Marocko – Seder och bruk

Marocko är ett gästvänligt land där det är lätt att göra nya bekantskaper, men sedvänjorna är mycket konservativa med svenska mått mätt. Religionen präglar folklivet. Den snabba utvecklingen och inflödet av utländska turister har lett till ökande kulturell mångfald, men också till växande spänningar.

De flesta marockaner lär gärna känna en utländsk besökare och många öppnar sitt hem för nya bekantskaper. Man visar särskilt stor respekt för äldre. Besökare brukar välkomnas varmt om de bara anstränger sig en smula för att anpassa sig till rådande normer.

Religionen är viktig för de flesta marockaner och islamiska sedvänjor präglar vardagslivet. Ateism är sällsynt och många kan ta illa vid sig av kritik mot islam. Religiösa diskussioner bör föras med det i åtanke. Det är dessutom förbjudet att bedriva ickemuslimsk missionsverksamhet och det har hänt att kristna missionärer gripits och utvisats.

Besökare bör vara försiktiga i diskussioner som rör politiskt laddade ämnen, som kungahuset eller Västsaharafrågan, inte minst eftersom de kan råka försätta sin samtalspartner i en besvärlig situation.

Eftersom Marocko är ett turistland är det i vissa områden vanligt med tiggeri, stölder och bedrägeriförsök riktade mot utlänningar, men brottsligheten är generellt sett låg.

Sederna skiljer sig mellan olika delar av Marocko, men framför allt mellan olika generationer och socialgrupper. Inom välbeställda grupper i städerna kan umgänget ofta föras på samma sätt som i Europa och det är vanligt att kvinnor gör karriär. Livet på den fattiga landsbygden präglas däremot ofta av traditionellt strikt åtskillnad mellan män och kvinnor.

Det är inte ovanligt att se vänner av samma kön promenera hand i hand, men män och kvinnor undviker att vidröra varandra offentligt. Vänner av samma kön kysser ofta på kinden, men kärlekspar visar inte tillgivenhet i offentligheten, exempelvis genom att kramas eller kyssas. Homosexualitet är olagligt.

Marockanska kvinnor och män tar vanligen inte varandra i hand när de hälsar. En del män vill heller inte hälsa med handslag när utländska kvinnor sträcker fram handen; det bör inte missförstås som ett tecken på bristande respekt.

Al-salam alaykum, arabiska för ”Frid över er”, är en vanlig hälsningsfras. Svaret är wa-alaykum al-salam, "Över er frid".

Modern västlig klädsel är norm i städerna, särskilt bland män. De flesta marockanska kvinnor bär hijab, en sjal över hår, hals och axlar. I strikt religiösa familjer bär kvinnorna en slöja som täcker även ansiktet, så kallad niqab. Klädstilen på landsbygden varierar från region till region, men olika former av kåpor och kaftaner är vanliga, särskilt bland äldre. Sahariska kvinnor i södra Marocko och Västsahara klär sig i ett lössittande, färggrant plagg som kallas melhfa (malhafa), medan männen traditionellt bär en sjal som också används som turban, vilken ibland täcker munnen och ansiktet.

Ickemuslimska kvinnliga besökare i Marocko förväntas inte täcka håret, men bör klä sig konservativt, inte exempelvis i korta kjolar. Trots det tilldrar sig utländska kvinnor i vissa områden mycket uppmärksamhet, ibland av oönskat slag. Det viktiga, för både kvinnor och män, är att använda sunt förnuft och ta hänsyn till lokalbefolkningens traditioner.

Enligt den malekitiska rättsskola som gäller i Marocko är det inte tillåtet för ickemuslimer att gå in i moskéer. Ett undantag är den stora Hassan II-moskén i Casablanca, som är öppen för turister.

Marocko är en av världens största cannabisproducenter. Många marockaner röker själva kif ganska öppet, och särskilt i de norra delarna av landet är det vanligt att besökande utlänningar erbjuds att köpa narkotika. Det är olagligt och det förekommer att turister utsätts för utpressning om de accepterar anbudet.

Alkohol är förbjuden enligt Koranen, men inte enligt marockansk lag. De flesta marockanska muslimer dricker inte, och många förknippar alkohol med bristande moral, missbruk och brottslighet, ungefär som narkotika betraktas i Sverige. Vin och öl produceras dock inom landet och finns tillgängligt i alla större städer, både på finare restauranger och nattklubbar och mer eller mindre ljusskygga barer.

Vegetarisk mathållning är mycket ovanlig i Marocko. Även om det sällan är några problem att hitta enklare vegetarisk mat, kan det vara svårt att förklara vad man önskar. Få marockanska platser är anpassade för rörelsehindrade. Rökning är också utbrett.

Högtider och helgdagar

Islams högtider infaller enligt månkalendern och flyttar sig alltså över året. Under fastemånaden ramadan får en muslim inte äta, dricka eller röka så länge solen är uppe, men det tar man igen när fastan brutits (iftar). Fastan och nattvakorna kan vara mycket tröttande, särskilt de år då ramadan infaller i sommarhettan. Ickemuslimer bör respektera det genom att sköta egen dagtida konsumtion diskret.

De viktigaste islamiska högtiderna är id sghir (”lilla festen”, även kallad id al-fitr), som avslutar ramadan, och id kbir (”stora festen”, id al-adha) som följer 70 dagar senare och högtidlighålls genom slaktandet av ett får.

Till de sekulära helg- och högtidsdagarna hör trondagen den 30 juli till minne av kung Mohammeds kröning, "gröna marschen" den 6 november då man uppmärksammar Marockos intåg i Västsahara och självständighetsdagen den 18 november.

Från och med 2024 är berbernas nyårsfirande den 13 januari nationell helgdag.

Landets valspråk är Allah, al-watan, al-malik, arabiska för ”Gud, fosterlandet, konungen”.

Om våra källor