Indien – Demokrati och rättigheter

Indien är en demokrati, även om bedömare varnar för att den håller på att urholkas inom rättsväsende och medier. Det kan vara livsfarligt att arbeta som journalist där. Inom det politiska system kan allt från kommunistiska ateister till konservativa religiösa verka för sina ideal.

Fri partibildning råder och det finns en stor mängd verksamma politiska partier. Valrelaterat våld förekommer, inte minst i östra och mellersta Indien där den maoistiska naxalitrörelsen (se Naxalitupproret) försöker sabotera valprocessen. Våldsnivån i Kashmir i norr brukar öka i samband med val (se Konflikter: Kashmir). Det har hänt att anhängare till ett visst parti tagit kontroll över en vallokal.

Indier har en grundlagsstadgad rätt att bilda och gå med i föreningar och organisationer. Mötes- och samlingsfriheten respekteras vanligtvis. Organisationerna måste registreras hos myndigheterna för att få verka. Det finns en lag som reglerar mottagandet av gåvor och bidrag från utlandet.

De flesta indier med anställning är inte fackligt organiserade. Fackföreningsrörelsen är splittrad efter religiösa och politiska skiljelinjer och även efter kasttillhörighet. Strejkrätten garanteras, men anställda måste informera arbetsgivaren om en planerad strejk senast 14 dagar innan den ska hållas.

De medborgerliga fri- och rättigheterna har urholkats sedan det hindunationalistiska partiet BJP kom till makten 2014, enligt Freedom House som i sin årsrapport för 2021 nedgraderade Indien från ett "fritt land" till ett "delvis fritt land". Indien har fortfarande samma klassificering. Nedflyttningen motiveras med att människorättsorganisationer har fått svårare att verka, att trakasserierna mot journalister och aktivister har ökat samt att våldet har tilltagit mot främst muslimer.

Försämringarna har accelererat sedan BJP:s valseger 2019, enligt Freedom House. Exempel är polisens tillslag mot protester mot medborgarskapslagarna 2019 och 2020 samt hur nedstängningen av Indien under coronapandemin 2020 slog hårt mot miljontals migrantarbetare.

BJP-regeringen har fått växande kritik för rättsfall mot oppositionspolitiker som kritikerna anser haft politiska motiv. I mars 2023 dömdes Kongresspartiets frontfigur Rahul Gandhi till två års fängelse för förtal ”av alla med namnet Modi” i samband med ett valmöte 2019. Gandhi stängdes tillfälligt av från sin plats i parlamentet tills han i augusti frikändes i högre instans.

Ett år senare greps Delhis chefsminister Arvind Kejriwal, ledare för oppositionspartiet AAP och en skarp Modikritiker, av den indiska ekobrottsmyndigheten. Han misstänks för att ha tagit emot mutor från privatägda företag i samband med upphandlingar när delstaten 2022 tillfälligt avskaffade monopolet på alkoholförsäljning. Gripandet skedde några veckor innan de allmänna valen inleddes den 19 april.

Religiös intolerans anses vara ett växande problem (se Religion), liksom diskriminering av etniska minoriteter och daliter (se Kastsystemet). Regeringarna har försökt komma till rätta med detta, men de har ibland också anklagats för att inte göra tillräckligt åt problemen. Kvotering finns för bland andra lågkastiga och fattiga och man har som mål att ha en tredjedel kvinnliga ledamöter i de lagstiftande församlingarna.

Hatfyllda tal riktade mot framför allt muslimer ökade ”förbluffande” mycket under 2024, enligt en rapport från den USA-baserade tankesmedjan India Hate Lab (IHL). Ökningen på närmare 75 procent jämfört med 2023 var tydligt sammanvävd med BJP och den hindunationalistiska rörelsen, enligt rapporten från IHL. De hatfyllda talen var särskilt vanliga under vårens valrörelse då bland annat premiärminister Modi kallade muslimer för ”infiltratörer”.

