Zambia – Sociala förhållanden

Zambia är ett av de mest ojämlika länderna i världen. Den snabba urbaniseringen har skapat stora problem i städerna i form av arbetslöshet, bostadsbrist och växande slum. Samtidigt har landsbygden förlorat viktig arbetskraft. Hälsovården brottas med stora problem då det är brist på utrustning, läkemedel och utbildad personal.

Trots att Världsbanken klassificerar Zambia som ett lägre medelinkomstland är fattigdomen fortfarande utbredd. I FN:s utvecklingsindex hamnar Zambia på plats 154 av totalt 193 länder (se hela listan här). Av länderna i södra Afrika ligger Zambia ungefär i mitten. Sydafrika toppar (106) och i botten ligger Moçambique (182).

Zambia är ett av de mest ojämlika länderna i världen. I den senaste mätningen 2022 beräknades cirka 60 procent leva i fattigdom med nationella mått mätt, medan 48 procent beräknades leva under FN:s fattigdomsgräns. Detta trots att landet har stora naturtillgångar.

Fattigdomen är mest utbredd på landsbygden, speciellt i de hushåll där kvinnor har försörjningsansvaret. Det beror bland annat på att både moderna och traditionella rättsregler diskriminerar kvinnor. Det gäller främst lagstiftning kring äktenskap, skilsmässa, underhåll, arv och landrättigheter. En stor andel av hushållen försörjer sig på småskaligt jordbruk som är utsatt för särskilt stora påfrestningar i form av klimatförändringar och förändrade väderförhållanden.

Urbaniseringen är en av de snabbaste i södra Afrika. I början av 1960-talet levde 20 procent av befolkningen i städer, år 2022 var den siffran 43 procent och väntas stiga till 60 procent år 2050. Den snabba inflyttningen har inte följts av en lika snabb stadsplanering och 70 procent av den urbana befolkningen bor i informella stadsdelar som har bristfälliga bostäder och dåligt utbyggd infrastruktur och samhällsservice. Även om fattigdomen är mest utbredd på landsbygden (se ovan) ökar, enligt Världsbanken, antalet fattiga stadsbor.

Undernäring är ett stort problem och Unicef uppskattade 2024 att dryg tredjedel av alla barn under fem år lider av kronisk undernäring, något som gör att deras tillväxt hämmas, så kallad stunting. Närmare halva befolkningen beräknas inte få i sig tillräckligt med näring och återkommande torka och missväxt gör att läget periodvis försämras och miljoner människor behöver då akut nödhjälp.

Knappt 70 procent av invånarna har numera tillgång till vatten vilket är en liten förbättring de senaste åren men det råder fortfarande stor brist på toaletter med avlopp eller offentliga latiner samt tvättmöjligheter.

Drygt en miljon hivsmittade

De sociala skyddsnäten med bland annat pensioner omfattar bara den lilla grupp zambier som har en formell anställning. Övriga är hänvisade till den hjälp den egna familjen, släkt och vänner kan ge.

Zambia är ett av de länder i Afrika som varit hårdast drabbat av hiv- och aidsepidemin men spridningen har avtagit och sedan 2020 har antalet smittade planat ut. Uppskattningsvis levde 1,4 miljoner zambier (drygt 6 procent av befolkningen) med hiv år 2024. Unga kvinnor är en av de mest utsatta grupperna och sammantaget är betydligt fler kvinnor än män smittade.

FN:s barnfond Unicef beräknar att över 600 000 barn mist en eller båda sina föräldrar på grund av aids. Hiv/aidsrelaterade sjukdomar är också en tung utgift för sjukvården. Sedan 2010 har antalet människor som dör i hiv-relaterade sjukdomar minskat kraftigt, enligt FN-organet Unaids. Samtidigt har andelen av de hiv-smittade som får bromsmediciner ökat till 95 procent. Medicinerna hindrar bland annat att smitta överförs från en hiv-positiv gravid kvinna till hennes barn.

