin nådde Indien. Läs mer om hur pandemin drabbade indierna i Sociala förhållanden och Ekonomisk översikt. 

Efter coronapandemin påverkades Indien av en snabbt stigande inflation och tilltagande varubrist. Regeringen införde 2023 exportstopp för bland annat vete och flertalet rissorter för att öka tillgången på mat på den egna marknaden. 

Modi inledde valupptakten 2024 när han i januari gladde de hindunationalistiska kärnväljarna med att inviga ett hindutempel i Ayodhya i Uttar Pradesh på den plats där Babrimoskén stått i närmare 500 år innan den revs av en hinduextremistisk folkmassa 1992. Rivningen följdes av ett våldsutbrott med runt 2 000 döda och har förblivit ett trauma för många muslimer. BJP har i årtionden lovat sina anhängare att ett Ramatempel ska byggas där Babrimoskén stod. Ironiskt nog förlorade BJP sitt mandat i Ayodhya. 

Under valkampanjen fick Modi och andra BJP-politiker kritik från bland annat Högsta domstolen för ett hårt språkbruk mot muslimer.

Följ händelseutvecklingen i Kalendarium.

Läs om konflikten i Kashmir här.

Läs om naxalitupproret här och konflikterna i nordöstra Indien här.

FÖRFATTNING

Författningen från 1950 slår fast att Indien är en federation av delstater med egna regeringar, som i vissa frågor lyder under en federal regering för hela landet. Den senare bestämmer över bland annat utrikespolitik, försvar, utvecklingsplanering och valutapolitik, medan delstatsregeringarna ansvarar för skolväsen, sjukvård, busstrafik, allmän ordning, jordbruk med mera.

Indiens president är statschef och utses indirekt för en femårsperiod, av ett valkollegium bestående av parlamentsledamöter på både federal och delstatlig nivå. Presidenten kan väljas om en gång. Statschefens befogenheter är begränsade. Den verkliga makten ligger hos regeringen i New Delhi, i synnerhet hos dess innersta krets, kabinettet. Regeringen är ansvarig inför parlamentet, i enlighet med det parlamentariska systemet.

Det lagstiftande parlamentet har två kamrar. Den övre kammaren (rajya sabha eller delstatskammaren) har 245 ledamöter, varav 12 utses av presidenten och övriga väljs indirekt av delstatsparlamenten för en sexårsperiod. En tredjedel av medlemmarna byts ut vartannat år.

Den undre kammaren (lok sabha eller folkkammaren) får ha högst 550 ledamöter (de är 543 sedan valet 2024). Ledamöterna utses i allmänna val minst vart femte år enligt ett system med majoritetsval i enmansvalkretsar. Presidenten utser därutöver två representanter för den anglo-indiska gemenskapen (ättlingar till engelsmän, ofta med en engelsk far och en indisk mor). Kvotering finns för bland andra lågkastiga (se Kastsystemet) och det finns en målsättning att ha minst en tredjedel kvinnliga ledamöter. Åldersgränsen för att få rösta är 18 år och 25 år för att kandidera i valen. 

Delstaterna och byråden 

Delstaterna styrs på liknande sätt. Högst ställning har guvernören, som dock lyder under delstatsregeringen. Denna är i sin tur ansvarig inför delstatsparlamentet. Guvernören utnämns av presidenten medan delstatsparlamenten utses i allmänna val. Båda har femåriga mandat. I vissa lägen, exempelvis om lag och ordning skulle vara hotade, kan den federala regeringen överta ledningen av en delstat och styra direkt genom guvernören. 

Antalet delstater är 28 sedan 2019, då Jammu och Kashmir omvandlades till två direktstyrda unionsterritorier (se nedan): Ladakh samt Jammu och Kashmir.

Dessa nio enheter styrs direkt av den federala regeringen, även om några lyckats skaffa sig ett utvidgat självstyre. (Se även Karta med delstatslista.)

På lokal nivå finns byråd (panchayat) och byparlament (gram sabha), som också utses på fem år i allmänna val. Meningen är att allt fler uppgifter gradvis ska föras över från framför allt delstatsnivå till lokal nivå, något som går olika snabbt i olika delstater. Ett problem för de lokala organen är otillräckliga resurser. 

Centralmakten och delstaterna 

I Indien med sitt gytter av folkslag, språk, samhällsklasser och olika intressen har politiken ofta setts som en kamp mellan centralmakten och regionerna, där Indiens enhet ibland stått på spel. Många har varnat för en splittring av landet och menat att det vore bättre att i tid dela upp detta jätteland i självstyrande eller oberoende stater. Enligt andra ligger dock Indiens styrka just i att så många olika intressen fått utrymme inom systemet. 

Det brittiska Indien (se Äldre historia) var ingen enhetlig stat utan en mosaik av provinser och furstendömen, de senare i hög grad självständiga. Provinsernas och furstendömenas gränser, inre förhållanden och relationer till centralmakten bestämdes av historiska tillfälligheter och kolonialmaktens intressen.

Det självständiga Indien organiserades i delstater genom en serie reformer från 1956. När gränserna drogs mellan delstaterna var det främst språken som fick styra. Därmed betonas på ett sätt Indiens etniska splittring. En rad regionala partier, ofta fientliga mot centralmakten, har uppstått.

Politik och religion

En av grundstenarna i författningen är att Indien ska vara en sekulär stat, där människors religion inte ska ha någon politisk betydelse. Det är dock lättare sagt än gjort. Religionerna spelar en avgörande roll i vardagen och fungerar som viktiga sammanhållande länkar i detta väldiga land. Därmed får religiösa faktorer stor politisk vikt. Olika grupper kräver att speciell hänsyn ska tas till just deras religion.