Indien anklagas av Human Rights Watch (HRW) för att på ett olagligt sätt deportera bengalispråkiga muslimer i nordöstra delen av landet till Bangladesh. HRW anklagar BJP-regeringen i New Delhi för diskriminering när den godtyckligt utvisar muslimska bengaler, även personer med indiskt medborgarskap. Enligt BJP-regeringen utvisas endast migranter utan korrekt dokumentation.

Korruption förekommer inom rättsväsendet, poliskåren och andra delar av statsförvaltningen samt inom politiken, såväl på delstatsnivå som på nationellt plan. Indien ligger på plats 96 av 180 länder i Transparency Internationals (TI) index över korruptionen i världen (se hela listan här). Under det senaste decenniet har korruptionen i Indien legat på ungefär samma nivå. Jämfört med grannlandet Pakistan är situationen i Indien betydligt bättre.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Indisk press har gamla, brittiska traditioner och många publikationer håller hög standard. Pressen är fri, livlig och oberoende av – och delvis mycket kritisk mot – makthavarna. Tidningar och tidskrifter avslöjar ofta missförhållanden och skandaler. Artiklar som bedöms hota den nationella säkerheten kan dock förbjudas enligt lagen Official Secrets Act, som ibland fått en väldigt vid tolkning.

Tidningar och tidskrifter har störst spridning inom städernas medelklass, medan radio och TV är viktigare som informations- och kunskapskällor för det stora flertalet. På landsbygden kan en tidning läsas av fyra–fem personer, ibland ännu fler genom högläsning. På senare år har tidningsläsandet ökat tack vare en växande medelklass och många nya tidningar och tidskrifter har tillkommit.

Användandet av internet och sociala medier ökar. Bland unga människor i städerna är dessa de viktigaste kanalerna till information. Politiska partier driver numera sina valrörelser även via sociala medier för att nå nya väljargrupper.

Trots det öppna debattklimatet och ett stort antal oberoende medier rankas Indien lågt, på plats 151 av 180 länder, i Reportrar utan gränsers (RUG) index över pressfriheten i världen (se hela listan här). Indien ligger på ungefär samma nivå i RUG-indexet som grannlandet Pakistan men får en bättre placering än det talibanstyrda Afghanistan. RUG placerar Indien i den sämsta av fem kategorier för världens länder, vilket betyder att mediesituationen bedöms vara "mycket allvarligt".

Den dåliga placeringen förklaras framför allt med utbrett våld mot journalister. Vissa delar av Indien, som Kashmir och de nordöstra delstaterna, anses vara farliga för journalister. Fler än 90 journalister har dödats i Indien sedan 1992, enligt den USA-baserade organisationen Kommittén för journalisters skydd (CPJ). I CPJ:s index över straffrihet för brott begångna mot journalister 2024, Global Impunity Index, rankas Indien bland de 13 värsta länderna i världen när det gäller att låta mord på journalister förbli ostraffade. Förövarna är oftast poliser, politiker, byråkrater eller kriminella grupperingar.

Ett annat skäl till Indiens låga rankning i RUG-indexet är en tilltagande ägarkoncentration i medievärlden, där många mediebolag ägs av personer med band till BJP-regeringen och premiärminister Narendra Modi.

Reportrar utan gränser har också kritiserat myndigheterna för godtyckliga inskränkningar av yttrandefriheten på internet. I Kashmir blockerar myndigheterna ofta internet när våldsamheter bryter ut i det konfliktdrabbade området.

Det har blivit vanligare att hindunationalister försöker tysta meningsmotståndare, främst via smutskastning i sociala medier men ibland också genom fysiska angrepp. Det har lett till ökad självcensur bland mediearbetare.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Det indiska rättsväsendet är uppbyggt efter brittisk modell. Det är välutvecklat och domstolarna ska enligt författningen vara oberoende av den politiska makten. Domarna utses av ett slags kollegium av jurister. Domstolarna är underbemannade och poliskåren är överbelastad och dåligt utbildad. Det är vanligt att domstolarna har så mycket att göra att en anklagad får vänta orimligt länge på sin dom eller att polisen helt enkelt inte bryr sig om att utreda ett brott. 2023 låg över 40 miljoner rättsfall och väntade på att bli hanterade av domstolarna. Över 70 000 av dessa återfanns i Högsta domstolen.