På världsaidsdagen 1 december 2025 var Zambia ett av de första länderna i Afrika att i liten skala börja distribuera ett mycket effektivt, men dyrt, hivförebyggande läkemedel som ges med spruta två gånger om året.

Tuberkulos, som en följd av hiv, är ett växande problem. Omkring en tredjedel av de hiv-smittade i landet som behandlas för sjukdomen, behandlas även för tuberkulos.

Malaria är en vanlig sjukdom. En stor insats för att bekämpa malaria inleddes 2006 och kampanjen har varit framgångsrik. Bland annat har en ökad användning av myggnät lett till att antalet dödsfall har minskat. Enligt Världshälsoorganisationen WHO var minskningen 62 procent mellan 2010 och 2016. Samtidigt ökade antalet smittade och anledningen tros delvis bero på befolkningsökningen, delvis på förbättrad hälsoservice som gör att fler fall hamnar i statistiken.

Brister i sjukvården

Det är svårt för den som är sjuk att få ordentlig vård. De ekonomiska problem som landet brottades med under 1990-talet (se Modern historia), ledde till nedskärningar inom den redan bristfälliga vårdsektorn. Kliniker stängdes och patientavgifter infördes. Landets förbättrade ekonomi under 2000-talet har lett till förbättringar men brist på utrustning, mediciner och kvalificerad personal är fortfarande ett stort problem. Patientavgifterna avskaffades 2006 i alla landsbygdsdistrikt. I dag ska grundläggande sjukvård vara gratis för alla men trots det tillkommer kostnader för den som söker vård. En patient kan exempelvis behöva skaffa den sjukvårdsmateriel som behövs för att få behandling. Det kan också vara svårt för människor på landsbygden att söka vård eftersom många bor långt från närmaste klinik och infrastrukturen är bristfällig.

Finansieringen av hälsosektorn är starkt beroende av bistånd och internationellt stöd. Ungefär en tredjedel av hälsobudgeten betalades fram till 2025 med bistånd från USA. När den amerikanska administrationen det året beslöt att dra in det mesta av stödet blev det ett hårt slag för landet. Förhandlingarna om ett nytt bilateralt hälsoavtal strandade sedan USA bland annat krävt att hälsobiståndet skulle kopplas till landets mineralfyndigheter och att Zambia skulle dela patientdata med USA i tio år.

Det blir allt vanligare att pojkar omskärs, dels för att det uppfattas som en hygienisk åtgärd, dels för att det antas minska risken för spridning av hiv. Enligt programmet VMMC (Voluntary Medical Male Circumcision, frivillig medicinsk manlig omskärelse) minskar risken för smitta genom samlag mellan man och kvinna med 60 procent om mannen är omskuren.

Omskärelse i samband med initiationsriter inför vuxenlivet görs framför allt i nordväst.

Tron på traditionell örtmedicin är utbredd och många zambier använder dessa parallellt med västerländsk sjukvård. Ng’angas (medicinmän) rådfrågas även i sociala frågor och för att ge andlig vägledning.

Kvinnans ställning

Kvinnans ställning i samhället är generellt sett svag och kvinnor har en underordnad ställning till män, bland annat i frågor som gäller arv och landrättigheter. Traditionellt utför kvinnor allt hushållsarbete, tar hand om barn och sköter många av jordbrukssysslorna på landsbygden. Våld mot kvinnor är utbrett. Barnäktenskap är ett stort problem.

Traditionella ledare, så kallade chiefs, har stort inflytande, främst på landsbygden, och spelar en nyckelroll för sociala samhällsförändringar. Trots att kvinnan generellt har en underordnad ställning är omkring tio procent av landets traditionella ledare kvinnor.

Liksom i många andra afrikanska länder är homosexualitet förbjudet i lag. Hårda utfall förekommer mot homosexuella från politiker, kyrkoledare och lokala ledare. Samkönade par har förföljts

Om våra källor