Bland hinduerna finns flera mer eller mindre extremistiska organisationer och partier, och även bland minoriteterna har religionen tagit sig öppet politiskt uttryck. Politikerna har också utnyttjat religiösa motsättningar för egna syften.

Till viss del kan man se oroligheterna i Jammu och Kashmir, där en majoritet av befolkningen är muslimer, i detta ljus (se Konflikter: Kashmir). 

Ett speciellt fall är sikherna, som tidigare krävde en egen stat, Khalistan. Under 1980-talet växte den sikhiska terrorismen i delstaten Punjab till ett svårt problem för den indiska regeringen, som försökte lösa detta med både morot och piska. Några år in på 1990-talet hade upprorsvågen lagt sig på grund av polisens hårda metoder – de flesta ledande separatister sköts ihjäl – men också för att terrormetoderna fick opinionen i Punjab att ta avstånd från självständighetstanken. 

Terror utnyttjas också av de maoistiska naxaliterna, verksamma främst i nordöstra Indien. Naxaliterna säger sig föra en kamp för de fattigas rättigheter snarare än för en egen stat (se Naxalitupproret). 

Läs om Indiens rättsväsen i Demokrati och rättigheter. 

POLITISKA PARTIER 

Indien har en uppsjö av olika politiska partier. En tendens har sedan 1980-talet varit att de regionalt baserade partierna, med förankring i en enda delstat, har vuxit sig starkare. Viktigt för att få röster är inte bara partiets politiska program utan även dess religiösa, språkliga och etniska grund samt en karismatisk ledare. 

Det hindunationalistiska Indiska folkpartiet (Bharatiya Janata Party, BJP) är landets i särklass största parti. BJP bildades 1980 genom en utbrytning ur Janatapartiet (se Modern historia). Vid grundandet betonade BJP hinduiskhet (hindutva), nationalism och socialkonservatism. I synnerhet under 2000-talet har BJP blivit mer marknadsekonomiskt inriktat och framhåller vikten av ekonomisk tillväxt och utveckling. 

BJP har nära band till den inflytelserika hindunationalistiska frivilligorganisationen Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS), som har ett stort nätverk på gräsrotsnivå. 

BJP bildar tillsammans med 14 mindre partier koalitionen Nationella demokratiska alliansen (National Democratic Alliance, NDA). I den ingår bland andra Lok Jan Shakti Party, Shiv Sena och Shiromani Akali Dal. Lok Jan Shakti var det enda parti som vid sidan av BJP ingick i den federala regeringen 2019–2024. 

Kongresspartiet (Indian Congress Party eller bara Congress) grundades redan 1885 och är Indiens äldsta politiska parti. Det förde Indien in i självständighet 1947. Kongresspartiet har gått från ett närmast socialistiskt präglat idéprogram (särskilt under 1950-talet) till att rymma en rad olika fraktioner, från vänsterinriktade via liberaler till konservativa. Kongresspartiet hade länge en stark partiorganisation som nådde ut i nästan hela landet men den är numera försvagad. Sammanhållande krafter är partiets historiska roll samt familjen Nehru/Gandhi som lett partiet nästan oavbrutet sedan självständigheten. 2022 valdes partiveteranen och daliten Mallikarjun Kharge till ny ordförande. Det var första gången på 24 år som en person utanför släkten Nehru/Gandhi blev partiledare. Senast Kongresspartiet innehade regeringsmakten var 2004–2014. 

I juli 2023 bildade 26 oppositionspartier, däribland Kongresspartiet, valalliansen India (Indian National Developmental Inclusive Alliance) i ett försök att besegra BJP i parlamentsvalet 2024. 

Partier som efter valet 2024 har en relativt stor representation i det federala parlamentet är: Uttar Pradeshs dominerande parti Socialistpartiet (Samajwadi Party) som blev tredje störst i underhuset, följt av Gräsrotskongressen (Trinamool Congress, AITC), med bas i Västbengalen och östra Indien och som bildades vid en utbrytning ur Kongresspartiet. Femte störst blev det regionala partiet Dravida Munnetra Kazhagam (DMK) med bas i Tamil Nadu och Pondicherry. Sjätte parti blev Janata Dal (United) (i delstaterna Bihar och Jharkand). Rashtriya Janata Dal, Yuvajana Sramika Rythu Congress Party (Andhra Pradesh) och antikorruptionspartiet Vanligt folks parti (Aam Aadmi Party, AAP) fick också några mandat.

Andra betydelsefulla partier är Orissas största parti Biju Janata Dal, Indiens kommunistparti–marxisterna (Communist Party of India–Marxist, CPI–M) samt Majoritetens samhällsparti (Bahujan Samaj Party, BSP) under ledning av den kvinnliga daliten (se Kastsystemet) Kumari Mayawati som kämpar för daliternas rättigheter.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Indien i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Indien: Modi inte odödlig (2024-06-13)
Val i "världens största autokrati" (2024-04-17)
Sydasien – kuvad opposition kan slå tillbaka (2024-02-15)
Snabb urholkning av "världens största demokrati" (2023-04-24)
Nu blir Indien störst i världen (2023-03-13)
Makten över maten: indisk konflikt när hungern hotar (2021-03-11)
Indisk kraftansträngning mot coronasmittan (2020-03-28)
Nya lagar skapar osäkerhet för Indiens muslimer (2020-03-10)
Ideologi och identitet i centrum efter valet i Indien (2019-06-06)