Indiens olika religiösa grupper lyder delvis under olika lagar. Exempelvis kan muslimer dömas i enlighet med de islamiska sharialagarna i civilrättsliga fall, som familjetvister. BJP vill ändra detta så att samma offentliga rätt gäller för alla samhällsgrupper. Många muslimer är kritiska mot detta eftersom de anser att ändringarna är ett led i att avskaffa sharialagarna.

Dödsstraff kan utdömas vid grova brott, men avrättningar verkställs sällan. Under 2000- och 2010-talen avrättades en handfull personer som dömts för terroristbrott, däribland Mohammad Ajmal Amir Qasab, den ende överlevande gärningsmannen efter terrordåden i Bombay 2008. Han hängdes i november 2012. Fyra män som dömts för gruppvåldtäkt och mord på en kvinnlig student på en buss i Delhi 2012 avrättades genom hängning i mars 2020.

Sedan maktskiftet 2014 har Indien uppmärksammats i omvärlden, dels för ökat våld mot minoriteter, dels för en rad grova brott mot kvinnor. Gruppvåldtäkten i Delhi 2012 ledde till offrets död och skapade en uppriven debatt i hela landet. I spåren av denna beslutades att särskilda snabbdomstolar ska inrättas för att pröva brott mot kvinnor, som våldtäkt eller misshandel. 2013 inrättades den första så kallade kvinnodomstolen i Västbengalen.

Enligt Amnesty International utsätts särskilt muslimer för "demonisering" av hårdföra hinduaktivister och en del regeringsvänliga medier. Hatbrott mot daliter är vanligt förekommande. Från 2014 blev attacker mot människor som handlar eller hanterar nötkött eller läder vanligare (kon är ett heligt djur inom hinduismen). Det kan gälla slaktare, kötthandlare eller läderarbetare. Inte sällan innehas dessa yrken av muslimer eller daliter. Angriparna är ofta hinduiska folkmobbar som lynchar offren, ibland påhejade av hindunationalister. Minst ett tiotal mord har skett på detta sätt. BJP-regeringen har fått kritik för att den dröjt alltför länge med att fördöma dessa brott. I juni 2017 försökte den införa ett förbud mot nötköttshandel men stoppades av Högsta domstolen.

Försäljning och konsumtion av nötkött är olagligt i många, oftast BJP-styrda delstater. Även koslakt är förbjudet på flera håll. Attacker utförda av medborgargarden mot ko- och nötköttshandlare, som oftast är muslimer, förekommer fortfarande, ibland med dödlig utgång.

En expertgrupp tillsatt av FN:s råd för mänskliga rättigheter fördömde i en rapport 2023 den indiska regeringens ”långsamma och otillräckliga reaktion” på omfattande människorättsbrott som begicks under ett våldsutbrott mellan folkgrupperna meitei och kuki i Manipur (för bakgrund se Konflikter i nordöstra Indien). Expertgruppen pekade särskilt ut det grova sexuella våldet mot kvinnor och flickor från kuki.

Militären anklagas för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med terrorismbekämpning och i arbetet för ökad inre säkerhet i landet. Rapporter om detta kommer särskilt från konfliktområden som Kashmir och nordöstra Indien. Militanta motståndsgrupper anklagas också för allvarliga övergrepp. FN:s råd för de mänskliga rättigheterna riktade 2018 kritik mot Indien för utomrättsligt dödande och "kronisk straffrihet för våld utfört av säkerhetsstyrkorna" i Kashmir. Rådet kritiserar den lag (Armed Forces Special Powers Act) från 1990 som säger att soldater i Kashmir inte kan åtalas utan centralregeringens medgivande.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Indien i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Sydasien – kuvad opposition kan slå tillbaka (2024-02-15)
Snabb urholkning av "världens största demokrati" (2023-04-24)